Störande!!

Vi kommer att måsta köpa en ny vagn och det är inte alls roligt. Allt på grund av sensorn i hissen. När Arthur är vaken och sitter är det inget problem, men när han sover och vagnen är i liggläge så går det ej. Vagnen ryms in i hissen men sensorn piper och dörren går inte fast så man måst lyfta upp ryggstödet så att man får vagnen in ännu sådär 2 cm, förbi sensorn. Och det är inte okej. Speciellt inte sen om vi använder den för nyfödd också och har en påse inuti, då går det ej att böja. Så nu försöker jag hitta en kort, kort lite kombivagn. Tips?

Vau!

Dethär måste dokumenteras! Arthur somna igår halv 9 och pep till sådär 25 före 9 på grund av hosta och tuttfall. Nästa gång vi hörde nåt av honom var imorse 6.15 (gammal tid). Han sov, i egen säng, helt tyst och fint i nästan 10 timmar!!!! Det är ju nästan en hel natt, en hel, hel natt. Trodde aldrig den dagen sku komma. Men han är ju inget rutin barn så det var ju en engångshändelse, men endå!!!

Jag gick igen så sent som nästan aldrig och sova (efter 11) så det blev "bara" 7 h sammanhängande sömn.

Oktober lördag

Idag har jag och Arthur haft en tumisdag och vi har nog haft det jätteroligt och han har varit så söt och härlig.

Arthur åt lunch på coffee house i sokos före vi gick på hans arbis jomppa. Jomppan är helt toppen men eftersom den är så nära sovtid blir han snabbt trött. Håller på i 45 minuter och han sku orka i typ 20, så i slutet gör han sina egna grejer och vill inte leka apa i bur eller stanna när musiken slutar eller att mamma är en traktor. Men roligt var det ändå, speciellt att rulla fast i mamma på en stor lång matta.

När Arthur sov var jag till nya lägenheten och packa upp lite klädkassar och sen kom vi hem. Hemma har vi varit hushålliga av oss och Arthur har hjälpt till så duktigt. Man märker att han känner sig betydelsefull när han kan hjälpa till. Han riktigt strålar. Idag hängde han upp 2 sockor, gav nåt från diskmaskinen, bar hem brödpåsen från butiken och var annars bara samarbetsvillig (jag kunde klippa alla hans naglar på fingrarna utan att använda våld och han satt stilla hela tiden!!!).

Sen åt vi också god middag och Arthur åt som en häst, hela 3 potatisar. Laga en röra med rökt sik, creime fraiche och paprika och sen åt vi broccoli till. Röran var jättegod, men kanske lite salt för Arthur, men han gilla massor.

Det var den dagen. Imorgon ska vi flytta hela dagen.

The new place

Idag fick vi nyklarna och idag börja vi föra saker. Inte alls så högt uppe som i mina mardrömmar. Kommer nog att kunna bo där helt bra. Väntar nu bara tills vi flyttat. Allt är så mycket närmare där. Denhär lägenheten ska vara tom, och ren (fönstren är aldrig tvättade och för mig blir det bara sträck), den 15:e, men vi börjar bo där efter nästa söndag. Inga 1 timmes skolresor mer.

Utsikten från sovrummet. Sovrummet är bra storlek förutom att där finns två grymma stora klädskåp som man inte får på nåt logiskt sätt så det gör rummet väldigt opraktiskt.

Utsikten från balkonhållet. Där högra övre hörnet slutar är Hagnäs torg. Vi är mitt inne i betongträsket men så centralt.

Arthur gilla att köra omkring med vagnen som har varit i förrådet sen sommaren. Nu kanske den ryms in igen.

