Olyckan

Idag hände sommarens värsta sak.

Vi är hemma nu och så var vi i parken. Barnen cykla utanför före vi sku just fara hem. Sander cykla lite i pulkabacken. Sen går han upp för hela backen, jag säger väl nåt om det men konstaterar att han nog borde veta vad han gör. Brukar inte begränsa deras rörlighet så mycket för tycker att det är bra att de lär sig egna gränser och så vet de också ganska bra sina gränser.

Men nu stod Sander högst upp i pulkabacken. Och så lyfte han upp fötterna på sparkcykelns bräde. Då börja jag skrika. "Bromsa, stanna, nu, stanna!!!" Men det gick för fort. Det for racerfort. Jag kunde inte göra nåt, bara önska att det sku sluta bra. Han susa ner med racerfart för backen är brant och man såg skräcken i ansiktet. Sen var han nere och jag börja nästan pusta ut men då flög han. Över cykeln och så gled han på högra sidan av kroppen längs med asfalten. Jag rusa ju dit till det gråtande barnet (fast helst ville jag gömma mig). Tog i famnen och krama bara. De andra mammorna kom och titta på honom och jag ringde till Micke. Sen våga jag änligen se vad som hänt. Ena ögonbrynet slog han upp, en stor bit på armbågen var helt bar, under armhålan slog han sig och så blåmärken och skrubbsor på benet. Värkmedicin, Blixten, puts och plåster och allt blev lugnt.

Men inom mig har det bara pyst. Liksom den skräcken när man ser hur han glider längs med marken och inte kan göra nåt. Och sen också att inse att 2 åringar kanske inte är så smart och nog inte borde få åka nerför backen sådär (fast jag hade ju tänkt han sku bromsa och ha fötterna nere) och att de mest är mitt fel när han nu har så ont. Jag sku genast ta över hans smärta. Stackars liten.

"Ja vill cykla mamma!"

Dethär är en cykelhistoria.

När Arthur var 1 år och 9 månader börja han cykla med den minsta av Pukys sparkcyklar. Ifjol när det var dags för Sander att ta över den minsta så fick Arthur den största av sparkcyklarna, denhär. Då fundera jag länge om han sku få en vanlig pedalcykel utan stödhjul eller en större sparkcykel, men beslöt sen att det viktigaste är att han tar sig framåt och har roligt så valet föll på sparkcykel. I år igen så har jag funderat hela sommaren på om Arthur ska få en 16 eller 18 tums cykel, han är ju ändå över 108 cm lång. Den minsta sparkcykeln börjar bli liten åt Sander och han ska få den större sparkcykel. Märket har jag hela tiden varit säker på. Jag har konstaterat att Puky är av utmärkt kvalitet och funkar precis som de ska och då behöver jag inte testa nåt annat. Sen funkar ju allt så bra på Polkuped så alla cyklar är också beställda därifrån.

Beslöt mig sen för en 16 tums cykel. Tänkte att det är lättare att börja med sån och sen kanske Sander ren får den nästa sommar och då är han ännu bara 3 (för den ungen har nog sån cykelbalans och far som ett spjut fram och åker ner alla backar med benen uppe). På tordag sökte vi den från posten och på kvällen kunde Arthur prova den för första gången. Som bakgrund kan jag berätta att han några gånger cyklat med nån parkkompis cykel som har stödhjul och pedaler och en gång så trampa han en trehjuling på snadistadi, så han har inte trampat på pedaler många gåner i sitt liv. Men till torsdagkvällen. Vi satt sadeln lite högre, just så att tårna tar i marken men inte nåt mer (vill att han ska ha styrka i benen att sparka med). Sen instruera jag honom och sprang efter och höll i sadeln. Efter några rundor börja jag släppa mot slutet och det gick bra. Handbromsen kunde han bra använda eftersom den stora sparkcykeln också har handbroms. En halvtimme öva vi då och då kunde han ren fara långa sträckor själv men var orolig i nedförsbackar och vid starten. Idag på söndag så sku han villa cykla hela tiden. Han behöver ännu hjälp för att komma iväg (fast ibland hjälper jag inte men han tror att jag gör det) men efter det går det hur bra som helst, han cyklar helt som man ska och jag är inte alls orolig över att han sku falla, själv är han ännu lite försikti i nedförsbackar.

