Anti-resenären tänker om

Jag har sån jäkla varmare väder resefeber, och jag sku faktiskt villa fara på en sån före vår familj består av 4 personer och före Micke börjar heltidsjobba.

Största problemet är väl ekonomin och att vi nu inte har 2500-3000 euro att sätta på en Thailandsresa och det är just dit jag sku villa fara just nu.

Det finns ju också billigare och närmare alternativ som är lite varma, som Egypten, Kanarieöarna och Dubai. Men här uppstår problem. Efter att ha jobbat på fältet är jag ännu mera anti-charter och sen ännu med barn är typ charter det värsta jag kan tänka mig.

- Utrymme är litet
- Alla omkring en är påväg till samma ställe och pratar samma språk och det är bara så störande
- Man kan helt säkert inte ta vagnen med till gaten
- När de planen är försenade blir man inte ombokad eller får resan omfixad utan tvingas bara vänta
- Allt kostar i planen och det är så stökigt och det är mera sannolikt att planet är fullbokat och alltså ingen extra plats för barn
- Framme så hör man bara finska och ser sitt resesälskap hela tiden

Sku alltså definitivt inte villa flyga charter, men där kommer ju kostnadsfrågan in. Det blir alltsomoftast billigast med charter, för de två största utgifterna är ju inkluderade. Så nu överväger jag det, läser på aurinkomatkats sidor, de flyger ju ändå med finnair. Tui är alltid försenat och där är det först trångt, med nåt egyptiskt bolag vill jag inte flyga.

Sen är ännu frågan om vart. Har också varit väldigt anti-kanarieöarna för alla far dit, men nu är jag så desperat och vill bara ha lite, lite värme och sol, så det sku kunna gå. Då sku vi inte heller behöva fundera på vaccin åt Arthur eller nåt, han sku bara kunna fara som han är, och Egypten sku vara härligt men vi gillar alla mat och där lär ju alla bli magsjuka.

Önskar det fanns ett lite varmare ställe nånstans dit det var lämpligt med vanligt regulär flyg.

Salzburg - blandat

Vi gick på zoo, nåt som iaf var öppet på juldagen. Arthur var så facinerad av alla djur att det var svårt att få honom med till nästa.
Zoon bredde ut sig längs med ett berg och de bästa djuren där var flamingon, zebran och äkta noshörningar.
Julfin pojke som sprang i hotellkorridorer.
Julig stad som livnär sig på turism.
En av julmarknaderna med megamssa mat och dryck.
Enhörningstutistbild.
Vi var upp dit.
Arthur älska hotelltelefonen, han sku ha villa ringa till alla. Vi hade stort rum med resesäng åt Arthur, i den spendera han max 3 minuter. Han blev mammig på resan och ville bara vara fast i mig, har satt mig på vessan med en apa i famnen i miljon gånger. Men allt var ju så nytt och han sov lite lite så kändes bra att ge honom trygghet i vår säng.
Bild uppifrån. Jättefin stad.

Det var den resan. Vart ska vi fara till nästa? Lite varmare sku det ju få vara där, en lite kakopelle Arthur och sommarklänningar.

Salzburg - maten

Vi har ätit konstant! Vi hade härlig morgonmålsbuffe och dethär är allt sånt som vi satt i oss under 4 dagar där. Fasar för att gå till rådgivningen i början av januari.

Mozzarella-tomat varmt bröd. Mums.Shokladkringla. Inte så god, men fin.

Nån julig delikatess med shokladsås. Typ ett kilo små pankaksbitar med nötter och russin och sen ännu ett kilo sås på. Halva blev typ äten.


Julmiddag. Trots massa underhållning så hölls Arthur inte nöjd i stolen, kanske för att den var låg och obekväm. Så han klättra i restauranghotellets trappor typ hela kvällen.
Förrätt. Efter det kom en soppa.
Huvudrätt, som nog var Mickes. Jag hade megagod fisk. Efterrätten var från plockbord och där fanns en massa sött och massa ostar. Vi rulla hem.
Ugnspotatis med röra.
Arthur älska den och åt upp min så att jag måste ta en ny.
En restaurang var så barnvänlig, men då var Arthur trött och ville inte samarbeta så Micke gick och sova med honom.
Mitt resesälskap drack mycket skumvin, öl och gluhwein.
Jag åt nåt traditionellt också, förutom allt italienskt. En pork leg. Massa kött.

Och lite sachertårta på.
Salladspizza är ju häslosamt.
Massa skaldjur.
Vi gick på det sofistikerade saher-cafet. Arthur var allt annat än sofistikerad. Han ville springa, åt lite av sin apfelstrudel och när jag typ ätit upp den sku han ha mera. Typiskt.

