Mina Thailandsfunderingar

Idag på förmiddagen var vi med cykelkärran till en park i centrum och efter det till parken på stranden och idag kunde man till och med stå i vattnet utan att frysa ihjäl. Kanske det snart går att simma i det också. Arthur vill ju bygga sandslott på stranden. Och fast det kanske snart blir sommar så drömmer jag bort. Håller på med intensiv Thailandforskning just nu.

Thailand och Ecuador är mina länder. I Ecuador bodde jag ju nästan 1 år och har sen två gånger till varit där, en hel sommar och sen 2 veckor när vi förlova oss. Men Thailand har något magiskt. Maten, klimatet, miljön. Första gången jag var i Thailand var kanske -95/-96 för jag var i lågstadiet ännu. Vi var i Pattaya och jag kommer ännu ihåg alla vattenscootrar, ryska turister och flickbarer. Efter det var det Phuket några vintrar, på Karon och Kata beach, har i alla fall varit på Phuket 3 gånger men det kan ha varit 4 (några gånger mamma for fick vi bli hemma). Vintern före jag for till Ecuador, när året böt till 2002, var vi på Ao Nang i Krabi. Sen blev det Ecuador för mig och den vintern var också mamma och min bror på Krabi. Efter det gick mina resor till Ecuador, Canada, Spanien, Belgien och såna ställen före vi igen 2007 for med Micke till Koh Lanta. På Koh Lanta tog vi dykarcertifikat.

Och nu är tanken den att vi ska fara till Thailand i typ januari 2013. Jag vill flyga med Finnair till Bangkok men efter det är allt öppet. Jag var på väg till Koh Chang ett tag, sen kom jag på att Koh Samui kunde vara lätt då man genast kommer till ön och inte behöver åka bil och båt länge. Sen hitta jag ett urfint hotell på Koh Mook och så kom jag på att vi varit på Koh Kradan och att det var fint. Nu lockas jag av tanken att vara på flera ställen igen.

Jag vill bo i en bungalow (en städig med någorlunda bra standard) nära stranden. Jag vill att det finns restauranger på stranden och att det finns olika restauranger. Jag vill att det finns pankaksstand där och en lite shop. Jag behöver ingen shopping. Jag vill sitta på stranden och bygga sandslott med barnen och kanske gå och snorkla ibland. Jag vill helst kunna gå nånstans på t.ex. kvällen för att komma till annat matställe. Sen vill jag inte ha stickande sjölöss (eller vad det nu är) i vattnet och vattnet ska vara klart. Sen får inte resorna dit bli för långa i ett sträck. Koh Lanta kunde vara ett alternativ, men tycker det tar länge att ta sig dit, plus att det från många stränder är långt till Saladan och så måste man sitta med sina dyrbara barn i en motorcykeltaxi, sku villa ha nåt mindre.

Nå, ska fortsätta söka. 

Barnen i bullerbyn

Alltså ett barnprogram jag har problem med är barnen i bullerbyn. Där filmar de bara hur lilla Kerstin har det dåligt och låter henne göra allt möjligt och så får henne och gråta hela tiden och så filmas det bara.

Min bestämda son

Micke kom in från sin länk när jag natta Sander för dagssömn. Micke sku på jobb efter 45 minuter och jag ville fara via loppiset. Jag läste en nattsaga åt Arthur och sku fara iväg. Arthur ville också med men vi sa att han blir hemma och går och vila, att det är bara en snabb grej, att nej han komme inte med.

Nå då sprang pojken, han som är 2 år 9 månader, till tamburen och satt på gummistövlarna (på fel fot förstås) och öppna dörren och smällde fast den och sprang iväg. Jag gick ut för att ta in honom men han bara sprang längre och snabbare. I endast gummistövlar och en långärmad skjorta. Byxorna och kalsongerna låg inne på vessan. Jag sa att han sku komma in och sätta byxor på att man ska inte vara ute med snoppen bar men då sprang han så långt att jag inte mera såg honom. Så fick bara säga att Micke sku kasta ett par byxor åt mig och så for jag efter honom. Vid bilgaraget vänta han och så satt vi byxorna på och så kom han med. Han vet vad han vill!

