Pojkfärg

Jag har inte tidigare riktigt förståss dethär med varför det är så stor grej och diskussion om flick- och pojkfärger och olika kläder och leksaker. Har upplevt att föräldrar i min omgivning har en ganska liknande syn som jag på det, vilken är nåt i stil med att könsolikheter behöver inte lyftas upp (men inte heller förnekas), alla färger är till för alla barn och att barn ska få tycka om precis vad de vill och leka med vad de vill och att man ska försöka undvika att lyfta frams pecifika kön för specifika saker. Har inte pratat så mycket om det men antagit att min omgivning ser det rätt lika.

Men igår förstod jag. Och jag blev faktiskt så chockad. Trodde inte att sånt existera mera. Jag var på Stockmanns leksaksavdelning i centrum. Där gick en 4-5 åring med sin mamma. Mamman såg ut att ha det bra ekonomiskt och var inte jättegammal och såg ut att bry sig om sitt utseende. Flickan verka glad och de verka ha det trevligt tillsammans. Så inget fel där. Men så titta flickan på en barnklocka och mamman fråga nåt i stil med "är det där riktigt rätt färg åt dig?" Då håller flickan i en blå klocka som är utformad som en katt och har oranga detaljer. Så tar mamman en ljusröd och säger att "denhär är bättre för att detdär är en pojkfärg." Och jag kommer inte ihåg diskussionen ordagrant. Men hon använde orden pojkfärg om den blåa klockan. Och jag blev bara helt pafff. Så det är alltså föräldrarna som ser till att "pojk" och "flickfärger" går vidare.

Och kanske mamman inte ville att flickan sku ta den blå klockan för den sku då inte matcha hennes kläder (sånt är ju viktigt för vissa föräldrar) men att göra det med motiveringen att det är pojkfärg är sååå dumt. Det finns inga flick och pojkfärger, alla färger är för alla!!!

Julklappar

Arthur förstår sig på julen nu. Han vet att man får julklappar och han vet att tomten kommer (undrar hur eftersom vi inte pratat om det och vi inte ens planerat att ha nån tomte...). Han suger in sig allt från omgivningen och läser massa leksakskataloger och ser att det är julbilder på konfektaskarna i butiken. Vi talar mycket jul och jag försöker förklara att det är en familjefest och man är tillsammans och äter gott. Vill inte att julen enbart ska vara mycket julklappar. Men han talar nog om att han vill ha massor paket och han vill ha det och det och jag förklarar att man inte kan få mycket för det ska också räcka åt andra barn. Då konstaterar han bara att tomten ska köpa mera paket! Nå, men iaf så vill jag inte att det ska bli berg av paket som bara öppnas och kastas bort så att nästa kan öppnas. Paketöppnande är ju roligt men jag vill att sakerna ska uppskattas och att man ska vara tacksam för det man får och inte bara villa ha mera och mera.

Så vill jag. Men sen vill jag också ge allt vad de önskar sig. Arthur sku villa ha plastdjur som han såg i S-market en gång, sen sku han villa ha en angry birds slickepinne (för pappret är så fint!), sen ville han ha en svart cykelhjälm när han såg ett annat barn i parken ha det (svart är hans favoritfärg) och sen vill han förstås ha en stocklastbil med lyftkran. Sen hade jag tänkt att tågbana sku vara roligt att ha hemma och så finns det ju massa böcker som är roliga och pussel och spel och en massa annat!

Siu kranbil

Men nu är det så att de får varsin julkalender. Det är ju ren jättefint. Sen har jag pussel åt båda som jag hittat på loppis. Sen har jag köpt en siku kranbil åt Arthur och en traktorgrävmaskin åt Sander. Sen hitta jag en biltransportbil som har ljud och 4 bilar för 5 euro på loppis så det får Sander och så måste nog Arthur få en stockbil för han önskar det så massor. Och sen ger mamma angry birds pyjamasar  har jag bestämt och beställt (kommer att uppskattas så av två angry birds fantaster!). Och det tycker jag att är helt tillräckligt. Och sen är det ju så att båda måste få liknande saker och sånt som det tycker är det bästa för annars blir det såna strider. Om Arthur får stockbil och Sander inte sku få biltransportbil så sku stockbilen vara sönder efter 1 dag.