Det gick bara så otroligt smidigt och han är så nöjd. "Jag tycker så mycket om min cykel mamma". För den har ju ringklocka, en "lippishållare" och en lite flagga där fram. Själv konstaterar jag att en 18 tums cykel sku ha gått riktigt bra åt honom som första cykel, han sku ha klarat det lika bra och den sku gå längre åt honom.

Och Sander då. Nå jag visste inte ens att Micke gett den större sparkcykeln åt honom. Han var så nöjd när han fick ny cykel och han fatta sig också genast på handbromsen. Sen gick han hela dagen omkring med den på gården och for iväg varje gång vi gick till vägen och cykla.

Väldigt lyckade cykelbeslut vi gjort med andra ord.

Och så bildbomb på det:

Stockholm 2

Vi överlevde Stockholm och alla var med när vi kom hem. Vi gjorde så massor där men shoppa hann vi inte alls med. Jag gick 1 timme i butiker men konstatera att jag inte behöver nåt och att jag lättare shoppar på nätet. Museer, som jag aldrig förr gått i i Stockholm, har vi sett massor av. Förutom Skansen, skansen-akvariet och junibacken så blev det armemuseet (Arthur var salig!), musikmuseet (Sander är en blivande trummis), Aquaria (jag var inte så imponerad, sea life är mycket bättre) och Vasamuseet (alltså vau!!! kön var lång men Arthur ville dit och det var nog så värt det). * Sen igen hem med båten och nu var barnen så mycket mera bekväma och världsvana att det var lite svårare att hålla ordning på dem. Som tur fick vi sista bordet till buffen och maten där var riktigt, riktigt god och det var fräsht och fanns stort utbud. Barnen satt snällt när de just fått ny leksak och sen så tog vi också lite shaun the sheep till hjälp på slutet. Sen var det igen lekland och mumindisco och nu var Arthur så med på discot, helt annat än när vi for.

Väldigt, väldigt lyckad resa. Enda vi borde haft med var kopplet (selen) åt Sander för den ungen har fått utbrott vid typ varje övergångsställe för han ska då inte hålla handen och han ska bara springa själv och inte ser han framåt och.... Ett annat är en ståbräda till vagnen. Nu har vi oftast burit en.


*Vi hade alltså köpt stockholmskortet och ville få ut så mycket som möjligt av det.

Stockholm

Båtresan gick så superbra. Det var faktiskt på riktigt trevligt och barnens spänning och förväntan var så otrolig. När vi gick in på båten och Sander såg mumin så börja han krampa totalt så Micke fick ta honom i famnen. Och han var så spänd och nervös men fick ändå sin lilla hand att vinka. Och så vinka han åt mumin och de följande 10 minuterna sa han bara "Sander vinka Mumin". Sen var lekplatserna toppen på båten och dit kom också mumin och så fick de en chokladpeng av mumin. Och så krama båda mumin så hårt på mumindiscot och sen titta de med spänning på clownerna. Maten åt vi på bistro maxime och lyckligtvis tog jag och Micke bara för och efterrättsbord för då gick det rätt snabbt och barnen orka fint, speciellt då Micke var och ge glass åt dem (bara 4 bollar åt Arthru =)). Natten gick bra och Arthur sov uppe för första gången.

Igår kom vi till Stockholm och hämta först väskorna till hotellet Clarion Sign och sen for vi till Skansen och ännu efter det Junibacken. Junibacken var helt nytt för mig och det var bara så otroligt fint. Var så imponerad! 8 böcker kom vi hem med därifrån. Halv 7 var vi på hotellet efter en hel dag på gång. Sander gick genast i badkaret när vi kom in och låg där och njöt. Arthur hade svårt att somna när det varit så spännande och sen vakna han alltför tidigt då det kom så mycket ljus in i rummet, så får se vad det blir av denhär dagen. Och hotellet jaa. Ett konstvärk med glas allestans och sneda vinklar. och vårt rum på 10e våningen och jag som inte tål höjder. Men nåja. Borde njuta av utsikten bara.

Jobbigt

Mitt jobbsökarstatus är nu uppe vid 14. Och jag har inte blivit kontaktad från ens ett ställe. Från vissa har jag fått info att jag inte blivit vald till intervjuer och så har det skrivit att det varit 150,170 och 220 sökanden. Jag hatar att söka jobb. Ge mig ett jobb nu.

