Boktips

Om det finns en bok jag sku villa dela ut åt hela finska befolkningen så är det denhär. Den är lättläst (jag läste den på 1 timme), den är jättekonkret och jag tror att det sku vara viktigt att människor läser den. Jag hör ofta hur fult människor pratar till sina barn (och jag kan nog också göra det ibland men är ändå medveten om det och försöker) och denhär boken lyfter hur man kan prata och uppmuntra sina barn på olika sen. Sen förklarar den också hur man skall prata till barn om man vill ha dem och göra något och det är konkret och respektfullt, inte bara skrik och rytanden. Sen lyfter den också upp en sak som jag inte är så bra på och det är samarbete mellan föräldrarna, jag är tyvärr ganska bra på att vara den som bestämmer och kan slå ner nåt Micke sagt. Jag måste bli bättre på att lyfta upp hans föräldraskap med.

Men jag rekommenderar denhär boken. Tror faktiskt att det är första boken som Micke läst mer än 1 sida i för den är så medryckande och lättläst.

Bort med sjukor!

Nu är det då en vecka kvar tills vi flyger. Och nu har jag skrotat att panikera hur flygresan går och vad vi ska ta med. Nu är jag helt säker på att vi får vattkoppor, influenssa eller norovirus före vi far och så måste hela resan inhiberas. Och det sku jag nog inte klara av. Jag har väntat så länge på det. Och jag har drömt så länge om Thailand. Och värme och god mat och simning och dykning. Så nu måste vi hållas friska i en vecka. Micke har varit riktigt flunssig och jag höll på att bli men klara mig undan men är ännu inte i länk-skick. Vi äter massor mandariner, frukter, grönsaker och jag koka till och med vinbärssaft. Jag har inte gått på någo klubbar med barnen och på veckoslutet är det två jomppor men jag tror att vi lämnar dem emellan med. Jag vill inte riskera. En vecka måste vi ju klara av att vara hemma och inte bland med massa barn. Kan ju se det som att ladda upp inför resan med lite lugn och tråkighet före.

Jag har två skoldagar kvar och Micke 3 arbetsturer. Vi ska tvätta händerna tusen gånger före vi kommer hem och undvika nära människo kontakt. Vi måste hållas friska!!!

Och vi kan ju alltid skrinna. Arthur är så sjukt bra på det (i mina ögon då). Han skrinnar och han skrinnar lika bra som jag gjorde när jag var 14 (jag var rätt dålig på det då men jag hölls uppe och tog mig framåt).

Två som skippat dagssömn

Jag gick just tillbaka till maj och juni 2011 i min blogg. Ho, ho, säger jag bara. För det första kan jag säga att mycket av det som jag då tyckte, och ännu tycker, är sånt jag själv nu också gjort fast jag inte tycker att det är ok. Till exampel har jag nog nångång hotat med att gå bort från nåt ställe och sen har jag nog lämnat argt/lesset barn och börjat gå iväg.

Sen kan jag konstatera att jag sen jag blev tvåbarnsmor haft det utmanande och alltför många gånger då jag mist tålamodet eller varit nära att flippa helt. Hur kan små söta barn vara så bra på att få en att mista förståndet?! Idag har Sander skippat dagstuppluren för första gången. Såhär var det med Arthur då han gjorde det första gången i samma ålder. Kaos alltså. Med Sander gick det faktiskt lite bättre, eller så är det för att Sander ofta är rätt skrikig och högljudd av sig. Idag var bara Arthur också trött och det blev nog igen så tungt. Dessutom måste jag laga mat med barnen och jag gjorde korvsoppa och det tar länge när grönsaker skall skalas och skäras i små bitar. Fick då också stärv och konstatera att det inte blir nån mat alls idag. För där kör de i köket stolrally och ska dit var jag just då är. Och sen tar de allt (Sander fick igen raivare för att han inte fick äta en massa rå potatis) och slänger det till fel ställen och petar och rör och sen när jag räddar så kör de stolarna till nästa ställe. Och det går ju bra då jag är lugn och harmonisk, men nu var jag ju inte det eftersom ingen sovit och Sander haft halv timmes raivare när han sku sova (den ungen kan uttrycka missnöje och är bra på att ligga på golvet och sparka och slå och skrika). Nå, men det positiva i allt är att båda sov ren klockan 8, vanligtvis somnar de först 9. Och Sander hade bara 10 minuters skriksession före jag fick ta honom i famnen och lugna honom.

