Färdigt.

Och så var det flyttat!

Och jag är så glad att jag aldrig mera flyttar med baby eller rätt små barn. Jag är så glad att vi hade en vecka tid att flytta för vi har bara haft alltför mycket saker fast vi inte haft någo alls. Jag är glad att Mickes bror en dag hjälpte och sen är jag glad att min bror och morfar hjälpte en dag. Sen är jag också glad att barnen varit friska och kunnat vara 4 dagar på dagis.

Men i ärlighetens namn så har jag ingen aning om vad som hänt de senaste 7 dagarna. Min hjärna är helt död och kroppen likaså (och då har jag inte burit mera än max 3 lådor). Men jag har bollat med skolan och barnen och maten och vad som ska flyttas och det värsta är ju att jag varit jätteflunssig denhär veckan. Förstås. Januari 2015 går till den näst tyngsta månaden i mitt liv efter oktober 2011 (då hade vi ännu remonten till när vi flytta med baby och jag studera med och då jobba Micke också, nu var vi ju ändå smarta och inte remontade nåt, inte mera än att byta håll på kylskåpsdörren). Sån tur att Micke varit ledig denhär veckan, annars sku det inte gått. Och sen har nog Micke visat sig vara en super toppen man att ha när man flyttar, han har jobbat så hårt med det och flyttat typ allt och fixat alla lampor och allt såntdär tekniskt.

Och på delad första plats med Micke så kommer min mamma. Min mamma hjälpte hela onsdagen då vi flyttade och hängde med Vildisen och hjälpte packa upp. Och idag, i säkert 6 timmar, så städade hon hela vår gamla lägenhet själv. Hela. Själv. Vårt skit. Så otroligt tacksam jag är över det. Jag själv satt och skrev om urval...

Flytt

Vi flyttar. Sander har hemsk, hemsk hosta. Arthur hostar. Micke har haft ögoninflamation. Men det kunde ju vara så mycket värre. Det hemska är Evilda som måste vaktas konstant. Hon kan inte mera göra nåt annat än stå (och falla!) och fast vi vaktar så slår hon sig hårt några gånger per dag. Helt hemskt och en vuxen är så ute ur räkningen när hon är vaken. Lätt när det ska flyttas. Och så var det min skoluppgift. Mindre än 24 timmar till deadline och så långt ifrån klar det kan bli. Irriterande för jag sku så villa ha den gjordn i tid och inte en minut före deadline. Sku bara behöva 1-2 timmar ostörd tid så sku det bli klart... Inte så lätt mera det.

Och sen var det ju sömn som sku vara roligt med. Förra natten så vaka vi från halv 4 till 7 och gick i duschar och höll på för Evildas kropp klia så och sen satt jag kortison första gången och då först blev det hemskt så 6 gick vi i duchen... Inatt tyckte hon igen att det var roligt att ståträna några timmar från 1 framåt, så där stod hon turvis mot mig och turvist mot Micke och jag försökte hålla i nånstans och sova samtidigt. Sen vakna jag helt i panik och trodde jag släppt och att hon just sku falla över kanten.

Rutten mor

Jag känner mig ofta som en rätt bra mamma, en tillräckligt bra en. Sku säkert kunna vara mera närvarande, aktiverande, energisk och en massa annat men tror ändå att jag räcker till. Ibland känner jag mig otillräcklig för alla tre och sku gärna ha mera händer och armar och famnar. Men oftast känns det bra.

Men sen har jag vissa dagar som jag är irriterad och störd på livet och då är det inte alltid så roligt att vara mitt barn. Men de goda dagarna är fler och jag brukar försöka förklara att jag bara har en dålig dag och att det också är okej, så jag tar inte sån stress över det. Men. En sak ångrar jag nåt så massor. Arthur ville jag sku printa en dag, och tjata och tjata om det, hela tiden sku jag printa bilder. Nu! Mera! Nu! Printa! Och jag hade en hemsk dag för kanske en vecka sen. Och så var jag martyrisk och börja printa och förklara hur jag HATAR att printa (och det ordet använder jag inte i vanliga fall, det är så starkt och ett onödigt ord). Sladdar ska kopplas, två till och med, och sen ska printern flyttas lite och sen ska Arthur välja bild och sen går inte alla att printa och han kan inte bestämma sig och processen är lång. Och den dagen var bara blä så förklara hur jag hatar det.

