Fan med media!!!

Grejen med 8 åriga Erika har tagit så hårt på mig. Och jag har fasat för denhär dagen. Jag vill inte veta. Jag kan inte ta in det. Jag vill bara gråta. Skrika. Slå. Vill inte att det sku ha hänt. Jag kan inte ta upp denhär grejen igen. På hösten hade jag det riktigt jobbigt. Det plåga mig i veckor och på nätterna kunde jag få det i huvudet utan att få bort det, till slut tog jag upp det med Micke och fick det att dämpa. Eller jag förbjöd mig att tänka på det. Så gör jag nu också då jag skriver dethär. Förbjuder tankarna att gå längre. Att föreställa mig hur hemskt det måste varit. Jag sku behöva nåt som gör det godtagbart, ens på nåt plan, men det finns ju inte. Och nu börjar väl rättegången. Kan jag iaf ana. När jag satt på text tv så stod det nåt om 8 årings rättegång. Jag satt genast bort. När jag gick till hs.fi stod det nåt om det till först. Jag tryckte X. Nu sökte jag träningskläder och såg iltalehtis huvudrubrik, nåt om förskräckliga bilder, mera lästa jag inte utan börja skriva dethär. JAG VILL INTE VETA!!!! Det gör inte mig gott att veta. Det gör bara så fans ont och det finns inget jag kan göra.

Och nu måste jag bara hålla mig borta. Inte läsa några nyheter på några dagar. Och så måste jag försöka komma tillbaka och bort från denhär äckliga känslan.

Dagens klagovisa

Igår blev jag störd när Sanders hår var i ögonen hela tiden så jag tog kökssaxen och klippte av lite stråntar medan han yra omkring. Resultatet är helt enligt det men nu är det inte i ögonen mera. Och här äter han vattenfärg.

Idag är min tredje ensamma kväll av fyra. Jag är ibland bara så störd på Mickes jobbande. Han älskar sitt jobb och han gör ett bra jobb, och det är ju dessutom med omhändertagna barn och jag tycker på alla sätt att han ska jobba med det. Men nu är han stor och stark och de har ibland lite jobbigare ungar och då kan det krävas en stor stark typ och det är ofta kvällstid och sen så är ju barnen i skolan på dagen och då behövs inte så mycket människor där. Men för mig är det så tråkigt när det är överdrivet kvällsbetonat. Jag hänger med barnen och sku gärna hänga med andra mammor och barn. Nå, men alla mammor och barn jag hänger med här så har män som kommer hem 4-5 tiden och då ses man på förmiddagen. Men oftast så sköter jag ju länkar, butiksresor och har lugn tid på förmiddagen eftersom Micke aldrig är hemma före barnen somnat om han jobbar kväll. Så jag har det rätt tråkigt på eftermiddagen, speciellt nu då det är vinter och "ingen" är ute då. Och sen hinner vi aldrig prata. Jag sover när Micke kommer hem och jag stiger upp med barnen (Micke har ju då inte ens haft chans att gå tidigt och sova om han t.ex är hemma halv 12). Sen när Micke stiger upp så blir han utjagad med barnen och sen händer det hela tiden och jaa, när ska man då hinna diskutera t.ex. semestrar?! Och om man försöker göra det i telefon så har barnen tagit en maltlimpa och ätit den runt hela huset och så får man genast börja damsuga.

Och Micke är så ute med allt som gäller saker att ha koll på. T.ex. semestern. Enligt lagen så har man 2½ vardag semester per månad om man varit på stället över 1 år. Då blir det 30 vardagar semester. Och en vardag är allt förutom söndag och helgdag. Så det är alltså 5 veckor. Men enligt deras lappar har de 28 dagar och då är 15 dagar 3 veckor igen Och så försöker man ta reda på varför det är så när Micke inte alls hänger med och den han just då frågar, samtidigt han pratar med mig, inte alls förstår varför jag inte hänger med. Väldigt irriterande. Iaf så önskar Micke lite semester då när barnen ska dagisskolas och sen 2 veckor till vintern. Fast jag tror nog inte det blir Thailand då, men kanske nåt förlängt veckoslut och säkert skönt för barnen med lite dagispaus.

