Michaelas liv

Alla hjärtan

2012-02-13T20:02:00.002+02:00

Efter en miljon sjukinlägg så kan jag kan jag ju komma med ett lite positivare.

Imorgon, på alla hjärtans dag, har jag och Micke varit gifta i 3 år. Viihuu.

Och jag hade fixa barnvakt, Micke visste inte ens om det, men nu är ju alla sjuka så hamna avboka det.

Och jag har ett minne av att jag nu i två år sagt att vi ska göra nåt speciellt på bröllopsdagen, första året var det babysim och mat i forum, ifjol verka det inte vara nåt speciellt. I år blir nog inte heller någon höjdare.

Men nästa år, då!

Och, dehär tre åren har nog varit allt annat än lätta, men ändå är jag nog så säker på oss.

Och nu när jag tänker på alla hjärtans dag så kom jag på året i Ecuador. Där är det stort, förstås. Och där hör det till att pojkvännen sjunger serenad nedanför flickans fönster på morgonnatten. Tycker jag mig komma ihåg i alla fall. Fast nu när jag tänker efter låter det skumt... Men tror nog det var så. Stort och hjärtigt var det iaf.

Mera. Suck.

2012-02-13T18:40:00.002+02:00

Har två barn som sover 20 före 7. Och nu vet jag inte vad jag ska göra eller vad de tänker göra? Kommer båda att vakna efter 40 minuter eller är det endast Sander som gör det? Borde jag gå och sova nu om de tror att det är natt. Eller borde jag bara förbered för vad som kanske blir natten. Dethär var svårt.

Arthur blev nu riktigt sjuk. Kokhet, diarre och spydde upp all sin saft över mig. Hans matintag idag är totalt två små paket russin, några paprikabitar, typ 10 pop-corn och svartvinbärssaft. Värkmedicin vägra han ta. Å mitt i buu-klubben sa han att han vill och sova. Så han somna sen under tre täcken. Sander somna i samma väva i min famn när jag vandra i sovrummet med honom när han inte kunde vara tyst nån annenstans än i min famn och Arthur ville ha mig i sovrummet. Kände mig igen väldigt otillräcklig.

Och det jag mest av allt önskar är att jag sku kunna gå och sova och sen få sova ostört (utan skit i sängen eller spyor över mig eller barn som ska ha dricka/mat eller som ska pajas eller bäras) och vakna upp till att alla är friska och krya och mår bra. Jag ogillar sjukdomar väldigt starkt!

Barnbärare

2012-02-13T13:39:00.003+02:00

Just nu sku jag kunna anställa en barnbärare. Ända uppgiften människan sku ha är att bära Sander och hålla honom i famnen. Vi är nu inne på fjärde dagen då endast och endast famnen duger. Och det blir nog tungt, speciellt då man igen vant sig vid att inte hela tiden behöva bära.

Sander har slutat spy men är ännu lös i magen men har idag ätit lite. Jag och barnen är extremt hostiga och slemmiga i halsen. Arthur verka lite febrig idag.

Och hela denhär rulijansen med sjuka barn och famnbärande och en hög med ogjorda skoluppgifter som aldrig blir gjorda då någon konstant ska ha Sander i famnen har ännu mera fått mig att inse att det nog inte blir ett tredje barn nu. Jag har ju nog alltid tänkt att sen i framtiden, men ändå lockats av tanken att få allt undan på en gång och sen ha det över. För det första året är nog inget för mig. Dessutom är jag lite rädd för att det lätt sen bara blir två barn om man väntar för länge. Sen är allt lättare och bekvämare och livet rullar på. Men kanske det då ska bli så, man ska ju inte planera för mycket. Men jag vet nog att jag sku ångra mig om vi inte nångång fick en trea. Men som sagt, just nu sku jag aldrig, aldrig orka. Klarar inte av att vara totalt bunden till en liten och att bara fokusera baby. Jag vill börja jobba och sen vill jag också ge uppmärksamhet åt de fina barnen jag redan nu har. Sådär ifall jag undrar sen nångång att varför...

Sjuk igen

2012-02-11T20:40:00.002+02:00

Förra vintern var Arthur typ konstant sjuk, kommer inte ens mera ihåg vad han hade, men han hade typ allt som gick kändes det som. Jag var också nu och då sjuk.

I år trodde jag en gång att vi sku bli sjuka, men vi blev inte. Efter nyår mådde jag dåligt i 5 dagar och Sander hade spysjuka.

Men nu, nu har det blivit helt crazy. Först hade jag ju extrem magknip och feber och låg i dropp, sen fick Sander extrem magsjuka (sjukaste barnet jag haft hittills) och det var/är spyor och diarre allestans. Ännutill det så har jag, igen, hög feber och hålls just och just uppe. Finrexin och burana har varit mina bästa kompisar idag. Låg på dagen i topp, ylletröja, fleece, byxor, yllesockor under ett täcke, två filtar och ett babytäcke och frös så in i skogen i två timmar. Sen är det ju hosta och snuva och allt sånt till. Och Arthur är hostig.

Och fast jag gärna sku ta alla mina barns sjukdomar så är det så jobbigt att orka med barn när man själv är sjuk, speciellt också när de är sjuka.

Efter dethär ska ingen vara sjuk före nästa höst. Order.

Så förbannad

2012-02-10T21:47:00.002+02:00

Jag har idag varit helt störtorolig över Sander. All vätska han fått in har genast kommit ut från nåndera håll, inget har hållits inne. Han har bara varit i famnen och vilat eller sen sovit (helt förståeligt nog joo). De sa på dagen att vi genast vi lite förändring i mående ska komma tillbaka, för de torkar ju så snabbt de små.

Så sen när han igen placera en simbassäng i blöjan efter att vi fått lite saft i honom och när han bara låg och stirra så beslöt vi att fara igen. Så hade man ju sagt åt oss.

Så jag får till hälsocentralens jour. I luckan sa han att det nog är bra att kollas upp av läkare just då de torkar så snabbt. Över två timmar vänta jag med honom.

Sen går jag in till läkaren, förklarar snabbt situationen och hon ser lite frågande på mig som att vad är liksom problemet när det ändå är nåt virus? Hon sätter handskar på sig och säger att nå då ska hon ju visa åt mig hur man ser om barnet är torrt. Sen kniper hon lite på handen och förklarar att om barnet är uttorkat ändrar sig huden lite. Sen säger hon att ge bara mycket dricka. Och that was it. Det var vad jag vänta på i 2 timmar! Sku nu inte då mannen i luckan kunnat göra det? eller en hälsovårdare? eller sku inte tanten på dagen kunnat säga det? Jag blir nog så otroligt, otroligt arg.

Så glad för att han inte är torr, men så arg för sättet sånthär behandlas på.

Dagen

2012-02-10T14:41:00.002+02:00

Vi vakna 7 efter en helt hemsk natt. Sander hade hög feber igår när jag kom hem så det förklara det, men för det var jag supertrött. På moron fick han också diarre och nöjde sig ingen annenstans än i famnen. Han åt inget, drack lite och var bara trött och hängig. Före kvart före 12 hade han sovit 2 gånger ren. Så trött så. Huset var ett bombnedslag, det fanns ingen färdig lagad mat och Sander sku bara bäras.

Sen måste vi ju också vara inne för att a) Sander är sjuk b) det var -25 (sku ha fått vara svinkallt endast den vecka vi var borta!) och Arthur är ingen lugn inne-människa.

Men vi klara föriddagen.

Sen konstatera jag att Sander måste till en läkare, ingen livsglädje alls i ungen. Fick snabbt en tid till hälsocentralen (måste ju testa det) men Micke var på jobb så vi hade ingen bil och han svara inte. 13.30 hade vi läkartid, just då Arthur sover. Arthur somna, jag ringde taxin och fick också en taxi efter 5 samtal, fick kläder på sovande Arthur och ut en sovande Arthur till taxin i vagnen. Som tur vakna han till sen. Klara av att hålla reda på båda på hälsostationen och Arthur rev inte ner hela stället utan betedde sig faktiskt exemplariskt. Det gjorde den trötta Sander med. Läkarn fick göra allt och kolla allt i lugn och ro. Hon konstatera att det säkert är nåt virus och att vi genast ska komma tillbaka om han blir sämre och att vi måste få i honom vätske-ersättning.

Sen fick jag igen tag på taxi och in all i den så att alla var i liv (Arthur försökte sätta huvudet mellan ingångsdörrarna!). Den trevliga taxin startar och Sander spyr allt jag just fått i honom. Hela min hand neddränkt i spyor och Sander, men som tur rädda jag nästan hela taxin. Sen somna han och vi kom hem. Och jag tänkte: "Vau, jag klara det!"

Och sen var det ju ännu alla lager vinterkläder till i hela hälsostationsepisoden. Ikväll ska här bakas nåt gott!

Logistiken

2012-02-09T20:50:00.003+02:00

Jag är så glad över att jag gjorde beslutet att ta en tradenom-examen i logistik fastän jag hade en ekonomie kandidat examen med nationalekonomi som huvudämne.

Logistiken är så min grej och jag är så motiverad att börja jobba med det. Jag tror bra att jag kommer att orka jobba med det hela mitt liv. Studierna har överstigit mina förväntningar på alla plan och man faktiskt lär sig nåt. I år har jag inte ännu haft en ända riktig tent, men jag har gjort handbok, hemtenter, övningar i mängder, case i mängder och allt sånt som är praktiskt och riktigt. Och det är sånt man lär sig av, inte av att lära sig nåt utantill för halv dag och sen glömma allt. Det bästa med att jag nu läst logistik i två år är att jag fått tillbaka självförtroendet, jag vet att jag kan nåt och jag vet att jag är bra. Förr visste jag att jag inte kunde nåt och att jag inte sku göra nån nytta på nån arbetsplats.

Idag har jag hela dagen varit på logistikseminar 2012(som var för typ logistikchefer och såna som jobbar med det i högt uppsatt position ). En massa bra föreläsningar och nu är jag bara ännu mera motiverad. Jag vill jobba med dethär. Tyvärr blir det ju först om 1½ år för viktigast är ändå barnen och jag tänker inte sätta Sander på dagis som under 2 åring. Men sen, sen ska jag jobba, och sen ska jag bli bäst på mitt område, vad det nu sen än blir.

Självförtroende är nog så viktigt och det är vad denhär utbildningen ger mig.

Ba gnäller!

2012-02-08T21:11:00.002+02:00

Sander har en stark vilja och han blir så arg då han inte får vad han vill, typ äta modellera, suga på saftflaskans kork eller nåt liknande. Sen har han nu i 3 månader snart varit gnällig och famnig till och från. Idag var igen en sån dag.

Och så fråga väl Micke nåt i stil med att "vad är fel nu då?"

Å så säger Arthur lugnt, sakligt och undervisande: " Sander ba gnäller"

Borde säkert börja förklara vad som är bakom gnället och inte bara skylla det på gnäll....

Dagens skämt

2012-02-08T11:27:00.002+02:00

Micke har tydligen trott att det har varit semester-semester (sådär i avkopplande, solstolschillande, bokläsande...) att vara med en 9 månaders och en 2 åring på resa. Ha, ha, ha säger jag bara.

Skönt och annorlunda har det varit och jag har ju inte behövt bry mig om matlagning eller städning, men nu har det ju varit jobb typ 24/7 (fast Sander sov bra och vakna bara 1-2 gånger och åt) hela tiden har nån farit nånstans, nån behövt nåt eller nåt som ska plockas/packas med eller nån som ska smörjas, matas, nattas. Hade ju tänkt att mamma sku få lugn och sol och att jag sku mest se på barnen (för hon har ju betalt fullt pris för sin resa med och ville mest få solal) men hon har nog hamnat vara mera delaktig än jag tänkt, att äta med barnen krävde absolut två vuxna. Och nu har hon ju gärna varit det, jag sku bara önskat att hon fått lite mera semester.

Men jag hade ändå inte tänkt att det sku var på nåt annat sätt än arbetssamt. Dessutom gick det nog smidigare och var mindre ansträngande än vad jag tänkt. Och jag låg säkert en halv timme i en solstol då mamma lekte med barnen på stranden! Och sen läste jag säkert 20 sidor i boken wannabe. Men ändå, att min man trott att det varit semster-semester. Säger bara hah-ha.

Egypten 2

2012-02-08T09:49:00.010+02:00

Morgonmål på fältet när vi far.

Flög en massa störande flygplan över hotellet hela tiden. Torsdagen var värst. Men spännande för Arthur. Annars var allt förutom dynorna bra.

Snopp-killar sparka boll.

Socker-rottan

Sander bara far, vattentrollet!
Finn-juntti ungar. Sander sover här på bilden och det var faktiskt rätt kallt. Men ofta hade Arthur fleece på fast det var varmt, sen sku han också ha mössa en kväll för att Sander hade.

För att summera resan skrev jag ett inlägg på lördag kväll då Sander var sjuk. På söndag åt han banan och drack ersättning och mådde helt bra, lite lös mage bara. Arthur fick inget fel under resan. Jag tror att gårdagens sjukhusbesök berodde på att jag var så uttorkad av febern och flyget, sen har jag ännu också konstiga gaser i magen som inte kommer ut. Men Egypten var trevligt, eller vårt hotell var det iaf, så mycket annat såg vi ju nog inte.

Text skriven 4.2.2012:

Det är lördag kväll och klockan är 8 på kvällen. Sander ligger i spjälsängen 30 cm ifrån mig och sover så djupt så. Han är sjuk och han krampa och klöste mig när han somna. Känslan är allt annat än toppen. Hoppas så att han blir bättre och inte sämre. Arthur är med mamma på barndisco. Idag, näst sista hela dagen, är amatör-turist dagen. Jag har mått konstigt sen morgonmålet, trodde jag ätit för mycket men det var nog nåt annat. Jag glömde smörja in mig i allt hössel. Sprang med Arthur i solen hela förmiddagen. Efter lunch mådde jag konstigt illa ända tills jag tog gammel dansk (dansk örtlikör som mamma älskar) men sen fick jag frossa och hade 5 lager kläder på, säkert solsting eller solbärnna. Sen tog jag till slut cognac och fick hett och börja må bra. Dessutom hatar min hud solen och den väljer varje gång ett ställe som börjar klia, nu har det varit nack och rygg och det kliar sen så ofattbart mycket och sticker och stör så. Säkert nåt form av solexem. Extremt störande för jag kan inte vara i solen då det kliar så.

Sander fick igen diarre på eftermiddagen. Och jag skyller ju mig själv, kanske jag oftare borde gett dricka, ännu bättre kollat efter vad han sätter i munnen på marken eller inte låtit honom gnaga på den okokta moroten. Har ju försökt vara försiktig, tvätta händerna ofta, använt käsidesi, gett burkmat, ersättning och bröd, pasta och kokt morot från buffen. Men han har ju nog varit pigg och glad så hoppas att det inte blir värre.

Annars så har Sander varit riktigt trött här. Av de 5 första kvällarna hann vi en gång till rummet och sätta på pyjamas, alla andra kvällar somna han i famnen vid middagen. Arthur har också slocknat som ett ljus fast middagsvilorna blivit sena. Lunchen börjar först halv 1 så han har somnat tidigast 2 på dagen.