Veta eller ej

Vi har nästa ultra i mitten av december och hittills har vi båda varit inställd på att fråga kön då. Men igår när vi igen fundera på det så kom jag på att det kanske sku vara kiva att inte veta, och sen bli överraskad vid förlossningen (som ju denhär gången helst ska gå utan epidural!). Vi ska ju ändå inte köpa någo nya kläder, jag hinner inte ändå sitta och drömma så mycket om den nya babyn och jag vet ju ren att det är en pojke. Ända problemet gäller namn. Vi har inga namn på lager och det är ju lättare att komma överens om 1 namn än 2.
Nu ska vi bara då kunna hålla käft på nästa ultra och inte fråga, och sen blir vi överraskade.

Mammigheten

Morgontrötta vi. Jag steg upp tidigt för att få lite jag tid (fick inget igår kväll för Arthur vägra somna tills jag gick och sova) och Arthur sov bara 10 h för han vakna ju när jag steg upp.

Arthur har en kraftig mammgihetsperiod på gång. Det är bara mamma, mamma, mamma. Vilket ju kunde vara smickrande, men om jag typ sitter vid datan och han ska leka med Micke så står han vid soffan och störttjuter tills jag tar honom. Eller när han på kvällen inte vågar gå nära Micke för han inte vill nattas av honom (men när jag nattar så kan han inte somna, sådär ifall jag försvinner), eller när han vaknar på moron genast när jag försvunnit från sängen fast Micke ligger brevid, eller när han håller mig i håret hela moron så att jag inte ska fara. Och om jag går ut ur ett rum så tjuter han, och när jag går ut genom dörren tjuter han... Men det går ju över. Men just nu känns det som att jag är för mycket borta från honom, har farit nästan varje morgon, så beslöt att skippa redovisningen och vara mera med Arthur och satsa mera på andra nya kurser.

Var är tuttarna?

Idag när vi var på tuttjakt såg det såhär ut mellan vår säng och väggen. Självklart är de där för där behövs mest tuttar. Har alltid 2 i sängen för ifall han vaknar så behöver man inte söka så länge... Nå, som tur har vi typ 10 tuttar så värst svårt att hitta en är det inte.

Arthurs framtid

Ifall nån missat hur Arthurs framtid ser ut så ska jag upplysa er.

Fick här en dag förslaget, samtidigt som vi berätta om grejen i magen, att vi ska sätta Arthur i dagis nu (och helst då på finska för vi är alltför svenskspråkiga). Orsaken sku vara att jag sku kunna koncentrera mig på studierna och njuta av graviditeten, och sen att han sku börja före nästa barn kommer. Jag meddelade väldigt strängt att vi inte kommer att göra så. Vi båda tycker att han är för liten för dagis och att det bästa ställe för honom som ett litet barn är hemma. För tillfället går det super för mig att studera, Micke hänger mest med honom för han har inga kurser utan borde bara ta sig i kragen å göra slutarbete (men kanske män inte kan ta hand om sina barn?!).
Och sen det att ett ungt äldre barn ska måsta börja på dagis tycker jag är sinnessjukt. Liksom varför skaffa flera barn för att sätta resten på förvar i dagis under dagen för att man inte själv orkar ta hand om dem?

I samma veva som det tipset kom så sades det att fast det kanske inte känns bra så är det bra för barnet, barnet får kompisar och den tycker om dagiset. Nåja. Barn anpassar sig ju rätt bra till allt, men är nog helt säker på att bästa stället är hemma (om man som förälder är någorlunda normal), och det att vår 13 månaders pojke sku få kompisar på dagis nu tycker jag låter skumt. Vi går ofta på barnaktiviteter och han träffar ofta samma barn, men aldrig att han sku springa fram till sin andra 13 månaders kompis och krama den och fråga hur har du det nu. Så ja. Kompisarna kan vänta, andra barn ser han nog helt tillräckligt, och ska också få göra sen med följande..

Så alltså. Arthur är hemma. Och det är så självklart för oss. Men tydligen inte för alla.

Hejdå kära kjol

Ljusgul kort kjol med lite spetsar och dekorationer.