Annors så halvflippa jag ikväll. Blir sinnessjuk med allt torkande och att tjata och klaga konstant. Fast egenltigen är jag nog bara slut på att varje kväll sätta på diskmaskin, torka matbord, damsuga köket, vika in byket, sätta på ny maskin, städa upp i lekrummet, fixa sovrummet i sovskick, få bort kläder av barnen, få på kläder på barnen, få på blöja på Sander (han vill inte ha den men eftersom han alltid kommer till vår säng och alltid har våt blöja på morgon så måste han ha den), tvätta tänder (Sander vrålar varje gång och det görs med tvång), översätta sagor till svenska (för alltid ska det bara läsas biblioteksböcker) och sen strida med Sander som är bässig och busar eller skriker medan stackarn Arthur håller händerna för örona och säger "jag orkar inte höra på detdär ljudet" . Och det blev nog ingen vettig mening men ja, är trött på dessa eviga kvällar. På onsdag tänker jag sitta i soffan från 7 framåt och Micke får sköta allt. (Och ja, jag sku aldrig passa som ensamstående mamma, eller med en man som är på långa arbetsresor och långa tider borta).

Men också nåt positivt. Sander har börjat säga "Jo". Och nu om han menar nä så säger han "jo nä" och om det är jo så säger han jo (förr var det nä). Så det är lättare. Och så har han fattat hur man bygger knapp pussel. Jag var ren orolig ett tag, tänkte han var vänsterhänt när han inte fick in bitar och allt slinta från händerna och så. Men nu tror jag igen att han är högerhänt och efter att vi börja titta på Blixten och sen hitta ett blixten knapp pussel i skåpet så har han fattat hur man ska göra med knapparn. Så nu behöver jag inte oroa mig mer.

Busåldern

Jag älskar att jag har bloggat. Idag är Sander exakt lika gammal som Arthur var när jag skrev dethär. Och vem var det inte som tog och kisa i billådan här en dag med byxorna på (sku väl testa om det var pottan!) om inte Sander!? Och det är så roligt att läsa för man glömmer ju så lätt. Mamma förfasar sig över Sander och hur han inte har gränser och får göra allt och bla, bla, bla, bla. Helt samma visa som hon drog om Arthur i samma ålder. Men nu är ju nog Arthur lugnare och snällare så månne inte Sander också blir det.

Örona!

Denhär veckan har Sander skrikit en massa. Över allt. Precis. Och så kommer det nog att vara en tid framöver. Men igår när vi körde hem från Ingå (dumpa av Arthur där som så gärna ville fara till mamma i Pojo och leka med sjörövarlegon) så skrek Sander hela vägen. Mamma amppo och aj, aj. Trodde han var besvärlig och tänkte att det blir bra när vi kommer hem. Det blev det inte. Han skrek och skrek. Verka ha ont i magen, den var spänd och hård och man fick inte röra den. Han somna i nåt skede och sov halv timme i min famn och skriket fortsatte. Så gick hela kvällen. 12-1 tiden skrek han och inget lugna så satt på Blixten och sov brevid honom i soffan. Sen tog Micke över till 3 men då var skriket igen så högt att jag steg upp och så somna han i min famn och vi satt i soffan till halv 5 och då fick jag äntligen honom ner i vår säng. Så sov han till 8 och var nöjd när han vakna. Under natten fick han 2 pamol f men hade ingen verkan. Våga inte ge pronaxen på grund av om det sku ha vari nåt i magen.

Men så tänkte jag ändå att nåt skumt är det och reservera tid till mehiläinen på morgonen. Kraftig öroninflamation på båda öronen var diagnosen och nu har han en 1 veckas antibiotika kur, hans första. Och nu hoppas jag ju lite att det haft med hans dagsutbrott att göra. För annors blir nog vår vår väldigt tung... Och nu är det ju vår! (Men eftersom det är en så utmärkt tid att resa i slutet av januari så har jag faktiskt inte väntat så massor på våren, sku gärna skrinna och skida lite till)

Tålamod och ork

Imorgonkväll om exakt 2 veckor så borde jag ha avklarat alla kurser för min tradenom examen, sen är det bara praktiken som fattas. Och inom 15 dagar så ska jag till stan troligen 4 gånger, jag ska ha en presentation om ett slutarbete imorgon, skriva ihop en kort grej om ett projektarbete och skriva en deltent (och egentligen borde jag vara igenom kursen om jag nu får presentationen att bli till nåt). Så det är inte alls mycket, men motivationen börjar vara slut. Så är det ju ofta då det är för lite att göra. Länkar, butiksresor, loppisbesök, frisk luft med friskt barn prioriteras framför skola.