Jag är nöjd med resan, jättebra valuta för pengarna. Vi har inte ens spenderat 100 euro utöver det vi betala för resan, allt ingår. Personalen jobbar jättehårt och det är nog faktiskt ett fyra stjärnigt hotell. Det är jätte städigt och maten är säker att äta (t.ex. är det alltid nya glasslådor). På dagen har det varit varmt och soligt, lite blåsigt bara (vilket ibland gjort det kallt), på kvällen är det långärmat som gäller. Havet är nu iaf jättekallt (nå typ 20 grader) och stranden har större småstenar (nåt jag gillar). Vi har inte gjort nåt här. Två gånger in till lokala centrum, som är 1½ km ifrån, men that’s it. Annars har det varit pool, terass, lekplats, strand eller restaurang som gällt. Har varit skönt att inte behöva fundera på matlagning, klädtvätt eller städning. Resan har ju förstås gått på barnens villkor så 9 har vi varit i säng. Man kan ju göra mycket här men Sander får ändå inget ut av det så helt skönt att bara vara här. Annars så hade jag tänkt klippa mig och ta massage men här på hotellet kostar det typ lika som i Finland så det har inte blivit av. Sen måst man pruta om det också och det är jobbigt. Sen hade jag ju tänkt snorkla/dyka, men havsvattnet var nog för kallt för det i min smak och sen sku det ha varit omöjligt att äta buffen ensam med båda barnen.

Sjukrapport

2012-02-07T20:29:00.003+02:00

Idag låg jag på Lojo sjukhus jour från 12-19. Låg i dropp och blev drogad. Ena drogen var bra och min magsmärta lätta lite. Konstig "vatsatuti" jag har när jag har lika ont som i slutskedet av en förlossning, jag bara låg och yla,grät och kved här hemma. Som tur finns det droger.

Men lite osäker är jag på min "vatsatauti" har diarreat hela en gång och spytt 0. Det bara gjorde så satans ont i magen och mitt huvud bara snurra.

Hemresan

2012-02-06T22:54:00.002+02:00

Att flyga med feber, feberfrossa, febersvettande och magknip och sen ännu till en hoppande baby som slänger sig hit och dit och ett lite större småbarn som är orolig för mamma är inte riktigt hejsan. Inte alls faktiskt.

Klockan 11 idag, 2 timmar före flygbussen kom, låg jag i sängen och fick två sprutor i rumpan och mediciner av läkaren. Före det låg jag heldöd i sängen och hade så, så kallt. Packandet var också ogjort. Som tur sluta värsta magknipet före vi boarda men sen satt jag och stank illa istället.

Men vi överlevde det och nu är vi hemma. Men nästa gång är jag gärna frisk då jag flyger. Nu ska jag gå och dö i sängen.

Egypt 1

2012-02-02T15:28:00.003+02:00

Lite före klockan 6 på måndag morgon var det väckning för barnen, de steg båda snällt upp och blev påklädda och förda till bilen. Ute var det -12. Resan på 50 minuter till flygfältet var tyst, båda barnen somna om i bilen.

Hela resan, som totalt tog 10 timmar från att vi lämna hemmet tills att vi var på hotellet gick utmärkt. Flyget var i tid och allt funka exakt som det ska. Flyget på 5 timmar kändes som max 2½ h. Barnen sov lite turvist, Arthur hade lite svårt att somna till dagssömnen och Sander kasta allt i golvet när han var vaken, men vi hade en hel rad för oss själva och bänken bredvid var också ledig så där förvara vi allt. Maten (som vi skilt betala för) var också helt supergod. Sander skrek två korta gånger just när han sku somna, första gången då vi lyfte och just när bältesskylten släckte så att jag kunde vagga honom och andra när vi landa men då somna han å snabbt. Vi köa länge på fälte men alla var muntra och glada. Bussen till hotellet tog 20 minuter.

Vi har all inclusive och hotellet är mega, består egentligen av 3 hotell (eller ett hotell med tre receptioner och områden). Här finns 4 poolområden med två pooler var, varav ena alltid är uppvärmd (så att man kan simma i den och det är skönt) och barnbassängerna, finns också 4 av dem, är uppvärmda. Lekplatser finns det säkert 8 av. Havsvattnet är kallt och jag gillar inte sand, speciellt inte då Arthur kasta nävar fullt med sand i mitt ansikte och mun idag. Och Sander inte gör nåt annat än äta smutsig egyptisk sand. Hans skit bestod också av sand.

På tisdag sken solen och vi var vid barnpoolen på förmiddagen och vid hotellrummet då barnen sov dagssömn. På onsdag gick vi på stranden på förmiddagen och eftermiddagen var vi igen vid hotellrummet. Vi (mamma) hade lyckats låsa in våra saker i kassaskåpet och sen lyckades vi också sätta säkerhetslås på dörren och gå ut genom terassen, så vi var alltså totalt utlåsta. Träffa också annan finsk familj som lyckats med samma =) Sander har söndrat en talrik i maten.

Sander jaaa. Han är en persons heltidsutmaning. Han är en sån charmör och han kryper/går fram till främmande människor och far gladeligen i deras famn. Egyptierna som älskar babyn charmar med honom hela tiden och han älskar det, han är också gladeligen i deras famn, inga problem. Men han har en stark vilja och han blir så arg när han inte får göra vad han vill. Han har inget vett i skallen och ska sätta precis allt i munnen. På stranden la han sig på mage för att kunna slicka i sig mera sand. Han äter blomblad, stenar, tobaksfimpar och allt han hittar. Han sku kunna fara huvud före in i poolen och drar ner allt från matbordet i matsalen. Sen ska han ju bara äta själv och inte bli matad, när han matas är allt klottit då han bara ålar och vrider på sig. Skäms för att gå till restaurangen då han kastar omkring sig alla bestick, all mat han får (och de sopar genast han fällt nåt så det är omkring 20 gånger varje måltid) och idag var det ännu talriken. Han är nog i jobbigaste reseåldern just nu.

Maten är god och det känns som om vi bara äter. Det finns alltid nötkött i någon sås vid maten och det är så otroligt gott detdär köttet, sodavatten är drickan jag hela tiden dricker. Arthur äter köttbullar (någo egyptiska köttpinnar egentligen), pasta, franskisar (som tu utan salt) och glass (egentligen är det jordgubbssorbet, men det vet han inte). Sen dricker han äppel eller apelsin saft och är störnöjd över det. Nu får han å gurka men första dagarna sa vi att han han inte ska äta gurka utan franskisar istället, med tanke på hygienen då. Mamma dricker gin tonicar och rödvin (behövs ju nog för att orka med oss) och Sander han äter kokta morötter, ärter och bröd från buffen.

Här är alltså bra och fast det på förmiddagen blåsit så att det var riktigt kallt så är vår terass ändå solig och varm.

Excel ännu

2012-01-29T21:46:00.003+02:00

Trodde jag ja. Att allt var klart. Kollade mailen en sista gång och såg att vi äntligen fått vår excel inlämningsuppgift. Såg också att deadline är den 6.2 klockan 23. Vårt plan landar 20.30 den 6.2, vi är hemma kanske 23.00.

Självklart maila jag lärarn genast, men kommer ju inte att hinna se svaeat, så nu har jag då suttit i en timme och stridit med excel och pivottabeller och figurer för att ens ha nåt att eventuellt lämna in då. Sen så har vi ju i skolan övat med en nyare version och denhär datans excel crashar hela tiden och den datan jag tar med igen har en förenklad excel så ingen nytta där.

Väldigt enerverande och störande och irriterande och skiiiiiit.

Packat och klart

2012-01-29T20:44:00.002+02:00

Nu är allt rätt packat och klart. I kylskåpet väntar morotsstavar, gurkstavar, äppelbitar, pastabitar och färdiga smörgåsar. Skötväskan är packad med minidator, liten rittavla, skedar, plastleksaker, konstiga bilar boken, byteskläder åt barnen, blöjor, wet wipes, ersättningsburkar och pass. Sander sover sen 8 och Micke nattar Arthur nu. Alla är rena efter kvällens bastu.

Så nu ska jag bara skriva kom ihåg lista för morgonen, sätta allas kläder på rad, sätta väckarklockan på 5.20 och sen gå i säng. Undrar bara hur jag ska få sömn, ser så fram emot vårt lilla äventyr. Det kommer nog att bli så spännande. Skräckblandad förtjusning är vad jag tror att jag känner.

Internet är dyrt i Egypten så troligen blir det internetpaus. Hejdå.

Packa pappas packsäck

2012-01-28T21:46:00.003+02:00

Vi ska vara randiga i flyget. Och denhär vagnen kommer med.

Projekt packning. Kappsäcken är full med barnens kläder och barnmat. Jag har sen en stor kass med kläder och blöjor.

Mitt söta famnsälskap.

Min mamma var snäll och föreslog att hon tar Arthur över natten så att jag kan packa. Att ensam packa med två barn som river ut alla är inte så värst roligt så efter lite övervägande lät jag henne söka honom.

Så jag och Sander packa. Sander gnällde och grät hela eftermiddagen, trött var han men vägra sova och sku bara vara i famnen. Kvart före 6 fick jag honom och somna och lät honom sova halv timme och resten av kvällen var han faktiskt rätt nöjd, hoppas han också är det i flyget, börjar ren ana att han inte kommer att vara det.

Men nu är det rätt packat och klart. Jag vet vad alla ska ha på sig i planet och sen har alla en massa kläder med. Jag väntar mig trevligt, varmt väder (fast jag ju vet att det inte är så varmt) så jag har packat med en massa klänningar. Imorgon på förmiddagen ska jag fokusera på skoluppgifter före Arthur kommer hem.

Vintervila

2012-01-27T16:08:00.001+02:00

Arthur sku inte ta vila på dagen och det börja vara dags för Sanders andra vila. Jag ville gå längs med stranden och hade räknat med att det var plogat, det var det inte. Sen fick vagnens ena framhjul nåt problem och gick inte att låsa så att det går rakt. Det var allt annat än mysigt att skuffa 50 kg, dessutom yla/grät/gnällde Sander hela tiden, han har i två dagar nu haft nåt enormt emot att somna i vagnen, fattar inte vad det är. Arthur som inte sku sova somna förstås och till slut fick jag ta Sander i famnen och lugna honom och sen efter lite galopp med vagnen somna han. Tror jag ska köpa öronproppar åt medresenärerna i flyget. Fint var det och nu vägrar de vakna. Får väl sitta med alla och se på voice of Finland ikväll.

Homosexualitet och landsförräderi

2012-01-26T07:23:00.004+02:00

Min mamma påstår att världen kanske är redo för en homosexuell president efter 10-20 år, men inte nu. Bara för att beskriva hur vissa ser på saken nu. Hon kallar mig för landsförrädare för att stöda Haavisto eftersom hon är bombsäker på att en homosexuell presdient gör skada för Finland och Finlands rykte. Jag kallar henne rasist och tycker att världen absolut är redo och att det är ju bara en PERSON vi väljer till president inte till par. So what att det är en man till där istället för en kvinna, inte står de nu och grovhånglar i presidentens slott heller.

Tycker att det är så ofantligt tråkigt att en persons sexuella läggning ska vara avgörande för en viss position. Det är så fel. Men hon tycker ju också att homosexualitet är en modefluga och att människor idag "väljer" att bli det. Jag tror igen att människor idag vågar vara vad de är och också mår mycket bättre när de kan vara vad de är. Jag är så upprörd över hur nån kan tänka som henne och speciellt hur jag som hennes dotter kan tänka så otroligt annarlund, för vanligtvis är vi ganska överens i de flesta frågor.

Ska bli spännande att läsa dethär om 20 år, har det månne ändrat?

Packningsfunderingar

2012-01-25T20:14:00.004+02:00

5 tutinätter kvar tills vi far och flyga, som jag brukar säga åt Arthur.

Och jag väntar så, men det är intensiva dagar före det och packande är ingen lätt match med dethär patrasket och allt som skall med. Imorgon har jag skola från 12 till typ 8, på fredag jobbar Micke kväll, på lördag ska vi till stan på dagen och Micke jobbar lördag-söndag natt och söndag kväll måste allt packas och lagas klart och måndag 6.15 sätter vi oss i bilen påväg mot fältet. Sen har jag också skoluppgifter som borde göras och fixas före det.

Men dethär med packningen. Jag vill ha det så lätt som möjligt där för att där inte behöver stressa så mycket, men sen kommer ju utrymmes och viktbegränsningar emot. Jag har beställt en tuttflaska med engångspåsar, jag har köpt en resevattenkokare så att jag inte behöver ta med 8 liter mjölktetror eller 2,8 kg burkgrötar, istället blir det pulvermjölk och smaksatta elovenagrötar (som han nog inte borde få, men han gillar inte babygrötarna mera), sen är det ännu 15 stora burkar med mat och sked och liten talrik ska också med. Vi har ju all inclusive hotell och inga kokmöjligheter på rummet. Mellanmålsfrukten köper vi där men för det ska jag ta kniv och skalare med. Vill på alla vis undvika att Sander blir sjuk. Finska blöjor ska också med eftersom googlande säger att egyptiska är plastiga och inte håller eventuella diarreer. Pottan hade jag tänkt släpa med eftersom det är lättare för Arthur men nu misstänker jag att den inte ryms, då måste vi bara hela tiden hålla i honom ovanför byttan. Sen är det ju varma kläder och kalla kläder åt alla och nån liten leksak åt barnen och alla mediciner och hygienprodukter. Med barn med i bilden försöker jag vara så förberedd som möjligt. Nattlampan måste jag komma ihåg.

Men sen kommer vi till problemområdena. Det ena är kameran och det andra vagnen. Funderar om jag ska ta systemkameran eller den gamla lilla digitalkameran. Den första ger ju bäst bilder och det sku vara roligt att fota ute i ljust, men den är stor och man måste hålla reda på den och det känns som att det räcker med att hålla reda på två barn. Digitalkameran fångar ju upp vad vi gör där och hur vi har det men är inte rolig att fota med och bilderna blir inte så bra.

Och vagnen. Vi har ju en babyjogger city mini. Toppen vagn: lätt i vikt och att få ihop och där kan barnet sova och är skyddat av solen. Problemet är ju att bara ett barn ryms dit och att Arthur inte alltid orkar gå, ibland är det också säkrare att ha honom på ett ställe och inte så att han yrar omkring som en huvudlös höna. Så idag fick vi en gammal emmaljunga syskonvagn, en utan "huva" och inget extra. Men där sku båda kunna sitta när vi kör ner till stranden och också sova vid behov, ett parasoll sku bara behövas. Men den har lågt handtag och är jobbig att skuffa igen. Såna problem.

Hit ryms två ungar och alla strandhandukar dit under. Går att sätta lite lutning på stödet.

Mina smarta ungar

2012-01-24T21:16:00.002+02:00

Imorse sa Arthur "mamma gå bort, mamma gå datan" flera gånger. Snabbt märkte jag att han stod med skeden i högsta hugg och ville ha bort mig för att han sku kunna öppna mjöl/socker/gryn lådan och smälla i sig farinsocker med sked.

Sander satt igår tyst på golvet och lite senare märkte jag att han tuggat på ett grönt sittunderlag. Och det fanns en massa gnaghål i underlaget men inget på golvet. Idag har blöjan varit full med grönt sittunderlag.

Och sen ännu en otroligt lågklassig filmsnutt på den gående Sandern. Jag tänkte att han kanske glömmer det då när han börja, men nu kommer han bara oftare och oftare gående emot mig. Helt ofattbart. Och jag blir inte ens överraskad mera. Men det är nog så gullig när han kommer vankande som en anka och alltid nu och då faller på rumpa eller snubblar på nåt.

Å ännu om Sander. Han har från att ha börja stå i sängen (6 månader) tills nu (8½) nattats i famnen så att man gått en stund och sen lagt ner en sovande Sander, har tagit max 10 minuter. Men nu om man gör så så slänger han sig och sparkar och kastar sig, och jag orkar inte med sånt. Så nu måste han somna i egen sängen och det är så otroligt jobbigt och tar så otroligt länge. Idag var fjärde kvällen och 40 minuter tog det. Han halvsover hela tiden men stiger upp, sitter upp, ylar och gnylar och slänger sig hit och dit och drar i allt och sparkar och krumbuktar. Jobbigt. Men förstående, händer ju massor i utvecklingen med gåendet.

Jeee!

2012-01-22T22:23:00.001+02:00

Och nu kan jag lugnt vara i Egypten då när andra omgången går av stapeln. För båda blir ju helt ok president. Fast Haavisto blir nog ändå bättre. Rösta Haavisto!