Gick idag igenom mina kläder och packa lite färdigt för flytten. Jag hitta samtidigt min favorit sommar/fest kjol. Som jag älskat den. Har sparat den i flera år utan att använda den, men den är ju så värdefull. Hade den på mig tex natten vi spendera på Mallorca och den glade viking, en oförglömlig kväll med nåt om norrmän som tjäna kungen... Och en massa andra fester och resor. Så fin har jag säkert inte sett ut i den, men jag har tyckt så om den. Farväl kjol, här slutar vår resa.

Bokförare?

Jag är lite idotisk och går om en kurs som redovisningens grunder, fast jag helt bra sku få den till godo. Har resonerat som så att jag ändå ska läsa redovisning och det är typ 4-5 år sen sist. Men nu är jag igen lite fundersam, tar 7 h i veckan och sku villa vara mera med mitt troll.

Men bokföring är så roligt, så sku ändå villa gå det. Kanske jag i framtiden ska bli en toppen bokförare som kan kringå allt så att man betalar så lite extra som möjligt. Eller starta en bokföringsbyrå. Väntar lite på att på riktigt få börja jobba, men sen vill jag ändå inte det, vill inte vara borta hemifrån så länge. Svårt dethär.

Arthur 13 månader

Vi har en härligt bestämd man som gillar allt som rör sig. Här läser vi bok om grisen vill och vill inte och bussen, damsugaren och plogbilen är bäst!

Arthur blev 13 månader på söndag och för att minnas bättre hurdant mitt lilla troll var nu, så är ett blogginlägg perfekt.

Arthur äter 5 gånger per dag och sover 1 gång på dagen, oftast 1,5h, ibland längre. Han går och sova för natten mellan 8-9, och så stiger han upp sådär 8. Somnar själv gör han inte. Oftast sover han största delen av tiden mellan oss. Han gillar mat och vill alltid äta, han blir nog ännu oftast matad om det inte går att äta med händerna. Speciellt gott är majs, morot, tomat, grynost, banan, vindruvor, mandarin, russin, naturell yoghurt (med musli), grynost, fil, äppel, pasta.

Han tycker om när man läser böcker åt honom och alla leksaker som spelar sånger. Han älskar att dansa och tvinnar runt, runt, runt, eller gungar. Så sött. Han tycker om att vara ute och promenera och studera och sen gillar han att vara på familjecentret. När man ber att få en puss så sätter han kinden till och vill ha en puss. Han har äntligen börjat vinka och vinkar så glatt när det är hejdå

Han har 13 tänder igenom och han bits hela tiden, fast vi skriker nej och aj och allt. (Tips tas gärna emot!). Hans atopiska hy börjar märkas igen och benen är rätt röda och kliar. Han har tutt när han sover och sen ibland när han slår sig. Pottan har vi en lite paus med efter sjukan och före flytten, och tygblöjor har vi också paus med för de skrapar upp hans ben ännu mer. Han har kort tålamod och om inte nåt genast går som han vill så tjuter han efter hjälp.

Det var vår pojke det. En så härlig liten individ.

Skit dag

Och ännu ett fotolöst inlägg.

Idag har jag mått apa. Sämre än på jag vet inte när. Jag hade sån huvudvärk från sådär halv 10 till 11 att när jag satt på bussen påväg till familjecafe så måste jag ha ansiktet mellan händerna. Det bara explodera och sprängde inne i huvudet. Sku ha villa lägga ner mig på golvet och gråta. Såg min efterlängtade son men kände bara huvudvärken. Efter kaffe, 10 glas saft, några smörgåsar, 1 huvudvärkstablett börja det sakta lätta. Nu känner jag ännu av det men kan leva. Så dagens planer ändrades lite och Micke kunde inte gå och skirva på slutarbete. Vad som orsakat denna plåga är lite oklar, men finns många möjliga orsaker.

- Arthur som just haft en toppen natt hade en skit, skit natt och ville först inte somna, sen vakna han och ville inte vara i egen säng, sen vakna lite mer och 20 före 1 börja han gråta. Efter värktablett, sitta uppe en stund och massa mjölk i tuttflask (som vi ju slutat med för länge sen) så lugna han sig och somna om 1 timme senare. Kanske det är den 13e tanden som gör ont, eller 14e, vem vet.