Så nu sku jag då göra en presentation. Men skrällungen Sander vägrar sova. Han har annors också varit så extremt munter idag. Vakna kvart över 6 och skrek. Vägra säga åt vad och inget hjälpte så jag fick stiga upp och väcka honom på riktigt för han var så kinkig. När jag sku tala i telefon så fick han raseriutbrott för HAN sku ju tala i telefon. Sen fortsatte utbrottet när Micke for och han somna skrikande i min famn. När han vakna så skrek han i en halv timme, åt vad vet jag inte ännu heller. Skrek "mamma amppo" och han var i min famn men sparka ändå bara. Till slut sökte Arthur saft åt honom när han tänkte han var sjuk och sen börja situationen lösa sig. Sen skrek han över att han hade fel pulka och låg bara på marken. Och nu, nu när jag borde göra min presentation, så då ska han inte sova. Han hade tydligen skitbrott,var hyper, smutsa ner 2 blöjor och 2 pottor, och sen fortsatte överdrivenheten och hyperheten och skriket och tjattret och sånt som inte alls passar sovdags. Så jag gav upp. Satt mig vid datorn och låter honom göra vad han vill. Samlar tålamod.

Senare: Helt bra att samla tålamod. Läste ännu lite tidning efteråt och så ville han ha saft men fick mjölk och drack 3 dl mjölk i min famn medan jag sakta gunga och så somna han. För trött var han ju nog, men det är ju så roligt att vara bässig. Och jag minns alltför väl hur det var när Arthur var kring 1 år och  10 månader och han sku fås att sova. Det var så hemskt och jag hade en liten baby att bära på eller få att sova och Micke jobba då också massa kvällar och jag kommer ihåg hur fel jag gjorde men endå kändes det som att jag inte hade nåt val för jag visste inte vad jag sku ta mig till. Arthur ville ju ligga brevid mig och snurra mitt hår men det tog ju typ 1 timme och Sander sku ammas/vaggas och så börja jag kräva att Arthur sku ligga själv och sova och så börja jag gå ut när han inte gjorde det och så stod jag på utsidan av dörren och sa att "ligg stilla så kommer jag in" "eller var tyst och lugn så kommer jag och sitta" men ungen ville ju inte bli ensam (förstås inte!) och sku ut och nångång höll jag emot handtaget och fy fan så jag ännu också har morkkis över det. Men ja, det var hemskt. Ska försöka att inte göra sovande till en så stor grej med Sander och han har alltid somnat bättre än Arthur.

Vårt sovrum ikväll

Just nu finns det en luftfuktare på i vårt sovrum. På golvet finns det hackad lök och på andra sidan vicks blandat med hett vatten. Snart ska jag gå och ligga i vår säng brevid en sovande Sander och hålla brevid hans näsa nån thailändsk örtburk som hjälper mot nästäppa. Och så försökte jag ju också få i honom lite näsdroppar (misslyckades nog ganska rejält och sprayet for allestans när nån inte sku samarbeta). Sander är alltså jätte, jätte stockad.

Och Arthur då, och örona? Ungen som skrek en natt om öronvärk och vars öron jag blåste och blåste i. Nå, läkarn kunde inte se nåt. Det var så mycket brunt skit i öronen. Han fick ut en 3 mm klimp men där var ännu så massor kvar och sen tyckte Arthur det blev för obehaglit. Så vi sprayar öronspray och ska sen kolla igen om nån dag. Men, förra natten sov han som en stock, inte ett pip på hela natten. Så det var vår 1 natts öroninflamation (är personligen helt säker på det).