Och hur tror vi att Sander kommer att ta det när han märker att han inte har en egen plats i flygplanet fast Arthur har?! Troligtvis påbörja en 10 timmars raivare. Ha, ha. Fattar nog inte ännu vad vi gett oss in på.

Bilstolsupdate

Jag fick vår Klippan stol såld (vi hade två som var till 18 kg bakåtvänt och Arthur väger nu 18 kg. Izi besafe var bättre än klippan så klippan fick fara). Och nu har jag äntligen bestämt vad den nya stolen ska vara. Det blev en kidzone. Hoppas den nu går i några år. Och hoppas att den kommer inom 7 arbetsdagar som lekmer lovade, för annors är vi inte här då den kommer.

Hud, salvor och parabenor och skumt

Jag brukar ofta ha problem med huden i solen. Det kliar och kittlar och är obehagligt. På hösten tänkte jag att jag ska börja smörja in min hud mera så jag köpte nivea. Och det klia och kittla helt på samma sätt som i solen. Förklaringen var väl torr hud och nåt skumt i nivea produkten (brukar ofta ha med nivea också på resor). Nå, sen fick jag aloe vera produkter av mamma och börja använda Arthurs bassalva och de klia inte. Nu mår min hud rätt bra, bara halsen kliar ibland. Men igår när jag såg på en av mina aloe vera burkar stod det att det inte innehöll parabener. Senare läste jag innehållsförteckningen till Arthurs lipolan. Den bassalva som vi smörjat Arthur med i säkert 1 år och som jag nu också på hösten satt på Sander när han fick lite torr hud. Arthurs hud har mått jättebra i år (alla andra vintrar har han varit helt röd och torr i alla väck) och därför har vi fortsatt med vad vi hittills gjort, alltså dusch varje dag och bassalva på varje dag. Men nu såg jag att den innehöll en massa parabener. Så jag googla. Jag vet ju inget om sånt. Och nu är jag inte alls glad mera. Jag vill ju inte att mina barns spermakvalitet ska minska. Jag har trott att bassalvor är ok att använda hela tiden, så ska ju atopisk hud skötas! Salva varje dag. Och det har jag ju gjort. Men inte vill jag nu sätta plast på mina barn och sånt som ens har lite risk att göra dem dåligt.Varför har jag inte vetat om det?! Vad ska vi nu smörja med då?

Det är så tröttsamt när man med varje sak borde vara på sin vakt. Varje sak borde man lägga in sig i och inget kan man egentligen tro på och ta för givet. Flour har jag inte heller vetat att inte är så bra och så finns det ju också en massa andra saker.

Nattstrid

Inatt har jag stridit över 1 timme med min Sander och fy farao så jag var arg och irriterad. Han tyckte att jag sku sitta på soffan (i vardagsrummet!) och ha honom i famnen när han sov. I egen säng sku han absolut inte vara. I vår säng så låg han och skrek och sparka, fast jag paja och lugna. Han sku bara upp i famnen och ha mig ut därifrån. Vet inte hur många gånger jag till slut måstat föra ut den skrikande ungen så att Arthur inte sku vakna. Han var bara helt galen. Men i min famn i soffan var han tyst och sov! Sander är bra på att driva mig till vansinnet.

Nya sandaler

Idag har jag byggt Ikea kök i 8 timmar. Batteridrivna borrden dog efter 10 minuter för inte hade jag ju nån laddare med. Min hand är lite död. På eftermiddagen for vi till Prisma. Hitta 5 och 7 euros sandaler åt barnen. Hade ju tänkt köpa först på Koh Samui men konstatera då att vi måste släpa på vinterskor och att de måste gå med såna före vi hittar nåt mera somrigt. Sen hade Lindex också stinky skjortor på 50 % rea och båda fick varsin (Sander 98/104 och Arthur 110/116). Hemma var de strörtnöjda över sina nya saker och sprang runt, runt, runt och tjöt. Och jag har inte fixat hemmet på nåt vis för att ta dehär fotona. Såhär ser det oftast ut.

Vagnen med till Thailand?