Salzburg - flyget

Försökte i lekhörna få lite lunch i manna, men leksakerna var ju så bäst!

Sen somna den trötta manna och det var så hett i planet och jag måste sitta stel som en pinne. Arthur var bestämd, sku bara sova i min famn.

Megagladis när han vakna och drack och åt massor!

Salzburg

Vi är tillbaka. Var hemma inatt klockan 2. Kan konstatera att vår son är världens duktigaste resenär. Så nu ska jag börja planera nästa resa, vill nånstans lite varmare.

Salzburg var jättevackert, speciellt när himlen var klar och några solstrålar titta igenom, tyvärr var där mest grått och mulet och vått på marken. Maten var jättegod och vi har typ inte gjort nåt annat än ätit. Min och Mickes endagsskidtur blev inte av och det var nog största besvikelsen, bussfixaren svara aldrig när vi sku reservera och fast vi gick och kolla till bussplatsen hitta vi inte den. Min mor var till stor hjälp och vi var faktiskt med Micke engång och äta på tumis, helt skönt eftersom vår lilleman inte riktigt är världens värdlsvanaste äta-i-flera-timmar man. Vår femrätters julmiddag var faktikst mera utmanande än flygen, och under den måltiden så satt han kanske 5 minuter och resten av tiden försökte vi stoppa honom att dra omkull nån servitris.

Ännu om flygen, sådär för framtida minne. En liten man på 1 år och 3 månader tycker om att titta ut genom fönstret i flygplanet. När man blir riktigt trött går det också att somna i planet, om man är i mammas famn, och då sover man säkert största delen av första sträckan Helsingfors-Frankfurt. Flyget Frankfurt-Salzburg var typ bara upp och ner som den entimmes sträckan den var så där var ju inget problem. Hemresan var på kvällsnatten och mannen somna i vagnen på bussen från till terminalen efter första sträckan. Sen sov han, utan att alls vakna upp när vi lasta in oss i nästa plan ända tills vi börja landa i Helsingfors. Då börja han galltjuta, som en massa andra ungar också, kanske örona, och var sen vaken i 1 timme enda tills vi var hemma. Men att sova nattsömn i flyg tyckte han nog inte att var så roligt, han hitta ingen bra ställning och kasta på sig typ var femte minut, och då hade vi en extra stol där han sov, att sova i famnen var inte alls pop, han vill ju sova slapp som en död fisk. Och jag fick ju ingen sömn, var hela tiden orolig att han sku kippa i golvet när han slängde sig så.

Det var en kort version av resan. Senare idag när jag hittat bilder, sladdar och sånt, ska jag dokumentera denna resa ännu bättre.

Matvrak och jultankar

Jag har kommit till ett jobbigt skede i graviditeten. Jag är omättlig. Jag sku kunna äta konstant och hur mycket som helst. Efter att ätit gröt, sådär 3 bröd och nåt till sku jag ännu kunna smälla i mig 3 bröd som morgonmål. Eller dagens middag som var typ halv stor låda färdig vitlökspotatis och 2 biffar och sen åt jag ännu megamassa dadelkaka på och det kändes ingenstans. Har också börjat äta massa sött och shoko för att fylla magen efter måltider, för hur mycket mat som helst kan man ju inte äta, och sen har sött funnits i överflöd nu såhär vid jultider. Suck med mig, var så skönt i början av graviditeten då inget sött smaka och när magen var mätt sa det stop. Tror det får bli sötsaksfri januari.

Bilden har litet med saken att göra, men dethär är vad som finns på denhär datan. Dethär är senast jag och Micke varit tillsammans i ett flygplan. Det är från bröllopsresan och det är ren nästan 2 år sen. Inte undra på att jag har resfeber. Fast det blir Salzburg imorgon vill jag så till Thailand.

Idag hade våra flyg gått helt bra, bara med halv timmes försäningar så jag önskar det ser lika ut imorgon. Nu är allt nästan packat, en fjärdedel av väskan är fylld med blöjor, en andra fjärdedel med vinterkläder och resten är kläder och en massa mat. Eftersom det mesta är stängt över julhelgen orkar jag inte komma dit och börja springa på blöjuppköp eller matuppköp och sen är det skönt att ha några burkmat med så behöver man inte äta varje gång Arthur ska ha mat. Det kommer att bli en skön, fridfull jul med hoppeligen god mat och trevlig stämning.

Det är också vad jag önskar just dig som läser dethär. God Jul.