Och nu när jag läst vad jag skrivit så konstaterar jag att jag nog har helt jätte biltokiga pojkar. Men det är precis vad de är. Fordon är det bästa som finns!

Annors så vill Arthur också ha sjörövarkaka till julen, men det blir nog inte av.

Tiden bara far

Tiden går så snabbt nu för det händer så mycket roligt. På lördag var det jomppa, brandstationsdag och så hade vi gäster hela eftermiddagen. Igår hade vi också gäster (från Norge!) hela dagen och idag och imorgon har jag skola. På torsdag är det lite skola och lite julfest och på fredag ska jag ut och äta. Sen är det lillajul på lördag och då ska barnen få sina julkalendrar. Arthur kommer att bli så glad över sjörövarkalendern och Sander kommer inte alls att förstå att man får öppna en muminkalender lucka per dag. 

Börjar julen

Barnen hålls inte stilla så länge att kameran hinner knäppa en bild...

Idag har jag varit hemma hela dagen (har inte varit det på 3 dagar). Jag var med barnen till parken på morgon och sku sen på länk men sen märkte vi att Micke börja 12 och inte 2 så jag hann inte på länk. Och det var hemskt för jag har inte hunnit på länk/orkat (för när Sander var sjuk var jag så dötrött att det inte sku ha gått) på över 1½ vecka. Min kropp bara skriker efter att få röra på sig. Och det sku säkert hjälpa humöret med.

Nå, men sen gick vi ut 4, barnen på cyklarna och med reflexvästar på. Och när jag sen lite senare stod i en mörk park och det var halv-vått och bara äckligt så bestämde jag mig att nåt måste göras åt denhär äckel känslan. Bestämde att utelamporna ska upp. Och sen hitta jag en lykta och ljus och vi åt korvsoppa med levande ljus på bordet. Och så baka vi en pepparkaksdeg och så packa jag in julklappar (mamma ska föra dem imorgon för kommer ändå inte att se julklappsmottagarna före jul). Och så börja vi läsa Pettson och Findus julboken. Nu får julen komma till oss. December kommer ändå att gå med racerfart så om nåt kan hjälpa i detta eländiga mörker så ska det göras.

Min måndag

Livet går vidare och Sander börjar nu vara prickfri. Jag har hela dagen varit på "jobb". For halv 7 och kom hem halv 7. Spendera hela kvällen med mina sötaste barn (när jag är borta hela dagen vill jag inte göra nåt i hemmet bara krama och pussa barnen) och nu har jag igen "jobbat" lite. Imorgon har jag skola från 11-16 och i nåt skede ska jag också rätta 18 övningar (på ca 5 sidor). På onsdag skall jag igen till stan och skolan på morgonen och sen har Micke igen jobb på kvällen.

Såhär håller det på till julen. Men efter det så har jag 1½ Arcada kurs kvar så det är helt värt det. Och jag vet inte riktigt varför ordet jobb är innanför "", för det är ju nog ett jobb jag får pengar för. Jobar 70 timmar som kursassistent och idag var jag med eleverna på studiebesök till Kesko och Tuko. Och på båda ställena var det två grupper. Så idag har jag hört 4 presentationer och gått 4 varv i lager. Och det är tröttsamt. Fast jätte intressant. Logistik är så min grej.

Och ännu några bilder

Denhär bloggen borde nog heta nåt i stil med Sanders liv för den senaste månaden har väl alla inlägg handlat om enbart Sander. Men den senaste månaden med Sander har varit tung (tuttborttagning som följdes av att 4 hörtänder sprack igenom plus att han blev 1½ och fick kris och nu sen enterovirus) och jag skriver om sånt jag funderar på och som jag måste få ut.