Om exakt två veckor sitter vi på flyget. Och det betyder att jag ju nu kan börja fundera på vad som ska tas med. (På basen av senaste resor är vintern en sån tid då jag vill packa och fundera och planera lång tid i förväg så att jag får  leva" resspänning" längre.)

Men nu till mitt problem. Vagnen. Sander är 1 år 8 månader. Vagnen har varit ca 1 månad i lidret men nu hos min mamma sov han i den ute på dagen och också när vi var hos en kompis tidigare. Han somnar rätt bra i den och sover ofta gott. När han ser den sitter han gladeligen i den. Hemma tar vi aldrig vagn med, men bär honom i famnen korta sträckor då han inte orkar gå. Vår vagn är en babyjogger city mini. Den är en utmärkt resevagn och man får ihop den med ett handryck, sen så väger den ca 7kg. Men jag hade ren bestämt att vi inte tar nån vagn. Det var helt klart. Den ska hållas reda på och den ska bäras på och upptar lediga händer. Dessutom är vagn och strand omöjlig kombination plus att vi bor på ställen med trappor och platserna är inte så stora dit vi far. Men nu har jag börjat fundera att han ju kan sova i den på dagen. Jag kan ligga vid poolen och läsa bok och samtidigt vakta honom, annors hade jag tänkt att nån alltid är med honom i vår bungalow på dagen. Men det begränsar ju rätt mycket det. Och sen när Micke far hem så är det ju jag som måste vara inne med honom. Så nu är det inte alls så enkelt mera. Några förslag?!

2012

2012 var ett lugnt fint år. (Tycker jag nu i efterhand...)

Vi har inte flyttat nåt, bara bott i vår egna lägenhet i Lojo, vi har inte fått barn och jag har inte ammat och barnen har blivit större. Vi var i februari med mamma till Egypten, sen till Sicilien med Micke när han var pappaledig, på sommaren var vi på bröllop till Uleåborg och på hösten var jag ensam till Tyskland över ett veckoslut. Det största år 2012 är att jag börjat motionera och tagit tag i min hälsa och min livsstil. Sprang också midnight run i Helsingfors. Har studerat och fått klart mitt slutarbete. Micke har jobbat på samma ställe, men nog fått fast tjänst där.

Barnen har varit småbarn. För Sander har det förstås hänt massor. Han var ju bara 8 månader för 1 år sen. Han har börjat gå, slutat äta på natten, börjat dricka mjölk och allt sånt som underlättar. Men nu har det ju varit tungt. Hans tandsprickning har varit hemsk och största delen av året har vi sovit dåligt. Har många gånger per natt fått gå omkring med honom. Sen hade han ju massa problem med magen också. Nu i efterhand tycker jag att allt löpt rätt smidigt med Arthur, men så kolla ja lite i bloggen och läste att det nog inte varit så. Men 2012 har varit ett helt ok småbarnsår. Ett fint sånt. Barnen har fått vara hemma och jag har fått vara massor med dem.

2013 kommer nog att se annorlunda ut. Jag måste nog börja jobba och barnen börja dagis. Jag ska fortsätta mitt nya liv och springa halv maraton.

Aktivitetssöndag och skidning

Idag har varit en aktivitetsdag.

På morgonen for vi först till skidspåret och Arthur fick prova sina skidor där. Efter det for vi och simma och när vi var påväg hem för att äta somna Sander. Arthur tog också dagssömn idag. När barnen sov for jag och terrängskida.

Och det var ju bara hemskt. Svårt och tungt och mina armmuskler sved efter 10 minuter. Sist jag stått på skidor var januari 2010 och då gick Micke snabbare än jag skida. Denhär gången gick det nog inte snabbare heller fast min kondition nog är bättre. Mina 4 km tog 40 minuter. Och påvägen höll jag på att kollapsa och övervägde vända om. Hur kan det vara så tungt?! Men har nu efteråt läst om hur man ska skida och olika skidstilar och nog kommit fram till att jag gör rätt men att kanske skidorna och medel på dem inte riktigt är det rätta. Jag är så ute med sånt, fattar inget! Hade köpt nån superluisto och bara satt på det, men hade ingen "pito", nåt fäste, så jag gled bara bakåt hela tiden. Varför ska det vara så krångligt? Men jag ska ta det som mina utmaning att lära mig skida. Jag vill fara på vintersemestrar och skida långa skidturer och äta piknik i nån koja... Imorgon kommer jag nog inte att kunna lyfta nåt, mina armar kommer att vara så döda.

