Stackars posteljon

Idag ringde det på dörren. Jag satt då och amma i underbyxor, amningsbh och på detta hade jag tvinnat den nya hug a bub tyglinan. Jag kika ut genom hålet och såg att det var postmannen. Ungen sov vid bröstet så jag tog bort honom, täckte in mitt bara bröst med tyglinan och öppna dörren. Mannen med paketet såg väldigt skumt på mig. Nån med trasor över övrekroppen och inget på benen... Vet inte om han såg ungen för jag försökte gömma mig och om han inte gjorde det måst han tycka att jag är knäpp. Det var ett paket från Mickes arbetsplats åt Arthur.

Idag sov han 55 minuter i egen säng på dagen. Jee. Framsteg! Och nu har han hållits 15 minuter i linan och jag ska äta pizza så länge han är lugn. Micke är i skolan.

Namnet

Låt mig presentera:

Arthur Daniel Lönnblad


Det är namnet som vi haft på lager i flera månader men vi ville vara säkra. Och nu är vi. Stavningen är inte helt fastslagen, ska det vara Artur/Arthur, men det lutar mot arthur. Mitt namn är Michaela med h, så han kunde få h:et därifrån och daniel kommer från att Micke heter Dave och ville att killen sku heta David/Daniel och jag tycker mera om Daniel.

Vilket är bättre Artur /Arthur?

Första dagen på stan

Jou! Idag var vi för första gången med lillprinsen till stan och det gick hur bra som helst. Var jätteorolig för tågresan och amningen men det gick bra eftersom Micke var med.


Vi var i Kampen och i Johto cafe och förstås vaknar man när mamma får mat! Vi köpte från bebes en hug a bub bärlina så nu ska jag få händerna fria i vardagen. Dyr var den så hopppas den hjälper (85 euro)

Lee var en hjälpade hand


" Pappa, du har så konstig frisyr", så pappa gick och klippa håret!

Fathers and sons

Och jag, det är ju svinkallt där ute, så vi var och köpa en ny rock åt mig. Den är härlig!

Vi var cokså till rådgivningen och allting var bra. Vikten var nu 3525 så han har uppnått sin födelsevikt och så var han ren 52,5 cm lång. Så bra växer han ju!

Gäster

Idag har vi haft gäster. Mina gudföräldrar+barn och min mormor. Killen var hur perfekt som helst. Han hade ätit före och sov i 2 timmar i olika famnar. När gästerna for vakna han. Åt. Och nu sover han igen. Undrar om dethär är det normala och det onormala är hur han varit eller kommer han nu att inte alls sova på natten...

Om att sova

Jag har alltid tagit det som självklart att barnet och också den nyfödde sover i egen säng. Jaa, men så lätt är det ju inte!

Hittade just en bra artikel om att det naturliga, biologiskt naturliga, är att barn sover brevid mamman /föräldrarna. Det var på 1800-talet man började i de högre klasserna ha barnen att sova skillt och egentligen så behöver barnet konstant närhet till mamman både natt och dag. Så det naturliga är att man sover tillsammans och vår baby vägrar sova nån annenstans och sover så bra när han sover tätt intill mamma. Artikeln finns här, men är på finska. Och som med allt annat finns det säkert lika bra artiklar som ser det från den andra synvinkeln, så är det alltid. Men iaf, natten inatt gick jättebra. Vakna 2 gånger med 3 timmars mellanrum och så var vi bara uppe ca 30-40 minuter. Toppen!


Såhär sött sover man i mammas famnen..

Såhär sött sover man i 5 minuter i vagnkassen...

Amningen har också kommit igång mycket bättre, inga mega-amningar mera (tutten har ju också hjälpt). Ont gör det när han greppar taget men efter det lättar det och det borde vara helt normalt.

Nu ska jag söka efter en bra bärpåse/bärsele. Har nån någo bra tips?

Dag 9

Här går dagarna framåt i snabb takt. Inatt sov lillkillen faktiskt rätt bra, efter att han varit vid bröstet i halv timme - timme tog jag honom tätt intill mig i sängen och gav tutten och sen somna vi båda in. Men är helt otroligt trött ändå!