Julresan 2

När jag först hörde om snökaoset tänkte jag att det hinner fara bort före vi far. Nu ser det dåligt ut. Lite som att det är uruidiotiskt att fara nånstans, men att inte ens testa är ju mera idiotiskt. Så nu förösker jag räkna ut hur mycket Arthur kan tänkas äta och dricka och sen ska jag fördubbla mängden, så att när vi sitter hela natten på Frankfurts flygfält så behöver jag iaf inte oroa mig över ett hungrigt barn.

Och såhär såhär det då ut när jag försöker göra nåt på datan och Micke ännu sover. Arthur är med och gör kaoset ännu värre.
Sen har också en viss liten man blivit napafantast. På måndag när en kompis var besök stod de och jämförde sina napor, de lyfte upp varandras skjortor för att visa var den andras napa var. Så urgulligt.

Julresan

Vi ska flyga på torsdag, via Frankfurt, till Salzburg. Börjar misstänka att vår resa kan bli rätt spännande, i lite negativ bemärkning.

Bilstolar

Min mamma bor i Raseborg. Vi äger ju ingen bil så vi tar tåget dit, men sen är det alltid problem med bilstol. Så hon bestämde sig för att köpa en. Jag sa att ända krav är att den kan installeras fel väg, så som barn i Arthurs ålder ska åka. Nå, det var inte lätt att hitta en sån. I Raseborg fanns bara såna som var vända felväg och sen efter många butiker for hon till Lojo och köpte en izi besafe. Och den är helt härlig. Sån vill jag ha när vi har bil. Tycker att det borde vara lättare att få tag på vettiga bilstolar åt barn.

Händelserikt i Pojo

Arthur har smakat sin första pepparkaka. Och han gilla. Och blev hyper. Sen var det slut på dem.
Mamma hade sprakastickspresentation åt Arthur. Jag har lyckats bränna hål i golvet med dem så hon var förberedd, men en tidning.
Sen gav vi Murres julklapp för jag var otålig. Det var en musmatta och foto av mig och Arthur. Arthur tyckte det var spännande att titta på paketöppning, men lite slapp var han.
Vi var till Mörby julmarknad och Arthur var helt i extas över alla djur. Han blev så slut av djuren och luften att han somna på vägen hem i bilen, utan nån lunch alls, vi sku ju fara hem och äta, sen sov han i 2 timmar på helt tom mage.

På söndagkväll for vi på julglögg. Vi glömde skorna där och kan nu alltså inte gå ut före vi får dem tillbaka.
Arthur blev kär i katterna. Han till och med låg över dem. De är världens snällaste katter så det var ok.
Det var mysigt och juligt och gott. Ända tills vi sku hem. Det blev stress och äckligt och kaos. Micke ville hem ännu på söndagkväll så vi tog 9ans tåg, som går 9. Vi starta 20 före 9 från Ingå, föret var urusselt, helt hemsk, det tar i bra före 20-25 att köra till Karis. 1 före 9 var vi på tågstationen, tåget var ren där, vi drog ut Arthur, vagnen, kassarna och sprang till tåget. Och hann. Mamma hade kört som en dåre. Arthur sov inte, somna först 11 när vi var hemma och stämningen var allt annat än trevlig.

Slutet blev alltså inte lika bra som veckoslutet i Pojo var. Vi hann också och åka snowboard med Micke, men jag kunde konstatera att jag inte äger nåt som kallas kondition och den anstängning det var för mina ben att åka i 2 h (med 2 pauser!) var helt sjuk. Kunde inte röra mig på resten av dagen och vi kunde inte åka mer för jag var rädd för att falla och det är ju inte bra för lilla magbabyn.

Mysig julshopping med Arthur

Har haft så roligt med min lilla sjukling idag. Han vakna för tidigt och det var bara gnäll och det såg ut som om han somnar ren 9 så vi klädde på oss och gick och julhandla, tanken var ju då att han sku få sova och jag shoppa. Nå det gjorde han inte, men det gick ändå hur bra som helst. Allt detta fick vi gjort:

- Var till Stockman, Akademen, Carrols, Lindex, HM, Stockman, Claes Ohlson, Gina Tricot*2

- Köpte Mickes julklapp åt mig, boken växa inte lyda. Väntar så på att få öppna mitt paket och läsa den. Tycker samhället är så fokuserat på lydnad och det är ju lite konstigt, vill inte forma en lydande individ, utan nåt självtänkande. Ska bli spännande att läsa.

