Galan då?

Och eftersom alla dör av nyfikenhet över om jag kommer att gå på gala idag eller inte så har jag nu konstaterat att jag inte gör det.

Och endast för att jag är lat och bekväm av mig och för att det i min värld, där jag somnar stående klockan 10, är sent när det börjar 8. Och sen kom ju första snön i denhär delen av landet och det är helt hemskt före att köra.

Så istället var jag och handla en hel butik kärra med mat (har aldrig gjort det förr) och skall nu försöka laga mat färdigt för veckan. Och så ska jag delta i kvällsrutinerna och hoppeligen ännu få nåt skrivet om remburser. Och, sen förstås gå och sova senast 10.

Men jag tror nog ändå jag sku ha farit om jag bott i Helsingfors för nu känns det ändå långt.

Sander 7 månader

Och idag blev Salamandern 7 månader. Och snart är det vinter. När Arthur blev 7 månader var det ren april. Och det är ju från och med nu utvecklingen, den motoriska iaf, går i racerfart. Men eftersom det blir vinter och mörkt (och inte sommar som med Arthur) så har jag svårt att fatta att Sander kanske till och med går före sommarn, om det går som med Arthur så är det ren i mars.

För Sandern är ju nog rätt rörlig. Han går ner på huk och upp igen med stöd. Han har från början klarat av att komma ner från stående fint (och inte fallit som en pinne som Arthur), antingen sätter han sig eller så går han ner på huk och tar emot med händerna. Han kryper med raketfart, sätter sig själv och står mot allt. Rör sig också längs med möbler.

Han äter allt. Sku helst är själv men det är så klottigt. Mjölk vill han dricka före han somnar, med maten går det ner lite om han får det till först. På natten äter han 1-2 gånger och sover igen rätt oroligt. Somnar alltid i famnen eller i vagnen just nu. Håller på att få en massa tänder men när de inte vill klämma igenom. Men när han blir tandgnällig är en kall skalad morot det som hjälper bäst.

Han älskar att vara i badkaret och smiter in till badrummet hela tiden. Han har gungat några gånger och gilla det med. Mest så står han mot nåt och hoppar eller så tittar han på nån av Arthurs leksaker och smakar på dem. En nöjd stor 7 månaders kille är han nog. Och en så otroligt älskad unge.

Pepparkaksbakning

Pepparkakor

Slutresutlatet blev gott och Arthur som alltid äter kilovis med deg när vi bakar semlor rörde inte ens pepparkaksdegen.

Salminadern sku bara hänga och hoppa allestans.

Den andra kaveln.

Från pepparkaksbakningen blev det inga bilder, det var så intensivt. Degen ville inte alls samarbeta och alla figurer sprack (har nån ett bra recept som är lätt att laga figurer av? dethär var från rutiga kokboken) och Arthur tröttna i mitten och ville leka med murre medan jag satt Sander och vila...

Daten och kameran

Idag hade jag en överraskning åt Micke. Min mamma kom hit efter 4 och se efter barnen (visste han inte) och jag tog honom och en kass med. Vi for och simma. Vi har det alltid så extra bra i simhallar. Efter det hade jag reserverat bord på en rosso och så smällde vi i oss en massa mat. Jag är bäst helt enkelt.

Men idag är också han bäst. Han var på dagen till citymarket och kom hem med en julklapp åt mig. En systemkamera. Och jag är så nöjd så. Har velat ha en sån hela hösten och igår när jag igen klaga på att jag inte kan fota barnen som julklapp åt barnens farmor när den är så skit den gamla så fick jag en ny (den gamla är från 2007). Ska börja studera den nu.

Imorgon kommer mamma igen hit och vi ska baka pepparkakor och var juliga när Micke är på jobb. Kommer massa foton av det helt säker. Om inte kameran säger upp sig. Arthur har ren hunnit ta ner den från hyllan och peta med broileroljiga fingrar på den och Sander spydde på den när jag sku flytta den.

Sander och flaskan

Rådgivningstanten tyckte vid 6 månaders kollen att Sander ska börja dricka från pipmugg. Sen läste jag igår att Arthur vid 7 månader drack från pipmugg. Så jag tänkte att Sander sku kunna dricka sin nattmjölk från en ainuflaska (de som finns i matbutikerna) för att vänja sig med lite snabbare flöde. Jag tänkte väldigt fel. Sander tog några klunkar när han vakna 4 och så skrek han och sku inte ha mera. Men han fortsatte skrika tills jag slutligen snällt böt tillbaka till avent flaskan med ettans/tvåans flöde. Sen drack han och kunde somna om.