Planer för att spara

Jag har bestämt att juli månad (eller egentligen från slutet av juni) ska bli en månad då vi försöker leva billigt. Och så skriver jag också ner vart pengarna går för att ha lite koll. Blöjor har varit en stor kostnad, Sander skiter ibland till och med 5 gånger per dag. Och jag har länge sett på tygblöjorna i skåpet, ända sen vi flytta hit egentligen och det var väl halvt år sen ren. Men det har varit så svårt att ta tag i saken och sätta en sån på honom. Nå igår gjorde jag det äntligen och det var ju hur lätt som helst. Med tygblöjor är det också lättare att sätta Sander på pottan och nu går han på pottan och kisar sådär 3 gånger i dagen men det har jag tänkt att snabbt kan öka.

Sen har vi inte köpt ljust bröd utan jag har bakat semlor. Men endast semlor är tråkigt i längden men som tur hitta jag ett enkelt brödrecept (fast jag satt 1 dl semlemjöl och 4 dl vetemjöl) och brödet verka bli jättebra. Sku gärna villa brödreceptsboken leivän juurilla, eller finns det nån bra brödblogg med enkla recept?

Jag var också till loppiset idag. Har haft mitt bord i två dagar och det hade kommit in 35 euro (mycket i mina ögon) och det var mest mina kläder som var borta. Sku bara sälja barnkläder först men hitta så mycket av mina kläder som sku till UFF så satt billigt pris på det och förde dit dem och det var tydligen en bra ide. Av barnkläderna hade nästan inget försvunnit. Har säkert för dyrt pris på dem eftersom jag har känslor för dem och värderar dem mera än mina egna kläder. Mina byxor var 2 euro och likaså barnbyxorna... Får säkert gå och sänka priset lite för att bli av med dem.

Och ännu om ekonomin så har vi börjat handla i Lidl, eller så är planen i alla fall. Jag tror att Lidl bra kan bli vår matbutik för basvaror som mjölk, grönsaker och frukt. Lidl är mycket mindre än Prisma och i Prisma finns så mycket så det blir så mycket köpt alltid. Tror att t.ex. S-market får bli vår andra butik för sånt som inte finns i Lidl, typ goda filar och ruispalat (för bästa rågbrödet är ruispalat och det har inte Lidl). Sen ska vi inte köpa mat när det ännu finns nåt i kylskåpet och sen ska vi bli bättre på att äta upp rester. Tror vi kan spara massor.

Och sen när vi sparar massor. Då kan vi fara till Thailand nästa vinter.

Förstår ej

Jag sku skriva ett inlägg om vår kvällspicnic och hundpromenad men medan jag ladda upp foton läste jag Saras blogg och såg att nåt så sjukt hänt igen. Jag har åkat detdär tåget. M-tåget. Varje gång jag for till flygfältet på jobb åka jag förbi Myrbacka och just samma sträcka. Känns så verkligt och så sjukt och jag kan bara inte förstå. Min kropp är helt spänd och ögonen tåriga. Så det blev bara foton från vår kväll för jag mår inte så bra. Jag bara hatar denhär världen vi lever i och att oskyldiga barn ska måsta fara illa. Jag hatar!

Just nu

Förde idag saker till loppis för första gången, tänkte att det är bra tid när det lovats regn i typ en vecka. Jag är ännu jätteflunssig och har inte varit på länk på en vecka. Väldigt irriterande när jag faktiskt sku villa träna. Men snoret bara forsar, jag är hes och halsen full med slem. Konstigt nog är det bara jag som är sjuk.

Och nu tog min skrivmotivation slut. 

Midsommar 2012

Midsommaren var skön och lugn men också utmattande och nervpåfrestande. Vi var 4 nätter på stugan, jag, Micke, barnen och min mamma. Och hunden Jigi. Fredagen var perfekt. Så fint väder, inget program och jag fick till och med lite lugn solstolstid för mig själv plus att maten var god. På lördagen ändra vädret och det regna hela lördag eftermiddag, stora delar av söndag och så fortsatte det idag. Bra att jag hade tagit med kurakläder. Det var skönt med lugn och inget progrm (Micke var nog på jobb på lördag och söndag) men jag har varit flunssig hela tiden och hes största delen av tiden. Och barnen lyssnar inte överhuvudtaget och det har varit jobbigt att säga nåt med hesheten och jag har varit så jätte irriterad på mina små fina barn. Sen har Sander nu igen sovit dåligt i en vecka (tänder!) och det hjälper ju inte. Sen är Sander inte heller så lätt att tas med just nu. Han är bestämd, envis och tål inga motgångar eller att man tar nåt. Han slänger sig och skriker och slutar aldrig. En typisk ettåring säkert, men ändå påfrestande. Desstuom tror han att han kan gå som vanliga människor i trappor (och tydligen kan han det också på breda trappor) men ändå sku jag villa att han backar ner för trapporna. Det vill inte han och han vill också göra allt sånt jag inte vill.