Glad för toleranta folket i vårt land! Fan jag är nöjd.

En natt med tandsprickning och torr hy

2012-01-21T07:53:00.003+02:00

En lång stund där nångång mellan 12 och 1 strider Micke med Sander. Micke går och vaggar och lägger ner sovande baby mellan oss, men sovande baby börjar genast yla då han blir nedlagd. Micke går igen och lägger ner igen. Yyyl. Händer säkert 5 gånger före han slutar yla och fortsätter sova när han blir nedlagd.

20 över 1 ropar Arthur mamma, mamma, mamma. Jag går till honom för att paja för om han nu kommer till vår säng (oftast tar jag bara dit honom) så vaknar Sander och så är helvete löst igen. Jag pajar och kliar mest. Hans benveck kliar så. Efter att ha suttit typ 20 minuter på det kalla golvet somnar han om och jag sätter på luftfuktaren så att hans hud inte ska klia så. Jag hinner inte somna om före han ropar igen. Allt kliar igen och vi båda skrafsar, jag utan naglar, han med. Sen söker jag upp kortisonsalvan och börjar smörja knäväcken så att han ska kunna lugna sig och somna om. Men sen ska han kisa och efter det ska han i vår säng. Och att börja strida om det då sku leda till såna tjut att alla säkert sku vakna. Nu är klockan typ 10 över 2.

Han lägger sin dyna på min och jag har typ 20 cm att ligga på före Sander kommer emot på andra sidan. Han drar mig i håret och försöker sova. Men sen börjar han fundera på var pappa är (oftast ligger Arthur i mitten och Sander mot kanten, men nu var Sander i mitten och han mot kanten). Och då vaknar ju tjutsirenen. Jag ryter åt Arthur att nu sova och han blir sårad och börjar yla. Sander ylar. Jag öppnar mjölken för det är nu halv 3 tiden han får sin enda flaska mjölk och han brukar dricka 2 dl då. Han dricker inte 2 dl och Micke får igen gå med honom men sen somnar alla på nåt under.

20 över 5 börjar sirenen igen och jag stiger snällt upp för att vandra med honom, nåt jag nu gjort i en veckas tid just där 6-tiden. Han sover i famnen men när man lägger ner honom tätt intill en så tjuter han. Idag fick han vatten och det hjälpte lite men sen börja tjutet bli så högt så jag gav efter och gav mera mjölk, han borde bara ha druckit allt då tidigare, men det var väl för tidigt när han blev väckt.

6 tiden somna vi om med Sander och 10 över 7 skrek Mickes alarm, jag trodde han försovit sig men han sku tydligen ti först 8 och inte 7. 20 före 8 ylar Sander igen och vi stiger upp.

Sanders tredje övre tand håller på att klämma igenom och Arthurs hud tycker inte alls om den finska vintern, hoppas det blir bättre i Egypten.

Det var vår natt det.

Snögubben

2012-01-20T12:15:00.000+02:00

Idag har jag också byggt en snögubbe. Jee. Kanske jag aldrig behöver göra det mera. Det var svårt. Snögubben är prydd med legoklossar och Micke gamla halsduk och mössa.

Valet, igen.

2012-01-19T12:18:00.002+02:00

Jag börjar faktiskt tycka synd om presidentkandiadaterna nu. Måste faktiskt varje tv-kanal ha en egen tv-debatt med dem? Nu är det väl tredje kvällen i rad idag såg jag.

Måste alla tidningar ha sina egna chat-stunder med kandidaterna? Måste de vara med exakt allestans? Finlands president har ändå inte så värst mycket makt.

Tycker att man på nåt vis kunde slå ihop tv-debatterna/chat-turerna och allt annat med. Dethär är ju löjligt. Och de kan ju debattera om vad som helst men det har ändå inte så stor skillnad, det är ju riksdagen som ändå slutligen bestämmer. Fast nu Väyrynen tycks ha sina egna funderingar i det också.

10 steg!

2012-01-17T19:54:00.003+02:00

Man får inte skryta om sina barns motoriska utveckling, men då jag tycker att det är så fullständigt galet och helt ofattbart så vill jag skriva om det, inte skryta om det.

Sander, idag 8 månader 13 dagar, har idag under flera tillfällen gått flera än 5 steg, som mest 10. Det är helt sinnessjukt tycker jag.

Presidentval

2012-01-17T13:47:00.002+02:00

På söndagen var jag och röstade på Pekka Haavisto. Jag tycker han sku vara bra som Finlands president och det att han har en manlig partner stör mig inte över huvudtaget. Men min mamma stör det nåt enormt. När jag meddela vem jag rösta på konstera hon att:

"han kan få existera, men president får han inte bli".

Sen förklara hon att jag ska se till att mina barn inte blir homosexuella.

Vi har exakt 30 års åldersskillnad och i denhär frågan ser jag det största generationsgapet. Jag ser inte homosexualitet som nåt konstigt men för henne är det helt förfärligt.

Flygtankar

2012-01-17T13:33:00.003+02:00

Har nån tips på bra tidsfördriv åt en 9 månaders kille med massa energi som inte gillar att sitta stilla i famnen och borde sitta 5 timmar stilla?

Jag tror att Sander är i typ värsta reseålderna just nu. Han vill bara gå och uppräcka, inte sitta stilla i nåns famn. Han är inte intresserad av att läsa, bara riva sönder tidningar eller äta böcker. Arthur var 6 månader då vi var till Barcelona. Det var bra resålder. Nästa gång var han 1 år 3 månader, det var också bra ålder för då gilla han att läsa och kunde titta på saker. Sander är helt där emellan och jag kan inte komma på nån vettig leksak att ta med eller nåt som sku underhålla honom. Han vill mest hoppa, upptäcka, gå och stå. Alltså röra sig. Vilket är svårt i ett flygplan.

Arthur är nu ren 2 år 4 månader och honom kommer det inte att vara problem med mera (hoppas jag). Han läser böcker och kan titta film från mini läppärn och äter lite snacks.

Föräldramorkis

2012-01-16T21:45:00.002+02:00

Morkis är ett ord som inte funnits i min vokabulär så värst länge, men det är ett passande ord.

Idag har jag föräldramorkis för att vi tittat på alldeles för mycket tv och för att Sander igår fick äta av vår korvsoppa och idag fick några butiksköpta fiskbullar, och barn under ett ska ju inte få nån färdigmat, tillsatsämnen eller salta korvar. Och idag titta vi på hela pippi på de sju haven (helt sjukt bra film), sen titta Arthur också på shaun the sheep i över halv timme. Och ingen är ens sjuk. Hela kvällen har vi bara tittat på en ruta (och bakat semlor).

Arthur vakna först kvart före 9 idag och på dagen "kom ingen tuti" så jag tänkte att han kanske klarar sig utan dagssömn. Nå, 4 när vi kom hem från biblioteket somna han i vagnen och först halv 5 fick jag honom väckt, genom att sätta tv:n på.

Två veckor kvar

2012-01-16T11:51:00.000+02:00

Om två veckor sitter vi på flygplanet just nu. Väntar så. Fast nu Malin skriver att det är kallaste vintern på länge, men vi kommer ändå bort till lite sol och lite varmare.

Åldern 2 år 4 månader

2012-01-15T20:58:00.003+02:00

Världens sötaste buse! Det blonda lockiga håret och en ljusröd tröja. Så söt. Så otroligt söt.

Jag har länge haft lust att dokumentera hur vår två -åring är men inte bara fått det till text. Om allt går som vi nu funderat så börjar Sander på dagis just när han är 2 år 4 månader så det är ju bra att veta att det är en helt ok ålder för det. Arthur blir ju om en vecka 2 år 4 månader.

Arthur som först sa sitt första ord efter att han var 1 år 9 månader babblar på som en annan kvarn. Hela tiden säger han nåt och nya ord kommer hela tiden, han talar nog i meningar med massa ord och nu har han också börja sätta in ordet inte, tidigare börja alla negativa meningar med nej. Sen nån vecka bakåt hiffa han ordet "okej", nåt som vi använder alltför ofta, och nu säger han okej åt allt som man vanligtvis säger jo. "Vill du ha äppel?" "Keeej". Just hiffa han också ordet" också" å sätter in det allestans och idag kom "månne" när vi pussla. Det att två-åringar kan uttrycka sig och visa vad de vill och hur de har det tycker jag att underlättar så mycket.

Själv-period har inte Arthur kommit in i än. Äter själv gör han sämre och ofta matar vi honom, han kan ta bort sockorna själv och ibland kan han dra ner byxorna när han ska kisa, men annars så är påkläende helt på oss vuxna. Han klara en dag av att själv bygga ett 12 bitars pussel, men oftast ska man hjälpa med det. Han tycker om att modellera, måla, pussla och att man läser böcker åt honom. Ute går han, är i parken, åker pulka eller står på skrinskor.

Inom leken så har han för några månader sen börjat fantisera och "leka" saker. Byrålådan kan funka som ugn, legoklossen som kaka, ämbaret som paket, kalle anka som bro/tunnel och all mat som tåg. Man kan låtsas leka en massa och samtidigt prata med honom. Fantasi underlättar lekande och varande.

Han har varit blöjfri i halvt år och nuförtiden så klarar han själv av att säga när det kommer nåt (men ännu är det bråttom när det kommer, han kan inte hålla länge alls).

Han är en buse och gör mycket hyss, speciellt busar han med mjölken och sätter dit saker, häller ut, blandar någo i (han lagar ju kaka!). Men han börjar också förstå att man inte ska göra vissa saker och säger sen "Arthur tassi". Och om jag blir arg på honom för att han t.ex. rita annanstans än på papper så kramar han och säger förlåt och hoppas sen få pennorna tillbaka =)

Han har en kväll somnat själv så att vi inte varit inne i rummet och nu hoppas vi få det till en vana, han har nog ofta ropat på pappa men inte ännu fattat att han kan stiga upp. Vi har sagt att han ska vänta på att tutin kommer i sängen och om det är nåt så ska han ropa på pappa.

Och ännu tillbaka till dagis funderingarna. För ett halvt år sen sku jag inte ha kunnat tänka mig att sätta Arthur på dagis, med tanke på åldern, men nu tycker jag nog att han sku kunna klara av det helt bra. Inte för att han ska göra det så länge jag är hemma, men sen när Sander är lika gammal och börjar så kommer det att gå bra. Det är en bra dagisålder och barnet klarar ren lite själv och kan också uttrycka sig. Arthur sa t.ex. att han han är lessen efter att jag förklarat att pappa ska på jobb imorgon. Micke har nu varit ledig 4 dagar och Arthur har blivit så pappas pojke och så ble han helt nere när pappa ska på jobb...

Sander favoritmat

2012-01-15T13:47:00.002+02:00

Sander äter allt han får med god aptit, speciellt det han får äta själv. Men dethär var något extra gott som han åt mängder av, och för att komma ihåg det måste jag ju skriva det.

½ skalad zuchini i små bitar
½ paprika i små bitar
1 vitlök
½ burk ekologiska passerade tomater med örter

Sen stekte jag grönskerna i olja en stund och hällde på tomaterna och lite vatten. När allt var mjukt pureade jag det. Sen blanda jag det med tre färgers korta spagettin och hade en härligt klottig, röd, tomatpasta. Och det var faktiskt gott. Och enkelt. Och billigt.

Ströming och sömn

2012-01-14T20:50:00.002+02:00

Idag:

Utevistelse- både ensam, med hunden och Arthur.

Stekt ströming i mängder- kan inte fatta att jag inte upptäckt det tidigare. Det är ju billigt, gott och hälsosamt. Arthur åt 7 stycken till lunch. Vi har idag ätit 1 kilo.

Våfflor med sylt och grädde- borde vara förbjudet, så jäkla gott och jag som sku äta mindre.

Bastu- vi har en jätteskön svettbildande bastu.

Å nu ska jag se på andra delen av män som hatar kvinnor. Och inatt ska Sander bara få äta en gång. Stör mig på att han inatt drog över 3 dl mjölk på natten och att han först äter efter 5 timmar och sen ska ha mera igen 2-3 timmar senare och att han får skitnöd typ 6 och sen stånkar och gnäller tills jag väcker honom.

Svenska språket

2012-01-14T13:30:00.000+02:00

Nu när Arthur pratar märker man hur ologisk och komplicerad svenskan ibland är.

Igår gav Arthur "snöen" åt pappa. Och idag "fall mamma", föll är ju jätteoligiskt. Och sen när mamma fall så tyckte han att kranbilen sku komma och hjälpa...

Glad i Lojo

2012-01-14T13:11:00.004+02:00

Här är pulkabacken sett från parken, den också typ 25 meter från oss.

Nu har vi bott här i Lojo i 2½ månader. Och jag är så jätteglad för att vi bestämde oss för att köpa just denhär lägenheten och att vi gjorde det då vi gjorde. September och oktober var helt jättetunga månader, har ingen aning hur vi klarade av dem. Jag fattar inte bara hur vi hann med allt och hur jag ändå klara av det någorlunda. Kanske Sander sov mera på dagen då. För det var ju min skola och så var det att flytta, och att riva plast från skåp och bygga upp skåp och måla och allt. Och jag och Micke mådde nog säkert inte så bra heller som ett par, det var helt jätte intensivt med allt annat.

Men nu har vi då bott här en tid och det är så värt allt besvär då. Jag älskar vår lägenhet (fast den nu inte är riktigt färdig ännu) och jag är så glad över platsen den är på. Vi har vår pulkabacke, skrinskobana som fixas varje dag (liksom 50 meter ifrån), stranden, biblioteket, naturstigen, parkerna, posten. Precis allt man kan behöva. Här sku jag kunna vara ute hela tiden (tyvärr är inte mina barn riktigt av samma åsikt) och Arthur kan gå och springa själv utan att man måste oroa sig för bilar.

Jag mår helt jättebra här och det gör vi nog också som par. Förstås är det ännu tungt med min skola, Mickes jobb och två små barn men det är ändå på ett helt annat sätt.

Skillnaden mellan här i Lojo var vi bor och Helsingfors är enorm. Här har jag inte sett en enda Phil and Teds syskonvagn, alla har dublavagnar eller ståbräda. Här är jättemånga storasyskon hemma fast det finns baby i huset, i stan var typ alla två åringar på dagis då de hade yngre syskon. Här pratar man med varandra i parkerna, i stan gjorde man det om man kommit dit med nån. Barnen har halaren av märken Lassie och alla kläder matchar inte perfekt.

Har ingen aning om hur jag nånsin ska kunna flytta härifrån, för inte kan jag nu bli Lojobo för resten av livet.

Dagen och telefonen

2012-01-12T20:52:00.002+02:00

Min nya leksak.

Idag har jag hunnit med mycket. Vakna halv 7 med Sander och skötte hela morgonrumban, sen fick Micke stiga upp vid halv 9 och jag gick i duchen. Sen for jag ut med barnen och Sander somna och jag höll i Arthur när han stod i skrinskor på isen. Sen hem och dumpa barnen åt Micke och iväg till ett loppis. Där hitta jag det jag sökte, ett par skrinskor (men tyvärr i dammodell, sku ha villa ha såna utan taggar) och en klosslåda åt barnen. Efter det till citymarket efter en ny telefon och en subway smörgås. Min 3-4 år gamla telefon dog en tid sen och jag har använt Mickes gamla och den har varit så störande att jag inte ens lagt in nåns nummer.

Sen körde jag till skolan och var där halv 1, hade föreläsning till 4. Sen hem via en klädbutik och söka en klänning åt mamma. Hemma var jag halv 6 och när jag kom in genom dörren var det blodbad då Sander just slagit hål i tungan och tandköttet. Resten av kvällen bestod av mat, tv, kramande, pusslande, bollande, nattande och så kom Jigsi hunden på besök.