Jag var inte så värst nöjd. Så nu när han spyr minimalt (han spydde så mycket förr och har därför fått med långsamt flöde) får vi väl dagtid övergå till ainu flaskor och lite träna med pipmugg. Fast egentligen tycker jag att det är idiotiskt att små babysar ren ska dricka ur pipmugg.

Klättermannen

Sander, på söndag 7 månader, klättra idag upp på matbordet från tripp trappen för att söka en klyfta apelsin.

Arthur kom aldrig ut ur sin tripp trapp. Undrar var Sanders klättringskarriär slutar. Nu måste vi ju skaffa bälten till stolen.

Det andra inhemska

När jag var 3 år flyttade vi från Nummela till Pojo, en av orsakerna var att det inte fanns svensk dagvård i Nummela och mamma ville att vi sku vara i dagis på svenska. Jag har alltid varit bitter över det beslutet eftersom jag gärna sku ha kunnat finska bättre. Dessutom hade vi simbassäng i Nummela huset :) Nåja, men nu förstår jag henne nog helt bra. Som tur. Det tog bara 20 år.

Min finska är inte jättedålig, men inte är den perfekt heller. Och jag tycker bara om att göra sånt jag är bra på. Hela min ungdom vägra jag prata finska, speciellt om det fanns nån som tala bra svenska (typ en finlandssvensk) som var bättre på finska än mig med i gruppen. Jag vägra. Hade nån inre spärr och kunde täcktes inte säga nåt på finska. Det har varit massor av "nologa" situationer då jag helt enkelt sagt saker på svenska och nån annan fått översätta, eller sen har jag bara varit tyst eller bara talat svenska utan att bry mig om nån förstår. Jag kände bara på mig hur alla sku skratta åt min fula, fula finska så jag kunde inte. Säkert svårt att förstå om man inte kännt så. Och därför sku jag ha villa vara bra på finska och trodde att finskt dagis sku ha kunna hjälpt. I dagens läge har jag ingen skillnad mera. Två barn var lösningen på det problemet. Jag talar finska fast det finns svenskspråkiga med, ibland är jag lite nolo över min finska, men alltsom oftast helt okej. Jag försöker ju iaf och det har ju inte så stor skillnad om det är rätt eller fel, man får tänka vad man vill om mig, jag försöker ju mitt bästa iaf.

Mickes mamma är finskspråkig men barnen (Micke och hans bror) har gått i dagis och skola på svenska och talat svenska med pappan. Micke kan ju finska men det är en väldigt korrekt finska, sån man skriver, och han funderar mycket över den när han pratar. Därför har vi aldrig ens övervägt att han sku tala finska med barnen. Det skulle inte vara naturligt. Det sku vara härligt om de genast fick två språk, men atmosfären hemma sku vara konstig och klumpig och jag sku säkert kommentera hans språk hela tiden. Det sku bara vara så konstigt. Så vi pratar bara svenska.

Men nu har vi flyttat till Lojo. I Lojo är 4 % av befolkningen finlandssvenskar, totalt 1 600 personer. Här finns inget på svenska. I stan gjorde vi det mesta på svenska och med svenska barn. Här är allt på finska. Några dagmammor var överraskade över att Arthur inte kan finska (det är väl så självklart för dem) och tyckte att Sander nu ska lära sig... Men Arthur har inte pratat länge ens svenska och egentligen har inte språket så stor skillnad för barn, de kan leka ändå. Men jag är ändå lite rädd för att Arthur ska känna sig utanför eller konstig när han inte förstår de andra barnen eller när de inte förstår honom. Så jag hoppas han ska lära sig lite finska nu, så att han ska ha det lättare. Vi går på sagostund på finska och också i församlingens klubb med finsk bönestund. För att hålla honom på plats och uppmärksam har jag nu viskat på svenska vad de säger. Sen försöker jag också lära honom lite ord som man ofta hör i parken. Han vet nu vad äiti betyder =)

Jag visste inte att språkfrågan sku komma emot så fort, men nu är det bara att försöka anpassa sig. Nästa år får han hoppeligen också börja finsk klubb, men tror ändå att det får bli svenskt dagis. Tycker ändå att jag vill ge barnen den finlandssvenska kulturen med svenska sånger och traditioner. Men kanske vi bor nån annanstans då. Fast det vill jag inte. Gillar badrummet och det rosa vardagsrummet.