-Luncha på Carrols. Arthur, som nu är feberfri, men nog har ont i munnen åt en franskis och några smu tuggor hamburgare. Jag tycker absolut inte att det är bra mat för barn, men det var nära, billigt och jag visste att han inte sku äta. 1 burk välling drack han istället.

-Sen vandra vi hand i hand på alexandersgatan och Arthur gick och yra bland med alla kläder i Lindex och HM. På HM prova han rockar, titta ut genom stora fönstret (bakom kläderna då), valde en barbapapa skjorta åt sig, sket så att vi böt blöja på golvet i omklädningsrummet, och var på riktigt helt supermysig, stod och dansa till julmusiken.

Det var de. Nu ska jag packa lite och sen far vi snart till Pojo.

Skolgången

Lite trött jag. Hoppas Arthur sover bättre inatt.

Jag tala i nåt skede om att hobbystudera. Visa sig snabbt att jag inte kan göra nåt sånt. Om jag gör nåt, så gör jag det ordentligt. Och det har jag gjort och jag gillar att göra det så. Har ju egentligen heltidsstudier och sätter kanske sådär 30% av heltidstiden på studierna men endå är mina resultat utmärkta. Har nästan alltid i studielivet vetat vad som krävs och sen gjort det och fått bra resultat. Är nöjd när jag såg att dagens tent och hela kursen gav 5/5 i vitsord. Och från hösten är det en 4/5 och resten 5:or. Och jag är stolt över mig själv! Känns bra att sånt man gör ordentligt ger fina resultat.

Könet-som inte spelar nån roll

Som några gissat ren så är det en liten pojke i min mage. Ultraljudsdamen kunde väldigt tydligt förklara vad som var vad så är nog rätt säker på det också. Dessutom så har jag ju själv från första början varit helt säkert på det, så överraskad blev jag faktiskt inte.

Men nu är det ju dethär med att säga att man får en pojke till. Människor blir lite besvikna. Tror det är lättare att berätta om andra barnet är andra könet än första, då har man liksom lyckats på nåt sätt. För idyllen är ju två barn, ett av vardera kön. Så ser väl kärnfamiljen ut för de flesta.

Själv är jag helt hundra tusen procent säker på att jag inte sku älska ett barn något mera pågrund av könet, att ifall vi nu sku ha fått en flicka sku vi ha älska det mer än en pojke. Jag gillar barn, inte kön. Det är så simpelt. Men endå tror jag att människor kommer att vara lite snopna när vi berättar/om vi berättar, lite som om de sku tycka synd om oss.

Som min mamma då. Som i hela 10 timmar fick vänta på att få veta. Hon sa i andra ändan av luren helt galet glatt "de en prinsessa, en prinsessa", efter att jag slutligen sagt att nej, det är en pojke, så utropar hon NEEEEEEEEJ, sådär som att det sku vara helt hemskt med en pojke till.

Nå. Men nu vet vi då, och ni med. Men en sak är saker. Med barn nummer tre ska vi inte veta. Och om vi ändå då sku få reda på det måste vi få ett fjärde barn, och det är lite tooo much. Så nästa gång, efter miljoner år då, ska de få vara spännande ända till slutet.

Förutom att det är samma kön också denna graviditet är typ allt annat också samma. Moderkakan är fram, livet i magen är lite större än vanligt nu och allt är bra. Att han har 3 cm långa fötter är rätt spännande.

Tacksam

Arthur ser ut som om han förstorat läpparna

Idag är jag tacksam för att det finns trevliga ställen som Pikkujätti. Service på svenska, lekrum i väntesalen, leksaker i varje rum, supertrevlig personal som påriktigt försöker reda ut vad som är fel, läkare som ger råd och tips och talar lugnande till barnet. Toppen.

För det andra är jag tacksam för att det finns småfolks djurkex. Arthur har idag sen dagsvilan druckit sådär 1,5 dl mjölk, ätit 1/4 banan, 5 djurkex, 1 tesked ris och en burk myslivälling. Och det är inget i Arthur världen, så att så många kex gick ner var toppen. Glad att de finns.

Det tredje är jag nöjd över. Och det är att vi varit fiffiga nog och tagit försäkring, och också fortsatt den, åt Arthur. Utan den sku vi nog inte ha råd med 2 pikkujätti besök inom 8 dagar.

Och sen är jag ju jätte tacksam för min fina, lite söndriga, familj.Så skön dagsvila för båda två.

Beviset

Vårt familjeråd har diskuterat och kommit fram till att vi inte ändå kan hålla könet för oss själva. Så jag ger då denhär bilden som avslöjar det mesta, iaf i mina ögon.