Och sen tog Sander, 8 månader och 8 dagar, tre steg utan stöd. Den ungen är galen. Han tror att han kan gå och släpper taget och testar fram.

Och ännu om telefonen. Jag är ingen prylälskare som alltid skall ha det nyaste inom tekniken. Jag äger ingen i-grej och har aldrig gjort det. Jag sku köpa en perusnokia, men knapparna var lite konstiga och skärmen lite liten. Och var denhär med touch-screen för 80 euro. Det är helt sjukt hur utvecklingen gått fram och hur priset sjunkit. Sist jag köpte telefon så var det bra om den hade färg. Och 80 euro för en sånhär telefon som har allt man kan tänka sig och lite till. Fattar inte sen vad en dyrare telefon kan ge för mervärde.

Utmaningen

2012-01-11T21:41:00.003+02:00

Eva skriver om hur hon utmanar sig själv genom att göra vissa aktiviteter med barnen fast hon tvekar lite och vet att det kan bli jobbigt. Jag känner igen mig i det, fast det gäller andra, mera vardagliga, grejer. Jag tycker att man ska kunna göra saker med barn och när jag får möjlighet att göra nåt med barnen gör jag nog det också. Att fara till Egypten med dem som huvudansvarig tycker jag att är en liten sån utmaning...

Men för mig är nog det mesta en utmaning. Att baka till exempel. Om Sander blir gnällig och skall i famnen så kan det bli katastrof med helt fel grejer allestans och översvämning i köket. Eller när Sander måste bäras och Arthur gör helt allt annat än vad vi kommit överens om när vi är borta hemifrån. Som idag. Vi var till när-siwan och söka ut ett paket. Det verka som en dålig ide men jag tänkte att det måste gå. Hade dubbelvagnen och lämna den ute för den ryms inte in, men hade förklarat åt Arthur "inte ta, inte röra nåt". Jag hinner ge meddelande och körkortet åt tanten och Arthur fäller mössor på golvet, därefter hittar han en kundvagn med pepparkakor och skuffar den och två askar pepparkakor far i golvet, medan jag lyfter upp dem hittar han muminmärken som vi strider om och sen ska han ta bamsetidningen, sen när jag snabbt tittar upp mot tanten så skuffar han ner en fisherman's friend ställning (hög kartongställning) och hela tornet rasar i golvet, sen sätter jag ner Sander och plockar upp allt medan han börjar dra ut slickepinnorna, när jag är klar, typ 3 minuter senare än vad vi kom in så ger tanten paketet så att vi kan gå ut. Kan ju säga att jag var jätteglad och munter hela tiden och höjde inte rösten en enda gång!

Och utmaningen för mig i alla lite "extremare" situationer är att hålla tålamod och att orka lirka och locka för att få alla (Arthur) att samarbeta. Men en sak finns det som jag inte gör och det är att storhandla ensam med båda barnen. No way liksom. Om Arthur sitter i kärran måste Sander bäras och om Sander sitter så far Arthur som en huvudlös höna och äter alla tomater. Sen plockar han ut allt och all tid går åt till att stoppa honom. Det blir inget handlat. Ett barn går det bra med, men två är omöjigt.

Grym värld

2012-01-11T11:00:00.002+02:00

Snälla kan inte nån stoppa allt det sinnessjuka som händer i vårt land. Barnen är ju oskyldiga, varför ska de måsta lida!? Och föräldrarna ska vara de barnen kan lite på och inte de som skadar och mördar sitt eget kött och blod. Det knyter sig så mycket i min mage att jag inte ens vill höra mera, jag vill inte veta om alla hemskheter.

Men snälla, kan inte världen bli lite snällare. Om du mår dåligt, ta ditt eget liv och inte oskyldiga barns.

Skoldag

2012-01-11T08:54:00.002+02:00

Jag är i skolan igen. Nu fram till mars har jag skola onsdag morgon och torsdag eftermiddag. Går nu supply chain management och IT för verksamhetsutveckling. Utöver det ska jag skriva på slutarbete. Jag gör slutligen en jämförelse av finska och spanska tomaters ekologiska fotspår.

Inatt hade vi den miljonte hemska natten i rad. Sander är bara hungrig och missnöjd fast han inte borde vara det (eller ja, han får ju ännu tänder) och han ylar så högt. Och sen ska man ligga riktigt, riktigt nära honom och kramas så att han kan sova. Men det är han värd, för han var med om nåt som hemskt igår. Och på natten så kommer ju ännu Arthur till vår säng, så jag ligger på ett ca 30 cm stort område med ett barn på var sida. Men vi alla sover och jag sover bra så länge ingen ylar, bara lite ont i kroppen då jag vaknar.

Igår var det så fint väder och jag ville bara vara ute. Vi har världens bästa skrinskobana 50 meter från vår dörr. Måste köpa skrinskor nu. Jag var och skrinna med Arthur igår och han tyckte det var så roligt. Rädd för att falla är han och jag är hela tiden där för att ta i, men han kunde ta sig själv framåt lite. Så härligt att se hans glädje.

Hallongrottor

2012-01-10T18:01:00.002+02:00

Nu i januari köper jag inget sött från butiken och jag äter ingen godis, glass, choklad eller butikskex. Men nu har jag sån sötsakslust så jag tog och baka hallongrottor. Och det är nog så mums. Tyvärr tycker Arthur det också så vi har säkert vild kväll.

Kläng, häng, gråt, skrik

2012-01-08T20:49:00.003+02:00

Den 11 december skrev jag att det var helt ok att Sander var klängig för han visa inga tecken på mammighet före det. Jag var ju rädd att han inte "tilläts" vara mammig och att han fick för lite uppmärksamhet och därför var så nöjd. Eller nåt sånt. Och jag var helt säker på att jag aldrig sku störas på hans klängighet.

Men nu. En månad senare, hållar jag på att gå sönder. För när Sander är mammig och famnsugen så är Arthur dubbelt mera kramsugen och gnällig. Han är ju självklart avundsjuk och vill ha mamma för sig själv. Men jag vet nu inte hur mångte dagen i rad det är som båda hänger i mina ben och ska i famnen och skriker om den andra är i famnen och så sparkas det och skuffas och skriks när man inte får ha mamma själv (främst Arthur). Och det är så otroligt påfrestande. Jag älskar ju mina ungar och vill ge dem allt gått men att antingen ha en som hänger i foten gnällgråtande eller en som skriker "Arthur kraaaama" dagarna i ända gör mig galen. Och fast Micke är hemma så är det mig de hänger efter. Jag får inte sitta ifred vid datan, men Micke får nog. Han kan städa upp i köket i fred, men jag har genast nån i fötterna.

Idag ville jag äta i fred. Först skrek Sander för att han var i pappas famn och kom krypande och skrikande och söka mig. Han sku upp i famnen. Sen när jag tog upp honom så kom Arthur och sku i famnen och sku skuffa ner Sander. Och så skrek alla. Eller så vill Arthur ha vatten, men bara mamma får ge och så skriker han när jag säger att nu ger pappa, sen ser Sander mig och kommer gnällgråtande krypande och ska i famnen. Och så skriker alla igen. Hela tiden nåt. Och jag bara andas in och försöker vara lugn. Helst sku jag ju bara skrika efter att ha hört gnäll genast sen morgonen.

Och jag har funderat mycket över båda barnens mammighet, att varför är ingen av dem pappig? Och nu är beror det säkert mycket på att jag är hemma mest, men Micke nattar, byter blöja, busar, leker, går ut och gör allt sånt hela tiden då han är hemma och barnen är vakna. Det enda som jag så gott som alltid gör då vi båda är hemma är att jag matar barnen och håller reda på mattiderna. Så det måste vara maten som är nyckeln till allt. Den som matar, den håller mig i liv och den kan jag lita på och då kan jag gnälla.

Och egentligen är det ju ett gott tecken att de vågar visa sina känslor och uttrycka sitt mående och vågar vara sig själv med mig, så ska det ju vara i en familj. Men lite mindre kläng och häng och gråt sku det gärna få vara.

Sander är frisk

2012-01-08T17:40:00.003+02:00

Sander fick diarre efter spyendet och det sluta idag. Inatt sov han uruselt och tjöt ont-gråt flera gånger, och hade svårt att somna och somna om. Han har också dragit sig i örat och klappat till det. Och jag vet ju att hans tänder klämmer igenom (ännu också!) och att han annars inte varit flunssig. Men jag tänkte ändå att kanske det var nåt i örat, för han har varit så lessen. Så jag reservera tid till Mehiläinens här i Lojo.

Men såklart hade han inget i öra, aboslut inget. Och det är ju vad jag egentligen tänkte och det som jag borde hoppats på. Det är ju bra att han är frisk och inte behöver medicin. Men ändå känns det lite bortkastat att fara till läkare med ett friskt barn, dessutom när han inte haft nån flunssa. Och om han sku ha haft nåt i örona sku man kunna "bota" det med medicin. Nu är det bara att stå ut. Men som tur har vi vår svindyra försäkring med noll euros självrisk så vi kan bara gå och kolla när det känns som så. Dethär var faktiskt Sanders första gång.

Vinterväder

2012-01-08T12:40:00.002+02:00

-12, snö och lugnt. Helt perfekt vinterväder. Och det var faktiskt jätteskönt och mysigt. Sander somna, Arthur lekte och jag börja fota. Men det fina vara en ytterst kort stund, för sen fastna Arthur med läppen i rutchbanshandtaget (när han nu hela tiden skall slicka snön allestans ifrån). Och han skrek som en stucken gris när han försökte dra bort läppen. Och jag flög dit och fundera på alternativen för inte hade jag ju nåt vatten eller nåt varmt med. Så jag börja spotta på det och som tur lossa det sen. Men då hade ju förstås Sander vaknat av Arthurs vrål (han sov max 5 minuter) och Arthur bara grät och skrek hem. Så vi kom hem.

Kanske våra utevistelser är lite trevligare sen efter några år, nu känns det som att nåt alltid är fel när vi är ute. Och nu hoppas jag att Arthur tror mig när jag säger att han inte ska slicka snön för att han fastnar. Kanske han till och med slutar äta den... Knappast.

Skrinnaren

2012-01-07T10:06:00.002+02:00

Den 7 januari 2012 var första gången Arthur stod på skrinskor på en hal, oplogad, kant av en fotbollsplan. Sådär ifall han blir ishockeyproffs. Vilket ju nog är ytterst osannolikt...

Jag höll i honom och han gled, lite kunde han stå själv och gick lite fram när jag höll i handen. Sen ville han kramas och det var slut på det skrinnande.

Sen försökte jag locka med pulkabacke men han sku bara hem och "leka pussel". Men den leken är otroligt orolig. Den går ut på att jag pusslar och han säger nej när jag föreslår att han ska göra det. Sen när jag pusslat färdigt ska han ha nästa och det fortsätter på samma sätt. Ännu svårare är det då Sander är med för han ska också pussla, eller äta pusselbitarna då. Samma problem är det med modellerande, Sander ska å, och Arthur vill hela tiden modellera.

Sander och bilen

2012-01-06T21:48:00.002+02:00

Idag hade Micke ledigt och jag hade tänkt mig en lite barnfriare dag, sådär att jag sku städa hem och skriva inledningen till slutarbetet. Men eftersom Micke hade ledigt så blev han förstås sjuk. Och på eftermiddagen var han så dojoinks att han inte var till nån nytta. Och jag orka inte vara hemma och ville heller inte gå ut. Så jag tog barnen och for och fredagsgästa mamma i Pojo.

Bilresan tar en halv timme. 10 minuter in i färden börja jag ångra mig. De 15 sista minuterna gallskrek Sander och det var så det värsta jag varit med om under hans tid (eller jaa, vi hade också en skrikig Ikeahemresa en gång när han var mindre). Jag hade stannat tre gånger för att ge tutt och mjölk och vyssja. Och varje gång var allt bra ända tills jag starta för att köra iväg. Då börja skriket. Så jag såg till slut som ända val att komma så snabbt som möjligt till Pojo och bara försöka tala och sjunga åt honom. Och han skrek och nästan storkna i sitt skrik och så spydde han upp slem och skrek lite till. När jag stannat bilen i Pojo så var den lilla killen helt röd, våt och svettig och så otroligt lessen. Och han sucka och lugna sig i 10 minuter efter det men skrek inget mer. Sen var allt bra. Men jag undrar bara, hur klarar nån av längre resor? 10 minuter var han nöjd. På den tiden kommer man inte långt. Och Arthur var ju lika hemsk bilåkare i samma ålder. Var är liksom felet och hur kan man åka längre sträckor?!?

I Pojo laga vi jordgubbskaka och såg på halv the voice of Finland. Sen körde jag hem med två sovande barn i bilen och den resan var så mycket mera harmonisk. Aldrig att jag kör ensam med Sander igen.

En förmiddag inne

2012-01-05T12:21:00.003+02:00

Arthur gjorde en egen hoppbana och hoppa som en galning. Inget fel i det. Sander kan klättra upp i soffan när ena dynan är på golvet. Sen försöker han komma ner med huvudet före. Lite jobbigt det.

Ingen spydde på natten och Sander spydde senast 5 igår. Natten gick ok (Sander gnyla och åt ofta men vakna aldrig helt) men 6 braka helvete löst. Eller egentligen halv 7. I en halv timme låg Arthur snällt i vår säng och försökte få tag på sömnen efter att Sander väckt honom 6, men då halv 7, just när jag fått Sander att somna om och sku sätta ner honom i sängen, just då börja han "Arthur amppu". Och det är inte bra. För när Arthur ska i famnen (vilket är typ hela tiden, hans närhetbehov är otroligt) så ska han. Och han börja skrika och gorma och sen sov inte Sander mera och jag sa att Arthur sku vänta men han skrek och klängde och var rabiat. Så höll det på i en halv timme tills jag fatta att sätta på tv:n. Gömde mig på vessan emellanåt för att försöka lugna mig. Båda skrek och Arthur sku ha ensamrätt på min famn men då skrek ju Sander....

Och 6 är alltför tidigt för båda, och mig. Och sen somna Sander ren 8 inne och det blev inget utgående för Sander har lite stegring och sen måste jag bara bära honom när han är vaken och vi är ute. Och att inte gå ut med Arthur är det värsta man kan tänka sig. Hela förmiddagen har varit full med bus och jag har bara försökt läsa vagabond resetidningen och drömma mig bort och ignorera allt kaos. Och sen nån sekund då Sander varit nöjd och inte gnällt och hängt i benen så då har Arthur förstås tagit saken som undehållit Sander för stunden och sen har han gnällt igen. För Arthur är ju världens polis och håller reda på allt vad Sander inte får (typ "NEJ Sander äta papper", "NEJ Sander äta fygpan", "NEEEEEEJ SANDÄÄÄÄ, nej"). Och jag är ju bara nöjd när de är lugna. I alla fall idag. Idag när föräldraribban varit som allra, allra lägst och överlevnad varit det ända jag strävat efter.

På eftermiddagen går vi ut och sen får Micke ta ungarna för resten av dagen.

Sjukstatus

2012-01-04T17:06:00.002+02:00

Igår sa jag åt läkaren att vi konstigt nog inte varit sjuka alls på hösten.

Idag när Sander vakna från vilan så börja han spy och har spytt upp allt han ätit.

Att jag aldrig lär mig. Dessutom jobbar Micke natt och snart börjar väl Arthur å spy.

Själv är det nu femte dagen jag mår konstigt och inte kan äta ordentligt, mår små-illa, har sjukt i kroppen och är allmänt trött.

Sander 8 månader

2012-01-03T14:05:00.002+02:00

Sander väger 10,3 kg och är 77 cm lång som 8 månader.