Idag har "murrmurr" (mormor) och också morbror plus sambo varit här. Mamma var här i nästan 5 timmar och det var helt härligt. Jag for också till Myyrmanni och shoppa lite. Hade haft killen vid bröstet megalänge före det och han hade nästan inte sovit alls på dagen och jag var bara borta 1 timme, men oj vad jag var orolig för hur de hade det här hemma. Micke har varit på scoutförläggning idag. I myyrmanni shoppa jag amningsbh, salva för bröst (jaa, kan inte se på bröst som något annat än mat för tillfället och har i och med det ingen skillnad vad jag skriver om bröst eller var jag visar dem) och lite mera tuttar. Hade på mig pre-graviditetsbyxor och oj vad tight de var. Min totala viktuppgång blev väl på omkring 11,5 kg.

Ikväll ska vi bada killen. Han är ren 9 dar och har ännu inte varit i badet. Not too good. Tror också att han blir lös i magen av att jag äter shoko, så får ta en liten paus med det. Bläh!

Tummen i munnen

Så liten och söt när somnar i famnen efter att ha ätit.

Igår slank den egna tummen för första gången i munnen. Det betyder väl att det är okej att börja använda tutt? (fast vi ju inte sku...). Så på natten efter att jag är säker på att ungen är mätt så har jag gett tutten och på det viset har han sen somnat tätt intill mig och sovit omkring 2 timmar. Yei! Nu gav pappa också tutten på moron och båda två sover så sött. Hoppas nu bara att han ännu fattar att gapa stort när jag ammar och inte terroriserar bara min bröstvårta.

Igår hann också smurfens morbror komma på besök med flickvännen Ninnu. Förstås blev han genast hungrig och ville inte vara i nån annans famn. Han har by the way helt megafötter (nå mamma har ju storlek 41 och pappa 48) och fötterna i dräkten han har på sig är för små. Men det är också en av de få plagg i storlek 50 som vi har.

Denhär härliga dräkten fick han av dem. Vår superbaby!

Nu duchen!

1 vecka gammal

Jaa, kan inte tro det. Det är ren 1 vecka sen jag pusha ut det lilla livet. I dagens läge ser jag väldigt positivt på hela förlossningen och kommer inte ens ihåg vad som var så tungt med det. Sku tom kunna göra det igen.

Hade väldigt lite förväntningar på hur livet med en nyfödd sku vara, men måst nog medge att det är rätt så tungt. Smurfen skriker och gråter jättelite men det är det eviga hängande vid mitt bröst som är tungt. Hittar ingen bra amningsställning för gillar inte att ligga, ungen bara flaxar när jag försöker få honom och ta ett bra grepp o.s.v. Jaa. Att amma är inte alls så lätt! Sen är det också svårt att få honom och sova på natten. När han har vaknat ammar jag och sen slumrar han bort, sen vill han ha mera och får mera och slumrar bort igen, sen blir blöjbyte kanske aktuellt och efter det vill han igen ha mer och sen när man får honom i sängen så vill han igen ha mer.

Jaa.. Och nu har han sovit snart 3 timmar och börjar föra lite ljud. Have to go.

Kapalo

Jag har nu lyckats fixa så att Micke far till bebes butik i kampen och söker en kapalo idag. Hoppas nätterna lättar med detta!

Ja, och om någon inte vet vad en kapalo är (jaa, det är finska, ingen aning om vad det är på svenska) så kan jag meddela att jag inte heller visste. Det är egentligen tyg som man tvinnar rätt spänt runt babyn så att den hålls trygg. Ska verka lite som förhållanden i mammans mage. Hoppas att den hjälper och att vår viftare slutar vifta så mycket med händerna i egen säng och sover bättre.

Ja, nu vakna han. Han har sovit ren i 2,5 h. Ja frisk luft och tutt gör susen!

Timme för timme

Jaa, vi lever ännu alla, men mycket har hänt och vi lär förstå varandra bättre timme för timme.

Rådgivningstanten var på hembesök igår. Smurfen mår bra och har på två dagar gått upp 100 gram, så ingen brist på mat. Han har säkert bara så stort närhetsbehov och säkert också sugbehov. Har också slutat ge ersättning (föll bara en gång för det efter mitt förra inlägg och det var när han inte alls ville sluta suga). Navelsträngen föll också av igår, vilket överraska lite eftersom de sa att det tar typ 2 veckor och nu var han 5 dagar.

Så söt och lite gul, men nu är han ren 6 dagar och gulheten kommer säkert att minska.

Lite kvällsbesök av Lee igår.