Ett barn utvilat

Arthur vakna halv 11 (!!!) och när jag fråga hur örat var konstatera han att det inte är alls sjukt mera. Jess alltså. Det känns på nåt vis så vrickat. Inte vill jag ju att han ska ha ont, men hellre får jag medicin mot att han har ont så att det onda slutar och inte så att jaa, dethär är nu en hysterisk mamma igen. Och det att han sov till halv 11 är också så skumt. Han sov i soffan och Sander har suttit i soffan och sitt på blixten, han har hoppat, klättrat, skrikit, vi har pysslat och där har Arthur legat i dags-och lampljus och sovit i 2½ timme.

Sander igen somna till daggsömn halv 12 efter ett halv timmes utbrott. Barnens rytm är väl synkroniserad idag!

Nattlig öronvärk

Jag ska ALDRIG mera skriva nåt om vår sömn och att nån ens sovit lite och att jag sovit gott. För fy fabian, denhär natten är i min horror 3:a. Kanske den värsta till och med.

Arthur var som förbytt på eftermiddagen och kvällen, rätt ohanterbar. Sku inte somna och bara sparka men var trött. Han somna och sov 1 timme. Sen börja det. Han grät och grät (han gråter inte på natten, aldrig) och sku vara i famnen och nära och han väckte Sander en miljon gånger när han grät till mittiallt. Fick raseriutbrott vid första medicinen (pamol f), men ännu 2 timmar efter den grät han och kunde inte somna. Ont i öra sa han. Sen börja fighten deluxe. Hitta pronaxen och konstatera att det är vårt ända hopp, han grät så tröstlöst och sa aj, aj om örat. Men medicin sku han ju inte ta. Skrek som en stucken gris, allt vad han orka. Fick med tvång och våld tillslut i honom medicinen men då satt Sander ren och såg på blixten klockan 1 för ingen kunde sova i det skriket, säkert inte grannarna heller. Jag blev efter det med Arthur och sova i soffan, han sku ligga i min famn och sova. Han somna i nåt skede efter att jag blåst länge, länge i örat. Resten av natten vakna han med timmes mellanrum och störtgärt och sa aj, aj och att jag ska blåsa i örat, men han kunde ändå somna om. Har också hört Sander skrika med liknande intervall i sovrummet och var själv några gånger dit med. Halv 7 for Micke på jobb och då behövde förstås båda mig och skrikkalas deluxe var ett faktum. Sander är alltså också flunssig och stockad och hostig och har stegring.

Och om nu inte dethär Arthur nattgråtande med aj, aj och blås i örat är tecken på nån öroninflamation vet jag inte vad jag ska ta mig till. Han har ju så ont. Han var en dag feberfri och så kom dethär så kan det då inte ses som nån "jälkitauti"? Känner mig ännu också smått fundersam över att ha reserverat läkartid tills idag igen, men situationen har ju förändrats och jag är redo att ta medicinfight om precis vad somheltst om dethär slutar.

Vår sömnstatus

Inatt har jag sovit. Och det är väl nog ganska länge sen jag sovit. 3-tiden vakna jag själv och gick på vessan men ingen unge som behövde mig då. 20 över 6 ropa Arthur på mamma och han gick och kisa och så somna han om på 3 sekunder brevid mig. Jag var då ren så pigg att jag steg upp.

Sander är hos min mamma.

Sander är alltså första gången borta utan mig. Han är på övernattning hos sin murre. Och han var så nöjd när han for. Vinka bara hej, hej där i bilstolen och såg fram emot sitt äventyr, att få vara ensam hos murre och Jigi. Först var tanken att Arthur sku fara till henne och leka med sjörövarlegona men sen när han var sjuk så fundera vi om hon sku prova ta Sander. Kvällen hade iaf gått lugnt utan utbrott. Jag och Arthur hade det också jätteskönt här. Titta på Pippi som räddar sin pappa från sjörövarna. Spela länge, länge Uno junior och Arthur konstatera hur skönt det är när inte Sander kommer och äter upp korten. Översalta popcorn åt vi också och vår kväll gick jättelugnt till.Och natten med då alltså.