Han är en nöjd liten filur. Trivs bäst på golvet då han får leka med Arthur/stå mot nåt/sätta saker i munnen. Han älskar sin tutt och genast han ser en så sätter han in den i munnen själv. Han har ännu bara två tänder och de fyra övre tänderna har nu plågat honom till och från i två månader, sen en vecka tillbaka är det en liten spricka i tandköttet så kanske de kommer snart. Hans tandsprickning är inte lätt men som tur går den i vågor. Just nu är han säkert därför gnäligare och famnigare.

Han äter bra spciellt då han har nåt att själv sätta i munnen. Om han inte har nåt framför sig vid bordet så klättrar han på en sekund bort från stolen. Han vill helst äta det vi andra äter och det får han då det passar honom, väntar bara på att han kan börja få mjölkprodukter så får han allt. Han äter utan problem makaroni och maletköttsås med tomat och majs utan att man behöver mosa det. När han äter mandarin själv så får han nästan alla bitar in i munnen. Han får ofta mjölk före maten för annars dricker han inget. Sen dricker han också mjölk före han somnar på dagen och kvällen. På natten dricker han också 1-3 gånger. Inatt åt han 2 och halv 6 och då sov han från 8 till 8. Utöver det vagga jag honom halv 9, halv 12 och så var Micke upp med honom halv 4. Vanligen vaknar han bara för mjölk på natten men tror denna jobbiga natt berodde säkert på tänderna. Han somnar på kvällen genom att ge mjölkflaska i famnen och sen vagga honom till sömns. Sen sover han i egen säng halva natten.

Han är en stadig kille och har börjat stå kortare stunder utan stöd, han kan också fara upp och ner på huk utan stöd. Han går längs med möbler och också genom att skuffa på möbler. Han sitter så stadigt att han till och med hålls på vanlig pulka. Han har varit en tid i rytmlöst land och tupplurerna har varierat mellan 2 och 3, men nu försöker vi hålla det till två, en kort två timmar efter att han vaknat och sen på dagen samtidigt med Arthur så att han vaknar efter klockan två.

I dygnsrytm och ätande är han jättelik Arthur som 8 månader, men han har mycket mera vilja och är inte rädd för främmande människor. Han blir råförbannad när han inte får äta på Arthurs pusselbitar eller när han inte också får modellera, och han visar det ljudligt. Arthur började alltid gråta i andras famn men Sander tittar på bara nyfiket (oftast). Sander älskar att bada och han kryper alltid in till duchen för att upptäcka området där. Diskmaskinen är ändå hans favoritplats.

Kryssningen

2011-12-30T12:13:00.002+02:00

Jag är nyss hemkommen från en dag i Stockholm kryssning. Och igårkväll svor jag och bestämde att jag ALDRIG mera gör om det.

Vi var ju då när Sander var 4 veckor och Arthur 1 år 8 månader. 1000 gånger lättare än nu. Nu med Sander snart 8 månader var det inte lika lätt. Sander sku bara krypa och stå och enda stället han var nöjd på var hytten när han bara fick fara som han ville. Att sitta i restaurang, gå i Stockholm/butiker var halvt omöjligt för han sku inte vara i vagnen/matstolen utan ville helst bara krypa och gå mot allt. Arthur var lite trött och var inte heller alltid så samarbetvillig (fast han var nog superduktig). Sen hade vi ju bara en enkel resevagn och en massa butikskassar...

Och igår efter middagen blev jag i hytten med barnen, från typ 8 framåt, de var så trötta att det skulle inte ha blivit nåt att vara utanför med dem. 11 somna mina änglar och då satt jag själv nästan och grät för hela nattningen var så hopplös. Arthur somnar inte före Sander och Sander sku inte somna, speciellt inte då Arthur bara prata och tände lampan och titta ut genom fönstret.

Och jag som varit helt lugn med tanke på Egypten fasar nu för resan. Att ha Sander i famnen i 5 timmar kommer inte alls att vara så lätt som jag hade tänkt mig.

Julen 2011

2011-12-27T19:20:00.006+02:00

Glögg framför tv-julfrid.

Sander fatta sig inte alls på paketen, han var bara trött men ville inte sova. Han ville inte ens se på paketen. Arthur hjälpte honom öppna.

Jag fick den finaste korgen! Fattar inte ännu hur min mamma klarat av att beställa den. Den är så fin och passar perfekt.

Mina paket eller paket till hela familjen eller mig och Micke. Vi fick också knivar och knivställning från Fiskars. Helt jättefint. Kameran fick jag ju av Micke tidigare.

Sanders paket. Urgulli nalle och söta tofflor. Av mig fick han likadan traktor som Arthur har.

Arthurs paket. Duplo häststall och massa legosaker, polisbilar, sopset, väskor, bok och av mig ett pussel.

Och racerbilsdräkt av sin morbror.

Sander spydde ner mig och jag bytte till en alltför kort klänning. Julklappskaos. Micke fick ratt och pedal till playstationen av mig. Han var superduper överraskad.

Juldagen var så vacker. Vi gick till Liessaari på glögg, skink, pepparkakspiknik. Jag kunde inte äta nåt, var så äcklad av mat ännu.

Det var helt sjukt vackert där det inte blåste.

Glögg-älskaren.

Sander sov sött i sin nya mössa. Arthur somna på hemvägen brevid honom.

Min mamma fick en musmatta med bilder av barnen och där hade jag skrivit god jul 2010. Lite fel gick det väl. Men julen 2011 var bra. Massa god mat, ingen snö, regnväder, överenergiskt barn, ett trött barn och massa paket. Är glad att vi fira hemma, sku ha blivit galen nån annenstans. Arthur somna 11 på julafton och sov en 4 timmars tupplur sen på juldagen. Passa mig bra för jag var inne i min bok, juldagen bara läste jag.

Storm status

2011-12-27T19:16:00.003+02:00

Vi hade det helt bra i stormen, och vårt terasstak sitter ännu kvar fast jag nog varit säker på att det flyger iväg när som helst. I Lojo var vi utan ström några minuter igår, sen for vi på kaffe till Lee i Pojo och de var utan ström hela dagen. Sen blev vi övernatten hos mamma i Pojo och där hade vi mestadels ström men till kvällen dog den för en stund. Idag i Lojo har vi varit utan Internet enda tills nu. Imorgon far jag, barnen och mamma på en dag i Stockholm kryssning och då borde allt som kallas storm vara över. Annars tänker jag klä mig och barnen i flytväster för hela resan.

Och jag läste klart den andra Mikael och Lisbeth boken och den sluta ju helt katastrofalt. Som tur fanns tredje i biblioteket och nu sku jag helst bara läsa. Det är orsaken varför jag läser så sällan. Jag kan sen inte göra något annat. Inget. Och jag hinner inte läsa 600 sidor före resan imorgon, jag sku ju gärna ha det över före då.

Klappat och klart

2011-12-23T21:59:00.003+02:00

Pepparkakscheescaken är lagad, likaså sillröran och en lista har skrivits på vad som skall tas från frysen imorgon, all mat är klar förutom fyllda ägg. Paketen ligger under granen (eftersom vi inte har tomte kändes det roligt med lite spänning för Arthur imorgon). Skinkan når snart den magiska temperaturen 10 grader och får sen fara in i ugnen för natten. Hela familjen är nybadad och ren. Köket är skinande rent och det finns ingen disk. Kaffekokaren är laddad och bordet torkat. Nu kan lugnet och julen börja och jag kan fortsätta "hänga" med Lisbeth Salander och Mikael Blomqvist. Dethär blir nog bara en så bra jul!

Skinkan

2011-12-23T13:06:00.002+02:00

Yes för att skinkan tinat och hade en innertemperatur på 5 grader.

Bu för att skinkan var så tung att den slinta lite från mina händer vilket resulterade i en massa skinkvätska allestans i köket. Hur tänkte jag när jag köpte en 8 kilos skinka för två vuxna, ett barn och en baby?! Troligen är den nog ändå slut på annandag jul.

Vinter picnic

2011-12-22T21:40:00.006+02:00

Idag ville jag ha lite omväxling* från parken. Därför kom jag på att vi kan göra vinterpicnic. Så jag satt pepparkakor i en ask, koka vatten för varm svartvinbärssaft, tog med två muggar, en tuttflaska, en flaska ersättning och kameran och så gick vi till stranden. Perfekt sysselsättning på årets kortaste dag.

*Speciellt då en dagmamma har ett litet dagisbarn på max 1,5 år som bara får sitta ensam på den kalla, kalla marken och gnälla och gråta. Själv talar hon bara med de andra tanterna. Aldrig att hon tar det i famnen eller hjälper upp det eller försöka få barnet muntrare. Det stör mig så sjukt massor och jag blir alltid lika upprörd så jag vill inte se det mera. Varför ska det vara så svårt att ha lessna barn i famnen?! Alla barn borde få famnplats då man är lessen.

Å så springer man

2011-12-22T16:13:00.002+02:00

Idag var vi på jul-picnic till stranden. När vi var påväg tillbaka sa Arthur "kaki kommer" och visa varifrån det kommer. Han var seriös.

Jag lyfte ungen in i vagnen och sa att han ska hålla. "Hålla, hålla kakin" För Arthur kan nog inte ännu inte hålla. Jag sa att jag springer hem (typ 400 meter).

Hela vägen ropa jag "hålla, hålla". Tillbaka fick jag "springa, springa". Och jag sprang. Och han ropa bara springa, springa. Med min urusla kondition var det helt hemskt. Dessutom hade jag 25 kg barn och 25 kg barnvagn jag skuffa på. Och tjock vinterrock. Men jag sprang.

Fick snabbt upp dörren, av med kläderna på ungen och snabbt på pottan och tillbaka ut och skuffa vagnen för Sander som sku somna.

Då kom Arthur och sa: "Ingen kaki komma". All dendär svetten och stånken helt i onödan.

Dethär är småbarnsvardagens action-scen.

Dagarna före jul

2011-12-21T21:07:00.002+02:00

Och vad har jag hållit på med nu då, sista dagarna före julen 2011?

Nå, jag har bakat maltlimpor. Sen har jag städat köket om och om och om igen. Jag har handlat julmat och nu tinar en 8 kg skinka i kylskåpet. Vi har varit på besök till den sötaste guddottern och hennes familj och Arthur fick busa med sin bästa kompis Emil (Emil är nog så nära bästa kompis Arthur kan ha i denhär åldern). Varit till Ikea och köpt stolar och mera badkar. Städat hemma, det som görs hela tiden. Haft besök av bror+flickvän. Arthur vänta hela, hela dagen och blev sen bara hyper. Lite som jag misstänker att han sku bli om vi sku tala om att julgubben kommer och ifall en julgubbe sen sku komma (vi har ingen julgubbe). Vi har varit ute, både i uppehåll och regn, oftare i det sistnämnda. Jag gjorde en kort länk en dag.

Sen har Sander ändrat sin rutin. Han sover ca 2 timmar på förmiddagen och är sen vaken när Arthur sover och sover igen på eftermiddagen. Då när Arthur sover hänger han i mitt ben och gnäller och är endast nöjd i famnen eller när jag sitter på golvet. Idag måste vi gå ut bara för att han vägra somna inne och bara gnällde och jag hade så på nerverna. Jag behöver att båda sover samtidigt! Sander håller äntligen på att få igenom tänderna 3 och mer så jag förstår hans gnäll, men har ändå svårt att orka med det. Arthur igen ska inte äta, han tar nån sked och hoppar upp och ner från stolen och springer runt och tar kanske en sked till eller så klottar och leker han med maten bara. Sen tar han frukter eller nåt mellan målen. Tänker börja binda fast honom i stolen snart.

Sen har jag också lånat två tjocka deckare från biblioteket. Så det ska jag börja med nu. Har också fått två rubrikförslag av lärare så har inte likadan stress med slutarbetet mer.

Min jul

2011-12-17T20:49:00.005+02:00

Min talang för konst är helt otrolig!

Ska hänga med dessa yrbollar på julen.

Tydligen är det julafton om en vecka. Har haft julafton länge planerad och den ska bara bli så lugn. Vi ska inte göra nåt, bara vara hemma. Jag ska ta två internetfria dagar och inte ens se mot en dator den 24 och 25. Jag ska leka med barnen, gå på promenader med familjen, äta gott och kanske läsa en bok. All mat ska också vara färdig före julafton så att det är så lite stress som möjligt då. Kanske jag också far på en länk för att bli mera energisk och harmonisk. Kanske far vi till kyrkan eller någon gravgård eller så är vi bara hemma. På julafton ska vi äta risgrynsgröt till morgonmål, pasta-skinksallad till lunch och stort fiskbord och lite skinka till middag. Som efterrätt blir det cheescake på pepparkaksbotten. Sen sku det väl komma pippi från tv:n 8-tiden och det ska vi se på.

Arthur får nog inga skidor, onödigt med skidor om det aldrig kommer snö. Så nu ska han få simringar (såna för armarna) istället. Måste bara hitta såna.

Och jag hoppas så att alla världens barn sku få en kärleksfull jul och en nykter jul. Mina ögon börjar vattnas varje gång jag ser reklamer om att man ska ge sitt barn en nykter jul. Det är så hemskt att barnens fest och barnens helg blir till något fult och hemskt. På julafton super man inte. Ett eller två glas vin, men inte överdrivet.

Tumiskväll med Sander

2011-12-17T20:29:00.004+02:00

Min kumpanjon denhär kvällen. Tuttmannen. Han fick gå i badet och ha hela badkaret för sig själv. Annars är det en massa sparkande och tråmande när båda ska vara i det lilla. Tror nog vi får köpa ett till sen ändå. Båda älskar badet så och det är ju nog trångt.

Jag åt sallad i soffan framför x-factor och Sander var bara nöjd vid soffkanten. Sen blev den ännu urgod efterrätt. Pepparkakor med vaniljiglass.

Micke har jobb julfest idag och Arthur for till min mamma i Pojo övernatten. Han far så gärna till henne, när jag sa att efter vilan kommer hon så gick han och la sig under täcket, fast klockan var 8! Och i Pojo har han också Jigsi hunden och han får gå med henne i skogen.

Det har varit mycket den senaste tiden. Micke jobba 5 dagar, hade 1 ledig och jobba igen 6 dagar och jag har haft skola och mycket kvällar med barnen (kvällarna är tyngst) så det är skönt med lite avlastning. För med endast Sander får jag en timme mera på kvällen och kan sitta framför tv:n och äta och hela tiden ha tv:n på. Sen gå saker också lite smidigare när inte nån drar ut allting eller ska se och röra på precis allt.

Tossorna

2011-12-16T21:23:00.003+02:00

Eftersom jag ska vistas i mild sol med bikini på om sådär 6-7 veckor bestämde jag mig för att jag måste börja träna ens lite. Snygg i bikini kommer jag aldrig att se ut, men lite mindre dallrig sku nog vara helt ok. Och det ska jag bli med mina nya goretex tossor. Nu kan jag inte mera skylla på vått väder. Fast det har jag ju inte, problemet var att mina andra tossor var sönder. Kommer nu också att bli en mera harmonisk person.

Mina gamla tossor var från 2007/2008. Det var på tiden.

Ge mig en ide!

2011-12-16T12:52:00.003+02:00

Om det är nåt jag hatar innerligt är det att komma på rubrik till slutarbete. Känns som att jag snart får antingen gråt eller spyattack. Jag kommer inte på nåt vettigt. Blir helt galen. Jag kan ju göra om vad som helst. Känns helt lika som sist och kommer ännu ihåg hur jag hata det och hur skit arbetet blev.

Bananerna skippa jag. Sen tänkte jag supply chain management och tygblöjsbutiker, sen var jag inne på import igen, sen tänkte jag föpackning och ekologisk plast i nåt skede och nu är jag helt slut. Nu vill jag ha en uppdragsgivare. Hitta nåt företag som vill ha gratis arbetskraft. Fast då blir man mera bunden igen och det är inte passligt.

Har du nåt logistiskt problem (typ lager, distribution, import, transport, spedition, inköp) som borde lösas? Eller ens funderas på? Jag gör det helt gratis bara nån ger mig en ide. Nåt som är konstig eller inte funkar eller stör eller nåt. Vad som helst. Får det nog till logistik.