/Är hemma i Lojo medan mamma vaktar barnen på stugan och Micke är på konsert. Jag söker jobb, tvättar kläder och packar för Stockholmresan som börjar imorgon. Och Arthur väntar så. Det första han sa idag när han vakna 10 (!) var att: " Far vi nu?". Men sovmorgon fick nog inte jag. Sander vakna 8. Fast för vissa är det ju nog också sovmorgon.

3 rätter morgonmål- dag

Jag sitter och försöker förstå mig på borren, den vägra öppna sig. Sander pussar och kramar mamma.

Såhär högt var projektet när vi täckte in det för natten. 

På lördag kom jag på att vi behöver ett komposterande utedass till stugan. Och eftersom inget ryms in där den gamla byttan sitter så behövde vi också ett hus för wc:n. Så på måndag drog jag med barnen till S-rauta (får nu massa bonus!) och shoppa Biolan utedass och ett Luoman Lillevilla hus som är 1,4*1,4 meter. Igår hämta dem hit allt. Och jag har nog många gånger ångrat projektet. Det var ju ett helsike att få en rak grund och att få dit någo betongklossar som allt sku stå på. Så när Micke fått det gjort och for på natt-tur så fick jag äntligen börja bygga ihop bottnet som bara blev snett. Och snett är det ännu för det vägrar bli rakt. Och sen har jag hamnat såga av en massa balkar, med sådär 2 mm, för det har på inget vis gått in fast jag använt all min kraft och de borde ha gått in. Och sen när jag såga ut golvet så gick sågen av och så har det regnat till och från idag så att jag hamnat gömma undan alla delar emllanåt. Men nu är bytta på plats, väggarna på upp till hälften och konsturktionen har både dörr och trappor. Snickrare ska jag aldrig bli och eget hus ska jag aldrig bygga. Finns inget som är roligt i att bygga, bara enerverande. Och jag kommer att vara nöjd bara golvet eller väggarna inte faller in och att allt på nåt sätt går att pussla ihop trots att allt är snett.

Barnen har inte fått mycket uppmärksamhet från min sida sen igår och mat har jag inte heller hunnit laga, så idag blev det 3 rätter morgonmål efter varann. Arthur har också gått hela dagen i pyjamas och jag och Sander var i sovkläder enda tills klockan 1. Men maten (tycker det är intressant att senare läsa vad man ätit):

Till morgonmål åt vi naturell yoghurt med ekologiska hallonmysli och rågbröd med ost och tomat.

Till lunch åt vi havregrynsgröt med smör/indiansocker/hallonsylt med rågbrödssmårgåsar.

Vi snickra med Arthur hela tiden Sander sov och när vi kom in var klockan 5 över 4 och då sov ännu Sander (han vaknar vanligen senast 3) och så åt vi mellanmål först halv 5. Corn flakes, mjölk, banan och nektarin.

Sen vakna Micke och han fick hjälpa till med bygget. 7 börja det igen regna och Micke sku snart igen på natt-tur (sista före semestern!) så det blev grillkorv och majs. Själv åt jag gammal pasta-tonfisksallad för jag gillar inte korv. Vattenmelon till efterrätt.

Kvällsmål är ett måste för barnen så de fick äppelbitar halv 10. Slutligen somna Sander kvart före 11 och Arthur några minuter tidigare. För sen vid nattningen så måste vi ju prata om allt precis. Märks så på dem att jag inte riktigt hunnit med dem på samma vis som förr och att pratbehovet är enormt, iaf för Arthur. Sander sku bara sjunga han.

En 2 åring

Finaste charmören!

Här surar han över nåt och gick och gömma sig i hörnet.

Min lilla salamander är ju ren 2 år och 2 månader. Fast liten har han ju aldrig varit. Som 2 år 1 månad så var han 14,5 kg och 97 cm lång (om jag nu kommer rätt ihåg här på stugan). Maj månad var tung med Sander. Han skrek NEJ åt allt och han hade utbrott hela tiden, speciellt alltid då han vaknat. Kunde skrika i en halv timme och allt var fel och han sku bara vara i famnen och skrika. Men sen efter 1 månad lätta det lite och efter det utvecklades hans ordförråd med racertakt. Han pratar på hela tiden nuförtiden och kan nu avända mig/dig/din/min helt på rätt sätt. Han berättar vad som hänt och svarar på frågor och börjar bli en riktig människa. Spårket är nog så viktigt!