Midsommarplanen

Vi far idag till stugan för midsommaren. Har igen sjuk hals och snuva och det stör mina midsommarplaner. Hade tänkt länka varje dag och äta som en dåre, men nu blir det säkert inga länkar och då kan jag inte äta som en dåre. Nå, iaf har vi mat så att det sku räcka för en halv arme.

Min förmiddag

Under våren och vintern då jag hade skola och skolarbeten orka jag bra med att vara hemma (i alla fall som jag nu minns det). Men nu har det alltid nu och då kännts tungt och på veckoslutet var jag riktigt slut, troligtvis en flunsa som lite spöka (men jag fick den nerslagen) och sen bara utmattning av att hela tiden vara klar i skallen och fixa barnen. Det har inte blivit så mycket jag-tid på senaset tiden för när vi båda varit hemma så är det ändå jag som har huvudansvaret och kommer ihåg mattider och matlagning och allt.

Så idag var det skönt att komma bort lite för sig själv. Tog bilen till simmhallen och for på en länk runt spånbanan före jag for och simma och basta. Jag pressa mig allt det gick på länken och klara av 5 km med en medelhastighet på 7:20, så värst trevlig var länken inte, och sku aldrig ha klarat mer, men var nöjd efteråt. Men mitt mål att springa 10 km på 70 minuter kommer inte att uppfyllas. (Som jämförelse kan jag säga att jag igår också var på 5km länk och då var medelhastigheten 8:20, så dagens var faktiskt tuff). Sen simma jag, njöt och bara var. Var och handla midsommarmat utan barn och kom hem och tillredde en god lucnh med potatis, biff och baconinlindade grillade champinjoner och grönsaker i etiksspad.

Mera föräldraskap

Jag kom på lite flera saker också som inte passar mig och som gör livet lite lättare (fast lätt är det nog ändå inte!)

Jag hotar inte med att nu far vi hem eller nu får du gå (ut) och sitta i vagnen. Detdär med ut i vagnen är rätt populärt här, fast har ännu inte sett nån göra det. (Förutom dagmammorna då som använder det ofta). Min Arthur är allt annat än en ängel men om han inte kan bete sig så säger jag att han inte kan leka där och ifall det fortsätter tar jag honom till en annan plats och försöker hitta på en positiv lek. Jag tror att barn oftast gör tokigheter för att de vill ha uppmärksamhet eller känner sig fel behandlade och då är det bättre att försöka göra nåt positivt av situationen och hitta nåt barnet kan göra bra istället för att bara klaga och hota och förvärra situationen. Fast ibland blir man ju arg och då ger man den negativa uppmärksamheten men man kan försöka att inte göra det och att inte genast ta till det då barnet beter sig oönskat.

Det andra jag gör som kan verka konstigt är att jag ibland belönar gnäll. Om Arthur blir lessen av nån situation som jag påverkat och han är jättelessen och jag ser att det är viktigt för honom så ger jag efter och tillåter det. Ikväll åt han bara lite mat och ville sen ha en banan senare. Först sa vi nej, men sen kom han många gånger och fråga om det och till slut fick han banan. För många är det ju helt fel föräldra beteende,  hörde t.ex. en gång en pappa på klubben konstatera att "gnäller/frågar du mera så får du absolut inget kex". Nå jag ser det inte så, jag tycker att om barnet orkar gnälla/skrika/gråta och visar att det faktiskt vill nåt (nåt som inte är farligt/dåligt utan bara är nån konstig princip hös föräldern) så kan det också få det. Tror att det är bra att lära sig att om man försöker och faktiskt vill nåt så kan man också få det och inte som att "vad du än gör så får du aldrig din vilja igenom". Sen tycker jag inte heller om principen att man inte får vara framfusiga, att det belönas om man sitter lugnt och väntar. Jag förstår nog att man måste göra så, men vart kommer man i livet om man alltid sitter lugn och tyst och väntar?!