Fem före akuten

2011-12-15T21:48:00.003+02:00

När jag nattar Sander brukar Arthur leka i lekrummet. Idag gjorde han det inte. Jag trodde att han åt banan för jag hörde att han var i köket. Han var länge tyst och Sander sku inte somna. Sen hörde jag ett konstigt "kolande", och dethär är vad jag såg i köket när jag genast rusa ut med Sander. Arthur stod då med kniven i högsta hugg. Den stora kniven. Den vassa kniven. Kniven. Dethär är röran han hade fått till stånd. Ett under att inte han skurit av nåt finger eller knivstuckit sig själv. Måst ha krävt ganska mycket svängande att få en sån röra.

Och sen försökte jag natta båda samtidigt och det var så hemskt och plågsamt och jag har använt all min sista kraft för att ens vara lite förståndig. Och så har jag ännu två kvällar till då Micke är på jobb/julfest.

Nästa projekt

2011-12-15T13:16:00.004+02:00

Jag låna alla bibliotekets böcker som har med logistik, spedition och import att göra. Kanske jag får nån ide från dem.

Idag var sista dagen jag körde till skolan år 2011. På våren 2012 kör jag sådär 20 gånger och sen blir det igen först oktober 2012. Sen har jag två dagar i veckan till februari-mars 2013. Och sen har jag alla kurser klara och ska bara göra praktik (jag gör det helt fel väg).

Jag är nu också klar med assistentuppdraget jag hade för logistikens grunder och jag har lämnat in alla arbeten för kursen spedition och fötullning. Så nu måste jag ta tag i nästa projekt. Examensarbetet. Efter 3 veckor (jag kunde tydligen inte räkna tidigare) skall jag veta vad jag skriver om, och det sku ju vara så mycket lättare om jag ens jobbat lite inom branchen. Jag måste bara hitta ett problem.

Och vad glad jag är att jag beställde resan igår och ren betala lite av den. Idag damp tv-licensen, elräkningen och fotoräkningen ner i postlådan.

Egypten bokad

2011-12-14T21:29:00.002+02:00

Den 30.1 åker jag, barnen och min mamma hit. Jee.

Och jag som var (är?) anti-charter far på en charter-resa med all inclusive och jag tänker endast vara på hotellområdet. På hotellområdet som har en massa barnaktiviteter. Men det ska bli så skönt. Jag behöver inte laga mat på en vecka, jag behöver inte putsa golv, jag behöver inte torka bord, inte tvätta kläder, inte klä på kurakläder. Och det är mera lyx än nåt annat det nu. Hektiskt kommer det ju ändå att bli, men lite, lite värme och mycket service kommer att passa helt perfekt. Sen så har jag ju också ensam ansvar över barnen (för om Micke är med är vi två om ansvaret, men om jag är med mamma har jag ansvaret ensam fast hon oftast är till större "nytta" än Micke) och då ska det vara lätt.

Jag räknar med att inget terroraktigt händer på den orten för den är lite mindre, och sen litar jag på finnmatkat och utrikesministeriet och att de meddelar ifall situationen ändras radikalt. Åt Sander tänker jag släpa med ALL mat så att han inte i misstag får någo magproblem. Snabbt räknat blir det väl 16 stora burkar, 16 gröt-tetror, nån fruktpure och mängder ersättning. Får kanske tänka om och försöka fixa vattenkokare. Potta ska jag väl å släpa med.

Det kommer att bli så bra för Arthurs vinteratopiska hud. Och så skönt för mig. Så nu kan jag fortsätta med det vanliga livet (komma på rubrik till slutarbete!) för när jag får en ide så måste det ske genast. Så är det alltid. Med förra resan, med vårt hem, med allt. Denhär iden tog som tur bara en dag.

Egypten

2011-12-14T12:10:00.003+02:00

Vi fundera ju ren på hösten att fara nånstans med barnen, jag och mamma (Micke har ju jobb), men det blev inget i och med flytten och husköpet.

Så nu funderar vi igen, har funderat länge. En vecka all inclusive nånstans som inte är alltför långt borta (dumt att flyga i 12 timmar och bara stanna en vecka). Kanarieöarna - för dyrt, Dubai-för dyrt, Kap Verde -för långt borta (men billigt), Egypten-osäkert och matförgifning, Thailand-för dyrt och långt borta, Allt i Europa-för kallt.

Men nu ser det ändå ut att bli Egypten. Bara för att komma bort från regn och rusk. Om vi bara hålls vi hotellet, dricker mycket vatten och äter vettigt så blir det nog bra. Och priset talar nog för Egypten också. 600 euro/pers med all inclusive.

Måste nu bara få Arthur vaccinerad mot hepatit A, och det är kanske svårt eftersom han är med i finip och fått någo vaccin då i början

Senare:
Inget problem med hepatit A för han har antingen fått hepatit B eller pneumokock spruta. Så han får hepatit A. Sen checka jag också med Sander ifall han kan få nåt (sa att han var 9 månader, varifrån fick jag det, han är ju 7!). Nå men iaf så om man far på resa med över 6 månaders så ger man MPR vaccinet före resan och sen en till dos vid 1½ år. Det hade jag faktiskt ingen aning om.

Så nu ska jag bara hitta hotell. Yes vad bra.

Faaan

2011-12-13T12:42:00.003+02:00

Fan med hela förmiddagen
Fan med hundägare som inte plockar upp hundskit
Fasiken med Arthur som ligger i diken och ska slicka i sig allt som påminner snö och sen har hundskit allestans
Fan med församlingens dagklubbsjulfest, att ha endast sittprogram för småbarn är en skit ide och att ännu tycka att ingen får äta medhavd mat (som alltid) och bara bjuda på pepparkakor och saft får mig att se rött (eller vilken färg det nu är)
Fasiken med Arthur som vägra kisa före vilan, senast gjorde han det efter att han vakna på morgon. Kommer att få torka. Fan.
Fasiken med Arthur som varit som bortbytt idag: inte nästan äti nåt, gjort allt som inte ska göras, varit helt hyper, skuffat mat, barn och Sander, slickat snö/is, vägrat lyssna på mig, satt upp fingret mot mig och utbrytet NEJ! flera gånger. Going insane.
Fan med hemmet som är ett bombnedslag
Fan med att jag inte vet vad mitt slutarbete ska handla om och jag ska ha inledningen skriven om 2½ vecka
Och mest FAN med mig som varit en rytande oförsåtende morsa idag. Men hur ska man orka varje dag och hur ska man få bort all irritation från kroppen?! Att smälla i sig mängder av pepparkakor och lussekatter hjälper inte.

Och nu när de små änglarna äntligen sover är alternativen:

-Vila på sängen

-Städa råttboet

-Läs igenom arbeten och skriv feedback på dem.

Dårmiddagen och äggröra

2011-12-11T17:12:00.003+02:00

Vi kom in 16.15. Sander hade som tur somnat, fast han inte riktigt ville. Jag värmde pastalåda med räkor, spenat och smältost åt mig och Arthur. Sander vakna. Arthur sku inte äta pasta. Satt ensam vid matbordet och åt så länge maten var varm. Arthur vädra kylskåpet men kom sen till bordet och hällde mjölken över pastan. Jag blev glad och skrek att nu äter han upp det. Sen åt han upp pastalåda blandat med mjölk, eller kanske det var så att jag mata.

Sander fick sen ägg och ugnspotatis. För Sander sku helst bara äta själv olika sorters bitar, det gillar han mest. Och förstående som jag är så ger jag ju lite fingermat åt honom 1-2 gånger i dagen fast jag själv ogillar klottet och allt extra besvär. Men om han inte igen har nåt eget att äta på så är han konstant uppe på bordet, nu är det bara med sådär 10 sekunders mellanrum.

Resultatet var äggröra. Medan jag såg att Sander inte klättra på bordet och satt bitar in i munnen på honom så smeta Arthur in all gula i bordet.
Sander försöker så och ska bara själv. Helt annan typ än Arthur som inte gör något själv ännu.
Jee, vi heller ut allt!
Och så kom Arthur och busa. Han går bakom Sanders stol så att Sander blir helt stolli när han inte ser Arthur.
"Lelp, lelp mamma, Arthur falli" "Lelp, lelp"

Sen klättra Arthur upp och hitta julgodis men hämta dem snällt åt mig. Men sen lyckades jag fälla dem i golvet och golvet var fyllt av ägg och kola. Samtidigt när jag och Arthur plocka in det så kröp Sander i äggröran på bordet. Han kan helt enkelt inte sitta på plats i sin matstol.

Jag ogillar fingermat väldigt starkt.

Helt normal baby tydligen

2011-12-11T12:54:00.002+02:00

Sander är nu 7 månader och 5 dagar. När jag skrev dethär inlägget var Arthur 7 månader 10 dagar.

Så Sander är tydligen helt normal då han klänger i benen och drar ner mina byxor(vilket egentligen är helt ok när han hittills varit så lite mammig) och sen när han är i famnen ska han bara bort. Sen ska han inte heller sova eller somna. Han har nu skippat tredje tuppluren några dagar och sen bara varit trött, trött och vaken 5-6 timmar i sträck och ändå inte velat somna. På nätterna sku han också helst sova i famnen och genast när han sätts ner börjar ylandet.

Fota två barn

2011-12-11T12:36:00.003+02:00

Att ta foton på två barn är störtomöligt. Antingen tittar ena bort, har en ful min eller bara försvinner från fotot. Dethär är det bästa jag tror jag åstadkommit under tre fotosessioner med barnen. Har knäppt säkert närmare 100 foton och ETT är någorlunda vettigt. Sen så finns det då 99 foton i denhär stilen:

Lördag i december

2011-12-10T12:27:00.003+02:00

Idag sku vi gå på gammaldags julmarknad i Lojo. Men vädret var överhuvudtaget inte på vår sida. Duggregn sku ha gått bra men ösregn och storm var nog lite för mycket.

Så vi for och simma med min mamma. Micke sov efter nattskiftet. Det var Sanders första gång i simhallen. Det gick bra men det var hektiskt, sku aldrig ha klarat det ensam. Sen åt vi cafe lunch och bulla och så somna båda barnen så fint i bilen påvägen hem.

Nu sitter jag och äter socker och gräddegodis. Klokt det med.

Mellan 13.45 och 15.25

2011-12-09T15:59:00.005+02:00

13.40 väckte jag Arthur. Sander och Micke sov. Vi vispa grädde med Arthur och åt sen plommonkräm med grädde. Jag hade lust för det men blev nog besviken. Arthur åt bara grädde.

Jag och Arthur gick snabbt ut en sväng i snöovädret. Vi åka pulka, byggde mini snögubbe, ploga vår gård (fatta, vår gård och ploga, sku inte ha kunnat tro det 1 år sen) och laga små snöbollar till en lykta. En lykta som brann i 3 minuter och var hel i 5. Arthur åt bara en massa snö, igen.

Sen kom vi in igen till Sander 15.25 när Micke sku på nattjobb som börja 4. Arthur klättra upp på en stol och stod sen där och åt en banan. Till middag åt vi broccoli, batat, morot och kokt ägg. Och pepparkakor.

Julfiilis och minnen

2011-12-09T14:37:00.002+02:00

Kom igår på att mina stackars barn inte fått höra nån julmusik. Så jag börja sjunga (Arthur försökte nog stoppa mig...) . Och sen började jag minnas tillbaka i tiden.

När jag gick på åttan/nian i högstadiet och var med i Karis-Pojo Lucia sjöng jag och Lee ett solo framför hela skolan . Och det lät så hemskt och jag fattar inte hur vi gick med på det. Intalar mig själv att jag miste min sångröst efter att jag var i Ecuador men tror inte att fallet var så. Och solot vi sjöng var skitsvårt och sen var iaf jag helt jätte, jättenervös över att stå framför högstadiet och gymnasiet (blev just då i det skedet när vi sjöng och rösten bar inte alls). Sången var min favoritsång, som ännu idag också är min favoritjulsång, julen är här, men slutet som börjar med "giiiiv oss av den frid som rår...." är så svårt.

Nåja. Det var roligt att vara med i luciatåget, vi gick runt hela dagen till skolor och åldringshem. Så hade vi med oss skolans, milt sagt, konstiga, religionslärare som spela gitarr. Kommer ännu ihåg hur glada vissa åldringar blev.

Sen har jag också en julfest i skolan uppträtt med nån dans, det måste varit på åttan det. Vi var 5 flickor och den ena ville vara i huvudrollen så vi andra hade på oss stora mansskjortor och hängiga byxor medan hon hade tighta kläder. Vi träna typ hela hösten och sen ändra vi oss på slutet och sku slutligen skita i allt. Det resultatet var inte heller det bästa och har ingen aning om vare sig låt eller rörelser.

Lydnad

2011-12-09T11:03:00.002+02:00

I dagens hbl skrivs det om barnaga i Finland och att många föräldrar godkänner att man knäpper på fingret, drar i håret/öra m.m.

Sen har de plockat ut kommentarer från kaksplus diskussionen och där har nån konstaterat: "Det är bra om barnet förstår att olydnad leder till bestraffning. I Finland leder bångstyrighet till... ja vadå? Hos oss verkar det iband som om "utvisning" är kul"

Det som stör mig så mycket är att föräldrar ser lydnad som en önskvärd egenskap hos ett barn, för inte är ju lydnad nåt som är bra att kunna som vuxen. Och föräldrarnas uppgift är ju att lära barnen för livet. Viktigare än lydnad är ju att kunna tänka själv, stå på sig och sammarbete med olika människor. Inte så att man lyder och gör vad nån annan säger utan att göra motstånd. Blir så trött på att lydiga barn är vad som eftersträvas i många familjer ännu idag. Jag tycker absolut att det skall finnas gränser, barn ska lära sig vad som är rätt och fel och annat nyttigt som behövs för framtiden. Men lydnad hör inte dit, och jag blir så trött när människor talar om att "nu ska du lyda", "han/hon lyder inte alls"... Jag tror att man med respekt och förståelse och kompromisser lär barnet respekt, förståelse och sammarbetsförmåga, sånt som jag ser som viktiga egenskaper. Och inte att nu får du smäll eller hamnar i skamvrån om du inte gör som jag säger.

Och enkelt är det ju inte, men man kan iaf försöka sträva bort från enbart lydnad.

Julklappar

2011-12-08T20:17:00.003+02:00

I år har jag gått in för en ny linje för dethär med julklappar åt andra. Jag vägrar ge nåt skrot som människan aldrig kommer att använda, nåt som antingen tar onödigt utrymme eller som inte alls passar in. Människor har massa saker och det är svårt att veta vad som behövs och vad vem tycker om. Så de fyra vuxna perspner/par som vi ger julklappar åt har alla blivit tillfrågade vad de önskar sig och i det fallet har "ingenting" inte varit ett alternativ. För nåt får de ju ändå och bättre att de får nåt användbart.

Och inte är det ju så att de spesifikt sagt vad det ska vara utan mera vad de typ kan tänkas önska sig. Hittills har jag fått kokböcker och kryddor. Helt utmärkt ju! Nåt att gå efter.

Och jag (vi) då. Nå jag vill ha mumintallrikar. Både låga och höga. Jag tycker faktiskt om dem och de passar ihop med våra blåa tema tallrikar och de är så pigga att se på. De vi har används nästan hela tiden. Eller nåt till bastun, nu kör vi med plastämbar och Ikeakopp. Sen sku jag också villa ha en hula-ring, verkar helt sjukt kul och mina magmuskler sku få lite träning.

Det var det.

Syskonuppfostran

2011-12-07T20:25:00.002+02:00

Barn utvecklas hela tiden och det får man också göras som föräldrar, men det är just då förändringen sker för barnen som det är svårt för mig som förälder att veta vilken väg man skall ta. Jag funderar några dagar/veckor på saken, försöker läsa lite om just det, för att sen slutligen bilda mig en åsikt som vägleder mig i föräldraskapet. Hittills har det funkat bra. Har kännt mig säker i mitt föräldraskap efter att ibland varit borttappad i några dagar.