Här kommer nu ännu bilder från min patient idag. Förstår att det kittla i fötterna när där var så mycket utslag och i ansiktet ser han nog inte så värst vacker ut. Om han var i dagvård sku han nu få fara tillbaka (genast när febern är borta) men jag vågar nog inte gå till jommpor eller klubbar med honom för det sku nog inte nån se på med bra ögon. Och dessutom vill jag nog inte smitta nån annan (fast det kan smitta i veckor före och i veckor efteråt, så...). Men vi är ute och går till parker där det sannolikt inte finns barn och håller oss långt borta från andra. Så tråkigt.

Entero status

Efter vår horrornatt 1 sa jag åt Micke att 2 nätter till skall vi orka och sen blir det bra. Kände på mig att 3 nätter sku det ta att bli lugnt. Och så var det ju. Jag har hela natten legat i min säng utan att stiga upp en ända gång! Igårkväll somna Sander halv 10 och sen sov han utan någo ljud till 2-3 då han själv klättra till min säng och genast somna om. 10 före 8 ropa Arthur på pappa (som jobbar 2 nätter i sträck nu och först kommer hem imorgon) och då blev Sander ännu och sova i 15 minuter.

Härligt, härligt, härligt!

Nu ska jag bara försöka orka själv en hel dag. Arthur ska ju förstås inte sova så eftermiddagen blir säkert rolig igen...

Enterorokko

På söndag var vi på farsdagskaffe till min morfar (helt förfärligt med en övertrött Arthur som inte hade nåt vett för fem penni, helt grymt, speciellt då Micke var på jobb och jag hela tiden fick söka bort honom från kaffebordet). Nu när jag ser på fotona ser jag en prick på Sanders läpp. Nåt jag inte alls då reflektera över.

På måndag var vi till klubben och på eftermiddagen kändes Sander varm. Han hade vaknat mycket på tuppluren och vakna också trött från den. Vi gick en promenad men Sander ville bara sitta i vagnen. Han verka trött. Putsa hans napa för den var röd (idag förstod jag att där också är utslag). Lee var här på kvällen och sen gick de och sova. Sen börja horrornatt 1.

Igår, tisdag,  såg han ut såhär. Rumpan och blöjområdet såg värre ut, men annars så fanns det bara små, små prickar på armar och ben.

Idag, onsdag, 2 dagar sen det börja, ser han ut såhär. I ansiktet har utslagen börjat slå ut och torka. I rumpan, på snoppen och i vecken är utslagen jättestora och de är som störst nu men har inte torkat. Armar och ben har börjat få stora utslag och ännu skall det komma på händer och fötter (ser små prickar nu som kommer att bli större och uppåtstående).


Och dethär ville jag nu dokumentera för när jag kolla tillbaka hur det var med Arthur så fanns det ju inget i bloggen. Och nu är jag ju inte 100 % säker att det är enterorokko, men eftersom det nu rör sig och allt passar in på det så måste det ju vara det.

Min mamma var snäll och erbjöd sig ta Arthur över natten. Han blev helt överlycklig och kunde inte tro att det var sant. Han tog med sina kompisar (lilla och stora rode) och sen ville han också ha cykeln med och sen ska han leka med sjörövarlegona. Jag ska vaka med Sander utan att behöva tänka på att han skriker för högt och väcker.

Och nu vakna Sander första gången. Och nu när jag fortsätter är det 1 timme senare. Sjuka/kliande fötter och utbrott på utbrott på utbrott. Till slut fick han dra ut alla böcker och bara skrika och sparka ifred och sen lugna han sig. Sander kan dethär med utbrott. Han blir helt okontaktbar och bara sparkar och slår. Ho, ho! Men fattar inte varför det är så svårt att sova för å¨dagen är det inga problem och han är glad, busig och energisk.

En till sömnlös natt

Vill nån veta vad jag gjort inatt då? Jo. Inte sovit iaf.

Vi dela natten med Micke. Han sku vara ansvarig till halv 3 och jag från halv 3 till halv 7 då ja sku till skolan.