Utbrott får han nog nu som då men nu är de lättare att hantera, eller jaa, jag har väl lärt mig vad man ska göra och vad som funkar med honom. Jag vet att jag inte får öppna yoghurtburkar och försöker inte ens på det, och bananen får jag bara öppna lite, lite i ändan och kalsongerna klär han på själv. "Fälv" eller "Hälv" (alltså själv) använder han massor. Och bara han får göra själv går allt bra. Sen måste man också förbereda honom för ändrade situationer och ge tid så att han hinner säga "hej, hej" åt sakerna.

Blöjan har nog dagtid varit borta länge, 3 månader, och nu händer det sällan olyckor. Ibland blir det snurr på snoppen och då kommer det på kläderna, men annors säger han till bra. Nattid har han ännu blöja och ibland är den torr och det sku nu kanske gå utan den men jag vill helst sova på natten så har inte ens provat att lämna bort den.

Motoriskt är han rätt likt Arthur som snart blir 4 år. Gör allt som Arthur, fast förstås inte med samma säkerhet som Arthur.  Hoppar som en kung i trampolinen, så jättehögt och säkert. Sparkcyklar super, klättrar allestans, springer och hoppar. Simma går bra i innebassäng med simringar men i sjön har han inte ännu simma en enda gång.* Det är för kallt, och då har jag simmat varje dag i några veckors tid så det är inte brist på förebild. Och ja, idag var Lojo sjö 23 grader varmt.

Han ÄR ännu jättemycket och han är ena stunden så supergullig medan han nästa kan skrika över "ingenting". Och hans gullighet är så härlig. Ibland när jag nattat endast honom så kramas vi och så viska vi "älskar dig" åt varann och så pussas vi lite och han är bara så söt! Han tycker om att pussas och kramas och kommer alltid ihåg att berätta åt mig "pussa pappa bene". Sen om han gjort ont åt nån så går han och pussar och pajar där det kommit ont. Charmig är han också och älskar att vara i centrum och så att alla ser på honom. Han är bekväm med andra människor och är inte blyg med att tacka eller krama eller berätta. Han är vår "sjåpagåpa" som bjuder av sig själv massor. En sån sötisunge! Och när andra människor är med får han sällan utbrott, oftast bara med mig. Men överlag är han ganska positiv, som Arthur med. Säger att det saker var roligt, att maten smakar gott och sånt.

Han sover på dagen i 1½ h och på natten från 9-halv 10 till halv 8-8 nu på sommaren. Han är jätte mammig och nu har jag ju varit hela tiden med barnen. Jag får bara torka rumpan, jag får bara blåsa och trösta när han har ont och om jag är i närheten så ska jag göra allt. Kommer att bli spännande att se hur dagisstarten går, det är liksom svårt att säga. Antingen går det toppen, eller sen floppar det helt. Bara 3 veckor dit...

*Eller idag har han simmat för första gången, skrev denhär texten igår. Och efter att han blött ner hela sin kropp så gick han upp och börja skrika som en stucken gris och jag fatta inget. Sen när jag skrek att vi har handduk och fråga om han har kallt så svara han "iskallt" och så fick jag värma honom en lång stund. Och idag är det säkert 24 grader i vattnet.

Mitten av juli

Nu är det igen 1 vecka sen vi var hemma sist. På stugan har vi varit hela tiden. Nästan. För Micke hade ju ögonlaseroperation förra tisdagen och då besökte vi också Jari och Dannu i stan på kvällen. På onsdagen var Lee på landet med oss 1 natt. På fredag var jag och barnen till torget och köpte 4:e 5 kgs lådan med jordgubbar för sommaren. På lördag var det 2 årskalas i Kyrkslätt och sen "Ståhlbergsk" träff på stugan efter det. På söndag var det härlig slapp dag med 8 km länk, simning,strand och solstolshäng. På måndag körde jag Micke till stan för igen en ögoncheck (han hade vakat hela natten på jobbet) och köpte dyra underbara springtossor, adidas adistar boost. Och igår så kom vi hem till Lojo igen för att sköta banksaker, söka jobb (det går så skit på den fronten) och reservera sommarresa.