Idag var vi på första vagnpromenaden i det kalla höstvädret och det gick helt bra. Hade laddat upp med en tutt och när vi gick så börja han ju förstås och "kräla" sig lite. Testa ge tutten (har testat med annan förr men den har geanst flygit ut) och det funka. Ungen sover ännu. Hade tänkt att vi inte alls sku ge tutt, och borde ännu inte ha gett det för hans amningsgrepp är inte ännu så bra, men... Han är nöjd och då är väl allt bra. Ja, alla mina urs
Första turen i vagnen

Tuttkille. Kommer säkert att få ångra sig av att han ren nu fått den.

Amma mamma

Jaa, det här med amning. Utgångspunkten är att jag vill amma och jag vill att det ska fungera. Och jag hade inte tänkt att det kunde bli problem med det, eller att det sku vara jobbigt. Har väl inte egentligen tänkt alls hur livet med en baby sku vara.

På lördagen, när sonen var 2 dagar gammal, så ville ha suga jättemycket och sjukhustanterna sa att om han går ner för mycket, mer än 10 % av födelsevikten så sku vi inte slippa hem på söndag. Och vi ville ju hem som aldrig förr. Eftersom han efter 1 h amning bara gått upp 5-10gram så gav tanterna som råd att vi ger 20 ml ersättning efter amningen om han ännu vill suga. Så det gjorde vi under lö-sö natten och fortsatte sen hemma med det också. Som tur hade vi köpt en tuttflaska...

Imorse när hela familjen var efter smurfens mormor
till flygfältet (och by the way lyckades fixa 40 euros parkeringsböter) så panikerade vi med Micke och inhandlade en massa tuttflaskor, tuttar, ersättning osv. för nu måste ju sonen få tillräckligt med mat.

Vi panikera


Mormor med smurfen som ligger i lådan. Dock sov han inte där på natten, han sov brevid mig och eftersom Micke inte rymdes i sängen sen mera så sov han på golvet. Måste åtgärdas nästa natt. Vi är starka.

Men nu är vi lite fundersamma på det hela. Det ska ju funka naturligt, och med nappar så försvarar man amningnen, och vår unge visar inga tecken på att vara undernärd (är aktiv och blöjan blir både våt och smutsig) så det finns ingen orsak att ta till sånt. Har läst på om amning nu och tydligen är det helt normalt att de vill suga så ofta och det är jobbigt i början, så nu ska jag vara stark och bara orka vara hans personliga ko och det kommer säkert att gå toppen. Efter några veckor kommer detta att vara ett glömt kapitel. Så inga nappar, bröstskydd eller sånt mer. Måste bara orka. Och det gör man ju för han är ju så söt.

Vi gjorde lådan lite trevligare med dynor omkring så nu är det säkert trevligare att sova där än vad det är när detta foto är taget. Jag har också kommit på att jag kan göra andra saker medan jag ammar, tex läsa om amning på nätet och få styrka av det.

No time

Livet med en nyfödd är något SÅ annorlunda. Speciellt när det enda stället han verkar trivas på är mammas bröst/famn... Sku så villa blogga om hur det är men finns inte tid.

Vår baby är ingen sovbaby. Han är bröst terrorist och det här med amning är faktiskt mycket jobbigare än jag tänkt mig. Måst va strark å orka, blir säkert lättare snart.

We are home!

Här är jag, så söt, så söt! Helt lik en smurf med hiphop stil


Ja. Då var vi hemma. Har ingen aning var jag ska börja, är milt sagt lite yr. Min överdrivna lycka över att äntligen komma hem var in på ett sidospår av hopplöshet när inget hjälpte för att få det lilla livet att lugna ner sig och sova. Två blöjbyten, åtminstone 4 amningar och en liten dos ersättning under mindre än 3 timmar var inte den bästa starten på hemmalivet. Men ja, det var ju bara ett sidospår.

Vår lilla härliga jojo-smurf (jojo som i sådär hiphop och smurf i sådär smurfarna som är blåa och vita) kom till världen torsdagen den 24.9.2009 klockan 14.38. Han vägde 3485 gram och var 50 cm, så alla mina gissningar på en megababy var fel. Han är världen underbaraste, finaste, sötaste baby jag nånsin sett. Så härlig!

Så hur gick det till?