Arthur vaknar ibland på natten. Ibland tom 2 gånger om han sovit på dagen. Då ska man sitta brevid och han somnar om. Ofta ropar han också på pappa så det är inte så jobbigt. Sander igen är ännu också lite jobbig på natten, som han egentligen alltid varit. Men alltid finns det ju en orsak med honom. Tänderna störde ju i sådär 1 år och vi fick gå omkring och vyssja och vagga. Och ännu också går jag ofta omkring på natten med honom och vyssjar och vaggar. Han somnar i sin säng när nån sitter brevid. I nåt skede vaknar han, ibland 12, ibland 4. Ibland skriker han, då måste man först gå omkring för att få honom lugn. Om han bara är lugn lyfter jag honom i vår säng och han sover vidare. Men i vår säng så får han också under natten nåt och börjar sparka med fötterna, skrika och spänna benen. Och det enda som då också lugnar är att ta i famnen och gå omkring tills hans slutar sparka och man kan sätta ner och det kan ta några gånger. Att ge mjölk brukar lugna ner och om han får det så sover han också längre på morgonen. Och jag är nog ganska säker på att det är växtvärk. Det kommer bara på natten och han spänner och sparkar så, och gråter. Han har ju ont. Och det är bara mamma som duger. Om Micke tar (vilket han nog får göra ibland) skriker Sander "mamma, amppo" nonstop hur länge som helst.

Som tur har jag en fin sömngåva. Jag somnar genast om när ungarna somnat pånytt och jag kan fast ligga på 10 cm madrass med händerna uppåt och helt krångligt och sova, bara jag får sova och ingen skriker.

Maksimerare!

Dethär var så intressant så jag citerar:

"Tutkimuksissa on havaittu kahdenlaisia päättäjiä: maksimoijia ja tyytyjiä. Maksimoijat etsivät tietoa päätöksensä pohjaksi, tekevät vertailuja ja kyselevät muiden kokemuksia. Heille kelpaa vaihtoehdoista vain paras. Tyytyjät valisevat pureskelematta yhden vaihtoehdon ja elävät sen kanssa onnellisina. Suurin osa meistä on jotain siltä väliltä." (kodin kuvalehti 5, 2013)

Och det första är ju så jag. Visste inte ens att sånthär studerats och att det finns andra som jag. Ofta sku det ju vara roligt att vara en "tyytyjä" för det går ju massa tid åt till att hitta det bästa alternativet. Men det ger mig å andra sidan så stor tillfredställelse att hitta det bästa alternativen och i helt små frågor sku jag i evigheter kunna söka det bästa alternativet (gjorde det t.ex. med Arthur parkeringshus).

Rull, rull

Livet rullar bara på. Drömmer om att fara till Thailand igen nästa år men har ingen aning om hur det blir med mitt jobb och om jag har något och hur jag sku få ledigt och så. Blev plötsligt också rik, eller pengar kom det ju inte, men hade trott vi måste betala en skuldandel för lägenheten på 8000 euro nästa år, men nu visa sig det att vi inte måste utan bara kan fortsätta betala "rahoitusvastike". Så det var ju mer än positivt! Fast 8000 hade vi ju nog inte, men ett stressmoment mindre.

Sen kom jag också fram till att det nästan bara är 5 månader till augusti och då borde jag ju ha jobb och barnen ska börja dagis. Hur tidigt månne jag kan börja stressa över det? Nå, nu går det ju bra, men det är bra att jag har tid för måste nog anpassa mig till det.

Arthur har också varit sjuk i några dagar. Hård hosta, hög feber och helt slut. En natt sov han extremt dålig och klaga på öronvärk så var en sväng till Mehiläinen med honom men han hade nog inget fel nånstans. Men skönt att få det checkat och skönt att få utnyttja hans försäkring. Senast han var ordentligt sjuk (och inte bara flunssig) var för 1 år sen. Nu blir det väl bara Sanders tur och sen min och Mickes. Men nu har vi i alla fall en febertermometer. En som tar temperaturen på 1 sekund i öra och panna. Den är helt sjukt rolig, men ger varierande resultat. Men den andra vi hade sku vara 3 minuter under armen och det funka ju helt sjukt bra för våra barn som...

