Klockan 7 rör nåt på sig mellan mig och Micke. Arthur som har sovit där sen halv 3-tiden när han drack mjölk har vaknat. Och han är inte på gott humör, han borde ha sovit 1 timme till, men så som tidigare mornar så kan han inte somna om, så jag stiger upp med honom. Och han gnällgråter på allt så han är bara i min famn.
Värmer upp fyrkornsgröten jag mikrokokat igår kväll och blandar ut med ersättning, häller upp ersättning och dricker själv lite vatten. Detta samtidigt som hälften av Arthurs morgonkisi kommer på min skjorta eftersom jag har honom på höften och det rinner ut mellan bunten.
Matar Arthur, som äter typ hälften. Hungern verkar inte ha varit problemet. Han skiter vid moronmålet. Blöjbyte. Lyckas få ner honom för en stund på golvet så att jag kan ta moronmål åt mig själv. Blir naturell yoghurt med fruktmysli och en bit myslibröd. Äter i soffan samtidigt som Arthur klänger vid mina bet och gnäller och ska ha. Han får brödbitar.
Min mamma kommer upp och håller Arthur för en stund, han ska bara vara i famnen. Jag får på kaffekokarn. Sen bär jag på Arthur en stund igen. Fortfarande med den nerkisade nattskjortan på.
8 stiger Micke upp och han får bära gnällpelle en stund så att jag kan gå på wc och sätta upp hundens mat, min mamma hade då redan farit på jobb. Micke far på jobb. Gnällpelle blir gnälligare och verkar supertrött.
Ger mat åt hunden, tar ut vagnen, sätter ungen i vagnen, klär på mig byxor och tröja och går med hund och vagn och söka posten. Kommer tillbaka och ger grisöra åt hunden och konstaterar att nu måst Arthur sova. Går lite till och 10 före 9 sover han. Mellan det och att han vaknar 10 över 9 så gnylar och piper han en massa. Hinner få igång datan, dricka en till kaffekopp, äta lite till myslibröd (sådär som "ge mig ork-bulla") och kolla pankaksrecept.
Vi myser lite i vår säng och Arthur vilar lite till, han borde ju åtminstone ha sovit 45 minuter, sen börjar han kasta tuttar (för allt kastas nu, hela tiden!) och härja så vilan var slut. Snart blir det lunchdags, blomkålssoppa som jag lyckligtvis laga igår, och före det ska jag bära på trött gnällipelli. Sekvensvärlden var det väl han håller på att upptäcka. Som tur slutar Micke 3.
2 kommentarer:
Vi gnäller också. Och gnäller lite till.
Klänger i famnen, klättrar i famnen.
Jag blir led då hon inte ens kan vara i still. Lägger ner henne på golvet.
Och så börjar vi om från början.
Jag hoppas att det går över snart. Jag har tappat räkningen på i hur mångte veckan vi är.
Den enda trösten är att andra har det lika=) Kämpa på.
Det är ju alltid en tröst =)
Det mest störande är ju faktiskt detdär att: "nu vill jag i famnen", "nu är jag i famnen men vill göra nåt annat så jag kastar mig lite hit och dit", "nej, jag vill inte vara på golvet, i famnen igen"
Suck! Och det här är väl bara typ första veckan hos oss.
Som tur går allt över.
Skicka en kommentar