Just nu är båda barnen bra. Arthur hade lite svårt när vi flytta hit och var lite omöjlig och Sander har nu haft lite gnällperioder, men just nu är båda rätt bra, i sig själv. Men nu är det syskonskapet jag funderar på. För det känns inte alls så självklart. Sander vill vara med och göra det som Arthur gör och Arthur vill ibland också stå på pallen ensam, leka i soffan själv, leka med nån leksak ensam, sitta i badet själv eller krama mamma då Sander är i famnen. Sen igen så borde Sander få hålla den leksak han har, han borde få vara i famnen när han är det och han borde få vara med och leka. Och han borde absolut få en massa uppmärksamhet och baby-gulli-gull.

Jag har nog alltid vågat lämna dem ensam, och de är nog ofta tillsammans i lekrummet utan övervakning (för korta stunder då). Men nu har Arthur börjat knuffa bort Sander ibland, eller sparka om han vill ha bort honom från pallen/matstolen och en gång bet han honom i badet. Och det är aldrig okej, och det har jag nog visat. Men sen måste jag ju erbjuda ett alternativ åt Arthur, för han måste ju också få vara ifred ibland, måst han inte? Så nu är dealen den att han ska ropa på mamma/pappa så att vi hjälper bort Sander. Men det funkar ju inte sen när de är äldre, att mamma/pappa alltid ska komma emellan.

Och sen har Arthur också börja "bossa" Sander och ropar "neeej, Sandäää, neeej" och pekar med fingret när han t.ex. vrider på damsugarens effekt och så försöker Arthur stoppa honom från att göra sånt som Sander inte får (typ gunga på ugnsluckan). Just nu gör vi nu inget det, låter honom säga nej, men jag vet inte...

Sen är ju Arthur ännu också jättemammig och om jag gullar mycket med Sander blir han sotis och ska i min famn och om Micke är hemma så ska "Sandä pappa amppu" och ofta blir det sen så.

Just nu är konskevensen för Arthur den att han inte får vara med och leka om han gör nåt dumt mot Sander. Så om han skuffar Sanders händer från soffan får han gå bort från soffan, eller om han inte låter Sander hänga på damsugarn när han gör det får han gå bort från damsugarn. Jag tror på logiska konsekvenser som har nåt med varandra att göra så det är väl den ändå vettiga konsekvensen.

Nåja, det finns mycket med syskonskapet jag funderar på men problemet är att det finns jättelitet skrivet om det. Iaf har jag svårt att hitta nåt.

Och sen är ju ännu frågan att vad vill vi uppnå med syskonuppfostran? Var kan det gå snett och hur är det om det går bra?

Pulka

2011-12-07T13:12:00.002+02:00

Idag var jag och åka pulka med Arthur medan Sander sov i vagnen. Och det var så sjuuukt roligt. Jag ska åka pulka hela vintern. Vintern kan ju till och med vara roligt om man får åka pulka.

Och det allra, allra bästa är ju att vi har den bästa pulka-kullen 50 meter från vår ytterdörr. Det kan inte bli bättre liksom.

Nu hoppas jag då bara att det ska finnas lite snö och vara sådär -2 grader hela vintern.

60 års kalaset

2011-12-06T20:26:00.007+02:00

Arthur äter lite riskaka före middagen.

Finaste Salamandern. Vägra ta en tredje tupplur men var ändå så duktig så.

Jag.

Arthur tittar på buu-klubben. Han är nog så söt med sitt blonda lockiga hår.

I år blev det inget självständighetsdagsfirande, utan istället var vi på barnens farfars 60 års middag. Och det var sånt jäkla kaos före vi for. Vi beslöt med Micke att från och med nu ska allt göras klart när barnen sover. Ena gnällde, andra sku kramas, ena sku inte äta mellanmål och grät efter russin ur endast muminpaketet, andra fick inte igen äta enligt ena, min enda vettiga bh var spårlöst försvunnen och jag sprang omkring i endast underbyxo, Micke fick inte upp sitt skjortpaket och sku ännu i duschen, mina tånaglar var så långa att de måste klippas så att inte strumpbyxorna sku gå sönder, ena sket just före vi sku gå ut och sen sku ännu allt packas ihop. För vi släpa ju med legolåda, wc-ring, bil leksaker och böcker, mat och blöjor och byteskläder och kramdjurar och filtar. Legona lekte de minimalt med och wc-ringen vägra Arthur använda och klara sig helt bra på vanliga vessan.

Men de sötaste barnen av alla betedde sig helt exemplariskt på festen och somnade tyst och fint på hemvägen och så bar vi bara in de sovande barnen. Perfekt.

Å nu e de vinter å skidan den slinter å...

2011-12-06T13:38:00.002+02:00

Idag var jag smått avundsjuk på Micke som fick gå ut med barnen i vinterlandet. Jag sku också ha velat åka pulka i vår pulkabacke och se vad Arthur tyckte om snön istället för att sitta inne och skriva på speditionshandboken. Arthur var så salig i pukan, han hade suttit där hela tiden. Sander sov.

Och nu när det kommit snö så väntar Arthur på att "krinna" (skrinna) för jag har köpt begagnade skrinnskor åt honom och han tror att det är roligt att skrinna. Snart märker han nog hur jobbigt och hemskt det egentligen är. För jag hatar nog att skrinna, har alltid varit så skit på de. Men jag vill nog ändå uppmuntra mina barn till det. Så bara det blir is så ska vi nog krinna. Suck.

Galan då?

2011-12-05T18:13:00.003+02:00

Och eftersom alla dör av nyfikenhet över om jag kommer att gå på gala idag eller inte så har jag nu konstaterat att jag inte gör det.

Och endast för att jag är lat och bekväm av mig och för att det i min värld, där jag somnar stående klockan 10, är sent när det börjar 8. Och sen kom ju första snön i denhär delen av landet och det är helt hemskt före att köra.

Så istället var jag och handla en hel butik kärra med mat (har aldrig gjort det förr) och skall nu försöka laga mat färdigt för veckan. Och så ska jag delta i kvällsrutinerna och hoppeligen ännu få nåt skrivet om remburser. Och, sen förstås gå och sova senast 10.

Men jag tror nog ändå jag sku ha farit om jag bott i Helsingfors för nu känns det ändå långt.

Sander 7 månader

2011-12-04T12:46:00.004+02:00

Och idag blev Salamandern 7 månader. Och snart är det vinter. När Arthur blev 7 månader var det ren april. Och det är ju från och med nu utvecklingen, den motoriska iaf, går i racerfart. Men eftersom det blir vinter och mörkt (och inte sommar som med Arthur) så har jag svårt att fatta att Sander kanske till och med går före sommarn, om det går som med Arthur så är det ren i mars.

För Sandern är ju nog rätt rörlig. Han går ner på huk och upp igen med stöd. Han har från början klarat av att komma ner från stående fint (och inte fallit som en pinne som Arthur), antingen sätter han sig eller så går han ner på huk och tar emot med händerna. Han kryper med raketfart, sätter sig själv och står mot allt. Rör sig också längs med möbler.

Han äter allt. Sku helst är själv men det är så klottigt. Mjölk vill han dricka före han somnar, med maten går det ner lite om han får det till först. På natten äter han 1-2 gånger och sover igen rätt oroligt. Somnar alltid i famnen eller i vagnen just nu. Håller på att få en massa tänder men när de inte vill klämma igenom. Men när han blir tandgnällig är en kall skalad morot det som hjälper bäst.

Han älskar att vara i badkaret och smiter in till badrummet hela tiden. Han har gungat några gånger och gilla det med. Mest så står han mot nåt och hoppar eller så tittar han på nån av Arthurs leksaker och smakar på dem. En nöjd stor 7 månaders kille är han nog. Och en så otroligt älskad unge.

Pepparkaksbakning

2011-12-03T21:36:00.002+02:00

Pepparkakor

Slutresutlatet blev gott och Arthur som alltid äter kilovis med deg när vi bakar semlor rörde inte ens pepparkaksdegen.

Salminadern sku bara hänga och hoppa allestans.

Den andra kaveln.

Från pepparkaksbakningen blev det inga bilder, det var så intensivt. Degen ville inte alls samarbeta och alla figurer sprack (har nån ett bra recept som är lätt att laga figurer av? dethär var från rutiga kokboken) och Arthur tröttna i mitten och ville leka med murre medan jag satt Sander och vila...

Daten och kameran

2011-12-02T20:59:00.002+02:00

Idag hade jag en överraskning åt Micke. Min mamma kom hit efter 4 och se efter barnen (visste han inte) och jag tog honom och en kass med. Vi for och simma. Vi har det alltid så extra bra i simhallar. Efter det hade jag reserverat bord på en rosso och så smällde vi i oss en massa mat. Jag är bäst helt enkelt.

Men idag är också han bäst. Han var på dagen till citymarket och kom hem med en julklapp åt mig. En systemkamera. Och jag är så nöjd så. Har velat ha en sån hela hösten och igår när jag igen klaga på att jag inte kan fota barnen som julklapp åt barnens farmor när den är så skit den gamla så fick jag en ny (den gamla är från 2007). Ska börja studera den nu.

Imorgon kommer mamma igen hit och vi ska baka pepparkakor och var juliga när Micke är på jobb. Kommer massa foton av det helt säker. Om inte kameran säger upp sig. Arthur har ren hunnit ta ner den från hyllan och peta med broileroljiga fingrar på den och Sander spydde på den när jag sku flytta den.

Sander och flaskan

2011-12-02T12:51:00.003+02:00

Rådgivningstanten tyckte vid 6 månaders kollen att Sander ska börja dricka från pipmugg. Sen läste jag igår att Arthur vid 7 månader drack från pipmugg. Så jag tänkte att Sander sku kunna dricka sin nattmjölk från en ainuflaska (de som finns i matbutikerna) för att vänja sig med lite snabbare flöde. Jag tänkte väldigt fel. Sander tog några klunkar när han vakna 4 och så skrek han och sku inte ha mera. Men han fortsatte skrika tills jag slutligen snällt böt tillbaka till avent flaskan med ettans/tvåans flöde. Sen drack han och kunde somna om.

Jag var inte så värst nöjd. Så nu när han spyr minimalt (han spydde så mycket förr och har därför fått med långsamt flöde) får vi väl dagtid övergå till ainu flaskor och lite träna med pipmugg. Fast egentligen tycker jag att det är idiotiskt att små babysar ren ska dricka ur pipmugg.

Klättermannen

2011-12-01T19:58:00.002+02:00

Sander, på söndag 7 månader, klättra idag upp på matbordet från tripp trappen för att söka en klyfta apelsin.

Arthur kom aldrig ut ur sin tripp trapp. Undrar var Sanders klättringskarriär slutar. Nu måste vi ju skaffa bälten till stolen.

Det andra inhemska

2011-11-30T21:03:00.002+02:00

När jag var 3 år flyttade vi från Nummela till Pojo, en av orsakerna var att det inte fanns svensk dagvård i Nummela och mamma ville att vi sku vara i dagis på svenska. Jag har alltid varit bitter över det beslutet eftersom jag gärna sku ha kunnat finska bättre. Dessutom hade vi simbassäng i Nummela huset :) Nåja, men nu förstår jag henne nog helt bra. Som tur. Det tog bara 20 år.

Min finska är inte jättedålig, men inte är den perfekt heller. Och jag tycker bara om att göra sånt jag är bra på. Hela min ungdom vägra jag prata finska, speciellt om det fanns nån som tala bra svenska (typ en finlandssvensk) som var bättre på finska än mig med i gruppen. Jag vägra. Hade nån inre spärr och kunde täcktes inte säga nåt på finska. Det har varit massor av "nologa" situationer då jag helt enkelt sagt saker på svenska och nån annan fått översätta, eller sen har jag bara varit tyst eller bara talat svenska utan att bry mig om nån förstår. Jag kände bara på mig hur alla sku skratta åt min fula, fula finska så jag kunde inte. Säkert svårt att förstå om man inte kännt så. Och därför sku jag ha villa vara bra på finska och trodde att finskt dagis sku ha kunna hjälpt. I dagens läge har jag ingen skillnad mera. Två barn var lösningen på det problemet. Jag talar finska fast det finns svenskspråkiga med, ibland är jag lite nolo över min finska, men alltsom oftast helt okej. Jag försöker ju iaf och det har ju inte så stor skillnad om det är rätt eller fel, man får tänka vad man vill om mig, jag försöker ju mitt bästa iaf.

Mickes mamma är finskspråkig men barnen (Micke och hans bror) har gått i dagis och skola på svenska och talat svenska med pappan. Micke kan ju finska men det är en väldigt korrekt finska, sån man skriver, och han funderar mycket över den när han pratar. Därför har vi aldrig ens övervägt att han sku tala finska med barnen. Det skulle inte vara naturligt. Det sku vara härligt om de genast fick två språk, men atmosfären hemma sku vara konstig och klumpig och jag sku säkert kommentera hans språk hela tiden. Det sku bara vara så konstigt. Så vi pratar bara svenska.

Men nu har vi flyttat till Lojo. I Lojo är 4 % av befolkningen finlandssvenskar, totalt 1 600 personer. Här finns inget på svenska. I stan gjorde vi det mesta på svenska och med svenska barn. Här är allt på finska. Några dagmammor var överraskade över att Arthur inte kan finska (det är väl så självklart för dem) och tyckte att Sander nu ska lära sig... Men Arthur har inte pratat länge ens svenska och egentligen har inte språket så stor skillnad för barn, de kan leka ändå. Men jag är ändå lite rädd för att Arthur ska känna sig utanför eller konstig när han inte förstår de andra barnen eller när de inte förstår honom. Så jag hoppas han ska lära sig lite finska nu, så att han ska ha det lättare. Vi går på sagostund på finska och också i församlingens klubb med finsk bönestund. För att hålla honom på plats och uppmärksam har jag nu viskat på svenska vad de säger. Sen försöker jag också lära honom lite ord som man ofta hör i parken. Han vet nu vad äiti betyder =)

Jag visste inte att språkfrågan sku komma emot så fort, men nu är det bara att försöka anpassa sig. Nästa år får han hoppeligen också börja finsk klubb, men tror ändå att det får bli svenskt dagis. Tycker ändå att jag vill ge barnen den finlandssvenska kulturen med svenska sånger och traditioner. Men kanske vi bor nån annanstans då. Fast det vill jag inte. Gillar badrummet och det rosa vardagsrummet.

Teknikgenierna

2011-11-30T12:50:00.002+02:00

Alltså. Vi har nu bott här i en månad. Och vi har i en månad varit utan tv för att vi inte fått den och funka. Det har varit Mickes projekt och han har ringt typ alla som man kunnat tänka på för att få hjälp och klarhet i vad som är fel. Idag hade vi en kille från DNA här och nu funkar vår tv.

Jag har hela tiden sagt att det är nåt fel i i installationen men inte orkat sätt mig in närmare i det. För tvn har hittat kanaler men sagt att signalen är låg och vi har nettin från tv uttaget och det funkar perfekt. Allt konstigt liksom.

Nå, idag konstatera då DNA killen följande:
-Vi borde ha nollställt tv:n för den sökte frekvenser och kanaler i Helsingfors
-Den helt nya tv-kabeln vi köpt när inget funka var sönder
-Micke hade satt två out delar där var det sku komma in
-Det behövdes en mellandel där delaren för netti och tv juttun var för det var fel ända som gick in i väggen.

Så det är inte bara åldringar som har problem och nu ska vi väl till nästa gång komma ihåg var som kan gå fel.

Ja eller nej

2011-11-28T21:12:00.002+02:00

Jag har så svårt att bestämma mig. Skall jag fara på bloggprisgalan i år eller inte?