2.37 vakna Sander igen (med Micke hade han vaknat med 20 min mellanrum tills då). Ända till halv 4 försökte jag med allt. Böt blöja, gav mjölk, gav isbitar åt honom att suga på och gick omkring och vagga på honom. Men alltid när jag satt mig ner/la ner honom börja bökande och sparkande och han börja klia sina fötter. Så där närmare 4 bädda jag ut soffan i vardagsrummet (ville ju inte att Arthur också vaknar) och försökte få honom att somna lungt. Men nej. Sen satt jag på mumin och låg heldöd i soffan. Kvart över 5 fick jag honom att somna genom att pussa och paja och pussa ryggen (då låg han stilla).

Jag mår hipp hejsan idag alltså. Nu på affärssystem.

Enterovirus kanske

Jag har varit mamma i över 3 år. Och ännu har jag inte en ända gång satt på tv:n på natten. Men inatt gjorde jag det. 9 somna Sander men vakna 15 minuter senare och grät. Så fortsatte det sen resten av kvällen.  8 hade jag gett värkmedicin och klockan 11 gav vi pronaxen. Vid 11 gick jag i säng igen och Micke to över till halv 1 då jag tog över och han gick och sova. Mellan 1 och halv 4 var vi vakna. Sander skrek och ville bli buren och hade dåligt att vara. Vid halv 2 satt jag på mumin och så låg jag och han halvdöda i soffan. Han titta på mumin och pep varje gång nåt konstigt hände eller om det tog slut. Vid halv 4 frös jag så, så jag bestämde att nu ska vi sova. Och han somna nog, och sov. Till typ halv 5 och så börja ylande, gråtande, sparkande igen. Då fick Micke fortsätta och där halv 7 fick han igen nog. Så jag steg upp och satt på Pippi. Och Sander var tyst och lugn och titta på det.

Rumpan full av utslag. Verkar vara ont i munnen och utslag kring munnen. Misstänkte biverkning av mpr vaccin men en hälsovårdare föreslog att det är enterovirus. Nu gissar jag på det med. Jag har haft skola idag och Micke har varit hemma med dem och nu ska jag köpa en stoor kaffe och köra hem och ta hand om min lilla patient. Arthur hade det också.  Vad tråkigt med höst och sjukor.

Influensavaccin och stelkramp

I år får ju mycket flera grupper influensavaccin gratis och en grupp är såna som är i närheten av riskgrupper. Så betyder det att jag då kan få det gratis? Har konstaterat att jag sku villa ha det. Då minskar risken att barnen blir sjuka just när vi ska till Thailand (eller att jag blir det) eller sen så sku iaf jag vara frisk om barnen får det. För barnen får nog inte vaccinet, men det sku vara skönt att själv vara i skick att ta hand om dem om de blir sjuka. Och annars också är det grymt att vara sjuk med barn.

Och hade inte ens tänkt på det (bara på att Micke borde ta det) före häslovårdarn igår fråga. Då var mitt svar genast nej, sa nåt om att jag inte rör mig bland med mycket människor (och det stämmer ju inte och det har ju ändå ingen skillnad!). För igår var jag och ta stelkrampsvaccin. Konstatera att det är 10 år sen jag for till Ecuador och 11 år sen jag fick alla sprutor man kunde tänka sig. Och stelkrampen ska man förnya vart 10e år. Det gick jättesmidigt att få den (och gratis) och det gjorde inte ens ont när hon stack, trodde inte ens att hon hade gjort det. Men nu efteråt har jag haft sjuk arm och inte riktigt kunna lyfta den...

Trött och halvmaraton

Jag är så trött. Micke är så trött. Sander har igen haft en grym natt. Från 2.10 til 3.30 har vi turvis suttit i soffan med honom... Och sen så blev jag igår arg på Micke och skicka ett fult meddelande för att han hade lämnat fram en chips påse och Sander fick utbrott när han inte fick av det. Micke hade igen fått nervproblem på mig då bilen storknat vid bensinstationen för att den var utan bensin. Och ja, jag är inte så bra på att kolla bensinstatus och jag tankar aldrig och han tyckte att jag kört sist med den (men det var så kort sträcka så det räknades inte tycker jag..) Så vardagsproblem här alltså. Och om man sku få sova så sku det ju gå lite lättare, men nej. Nu är det bara såhär. Nångång måste det ju gå över. Tills det ska jag laga enkel mat och ha skitit hus för han nu också konstaterat att det blir typ 3 dagar stan i veckan ända fram til jul. Plus sen allt jag ska göra här hemma ännu.