På fredag har Micke jobb igen och så jobbar han fullt i 8 dagar och sen börjar hans 3 veckors semester. Jag har länge velat fara nånstans då och funderat Estland, Polen, Köpenhamn och Kolmården. Var helt inne på Kolmården ännu igår men räkna sen ut att det blir för dyrt. Eller då sku man hela tiden måsta vara så sparsam på resan och det är tråkigt. Så istället blir det nu 2 nätter båt från Helsingfors och sen 2 nätter i Stockholm. Bilen kommer inte med. Och jag ser faktiskt fram emot det massor. Nu är jag igen redo att fara på båt med barnen (1½ år sen sist och då det var helt kaotisk, mest för att det gick för lite på barnens vilkor) och jag tror det blir riktigt roligt. I Stockholm ska vi ta det lugnt och gå på Skansen, fara till Junibacken, kanske Vasamuseet och sen köpa svenska böcker. Vi ska också åka tunnelbana och spårvagnar och bussar och göra sånt barnen älskar. Äta gott och svara på tusen frågor. Ska bli toppen. Och det är bara 11 dagar kvar till det.

5 veckor

Om 5 veckor börjar barnen på dagis och mitt liv som det är nu tar slut. Dessa 5 veckor ska jag njuta. Idag söker jag jobb och vi sov inatt hemma efter 9 nätter på stugan. Imorgon far vi som tur tillbaka till stugan och jag slipper se vår vildvuxna gård här hemma.

Bildbomb

På fredagkväll kom vi tills tugan och här har vi varit sen dess. Jag har varit minimalt på datan och försökt leva i nuet och njutit av mina härliga barn. Jag älskar friheten på stugan och att man hela tiden är ute och inte har några grannar man måste ta hänsyn till eller barn man ska akta och vakta.  

Jag har själv snickrat ihop en trappa av överblivna träbitar. Jag är ingen snickrare och är superstolt över det sneda resultatet. 

Vi har skaffat en trampolin till stugan. Och så finns här trädkoja, lekstuga, sandlåda och nu också en massa leksaker.  Men ingen tv och ingenstans att titta på film. 

Min sötis! Jag sa att han ska charma och så fin han blev. 

Nypotatis och fisk som middag. Och räkröran på maltlimpan är så god. Räkor, philadelphia, dill och limesaft. Receptet var i samarbete nån månad sen. 

Barnen har snickrat med båtar med pappa och nu hamrar och spikar de hela tiden nånstans. 

Arthur har skaffat sig ett husdjur. En svart skalbagge som han tar så väl hand om. Han blev så ledsen när jag föreselog att han sku släppa den fri. Men vad månne skalbaggar äter? Nu har vi gört på gräs och blad. 

Idag gjorde vi en tur till Helsingfors när Micke hade ögoncheck. Där var ganska varmt (30+) och vi åka metro, gick till salutorget, åt jordgubbar, glass, ärter och till stockmann. Sen var det trötta gubbar jag släpa med mig till Gräsviken igen och Sander var helt hyper. Rymde från vagnen, skrek, sprang omkring barfota i butiker och gömde sig....

Arthur gillar kläder och när jag visa denhär så ville han förstås ha den (Sander bara sprang omkring barfota i H&M).

Och på Stockmann bad Arthur att jag sku köpa denhär åt honom och den var ju fin och visa bra smak så den köpte jag med. 

Viktresan

En bild på mig!

Simhallen har varit min väga sig på-plats, fast vikten varierar massor från gång till gång så är ändå vågen samma och det går att jämföra. Igår var vi där en sista gång före sommaren för sen stängde den. Det var i juni ifjol jag stod där på vågen och konstatera att den visa jätthöga siffror, och då bestämde jag att 10 kg ska bort på ett år. Ett år verka som en realistisk tidpunkt och som en hållbar tidtabell. Det sku ju gå att gå ner 5 kg på en månad men för mig sku dem sen genast komma tillbaka. Jag ville kunna äta gott och njuta av livet på samma sätt men ändå försöka gå vikten att gå ner. Och den har det gjort. Till julen hade jag gått ner ca 7 kg och på den nivån hölls vikten också i ca 5 månadar. Nu igår visa vågen 8½ kg mindre än för 1 år sen och mitt BMI är 25, 9. När jag börja låg det över 28,5.