Nå, sen kom jag hem och var helt slut. Drack kaffe och piggna till lite. Efter mellanmål och bus för barnen gick vi till skrinskobanan. Där var vi säkert 1 timme. Jag och Arthur på skrinskor hela tiden och Sander med gåvagnen dit han samla bollar och sprang omkring. Riktigt roligt för alla.

Och nu är det kväll och imorgon är det nyårsafton. Jag orkar inte riktigt med nyår. Dessutom jobbar Micke. Vi far till mamma till Pojo och hoppas på att de säljer grillkorv vid Pojo brandsation på kvällen då de skjuter raketer där. Sen blir det 2013. Och bara 16 dagar tills vi flyger iväg.

Min kära kista.

Först:

-Jag vet att barn gör sånt som de inte får. Det hör till. Speciellt 1 åringar är bra på det.
-Jag vet att barn inte förstår vad deras handlingar leder till. Speciellt 1 åringar vet inte vad saker de gör har för följder.

Men endå är jag så extremt lessen och besviken. Min kära, älskade kista är sönder. Ett av mina favoritföremål hemma och en sak jag fått av mamma. Sån som funnits hemma hos mig. Nåt jag gnällde mig till och som hon  var skeptisk till att ge eftersom hon påstod att barnen sku söndra den. Och exakt så gick det ju. Den är sönder. Och jag är bara tom och gråtfärdig. Och det är ju bara en sak och att ingen skadat sig borde ju vara viktigare, men jag hade faktiskt tänkt ha me dendär kistan resten av livet.

Sander måste ha öppnat den och skuffat locket bakåt. Och den måste ha farit med kraft (är ett tungt lock) och nu gick träet av på baksidan. Vi har det jättetorrt här inne så det var jättetorrt trä också och när det kom massa tyngd på det gick det av. Barnen får inte gå dit själv och jag hade just gett julgranssaker åt Sander därifrån. Så att han inte sku behöva ta själv. Jag förde bara bort hans tröja. Och så hörde jag kraset. Han hade gått dit själv. Och jag har nog aldrig varit så arg. Stackars Sander. Men jag var så arg och lessen. Det funka inte att vara lugn. Min kära fina kista. Jag skrek. Till slut skrek han med för stackarn blev ju skrämd. Jag var bara dumm men förstod till slut att han ju inte gjorde det på flit, inte kunde han ju förstå vad som sku hända. Men ändå så är den förstörd. Och det var första kvällen på 3 månader då jag natta Sander som han inte somna i min famn. Han försökte inte ens komma dit. Stackars liten. Vi som dessutom hade tumiskväll idag.

Stolt över barnen

Och så är jag igen så stolt över mina barn. Mina finaste barn.

Idag hade Arthur 3 års tandkontroll. Och på 3 årskollen ska man titta in i munnen på riktigt och se hur tänderna mår. Har förberett Arthur på det i evigheter och berättat att han ska öppna munnen sen där. Igår gick vi ännu en sista gång igenom vad som ska hända där och så lova jag honom ett cafebesök på tumis om han beter sig fint hos tandhygienisten och öppnar munnen där (Arthur är ju inte så förtjust i främmande människor som ska checka honom). När vi kom till tandhygienisten var han först lite skeptisk till stolen och ville nog inte ha glasögon på sig men sen tog jag honom i famnen och så fick tanten sänka ner stolen. Och som ungen gapa och öppna munnen. Helt som man ska och stort och många gånger och helt utan problem. Var så stolt, så! Sen gick vi och köpa skidor åt honom, på cafe där han fick chokladbulla och ännu  i matbutiken och sen slockna han i bilen på hemvägen. Roligt var det också i vänterummet när jag kunde sitta med min tidning och han med en kalle anka och så läste vi var för sig helt i tystnad. Han börjar bli stor.