Onsdag torsdag natten gick i sammandragningars tecken. Men, de börja aldrig komma med 5 minuters mellanrum, eller ens nära på det. Det var alltid på båda sidorna 10 minuter. Klockan 2 bestämde jag mig för att vänta till 3 före jag ringer in. 3 bestämde jag att jag väntar till 4. Klockan halv 5 ringer jag in. De säger att jag får komma in om jag behöver nåt mot värken, men att ja ska försöka vara hemma åtminstone 1 timme till, tills de sku komma med 5 minuters mellanrum. Klockan 6 får jag nog. Väcker Micke och säger att nu vill ja fa å ha nå mot smärtorna ingen skillnad fast de skickar hem oss. Så vi var rätt förberedda på att komma hem.

7.18 är vi inskrivna och vid den checken var jag 4 cm öppen, så inget tal om att fara hem mera. Men jag hade nog aldrig sammandragningar med ens nära på 5 min mellanrum.

Då sa jag mina önskemål om en så naturlig förlossning som möjligt åt vår helt supertrevliga finlandssvenska barnmorska som var med oss under hela förlossnignen (inga skiftesbyten före ungen var ute) och hon fixa ett bad åt mig, var jag satt i en timme. Det var avkopplande. Sen börja ja hoppa på en jomppaboll, vråla aaa eller oo eller nå annat, samtidig som jag klämde och gunga på Micke. Måst ha sett så skojigt ut! men det var inte det.

Sen börja ja fundera på epidural. Sku säkert ha klara det utan, men tänkte att det är bra att jag sku få vila för krystningsskedet. Och oj vad smart jag var. Sen när jag hade tänkt tanke tog det inte länge före jag ville ha det och sen gick det snabbt och oj vad härligt det var när den börja värka. Så skönt! Jag vila och Micke sov och allt var skönt. Detta var 11-tiden när jag var öppen 6-7 cm. Kommer ihåg att läkarn som satt den var förvånad över att jag var förstföderska och tog den i ett så sent skede! Så mycket annat minns jag ej. Fick en påfyllning typ 1 och 2-tiden när jag sku gå på toaletten så föll jag i golvet. Känslan från benen hade försvunnit och istället hade känslan av att något klämmer som aldrig förr på ändtarmen infunnit sig. Barnmorskan konstaterar att jag är öppen och ska krysta. Mmmm. Ja, hur gör man det då? Vet nog inte ännu hur, men efter en halv timme och säkert 1000 " kan int du bara dra ut den?"-frågor fick jag äntligen den finaste sonen i världen på mitt bröst. Jag bara skaka i benen av all ansträngning och fråga om allt var bra när han int skrikit genast han kom ut. Men ja, allt var bra! Resultat ligger just nu brevid mig.

Resultat har ren, by the way, 1 gång under att jag skrivit dethär inlägget vaknat och krävt bröst. Han är en riktig bröst-terrorist och mina bröst är helt döda. Testar nu med bröstgummin och det är himlen.

På kvinnokliniken fick vi familjerum och allt funka jättebra där. Sovit mycket har jag inte gjort, men jaa, det känns inte alltför mycket. En 10 minuters vila sku duga bra. Tror ja ska ta och ta det nu så länge han ännu sover, misstänker att det blir en spännande natt.


De två bästa killarna i världen. Utan den större sku nog den mindre aldrig heller kommit ut eller hållts i liv tills nu.

Jaa, och före jag fick inlägget helt klart har ungen sörplat i sig en massa ersättning. Min mjölkproduktion har inte kommit helt igång ännu, så efter att han sugit ur båda brösten borde/får/ska vi ge ersättning. Vår kille verkar vara en storätare! Som båda föräldrarna med andra ord.

Aj, aj

Ja. Nu har jag väl fått vad jag önskat mig. Ont.

Kan inte sova för cirka var 10e minut kommer det en värk som gör att jag inte vet vad ja ska göra för att få det att lätta och det sitter i i sådär en minut. Alla mina planer och tankar på en förlossning utan medicinska smärtstillande medel håller snabbt på att flyga ut genom fönstret.

Sku villa sova, har tagit två värktabletter, varm dusch, men har ännu inte haft nån effekt. Värkarna är också trevligare när man sitter, så tänker nu sittsova i soffan. Sku inte villa ha ont på natten/kvällen för jag är så mycket känsligare då, allt känns värre när man är trött.

Vill veta!

Tror nog inte att det blir baby idag, och kanska inte imoron heller, men sen... och då är det ju min födelsedag! Har hittills tyckt att det inte sku vara så skoj, men kanske det är det.

Sku vara så härligt om man visste vad som kommer att hända. Har ännu mera sällan värkar nu, men de ordenltiga jag har, så är rätt så ordentliga.