Och jag har nästan anmält mig till Helsinki City Run (betalningen har inte funkat). Mitt mål är att göra det under 2 h 30 minuter. Det betyder en medelfart på 7 min/km och det är snabbt för mig. Jag har nog kommit ut på länk sådär varannan dag i nån vecka men länkarna har varit rätt korta (5-6 km) å jag har inte hittat någo bra kläder att ha på mig. Den första kilometern frysar jag ihjäl och efter 3-4 så är jag klibbig och svettig. Har ännu några kombinarioner att prova.

Sander den långa

Och så ännu mera Sander inlägg. Sander min älskade Sander.

Jo. Sander hade 1½ års läkare igår. Och killen. Alltså 1½ år är 92 cm lång. Vi mätte två gånger. 92 cm. Han är på +3 kurvan. Arthur var 92 cm som 2 åring och Arthur är lång. Sander är alltså mega, mega, mega lång. Han har vuxit 9 cm på ett halvt år. 9 cm är 1½ cm per månad. Undra på att han sover dåligt, har säkert ont när man växer med sån racerfart. Man märker hur han spänner benen ibland när han är lessen på natten. Tanten sa bara att vi ska ge värkmedecin. Stackars barn har nog fått så mycket sånt, hoppas att det inte efter 20 år visar sig ha varit ett stort misstag (ifall man kommer fram till nya slutsatser om barn och värkmedicin).
Vikten var 13½ kg och helt proportionerligt med längden. Huvud, öron och allt var bra med honom. Förstås. Utvecklas och växer gör han nog men kanske lite för mycket för det enga bästa. Förstår nog att han blir lite tvinnig.

Och sen så är det lite synd om Sander tycker jag. Alla förväntar sig så mycket av honom i jämförelse med vad det förväntades av Arthur. Man tror att Sander är så stor och vettig. Nu gör jag ju det också ibland men jag försöker komma ihåg hur liten han är. Men när Micke t.ex säger nej åt honom och Sander börjar skrika (det sku Arhtur å ha gjort) så då blir han lämnad att gnälla ensam och Micke kan bli störd på att han gnäller och tjafsar så. Lika är det med min mamma verkar det som. Ingen förståelse för att det hör till utan det är genast som att nu är Sander jobbig igen. Och Sander har ett mera krävande temperament än Arthur (arthur har alltid bara velat vara i famnen och få tröst) men ändå så tycker jag att han också ska bli förstådd och få vara gnällig och ändå ha trygghet och förståelse brevid utan att han ska känna som att han är jobbig. Men Sander är å andra sidan mera komplex och verkar kunna spela och provocera mera och det kan vara provocerande och det lteder till irritation och en känsla av att han inte kan få allt han vill utan måste sättas på plats. Men sen är han ju bara 1½ och provocerar nog inte avsiktligt bara för att provocera utan gör det för att testa saker. Svårt är det ju.

Och sen ännu om min lilla, långa stackare. Han fick igår twinrix sprutan i ena benet. Det gjorde ont förstås. Sen fick han mpr i andra benet och då böjda han sig så och jag hade dåligt grepp och hon måste dra ut sprutan och sen ännu sticka en tredje gång i samma ben. Då var det inte roligt för mig. Att sitta och hålla emot barnet som får ont och som på alla vis försöker fly från situationen. Snyft, snyft. Men ändå tror jag på det och att det är det bästa för vårt barn.

Mera Sander

Sander är allt eller inget. Antingen är man överlycklig över nåt han gjort eller sen är man ett nervvrak. Nu är jag överlycklig. Han somna själv i egen säng utan någo skrik. Han hoppa lite till vår säng emellanåt och gick till Arthurs säng men kom alltid tillbaka till den egna sängen (jag satt brevid den bara å vänta) och så somna han där. Utan någo gråt eller skrik. Helt tyst bara (okej lite kakiloppa skrek de nog men inget lessetgråt).