Och jag ser inte som om jag gett upp nåt eller hamnat plåga mig själv det gångna året. Jag känner att jag mår jättebra, helt toppen! Länkandet har förstås hjälpt till och det är när jag länkat och fått en bra energisk känsla som jag inte velat ha nåt annat än den känslan. Jag vill inte smälla i mig en massa mat som får mig och må apa och så att jag vill ligga på soffan och dö nån timme. Jag vill alltid ha den energiska känslan! Vi har en bra måltidsrytm med barnen och äter med 3 timmars mellanrum och jag vet alltid när vi ska äta och äter så att jag också är hungrig vid nästa mål mat, för det är onödigt att äta om man inte är hungrig. Och jag har ju ätit allt. Undvikit sötsaker och satsat på frukt och grönt. Fett har jag konstaterat att är bara bra (för utan det får man ju först glass och shokohimo) och vi har nog inte haft någo low-fat produkter hemma. Allt jag bakar gör jag på smör och brödpålägg är oivariini lättsaltat.  Och jag har inte haft någo förbud, utan försökt undvika, och tillåtit mig själv att lyssna på kroppen.

Och fast mitt mål var 10 och jag nu är på 8½ så ser jag det endå som en vinst. Några kilo hit och dit gör inget. Det viktigaste är att det är en konstant viktnedgång och att den hålls där! Och denhär vikten hade jag också när jag började vänta Arthur och är en bekväm vikt för mig. Jag har egentligen inget behov av att gå mera ner. Kläderna går på, jag kan hitta kläder i butiker (nog ännu i de största storlekarna) och jag mår bra i mig själv. Det känns så otroligt, otroligt bra!

Och ännu om mat. På våren börja vi ju äta mera vegetariskt. Och det har vi också gjort. Mera fisk och enbart grönt. Ibland broiler, men sällan nåt annat kött. En sak vi skippat helt är påläggsskinka/kalkon och det är nåt som gick massor åt av tidigare. Nu har jag inget behov av det mera. Speciellt inte nu då vi har dill och rucola på bakgården. Tomat-rucola smörgås eller gurka-dill smörgås är bara så gott! Har inte ens ätit ost på nån vecka för det behövs inte.

Bilsäkerhet

Klockan är halv 7 och jag är ensam vaken. Det blev allt för trångt för mig i vår säng när två barn från varsitt håll sku krama om mig. Och i vardagsrummet, på soffan, var det alltför ljust så inte kunde jag sova mera. Och när jag en gång vaknat får jag inte sömn igen.

Så nu kan jag blogga en stund. Fast Sander märker säkert att jag inte är i sängen och vaknar om 5 minuter, så går det oftast. För jag njuter nog av att vara ensam vaken, fast jag sitter vid datan och försöker vara så tyst som möjligt.

Och jag är sån att om jag vet nåt så kan jag inte ignorera det. Jag vet att det är bäst att 3 åringar åker bakåtvänt i bilstolen, så då kan jag inte bara tycka att "alla andra har dem framåtvänt och då kan jag också". Och därför hade jag såna beslutsproblem igår. Sander har suttit i vår besafe izi kid izofix men igår efter simhalssbesöket märkte jag att den ena isofix grejen var lös. Och fast den gick in i fästet så genast man skaka på stolen så kom den loss. Och den går inte att sätta fast med bältet. Och sen vände jag håll på stolen för man kan ha den framåtvänt med bälten men det funka inte alls. Jag fick stolen och flytta på sig 20 cm och vid en olycka så sku nog stolen på närmare 20 kg vara en stor säkerhetsrisk. Så nu har jag då bedömt att det bästa är att Arthur sitter i bältesstolen maxicosi ferofix (och Sander får då sitta i den bakåtvända stolen för han är yngre). För det viktigaste är ju att stolen är rätt monterad och jag kan inte montera besafen så att den är säker när nåt är sönder i isofixfästet. Så nu hoppas jag att idag inte är dagen då en olycka sker, för alternativen är ju att Arthur glider helt ur stolen eller sen att han får nackskada.

Kunskap är inte alltid så roligt. Vad lätt dem har som bara har sina små barn på bältesdynor och inte funderar mer på det.

Midsommarplaner

Det går fort nu. Hinner inte stanna upp så mycket nu då vi är ute mest hela tiden. Och så ska det lagas mat snabbt och sökas jobb (är ren så trött på det).

Men efter imorgon så är Micke 3 dagar ledig. Helt så som vanliga människor. Tror att vi aldrig firat en midsommar tillsammans, eller iaf de senaste 5 åren har Micke alltid jobbat. Men i år är han alltså ledig. Hela fredagen ska vi vara i Kyrkslätt med Emil och Linnéa med föräldrar. Sen kör jag på kvällen till stugan och så är vi där resten av veckoslutet. Mamma har köpt en trampolin så den ska vi bygga ihop, sen ska vi bada bastu, leka i lekstugan, äta gott och vara på ett ställe och ha det skönt. (Låter för bra, troligtvis kommer jag och Micke bara att gräla.) Nå, iaf ska jag har 3 dagars paus med jobbsökandet.