Skrik hos oss

Idag spendera vi kvällen hos Pedu, Tanja, Linnea och Emil i stan. Och Sander hade 0 utbrott. Och det är så skönt att få en paus emellanåt. Man hinner tänka. Hinner fundera hur man borde hantera dem. På basen av litteratur (joo, har studerat för länge och är bra på att skriva sådana meningar) så borde man ju hjälpa barnet och lugna ner sig, men har nog så svårt med det när precis ALLT är skit. För så är det ibland. Som imorse, han skriker åt allt. Vi gick på soffan, han smågrät och skuffa på mig att jag sku bort, jag gick bort och han skrek. Sen tala vi om skorpa och det ville han han. Jag gav en och han skrek. Jag sku låta honom sätta smör själv (oftast är det för att han vill göra själv), han skrek. Han skrek när vi sku äta gröten och sköt bort den. Mjölkpaketet höll han på att kasta omkull av nån orsak och när jag öppna fruktpureburken skrek han åt det med. Och tålamodet far så när man inte förstår vad det skriks åt. Jag försöker ju ändå förstå och lyssna men när det inte kommer annat än gnäll och skrik så blir jag ju galen. Så till slut ligger han ofta på golvet och skriker och sparkar och jag gör mitt och försöker hålla mig lugn. Han skriker ofta mamma, mamma, mamma nonstop. Men sen när han skriker amppu så tar jag honom och han lugnar sig.

Men nu när jag tänkte efter så tror jag att det sku vara bra att ta honom i famnen genast då "allt är skit" börjar. Ta i famnen och lugna och försöka reda ut saken, om jag nu hjälper honom att genast lära sig lugna sig så kan han senare själv reglera sig och lära sig det. Nå, så är det ju lätt att tänka nu då han inte haft utbrott på en halv dag. Sen vet jag ju nog också att det är viktigt att inte ge efter för honom i viktiga saker (som t.ex att man inte får äta diskmaskinstabletten) så då får det nu skrikas.

Och jag förstår nog varför vi fått ett barn som Sander. Det är för att jag ska förstå att det inte är föräldrarnas fel att barnet skriker och att det väl kan hända att barnet inte egentligen har nån nöd. Vissa barn är bara skrikigare, envisare och högljuddare än andra. Har alltid varit så känslig för barns skrik och tänkt att föräldrarna inte orkat vara tålamodiga eller ge barnet kramar. Arthur har mest bara blivit lessen och skrikit att han vill i famnen. Famnen har varit målet och sen har allt blivit bra.

Mera ekologist, vegetariskt och hemlagat

Mera ekologist, vegetariskt och hemlagat är vad jag kom fram till då vi kom hem från Thailand och jag fundera på hur våren och framtiden ska se ut och vad fokus ska vara på. Jag har ju nångång i tiden, i 2-3 år, varit vegetarian och det börja efter nån gristransportskandal. Jag kan bara inte tåla att djur far illa eller utnyttjas till korkade saket. Men sen när jag for som utbyteselev till Ecuador blev jag allätare igen och det är jag glad för, annors sku det ha varit jobbigt och jag sku ha gått miste om en massa smakupplevelser. Och jag har inte tänkt bli vegetarian igen, men jag har insett att jag med mina val kan påverka. Eller i alla fall så behöver jag inte medverka till att djuren har sämre ställt än vad de sku behöva. Om jag inte vill se fastbundna elefanter i Thailand så varför sku jag villa att kossan som min mjölk kommer ifrån är fastbunden. Jag vill att min mjölks kossa har det så bra det bara går. Och därför kom jag fram till att vi nu ska börja dricka ekologisk mjölk, tidigare har jag nog köpt matlagninsgrädde och gräddfil som ekologiskt, och såna produkter där prisskillnaden är liten. Men nu sku jag villa börja köpa endast ekologiskt kött och sedan de flesta djurprodukter ekologiskt där det går. Men det betyder ju att kostnaden på mat sku stiga alltför mycket så har nu insett att vi helt enkelt får minska köttkonsumtionen (fast så mycket kött tycker jag nog ändå inte att vi äter). Äta bättre kött men mera sällan. Istället satsa mera på grönsaksrätter och rätter med linser och bönor. Jag och Sander gillar linser och kikärter, men Arthur, och speciellt Micke, har otroligt svårt med det. Som tur är Micke ofta på jobb och Arthur kan vänja sig.