Och sen kan jag ju ännu konstatera att min man inte alltid förstår mig. Han är ju socionom och han har läst om "låt-gå- metoden" och om två andra metoder och alltid när jag tillåter nåt så börjar han jomsa om att " aj har vi börjat med låt-gå?!". Från hans jobb som ledare på ett skolhem (på avdelningen där ungdomar har drog och alkoholproblem) har han fått att det som gått fel för dem är att de inte hade gränser och sen tycker han ibland att jag har för lite gränser. Men jag tror ändå att det barn behöver mest är kärlek, lite respekt (för att själv kunna respektera sig själv och andra) och nån som finns där när det behövs. Gränserna kommer där på sidan. Och jag har regler och gränser, men sådana som i mitt huvud är vettiga och som jag också kan motivera för mina barn. Varför sku man inte få äta en banan när man är hungrig? Eller klättra i bastun? Eller få höra två sagor fast det först sades att det bara är en?

Lättare föräldraskap

Nu under några veckor har det varit sommarklubb i församlingens lokal här i Ojamo. Väldigt lyckat att varje vardag ha nånstans att gå för att leka och träffa andra föräldrar och barn. Där har jag gjort några intressanta observationer om mitt egna föräldraskap.

I mitt föräldraskap är det viktigt för mig att jag finns där för barnen, att jag lyssnar på dem och försöker förstå och agera därefter (inte så lätt för tillfället med Sander) och att jag visar och förklara hur man förväntas bete sig med andra barn /på sådana ställen. För att nu nämna några saker bara. Överlag så försöker jag gå på känsla och försöker respektera mina barn och behandla dem som människor (ibland går det inte så jätte, jättebra). Jag känner inte att jag presterar nåt genom att mina barn är på nåt visst sätt och det känns skönt, jag har inte heller så mycket regler och är inte så noggrann på nåt sätt. Jag är på sätt och vis en rätt "lat" föräldrar som väljer mina strider och gör inte så stor sak av saker (om jag förstås inte har en dålig dag, vilket jag ju ibland har).

Det är speciellt två saker jag märkt att jag inte har nån skillnad i, sånt som många andra anser som viktigt. För mig har det ingen skillnad om barnen klottar ner sina kläder med målfärg, lim, tryckfärg eller liknande. Vi har nästan inga "finkläder" och om vi har är de inte på till klubben. Mina barn har oftast smutsiga kläder eller omatchande kläder men det stör mig inte det minsta. Jag har iaf aldrig behövt säga "att nu kan vi inte pyssla för vi har inte såna kläder". (Sander har jag nog fått stoppa för han ska bara äta allt, söndra det eller dra ner det och det är inte okej)

Den andra är att barnen får äta vad de äter och sen får de gå bort. De behöver inte äta upp all mat och jag mutar inte med kex så att de ska äta upp allt. De äter vad de äter och så är det där. Tack, tack ska Arthur säga och så går han bort. Och det gör nog livet så mycket enklare och troligtvis ger det mig lite mindre gråa hår. Om Arthur inte vill äta så vill ha inte och då hjälper inga hot, mutelser eller arga ord. För mig är det så lättare att inte ens börja med nåt sånt.

Äter för dyrt

På torsdag kväll var jag i butiken och handla hela bakluckan full med mat. Idag, måndagkväll, var vi igen till butiken och handla hela bakluckan full. Sen torsdagen har det gått åt 4½ liter mjölk, 8 fil, 3 paket bröd osv... Idag gick det igen 150 euro på mat och då handla vi mat för typ 2 dagar, men nog också tandborstar, tvättmedel, shampo, skorpor, knäckebröd, blöjor och lite baksaker. Men annars inget extra, inte ens ekologiska produkter utan billigaste bananen och billigaste äpplen och billigaste mjölken. En ekologisk matlagningsgärdde kom nog med och ett paket pepsi max men inga andra sötsaker eller onödigheter.

Nu sitter jag och googlar hur man ska äta billigare, för såhär kan det inte fortsätta.