Och nu analyserar jag ju alla skillnader för om han är tyst och lugn sitter jag fast där 2 timmar (satt idag nästan 40 min). Han sov idag 3 timmar på dagen (för han vakna alltför tidigt och skrek igen bara tills jag satt på tv:n) och vakna först efter 3på dagen. Så i vanliga fall sku ha gå i säng 9, men nu sov ju Arthur inte alls på dagen och Sander ville också gå och sova efter 8. Så idag var han inte övertrött. Tror det är mest avgörande. Och sen har min inställning till honom ändrat. Jag har insett att han nu kommer att vara väldigt krävande en stund och istället för att bli arg och ryta om varje sak han gör tokigt (typ stänga av tv:n när Arthur tittar, stänga av kaffekokarn för att det är roligt, dra ner alla saker, vägra äta och så vidare) så har jag bara varit lugn och inte tjatat och jomsat och gett uppmärksamhet för dåliga saker. Och det enda som hjälpte mig var google. 1½ lär ska vara en jobbig ålder. Det är normalt. Jag är inte ensam.

Hjälplös med Sander nattning

När barnen nångång varit sjuka har jag kännt mig hjälplös och inte vetat vad jag ska göra, annars har jag oftast nog vetat hur jag ska agera. Men igår och idag vid nattning har jag kännt mig så hjälplös. Där har jag suttit på stolen och lugnt nynnat "så ja, så ja, så ja så" (med blinka stjärna melodi) medan den yngsta av mina barn skrikit, och skrikit och skrikit lite till. Jag har försökt ta i famn men då har det bara sparkats och kastats. Så har han legat på golvet eller gått mot dörren och skrikit. Ibland har han gått i egen säng och varit lugn i 2 sekunder och sen igen kommit på nåt och skrikit och sparkat och slängt sig. Sen när han börja krypa under Arthurs säng och klämma sig uppåt och ropa "aj, aj, aj" i gråtet så börja jag lyfta honom tillbaka i sängen. Tänkte att han sen somnar när han skrikit färdigt. Men varje gång jag satt honom i sängen så rusa han tillbaka under Arthurs säng för att skrika aj, aj tills jag igen satt honom tillbaka. Säkert 20 gånger gjorde vi det och sen var han helt hysterisk. Konstatera att han nog inte kan lugna sig mer och höll med våld honom i famnen. Då hade han skrikit i 40 minuter. Och han sparka och slogs och skrek allt vad det gick när jag höll i honom för lugna sig sku han inte. Börja ren fasa för att nån granne snart ringer på dörren och fråga hur allt står till (fast egentligen sku jag ju önska att det sku vara så man reagerar om en unge skriker som min nu de två senaste dagarna). Sen ringde jag till mamma och när hon tala med honom bröt han sin skrikmaraton och lyssna och slappna av och samtidigt som jag skumpa på honom så lugna han sig och slockna som ett ljus.

Men. Jag har nu ingen aning vad jag ska göra imorgon kväll. När han blir hysterisk så slutar han inte skrika. Han börjar genast skrika om han inte får vad han vill. Han vill inte vara i famnen om jag inte vyssjar och vaggar (och det försöker jag undvika för han kan ju somna själv). Jag vet inte vad jag ska göra. Det kan ju också bero på att ena sängväggen är borta men alternativet att sätta dit den igen känns inte bra eftersom han då mitt i natten kan börja klättra och sen falla högt ifrån.

Bästaste barnen

Igår var en negativ dag, idag är allt bara bra. Arthur for till mamma för natten och Sander får lite tumistid med oss.