Teknikgenierna

Alltså. Vi har nu bott här i en månad. Och vi har i en månad varit utan tv för att vi inte fått den och funka. Det har varit Mickes projekt och han har ringt typ alla som man kunnat tänka på för att få hjälp och klarhet i vad som är fel. Idag hade vi en kille från DNA här och nu funkar vår tv.

Jag har hela tiden sagt att det är nåt fel i i installationen men inte orkat sätt mig in närmare i det. För tvn har hittat kanaler men sagt att signalen är låg och vi har nettin från tv uttaget och det funkar perfekt. Allt konstigt liksom.

Nå, idag konstatera då DNA killen följande:
-Vi borde ha nollställt tv:n för den sökte frekvenser och kanaler i Helsingfors
-Den helt nya tv-kabeln vi köpt när inget funka var sönder
-Micke hade satt två out delar där var det sku komma in
-Det behövdes en mellandel där delaren för netti och tv juttun var för det var fel ända som gick in i väggen.

Så det är inte bara åldringar som har problem och nu ska vi väl till nästa gång komma ihåg var som kan gå fel.

Ja eller nej

Jag har så svårt att bestämma mig. Skall jag fara på bloggprisgalan i år eller inte?

Micke är ledig både den 5 och 6 så det sku gå. Jag kan helt bra köra av och an. Det sku säkert vara roligt men jag är ändå lite orolig för att känna mig obekväm och utanför och sen bara vara ensam. För jag vet ju andra men ingen mig. Det är ju det konstiga liksom. Så jag vet inte.

Så jag funderar inte på det. Kanske man inte kan köpa biljetter mera eller att de är slut. Jag vet inte ens tiden. Eller stället.

Och sen har ju Micke inte ännu inte varit med båda barnen under kvällsnattningen... Och så var det kläderna. Min mage är för hängig och stor och jag behöver nya tossor för att börja träna.

Jag är nog lite virrig just nu. Hektisk dag. Dagen börja 6 och på förmiddagen hade vi besök av bästa Lee, Dagny och Kristian, sen körde jag till Nordsjö hamn, var på Nurminen Logistics, såg ut över Nordsjö hamn, var till Ikea och Ikeas lager efter reservbit och sen var jag hemma 7.

4 timmar bil idag

Jag har dem bästa barnen. Och mannen.

Idag körde vi i världens värsta ösregn till Heinola på min guddotters 9 årskalas. Nästan 2 timmar ena vägen. På ditvägen somna barnen genast i bilen och vakna när bilen stanna på gården.

Sen hade vi tänkt köra hem vid Sanders tredje tupplur men den tog han där och allt blev ändå senare än planerat. Men ändå så somna Sander en halvtimme efter start och Arthur var helt lugnt och stilla i sin stol och såg lite på shaun the sheep. Han somna 5 minuter före vi var hemma. Ändå satt jag hela resan intråmad mellan två isofixstolar. Obekvämt, men sjukt mysigt. Fick lust att flyga med barnen och ha det trång och mysigt.

Men jag var förberedd på skrik och kaos och hemskt. Men inget sånt. Mina barn är bäst. Jag undervärderar deras bilåkningskunskap totalt.

Och nya bilstolen då. Klippan triofix. Jag är halvt nöjd. Den är annars jättebra, superlätt att montera, bra lutning, går länge och så. Men den är jättetrång för benen jämfört med izi besafen för Arthur. Han får dem inte ens nära på rakt. Så han får väl sitta i den tills Sanders rygg blir ännu starkare och sen byter de igen tills Arthur kan börja sitta andra vägen, för då kommer det igen att vara toppen åt Arthur.

Bullabak

Och för att du nu typ är en första gång måste det dokumenteras. Vi baka saffranbullar/lussekatter idag. Och sen åt vi bulla och kall mjölk som kvällsmål. Lite mums. Så mycket annat lillajul har det inte varit. Vi hade besök av barnens fafi och Arthur fick en mega plasto lastbil. Vi hade också städat, därför en bild av vårt "färdiga" kök. Är störtnöjd med gardinerna. Klippte tyget itu och satt det vågrätt, det var alltså lodräta ränder från början.