Vad är billig mat som mättar? Och vad borde man ha i frysen färdigt?

Pyssel och bokläsande

Jag hade nog lyckats glömma hur det är med en ettåring i huset (som tur!). Och inte sku det ju vara så svårt om det inte då också fanns en blivande 3 åring i huset. En blivande 3 åring som säkert borde få pyssla lite mera. Hittills har det varit mestadels så att Arthur fått sköta allt pysslande själv och jag har försökt hålla Sander borta. Nå inte  har ju Arthur klarat av det så bra själv och han vill förstås ha hjälp och borde också få det tycker jag. Så ibland har jag försökt laga nån figur av modellera medan jag försökt hindra Sander från att sätta i munnen, vi har byggt svåra pussel med Arthur och jag har samtidigt försökt hitta på nåt Sander kan göra istället för att äta upp bitarna/dra ner alla bitar på golvet osv. Men Arthur har nog fått vara alltför mycket själv med alla pysselsaker och därför har vi en massa torkad modellera, torkade pennor, förstörda penslar och klott och kaos.

Idag ösregna det så jag tänkte att vattenfärgsmålning sku kunna vara på sin plats och bestämde mig för att introducera det åt Sander med. Han förstod helt tydligen vad det går ut på. Att klotta. Och sen när jag fick nog med Sanders klott och gick och tvätta honom bestämde ju förstås Arthur sig för att också klotta när Sander hade gjort det.

Har inget emot att pyssla med en nästan 3 åring men med en 8 månader, 11 månaders och 13 månaders är det inte roligt. Kanske det ändrar efter sådär 1 år. Som tur börjar Arthur klubben på hösten så får han kanske pyssla nåt i fred.

Med bokläsande är det också lite invecklat när barnen är på olika nivå, speciellt för Sander. Han vill att jag ska läsa muminboken/djurboken hela tiden och skriker och ylar och klänger när jag emellan läser för Arthur. Vi kör nu så att de får välja turvist, men det har ju Sander svårt att förstå. Självklart. Så sen håller han i muminboken och försöker klättra i famnen och ge den åt mig och yla så att jag ska börja läsa den när jag håller på med Arthurs saga. Och så ylar han och skriker och gråter så att man inte hör nåt av Arthurs saga.

Slut

Inatt sov jag 11 timmar (2 gånger steg jag upp för Sander och två gånger hacka jag till Micke så att han sku stiga upp). Ändå är jag helt slut.

Fredag-lördag natten var vi första natten på stugan och igår var jag helt slut och mådde konstigt och hade ingen ork. Hatar att inte har ork och känna mig oenergisk. Finns så mycket att göra. Men nu måste jag bara ta det lugnt och vila för att ens hänga upp tvätt känns ansträngande. Sörjer att det inte blir nån länk idag, och inte säkert imorgon heller.

Och nä, är inte gravid, absolut inte, måste bara ha nån form av sommarflunssa. Otroligt enerverande.

Buskar och kaos

Före jag tog dehär bilderna gömde jag mig under täcket. Kändes bara som att det var för mycket. Micke vakna 3 och vi for och söka rabarber till Pålsböle och sen och kolla in buskar. Förstås köpte vi dem och sen fick Micke fara och söka dem och så var det dags att plantera dem. Hemmet var ett bombnedslag och barnen kunde inte lämnas på framgården med Micke ensam så att jag sku ha fått städat/fixat rabarbern. På framgården far de genast efter grannens småstenar för att kasta i avloppet, eller äta gödsel, eller kasta sand, eller ligga i sand och kisa i sand eller gräva med spaden, hälla vatten på varann, bära stora stenar eller nåt annat som inte riktigt är lämpligt (eller som alltid slutar dåligt).Under den stunden jag kunde hålla dem inne var de på bakgården och rådda (grävde upp all mylla). Och där hängde de torra kläderna i ställningen och rabarbern vänta.

Men Micke fick buskarna färdigt (alltså jag har nog den allra, allra bästa mannen!) och huset hölls uppe. Barnen och Micke gick i duschen och jag for och storhandla till Prisma halv 8. Hem kom jag och fick lite uppstädat och nu nattar Micke barnen och sen ska vi äta lite Grandiosa fryspizza och korka var sin öl/cider. Kaoset och rabarbern får vänta tills imorgon.