Arthur är i en rolig pratglad ålder nu. Berätta långa ramsor och funderar och frågar. Lillgammal säger mamma att han är. "Inte skrika, grannarna sover" säger han ofta, frågar vad man får göra och kommenterar genast då nån gör fel eller "det där är ingen lastbil, mamma, du sa fel, det är en hjullastare". Konstverket på första bilden är en snögubbe och den har han gjort helt själv, den har till och med ögon och mun. Arthur har inte haft nån tuff "själv"-period. Han är glad om man gör det mesta åt honom. Ibland vill han skära nåt eller hälla nåt eller hjälpa med maten och då får han men sådär i att äta, klä på sig, gå på vessan, modellera, måla så är det bättre om mamma gör. Jag sätter ofta mat i munnen på honom för om det inte är nåt som han tycker speciellt mycket om så tappar han koncentrationen för det och börjar göra allt annat. Efter att jag börja kräva att han smakar på maten äter han mycket bättre av maten och smakar på allt. 3 gånger satt jag med honom i famnen i ca halv timme och konstatera att han måste smaka före vi stiger upp från bordet men efter det så smakar han på allt. Klä på sig själv har han fått lära sig under den senaste månaden och nu kan han det. Förr kunde han inte ens. Vi laga en plancsh och så har han fått sätta ett märke varje gång han försökt klä sig själv. Och mycket märken blev det ju. Nu börjar hans motivation minska och nu får man tjata så att han ska börja klä på sig, det är så mycket annat som är mera spännande. Han är rädd för mörkret och somnar bra själv om dörren är öppen och lamporna på utanför. På vessan går han själv om lampan är på men oftast vill han ha nån med. Han leker gärna med duplo legona hemma, och han leker mycket med dem eller med bilar och eller traktorer. Älskar när man läser sagor och böcker och leksakstidningar åt honom men tycker inte om att läsa själv. Är lugn och samarbetsvillig när han är ensam med nånstans och pratar och frågar mycket. Favoritfärgen är blå och svart och det är viktigt att han får den blåa skålen om det finns en sån. Favoritmaten är nudlar med sweet chili sås.

Sander satt tyst hela vägen när vi åka till stan igår. Och då var han vaken. Har inte hänt tidigare. Arthur blev också bättre bilåkare just vid 1½. Och imorgon bli Sander 1 ½. Jag är så glad att en ny baby inte är påväg just nu eller att Sander sku bli storebror vid samma ålder som Arthur (1 år 7 månader). Sander är mammig just nu och behöver en massa uppmärksamhet (och sover inte ännu så bra). När jag om hem från skolan en dag och tala med Arthur en stund börja han kasta omkring sig alla saker för att han ville bli sedd. Sander kastar när han blir arg. Tar vad han hittar nära och slänger och söker nåt nytt och slänger. Men när han är glad, vilket han nu oftast är, så är han så pajasig och så rolig. Älskar att busa och bli kittlad och springa undan. Tycker om att vara ute och cyklar jättefint. Äter varirande men dricker massa mjölk, och varm ska den vara. Vill vara med allestans, röra allt och också röra. Om han vill nåt ska man inte stoppa honom. Då flyger nåt. Vill inte bli matad men eftersom han oftast äter rätt dåligt försöker jag ändå få in mat. Ska inatt första gången sova utan ena spjälväggen. Han kommer helt galant över nu och vid nattning är det det enda han vill göra. Hans tutinalle är det viktigaste han har.

En bra natt äntligen.

Tack älskade Sander för natten och morgonen. Tack. Jag behövde det och nu kan jag igen tro på att det nångång blir lättare och vänder.

Sander har varit rätt krävande, eller väldigt, sen vi tog bort tutten, speciellt vid insomning och sömn och morgnar. Lite har det haft att göra med tutten men säkert mera med tandsprickningen. Det har alltså varat i nästan 3 veckor nu. På natten har jag fått vandra med honom eller sitta med honom i soffan och genast han vaknat på morgonen har han gnällt och varit trött och skrikit och sparkat och protesterat. Det har inte varit roligt. Men så inatt. Han somna i bilen efter 8 och jag lyfte in honom i sängen. Jag öppna hans fleece och tänkte att jag tar bort den första gången han vaknar. Vid halv 4 (helt otroligt!!!) gnyla han men låg ännu i sängen. Jag paja honom några gånger och han tystna och fortsatte sova. 10 före 7 vakna jag själv och efter en stund börja jag höra ljud från Sander säng och så steg han upp, ropa mamma och var glad när han vakna. Han var glad. Och han börja prata och berätta och var bara munter och glad. Det var en så toppen morgon för jag har de senaste morgnarna suttit med honom i soffan och försökt få honom att sova mera och genast jag försökt lägga honom har ylandet börja och sen har allt bara varit skit. Och jag tror nu att han sovit bättre för att han haft varmt hela natten när han hade fleecen på. Han sparkar alltid bort täcket och tvinnar på så kanske han bara haft kallt och därför också sovit mycket oroligare och sen lättare vaknat om det gjort ont. Eller sen var det bara paus i tandsprickningen (fast nu tror jag att 3 av hörntänderna ren är igenom!).