Nu lite skumpa igen. Dagen har bara varit bäst, har inte funderat ett dugg på skola och bara varit. Härligt.

Branbiiilaar!!!

Mera brandbilsdagar åt folket! Jag och Arthur har krypit i ett rökrum, Micke har släckt en brand och nu vet vi var brandvarnarna ska placeras. Sen har vi ätit risgröt, bulla och korv för alla 1 euro styck och druckit saft för 50 cent. Sånahär aktiviteter gillar jag.

Myskvällen

Idag har faktiskt varit en riktigt, riktigt bra fredagskväll. Efter fredagshopping i citymarket och bilstolsbutiken så kom vi hem och åt korngrynsfetasallad med broilerbiff och färsk batong. Sen gick vi alla i vår egna bastu och den är hur skön som helst. Sander satt i badkaret på golvet och Arthur var nu lite allestans.

Sen lite marabous choklad med apelsinkrokant och ett glas skuppa. Perfect!

Inte ens det att Sander, igen, sovvägra, eller att jag strykit gardiner kvart över 9 eller att vi städat hemmet halv 10 kan förstöra fredagsfiilisen.

Och det bästa. Micke är nu ledig i 3 dagar.

Leksakskataloger och julklappar

Alltså dethär med julklappar och leksakskataloger.

Vi har fått massa av dem och de är roliga att läsa och se i. Men jag hittar ju passor som min Arthur absolut behöver och han sku ju bli så glad över dem. Han sku älska alla slags bilar, speciellt utryckningsfordon med ljud, han sku gilla nån sorts bilparkering, miniracerbilar, minidjur, böcker med djur och fordon, en spis sku säkert vara rolig i barnrummet, sen sku ju tåg och tåbana vara toppen och kanske bord och stolar till barnrummet. Sen sku också mera duplobitar vara på plats och också kanske ett häststall. Sen sku jag ju villa ge pussel för han tycker om det och det är bra sysselsättning för kalla/regniga dagar. Andra roliga pysselgrejer sku också vara trevligt. Och det som jag egentligen hade tänkt ge åt honom är antingen längdskidor eller skridskor. Men det är ju inte så roligt om det inte blir en riktig vinter. Jaa. Och sen sku ju Arthur också tycka om nåt klädesplagg med fordon, typ marimekkos bilskjorta (den sku han ren ta i butiken och sa "tala, tala", men nej, jag betalar nog inte 35 euro för en barnskjorta).

Så hur ska jag kunna hålla paketberget litet när det finns så mycket roligt som han nog absolut sku älska?!

Det blir så lätt att jag tänker att mitt barn nog behöver allt detdär, och att det är sånt barn skall ha i dagens värld. Men inte behöver ju barn en massa leksaker. Det kan ju inte vara så. Jag vill inte ha barn som måste ha allt. Kan det inte räcka med att vi har duplon, måste vi också ha tågbana och kök? För om några år är det ju sen bilbana igen som gäller. Eller nåt annat.

Men dedär leksakskatalogerna hjälper mig inte i att hålla paketmängden liten, och det är ju nog det jag i grund och botten tror på. Mindre paket åt folket och mera tid och kärlek.

Chaga, chaga, chugington

Ojamo här i Lojo har ett eget bibliotek i samband med skolan och det är typ 500 meter från oss.

Vi har varit där varje vecka, på fredag är det också sagostund (på finska nog vilket gör att Arthurs koncentration inte är den bästa men hoppas han ska snappa upp lite ord). De har massa dvd:n också så vi har varje gång lånat en. För några veckor sen var det chugington. Och efter det har Arthur talat om det hela tiden. Idag fanns den i hyllan igen och vi låna den förstås. Hela förmiddagen gnällde han om att titta på den och jag sa att efter vilan (för han sku nonstop kunna titta serier om vi inte begränsade det).

Han gick så snällt och fint och vila i vagnen som idag var i tamburen, han gnällde inget, sa inget, bara somna. 1½ h senare klättra han själv ut utan ett ord, kom till soffan och sa Chuggington. Lite bra effekt denhär Chuggington har.

Ajo: Chugginton handla om tågbarn som i vår dvd går i skola. Och så kör det runt och gör grejer.