Hemlagat har jag lite tagit tillbaka. Jag vill inte behöva stressa med att laga allt själv. Jag sku ju kunna och har nog viljan, men jag blir inte en trevlig person. Så vi kan köpa färdiga semlor eller färdig mysli eller fiskbullar då och då. Hela världen fallar inte för det.

Igår laga jag en faktikst god linssås till pasta (jag älska, Sander åt bra med ketchup på och Arthur sa en massa fult om maten tills jag blev arg, usch var väl det vanligaste ordet). Om nån också vill byta ut lite kött så kan jag skriva hit det.

Hinna prata

Ibland känner jag mig ensam hemma med barnen, har stort pratbehov sådär överlag. De dagar jag pratar lite med andra vuxna märker jag också att mitt internetbehov ökar. Men jag ser ju Micke varje dag tänker jag, men så börja jag fundera på denhär dagen.

Han var hemma halv 1 inatt och kvart över 9 sa jag åt barnen att gå och väcka honom. Vi sa godmorgon och jag fixa mat i köket. En stund senare sa jag att han ska börja gå ut med barnen. Vi prata kanske lite kläder och stred med Sander om påklädnand. Han var ute. Jag laga mat. Arthur frös om händerna och kom in och fick nya vantar. Jag kasta en roskis åt Micke åt barnen. For på en långlänk, 10 km söndagslänk (säkert midnight run i augusti då det sist blev 10km). Kom hem, duscha och åt snabbt. Diskutera med Micke hur barnen åt och sa när de sku gå och sova. For genast iväg till butiken för att hinna handla före Micke sku på jobb till 2. Kom hem och han natta barnen som förstås sprang upp och nattningen blev katastrof och ingen unge sover och Micke for på jobb utan att vi han prata nåt. Igen. Och så jobbar han till 10, då jag sover, och far imorgon 7 och så ses vi igen halv 4.

Nå som tur ska vi köra till stan imorgon, då hinner vi prata några ord. Om förstås ungarna hålls lugna då.

Min tur

På torsdagen var vår 4e bröllopsdag. På torsdagen fyllde också Mickes bästa kompis 30 år. Micke hade pratat om att fara ut med honom och det var ok. Det han då glömt var att han också bett mamma komma hit och se efter barnen så att vi kunde gå ut och äta... Men det gick som tur jättebra att kombinera. Så igårkväll for jag och Micke till stan för att äta gott, dricka gott och ha det vuxen trevligt. Jag hade det supertrevligt. Supergod mat, 3 glas skumpa, 1 irish coffee och alias såg till det. Och jag vann i vår version av alias! Lite över gick nog mitt spelande =)  Och sen körde Micke hem 1-tiden och sen gick jag i sängen och sova brevid mamma och Micke gick på soffan. 6.40 när Sander vakna förde jag honom åt Micke och gick tillbaka i säng. 7 när Arthur vakna förde mamma honom åt Micke och jag fortsatte sova. Till 8.20!!! Vet inte när jag senast sku ha sovit så länge och när jag senast sku ha haft sovmorgon. Kanske på min födelsedag i september, om ens då... Sander skrek ju nog mamma helt galet när jag lämna över honom åt Micke men det lugna sig efter en stund.

Så jag fick igår äta gott, prata massor (älskar det!), dricka skumpa, behövde inte köra hem, fick sova i egen säng och fick sovmorgon. Micke stackarn kunde ta 1 öl, hamna köra mitt i natten, fick sova på soffan och fick snällt vakna 5 timmar senare. Då jobbar han dessutom idag 14-24. Men jag känner mig endå värd det!

På förmiddagen var det jomppa med barnen och eftersom jag inte orkat/hunnit laga nån lunch och alla var vrålhungriga efteråt blev det McDonalds och jag fick mig dessutom en riktig krabbisdagsmat fast jag inte hade krabbis. En big mac och chokladshake senare somna jag gott till dagssömn klockan 12 och vakna 1½ timme senare och var hur pigg som helst. Efter det har vi varit i pulkabacken och stordstädat. Har till och med dammat mattorna och bytt sängkläder och torkat damm från hyllor och fotoramar!!! Och bara varit glad och orkat fast Sander hade utbrott på utbrott före vi sku gå ut.