Irritation 2

Å sen så måste jag ju ännu fortsätta.

Jag vet ju också att det är mitt "fel". Om jag sku vara munter, orkande och uppfinning sku allt gå bra. Ofast är jag nog faktiskt det. Men vissa dagar orkar jag inte alls. Sku hellre göra nåt annat än att bråka med barnen och hitta på smart lösningar. Sku villa läsa tidning och söka hotell i fred. Och det är ju egentligen dumt. Jag borde alltid orka. Men sen orkar jag inte alltid och blir bara så irriterad. Har också märkt att de allra sämsta dagarna är just före mens. Jag har inget tålamod då och allt bara stör och vill vara för mig själv. Och det funkar ju inte. Och barnen känner ju det och allt blir bara skit. Mina barn är nog värda en så mycket bättre mamma än dagar som demhär, men när det inte finns nån motivation eller ork i mig. Orkar bara hota och ryta och skrika. Och sen försöker jag i nån timme och allt är bra tills nåt smått igen stör mig så ofantligt.

Irritation

"skit väder, smutsigt och råddigt hem, busiga omöjlig ungar och helt skit humör. Skit dag." 

Det var min fb status. Måste bara få ut det. Måste få ännu mera ut det. Inatt klockan 2 fick Sander nåt raserianfall. Jag tog honom i famnen men han bara skrek, sparka, yla, slog och sku på golvet och så lå han där och sparka och skrek och kasta allt. Helt hysterisk. Gav värkmedicin, försökte ge mjölk (den kasta han iväg och skrek ännu hårdare) och ringde tillslut till Micke som var på nattjobb. Sen börja han dricka mjölk och lugna ner sig och somna om i famnen. Undrar vad det var. Annars så har nätterna varit urjobbiga nu i nån vecka ren. Men där är ju de tre hörntänderna som ännu ska ploppa igenom (för ja, det tar flera månader för Sanders tänder).

Och sen ösregnar det. Och jag for med bil till sagostunden fast det är närmare att gå och mycket mindre krångel. Borde ha gått. Men hitta inte regnskydd till resevagenen (Micke har säkert gett bort fel när vi sålde riktiga vagnen) så då sku alla böcker blivit våta. Och sen måste jag till siwan efter ett paket och jag hade koll på barnen hela tiden. Kasta id och telefon åt tanten och stoppa dem från att ta slickepinnar och sen när jag sku skriva under namnet (skrev dessutom så kort det bara gick) så sprang Sander iväg och sen for ju Arthur när jag börja söka Sander och sen hitta jag Sander vid äppellådan där han huggit tänderna i ett äppel och förstås gör ju Arthur det genast efteråt. Sku betala dem men tanten var jätteförstående och satt bara bort dem. Sen sku ju Sander ännu springa ut på vägen när det kommer bil och mitt tålamod existera inte mera.

Och Sander ännu. Som gått på pottan i månader själv när han var hemma utan byxor och som på måndag i klubben meddela när han hade kisinöd (fast han hade blöja) har helt glömt vad pottan är. Han pissar varje gång på golvet och det verkar vara helt på flit, sådär i experiment syfte. Och det är så enerverande! Speciellt när han faktiskt kunnat själv jättelänge. Och blöja tänker jag inte sätta på honom nu. Så jag torkar och är sjukt irriterad.