- Hade väckning halv 7.

- Hann inte dricka kaffe, vilket kanske var största orsaken.

- Satt 2 timmar framför en mac dator (första gången ever) och sku lära mig photshop (det också första gången).

Så denna dag har jag varit lite borta och önskar bara den var slut.

Kan inte sova utan honom

Arthur har nu sovit i en halv evighet mellan oss från typ 11-12 på natten. Och vi alla har nog sovit så bra så. Vi ha fundera i några kvällar att sätta honom tillbaka i egen säng när han vaknat men jag är alltför trött för det och fast Micke ibland är vaken så orkar jag inte med att Arthur är vaken.

Men inatt hände ett under. Arthur vakna 12 och steg upp, jag vakna lite men orka inte stiga upp, Micke som var påväg och sova hörde inte det. Jag sa såå, såå några gånger och plötsligt låg pojken igen ner i egen säng och sov vidare (han har aldrig tidigare lagt sig ner själv). Halv 3 vakna jag och undra var Arthur var. Han var tryggt i egen säng och andades och allt. Satt på täcket. Var vaken i 15 minuter. Sen vakna jag ännu några gånger och undra var han va och kolla att han andades. Halv 7 steg han upp nästa gång och då ville han sova nära, nära mig, så som varje morgon den tiden, riktigt med huven fast i varann och på samma dyna. Så gjorde vi i 1 timme och sen var det morgon.

Nå min slutsats. Jag sover sämre när han inte är nära, nära. Så han får nog sova i vårt rum ännu länge, men kanske han igen sku kunna börja vara största delen av natten i egen säng.

Packstädning

Dethär är vad som pågår hos oss nu. Nästa fredag får vi lägenheten och efter 2 veckor får vi vår stora hyrbil och efter det ska vi bo i Hagnäs. Så nu städar och packar vi sådär långsamt. Vi har bott här i över 3 år och det var vår första gemensamma bostad, under tiden har vi förlovat oss, gift oss och fått barn. Så en massa nya saker har vi. Och en massa smuts har vi fått till stånd.

Så idag har jag tvättat ugnen och sen borde vi snart tvätta fönstren. När man har en miniman så går det ju inte så värst snabbt och det är rätt svårt att göra ensam.

Och ännu om mitt mående

Eftersom jag nu klarat av att låta bli att skriva om saken i 9-10 veckor så måst jag skriva massor om det nu. Har så mycket att ta igen.

Jag gillar (iaf hittills) min kropp som gravid. Jag visste typ 18 dagar efter sista mensen att det lyckats, kände lite mera hunger och illamående, sådär lite bara, som sist. Därför kunde jag också testa 25 dagar efter och få ett tydligt plus (då har jag längre cykel än 30 dar). Min kropp bara vet och är vänlig och meddelar åt mig. Var samma sak sist. Passar mig för jag är otålig.

Under några veckor i början, kanske sådär 4-8 så mådda jag lite dåligt om jag inte åt ofta, och så var jag jättetrött på eftermiddagarna, sov alltid med Arthur om jag var hemma och gick tidigt och sova. Sen mådde jag också dåligt av burkmat, hamna en gång springa till vessan när jag öppna en sån, och Micke fick sen ta över.

Men det mesta hade försvunnit vid vecka 9, och denhär gången har jag inte ens ömma bröst. Så just nu finns det inget jag känner att jag är gravid på. Är också rätt tålamodig och lugn så inga störande utbrott på grund av konsitga hormoner (okej, riktigt nån gång när Arthur vägrar somna). Den största skillnade från när jag var ogravid är att jag inte orkar laga mat. Sku själv helst leva på pizza, hamburgare eller sallader och det är inte riktigt lämplig mat för Arthur. Som tur gillar han pasta och det går snabbt att fixa sås till det.

Det var det. Hoppas jag får lika liten mage som sist och att jag inte får någo störande krämpor.