Och min Sander sen då. Sandi, Mandi, sambo, bambo som jag oftast kallar honom. Han var helt sjukt bra på pottande i oktober, när han var 1 år 5 månader. Gick själv här hemma och börja just säga till också på andra ställen om han behövde gå. Men sen kom en massa kriser när tuttar försvann, tänder kom upp och livet bara blev svårt. Han börja kisa precis allestans. Arthurs säng var bäst (vet inte hur många gånger den är tvättad). Efter att han i ca 3 veckor inte en enda gång skitit i blöjan börja han bara skita i blöjan. Skillnaden var enorm, nån sorts protest måste det ha varit. Men jag har inte gett upp. Jag har torkat pölar och burit till pottan. Mera han har nog fått ha blöja men har ändå inte velat lämna pottan helt, blir sen ännu svårare att få det tillbaka. Men nu, ca 2-3 månader senare, har det börja löpa igen. Och det sötaste var nog igår när vi var hos Mickes föräldrar när han tog min hand och sa "kaki" och tog mig till vessan. Där satt han sen på stora vessan i 10 minuter och klämde ut skiten. Då var jag stolt.

Annandagslänken

Idag blev länken av. 6½ km i -17 grader. Jag är nöjd och jag mår så mycket bättre nu (fast jag nu efteråt smällde i mig sådär halvt kilo julskinka...). Men jag fundera lite varför alla titta på mig så under länken, men när Micke och barnen också såg konstigt på mig förstod jag att jag måste ha nåt i ansiktet. Lite snö på ögonfransarna och på alla ansiktshår. Roligt. Annors fick jag kallt först då jag kom in.

Juldagslänken

Imorse planera jag en 10 km länk. Sen när jag sku fara hade 5 eller 7 km i planerna. Slutligen blev den 460 meter lång. Det snöa massor, alla vägar var oplogade och all snö kom in i skorna. Jag vände alltså om efter 230 meter. Jättelyckat.

Och nu mår jag som jag oftast mår på julen. Så som jag inte tycker om att må. Mätt och slö och slapp och mätt. En långlänk sku ha räddat det. Hoppas imorgon. Och ännu en dag med julmat. Sen är det slut för min del.

Vår jul

Igår på julafton sku jag publicera en god juls video med mina julbusar. För vår julklapp, min och Mickes, var en videokamera. En liten, söt, lätt sån som ska få hänga med på resor och i vardagen. Men jag fick den inte uppladdad och hade inte tid att få det och funka. Kanske jag får det senare.

Men vår jul var bra. Det som var synd var att Micke måste bli 1 timme på övertid och var hemma först 4. Då hade ren min mamma och bror plus sambo kommit hit. Två hundar var också här. Och en hundbur. Barnens lekplats resten av kvällen.

Vi börja morgonen med tv

Sen var det risgrynsgröt till morgonmål som Micke satt i ugnen när han for på jobb halv 7

Efter julfreden klockan 12 åt vi skinka till lunch.

När Sander sov lekte Arthur med sin julkalender. Den var faktikst jättebra. Playmobil sjörövare alltså.

På eftermiddagen börja Arthur gå på övervarv, men sen härja de med buren och han lugna sig lite.

Vi hade jättemassor mat. Det mesta i två uppsättningar eftersom mamma hämtat samma som jag hade lagat.

Vi hade ingen julgubbe men julgubben hade lämnat ett brev i tamburen som vi hitta efter buu-klubben. Det blev en klappjakt. Den ledde oss ut till bilen och där sjöng Arthur sjörövarfabbe i julversion (andra meningen sjöng han julen är här) och fick sen veta att paketen var ute på vår terass. Han var så salig när han hitta dem!

Barnen smällde i sig en massa julgodis.Jag med. Har varit sträng och undvikit dem tidigare.

Sen öppna vi paket. Och barnen fick så massor igen. De tjöt varje gång de öppna nåt.

Arthurs alla paket. Alla helt jättebra. Stockbilen och helikoptern var genast jättekära. Sander ville också ha stockbilen och fick grymma utbrott på kvällen när han inte fick en.

Sanders paket. Han älska traktorn. Och biltransportbilen var bra då han märkte att den förde ljud (ett loppisfynd för 4-5 euro).

Jag hade "beställt" pyjamasarna. Och de var så gulliga när de hade liknande på sig och sen så är de bra då de har buntar i fötter och armar och inte flaxar.

Idag har vi lekt med allt nytt, målat ansikten, varit ute och ätit julmat.

Jag fick också fina saker. Sockor och underkläder som jag önskat, presentkort, kodin kuvalehti, kökstillbehör, kokbok och så jättefina kalevala koru örhängen.

Men nu ska jag på länk. Kylskåpet är fullt med mat och jag måste få rum för mera.