På måndag var vi efter vår nya bil. Och det känns så konstigt att kunna fara när och hur som helst (så länge jag släpar barnen med då alltså). Har hittills alltid varit bunden till då Micke inte har jobb. Nu kan jag ju fara till butiken när än det behövs. Men idag for jag nog ändå ensam till Citymarket och handla. Och det var bra det, mina nerver sku nog inte ha klarat av att ha barnen med. Ren klockan 10 var där fullt med människor och en massa lådor allestans.

Dagens mums

När vi var i Gotland förra veckoslutet bestämde jag mig för att utmana mig själv och undvika sötsaker resten av juni månad. På Gotland blev det glass och alkohol och chokladbitar och starbucks sockerbomber. Före vi for var det varmt i Finland och jag åt en massa glass. Och jag blir så lätt fast i sockret så jag måste alltid efter en period med sötsaker avstå från det helt. Och det gör jag nu då. Inga kex, kakor, glass, bakverk, godis eller limsor (de sista två äter jag nog aldrig mera). Eventuellt nåt glas skumppa på midsommarn men annors inget. Sockrade yoghurtar har jag ännu ingen åsikt om, men kanske de sku gå igenom. Nå, men iaf. Undivka sockriga godsaker.

Och jag har nog inget problem med det sen när jag bestämt mig och sen när jag ser det som en utmaning åt mig själv. Då har jag motivationen att klara det. Med förbud klarar jag inget mera.

Men idag har en ändå varit en mumsig dag med massor sött och gott. Men utan nåt tillsatt socker. Sånt gillar jag.

Till mellanmål blev det idag en sånhär smoothie:

• Halv avokado
• 1 banan
• Massa frysta jordgubbar
• Halv burk kvarg&yoghurt (lidlprodukt)
• 1-2 dl naturell yoghurt
• Mjölk

Blev så otroligt, otroligt gott! Blev som iskall yoghurt till konsistensen och vi åt alla det med sked. 

Till efterrätt/kvällsmål blev det sånahär energibollar:

• 1 dl mandlar och cashewnötter
• ca 12 mjuka torkade dadlar
• nån tesked kokosolja
• 1 tesked kakaonibs
• 2 teskedar kakaopulver
• nån tesked jordnötssmör

Och det allt mixa vi och rulla i kokosflingor. Barnen älska dem! Jag måste lite se över proportionerna men smaken var jättebra.

Och dethär var ju jätte feta mumsigheter. Men största delen av fettet är ju från växtriket och är bra fetter (om jag nu fattat det rätt). Så det känns inte alls hemskt på nåt sätt. Och om jag ännu nångång föder ett barn och ska amma så ska jag satsa på en sånhär diet. Ett sista försök för att se om det sku ge nöjdare och mindre hungriga barn. (Men ännu  är graviditeter inte aktuellt. Jag ska först jobba och få skolan klar).

Tööt

Jag är nu helt tööt. Har under de senaste dagarna skickat in 4 arbetsansökningar. Nu är totala saldot uppe vid 7. Har hört nåt från 0. Nå. Kanske nåt någång nappar.

Men ännu är jag nog av den åsikten att jag är en toppen arbetstagare. Mera som att det är företagens förlust om de inte vill ha mig. Och det är vad mina 3 år på Arcada gett mig. Och mina 4 år som mamma. Och mina snart 2 år i Lojo. Jag tror på mig själv. Jag vet att jag kan nåt eller att jag kan lära mig nåt. Jag vet vad jag gillar och vad jag vill göra (i stora drag då). Och jag vet att jag sku jobba hårt och inte vara en grå surpuppa som bara klagar och klåpar. Och jag vågar påstå att jag har en bra finska och räknar med att min finska är stark och flytande. Den är det kanske inte men så känns det inom mig. Så kändes det inte för 2 år sen då vi flytta hit. Nu kan jag nog prata med vem som helst och bli förstådd. Ibland blir det fel men det hakar jag inte upp mig på mera. Det är jag så glad för. Så därför håller jag humöret uppe. Och sen så vill jag ju också jobba på trevligt ställe och om jag inte verkar rätt (i att de inte vill ha mig) så då är det nog inte rätt ställe.