Micke är ledig både den 5 och 6 så det sku gå. Jag kan helt bra köra av och an. Det sku säkert vara roligt men jag är ändå lite orolig för att känna mig obekväm och utanför och sen bara vara ensam. För jag vet ju andra men ingen mig. Det är ju det konstiga liksom. Så jag vet inte.

Så jag funderar inte på det. Kanske man inte kan köpa biljetter mera eller att de är slut. Jag vet inte ens tiden. Eller stället.

Och sen har ju Micke inte ännu inte varit med båda barnen under kvällsnattningen... Och så var det kläderna. Min mage är för hängig och stor och jag behöver nya tossor för att börja träna.

Jag är nog lite virrig just nu. Hektisk dag. Dagen börja 6 och på förmiddagen hade vi besök av bästa Lee, Dagny och Kristian, sen körde jag till Nordsjö hamn, var på Nurminen Logistics, såg ut över Nordsjö hamn, var till Ikea och Ikeas lager efter reservbit och sen var jag hemma 7.

4 timmar bil idag

2011-11-27T20:52:00.002+02:00

Jag har dem bästa barnen. Och mannen.

Idag körde vi i världens värsta ösregn till Heinola på min guddotters 9 årskalas. Nästan 2 timmar ena vägen. På ditvägen somna barnen genast i bilen och vakna när bilen stanna på gården.

Sen hade vi tänkt köra hem vid Sanders tredje tupplur men den tog han där och allt blev ändå senare än planerat. Men ändå så somna Sander en halvtimme efter start och Arthur var helt lugnt och stilla i sin stol och såg lite på shaun the sheep. Han somna 5 minuter före vi var hemma. Ändå satt jag hela resan intråmad mellan två isofixstolar. Obekvämt, men sjukt mysigt. Fick lust att flyga med barnen och ha det trång och mysigt.

Men jag var förberedd på skrik och kaos och hemskt. Men inget sånt. Mina barn är bäst. Jag undervärderar deras bilåkningskunskap totalt.

Och nya bilstolen då. Klippan triofix. Jag är halvt nöjd. Den är annars jättebra, superlätt att montera, bra lutning, går länge och så. Men den är jättetrång för benen jämfört med izi besafen för Arthur. Han får dem inte ens nära på rakt. Så han får väl sitta i den tills Sanders rygg blir ännu starkare och sen byter de igen tills Arthur kan börja sitta andra vägen, för då kommer det igen att vara toppen åt Arthur.

Bullabak

2011-11-26T20:55:00.003+02:00

Och för att du nu typ är en första gång måste det dokumenteras. Vi baka saffranbullar/lussekatter idag. Och sen åt vi bulla och kall mjölk som kvällsmål. Lite mums. Så mycket annat lillajul har det inte varit. Vi hade besök av barnens fafi och Arthur fick en mega plasto lastbil. Vi hade också städat, därför en bild av vårt "färdiga" kök. Är störtnöjd med gardinerna. Klippte tyget itu och satt det vågrätt, det var alltså lodräta ränder från början.

Nu lite skumpa igen. Dagen har bara varit bäst, har inte funderat ett dugg på skola och bara varit. Härligt.

Branbiiilaar!!!

2011-11-26T13:09:00.002+02:00

Mera brandbilsdagar åt folket! Jag och Arthur har krypit i ett rökrum, Micke har släckt en brand och nu vet vi var brandvarnarna ska placeras. Sen har vi ätit risgröt, bulla och korv för alla 1 euro styck och druckit saft för 50 cent. Sånahär aktiviteter gillar jag.

Myskvällen

2011-11-25T21:55:00.003+02:00

Idag har faktiskt varit en riktigt, riktigt bra fredagskväll. Efter fredagshopping i citymarket och bilstolsbutiken så kom vi hem och åt korngrynsfetasallad med broilerbiff och färsk batong. Sen gick vi alla i vår egna bastu och den är hur skön som helst. Sander satt i badkaret på golvet och Arthur var nu lite allestans.

Sen lite marabous choklad med apelsinkrokant och ett glas skuppa. Perfect!

Inte ens det att Sander, igen, sovvägra, eller att jag strykit gardiner kvart över 9 eller att vi städat hemmet halv 10 kan förstöra fredagsfiilisen.

Och det bästa. Micke är nu ledig i 3 dagar.

Leksakskataloger och julklappar

2011-11-25T13:37:00.002+02:00

Alltså dethär med julklappar och leksakskataloger.

Vi har fått massa av dem och de är roliga att läsa och se i. Men jag hittar ju passor som min Arthur absolut behöver och han sku ju bli så glad över dem. Han sku älska alla slags bilar, speciellt utryckningsfordon med ljud, han sku gilla nån sorts bilparkering, miniracerbilar, minidjur, böcker med djur och fordon, en spis sku säkert vara rolig i barnrummet, sen sku ju tåg och tåbana vara toppen och kanske bord och stolar till barnrummet. Sen sku också mera duplobitar vara på plats och också kanske ett häststall. Sen sku jag ju villa ge pussel för han tycker om det och det är bra sysselsättning för kalla/regniga dagar. Andra roliga pysselgrejer sku också vara trevligt. Och det som jag egentligen hade tänkt ge åt honom är antingen längdskidor eller skridskor. Men det är ju inte så roligt om det inte blir en riktig vinter. Jaa. Och sen sku ju Arthur också tycka om nåt klädesplagg med fordon, typ marimekkos bilskjorta (den sku han ren ta i butiken och sa "tala, tala", men nej, jag betalar nog inte 35 euro för en barnskjorta).

Så hur ska jag kunna hålla paketberget litet när det finns så mycket roligt som han nog absolut sku älska?!

Det blir så lätt att jag tänker att mitt barn nog behöver allt detdär, och att det är sånt barn skall ha i dagens värld. Men inte behöver ju barn en massa leksaker. Det kan ju inte vara så. Jag vill inte ha barn som måste ha allt. Kan det inte räcka med att vi har duplon, måste vi också ha tågbana och kök? För om några år är det ju sen bilbana igen som gäller. Eller nåt annat.

Men dedär leksakskatalogerna hjälper mig inte i att hålla paketmängden liten, och det är ju nog det jag i grund och botten tror på. Mindre paket åt folket och mera tid och kärlek.

Chaga, chaga, chugington

2011-11-25T12:48:00.003+02:00

Ojamo här i Lojo har ett eget bibliotek i samband med skolan och det är typ 500 meter från oss.

Vi har varit där varje vecka, på fredag är det också sagostund (på finska nog vilket gör att Arthurs koncentration inte är den bästa men hoppas han ska snappa upp lite ord). De har massa dvd:n också så vi har varje gång lånat en. För några veckor sen var det chugington. Och efter det har Arthur talat om det hela tiden. Idag fanns den i hyllan igen och vi låna den förstås. Hela förmiddagen gnällde han om att titta på den och jag sa att efter vilan (för han sku nonstop kunna titta serier om vi inte begränsade det).

Han gick så snällt och fint och vila i vagnen som idag var i tamburen, han gnällde inget, sa inget, bara somna. 1½ h senare klättra han själv ut utan ett ord, kom till soffan och sa Chuggington. Lite bra effekt denhär Chuggington har.

Ajo: Chugginton handla om tågbarn som i vår dvd går i skola. Och så kör det runt och gör grejer.

Programtips

2011-11-25T12:39:00.002+02:00

Vart tredje ord Arthur säger är typ brandbil. Han lagar brandbilskakor, man ska modellera brandbilar, rita brandbilar, se på brandbilar, mata brandbilar osv.

Därför blev jag jätteglad när jag såg att det är "en dag på brandstationen" imorgon, och ännutill på 300 olika brandstationer.

Kvällen då?

2011-11-25T08:04:00.002+02:00

Jag har lärt mig min läxa. Sander får sova tre gånger tills han är fast 13. Värre kväll har vi inte haft sen sommaren nångång. Borde väl bara gett upp och satt på Rorri. Fast Arthur var ju nog inte problemet, utan sovvägrarn Sander. Arthur gick tom bort för att leka i lugn och ro. Men jag var så trött och ville sova men Sander skrek bara när han sku nattas. Sen har han ätit 3 gånger inatt igen. Och jag hitta inte nattlampan så rummet var alltför mörkt.

Smarta jag borde inte skippat luren

2011-11-24T19:23:00.002+02:00

Sander har krånglat vid insomningarna, speciellt inför tredje tuppluren och natten. Sen går han också sent och sova nuförtiden och sover mycket tupplur och lite natt.

Så jag tänkte att jag sku vara smart och skippa tredje tuppluren (för han vakna ändå halv 3 från andra) och lägga honom för natten halv 7 när han var helt slut.

Nå, men det tänkte han inte då. Efter en tupplurslängd, kvart över 7, vakna han, och vägra somna om. Halv timme före nattsovningsdags.

Fan. Jag tänkter aldrig testa nåt nytt. För Arthur somnar först efter Sander när jag är ensam med båda och Micke jobbar 17-08. Vi kommer alltså att vara uppe hela natten.

Måste ladda tålamodet.

Mellan 6 och 7

2011-11-23T07:07:00.003+02:00

Gissa vad jag gjort mellan 6 och 7 idag morse?!

Jo. Jag har suttit med en sovande Sander i famnen i soffan och läst bloggar.

Och varför har jag inte sovit då?

Nå för att varje gång jag försökte sätta ner Sander i vår säng så börja han vråltjuta.

Men i famnen sov han nog.

Roligt.

Min erfarenhet

2011-11-22T21:12:00.003+02:00

När jag vänta Sander var jag jätteivrig på att höra erfarenhet av andra som hade en åldersskillnad på mindre än 2 år, jag ville förbereda mig och höra hur det gått. Men ingen var riktigt villig att ge ett långt svar, det var nu mera bara sådär att "nu går det" och "lite tungt ibland" och sånadär intetsägande svar.

Idag var jag i den situationen. Nån fråga mig. Vi var för första gången till församlingens klubb (och typ alla mammor och alla barn i alla åldrar från Ojamo var där, roligt) och där var en mamma som just ska få andra och sen en till som snart ska få.
Och jag tänkte ta den säkra vägen och säga att "ja, nu har det varit lite tungt ibland, men nu går det". Men jag gjorde inte det. Jag sa exakt som det känns nu. Att det är galet med två små barn och att det nog är jättetungt. Konstatera senare att det är bättre att förvänta sig för mycket än att tro att det är superlätt (nåja, vem tror nu så?!).

Men sen fick jag nog ju också säga att jag börja studera då Sander var 4 månader, vi köpte lägenhet, remonta och flytta också under tiden. Och jag konstatera själv att det kanske inte gör saker lättare och mindre tunga. Försökte också förklara vad jag upplevt som tungt och kom fram till att det var att Arthur måste bli stor, han kunde inte vara liten mera (vilket jag trott sku gå), och det att jag kände att jag inte räckte till. Jag ville ge mera av mig åt båda barnen och ändå ville jag ha nån sekunds lugn och ro ibland. Det att jag inte sovit har inte varit tungt, det har varit kanske 5-10 dagar då jag varit extremt trött under 6 månader, men då har Sander i medeltal vaknat åtminstone 3-4 gånger varje natt sen han föddes. Men tröttheten har ju nog påverkat förhållandet, för vi har inte haft nån gemensam tid när jag måste gå och sova genast då barnen gör det. Sen tror jag också att Arthurs extrema mammighet har gjort det tyngre för mig. För det har alltid bara varit jag som duger, jag som ska trösta och klä på och vara där (fast Micke varit mycket hemma och varit delaktig i hans vardag). Dessutom är hans närhetsbehov jättestort och han sover bara 11½ h i dygnet.

Men. Jag ångrar absolut inte vårt val. Vi har det tyngsta över. Barnen trivs jättebra med varandra och har så stor glädje av varann. Kan inte föreställa mig hur det var om Arthur var ensam. Vad sku han göra liksom?! Så jag sku nog genast göra om det.

Men nåt tredje barn kommer inte på frågan nu. Har funderat på det mycket. Tripp, trapp, trull sku vara bra för då sku det vara undan och då finns inte risken att det blir bara två barn (om det inte passar in senare). Men jag orkar helt enkelt inte. Det sku inte vara rättvist mot nån. Jag vill ha lite eget liv först med lite mera egen tid. Göra en liten resa med Micke, få studierna klara, börja jobba (för jag VILL faktiskt jobba med det jag studerar och jag vill bli bra på det och nå toppen), fara på safari till Tanzania och solsemester till Sansibar med hela familjen och ge den tid jag har på de barn vi nu har. Sen om barnen sku sova, och somna, bra sku situationen kanske vara en annan, och kanske om Micke hade regelbundna arbetsturer från 8-4 och kanske om vi anställde en nanny och... Nä. Ingen trea nu. Sen nångång. För jag vill nog så ha ett trejde barn.

Så fel

2011-11-22T12:07:00.002+02:00

Nåt jag aldrig, ALDRIG, kommer att kunna förstå är hur man kan ta livet av sina egna barn, nåt som man burit på i 9 månader och som man sen fött fram och sett växa upp. Det knyter sig riktigt i magen att läsa det. Hur kan det gå så fel?

Mattor

2011-11-21T21:03:00.003+02:00

Vårt hem blir mera och mera hem. Idag köpte jag de första mattorna efter att jag varit på studiebesök till Schenker. Förstås från Ikea.

På morgon blev jag så kär i denna Ikea Stockholm matta, finaste nånsin ju (borde börja få gratis grejs av Ikea när jag länkar så mycket dit) men jag hade bestämt att vi sku ha en vit matta under soffan. Men sen var den vita så tung och Stockholm mattan så fin och lätt och av ylle som stöter bort smuts. Så det blev den och jag är så kär.

Så nu ser det ut såhär. Ännu inga tavlor. Nu önskar jag mig en sånhär till julen. Helt megamassor. Hoppas mamma läser.

Och så köpte jag matta till köket. Kommer att vara smutsig inom ett dygn.

Och så ska jag sy gardiner till köket. Arthur försökte hjälpa klippa så det fick gå på paus. Ordning vi har i vårt hem jaa..

Och jag och ungen som tydligen varit i pyjamas hela dagen. Va fina vi är.

Tomten

2011-11-20T21:08:00.002+02:00

Idag var jag på champagnelunch med getostsmörgåsar. Det var lyxigt och roligt och avkopplande. Eftersom Micke jobba eftermiddag-kväll var mamma och se efter mina små busungar. Och sen läste mamma och Arthur Stockmans leksakskatalog och Arthur visa allt han vill ha (och vad han inte vill ha, för han vill inte ha baby, alltså docka, eller babyvagn och han har helt själv kommit på det, första gången vi läste så sa han "Nej Arthur babyvagnen" och riktigt bestämt).

Nå sen berätta min mamma om jultomten och han ska skriva lista och så får man paket om man är snäll och hela radiramsan som jag vuxit upp med. Resten av kvällen har han sen gått och sökt paket, tala om tomten och om listan. So, yes. Tack mamma!

Men från min sida kommer jag nog inte att tala om att tomten kommer när man är snäll. Mina julklappar kommer att vara få och jag önskar vi alltid ska fokusera mera på maten, stämningen och att vara tillsammans istället för paket och gåvor.

Alltid kan man ju önska det.

Barnstolstips

2011-11-18T19:58:00.002+02:00

Vi var idag och se efter en ny bilstol åt Arthur. Sander kommer snart att få Arthurs Izi BeSafe så Arhtur behöver en ny. Kraven är att den sku gå för tunga barn och ryggen mot körriktningen. Försäljaren meddela att en finsk produkt, Klippan, nylanserat en bilstol förra veckan och att den uppfyller alla de kraven och kommer med en "alusta" som gör den stadig. Och den är från 9-36 kilo. Tror vi ska skaffa en sån. Gissar att det är denna triofix hon tala om.