Men nu, nu när han var sjuk, så fråga han med ynklig röst om jag kan printa, och om jag kan låta bli att säga att jag hatar det. Och det var som att sticka kniven in i hjärtat. Hur har jag kunnat säga att jag hatar att göra nåt som gör honom så glad. Liksom vad är det för fel med mig!? Idiot jag. Han älskar att färglägga bilder och jag förklarar hur jag hatar att göra det som gör honom glad.

Så ja. Alla dagar är jag inte på topp. Men ska nog fortsätta med att låta bli att använda ordet hata.

Keys

Vi fick ett par nycklar igår. Huset är nog inte tomt än men vi har fått ett rum dit vi kan föra saker. Supersnällt.

Och idag hade Arthur feber, hosta och krassel och nu senare ögoninflamation. Sander fick ändå fara till dagis för jag måste läsa idag (så roligt när första deadlinen är på måndag ren..) och Arthur fick åka med Micke till Ikea och sen fick han se på tv så kunde jag läsa när Evilda sov. Jag fick läst det jag sku och kan igen konstatera att filosofi inte är min grej och speciellt inte "philosophy of science", det är sån hebreiska. Sen hämta Micke Sander hem och for och bygga upp hyllor till huset. Och jag höll på att gå i bitar hemma. Kaos allestans och minstingen kan inte lämnas en sekund utan översikt för hon stiger bara upp och glömmer sen att hålla i och kollapsar i golvet. Dethär är helt klart den jobbigaste utvecklingen och kommer så olämpligt. Man kan inte se bort för en sekund. Och sen när hon också dunkar framåt så kan hon ju göra sig själv blind eller nåt liknande. Så all tid borde spenderas på att springa efter henne och det funkar ju inte så bra.

Skolstart igen

Evilda har många dagar nästan krypt, tagit kanske 5 tag. Idag sa jag åt Micke, titta nu när hon nästan kryper. Och då kröp hon första gången 1½ meter. Och nu väntar jag så på att hon lär sig för det är inte roligt att vaka från 1 till 2.45 för att ungen kryptränar och ståtränar på ens huvud. Hon vill sova på magen men genast hon kommer till magläge så börjar gungande och klättrande. Och jag som i 6 månader höll i att jag inte stiger upp på natten och vaggar baby så har fått börja göra det. Med Sander blev det massa sånt och jag ville det inte igen. Så jag har gett tisse och satt ner henne och inte vandrat nåt. Men nu finns det inget alternativ. Hon bara kryper och gungar och spottar ut tutten på natten. Så har börjat gunga och vagga igen. SUCK!

Jag börja också skola idag igen. Ska köra 2 gånger i veckan till stan för att vara 1½ h i skolan. Obligatoriskt att vara där, men så oekologiskt och tidskrävande att göra det (tar ca 50 min att köra in till hanken härifrån). Sen ska jag också 3 dagar vara från 8-16 börjande på fredag. Stackars mina bröst. För har nog ammat hela tiden nu och ren på lördagens fest höll det på att bli explosion (och smart av mig att prova klänningen 5 minuter före jag for iväg, hade inte räknat med amningsbröst så det blev väldigt tight...) och då på fredag blir det säkert 12 timmars amningspaus. Kommer också att sakna ihjäl min Evi....Men om jag får ihop 32 sp nu på våren, alltså 4 kurser så då kan jag göra dethär på den utsatta tiden, 2 år. Eller ja, förutsatt att jag skriver gradun klar nästa vår och går 2 kurser plus en språkkurs inkommande höst. Och det är ju bara 7 plus 7 jobbiga veckor. Ska nog hitta ork och motivation nånstans.

Och idag jobbar Micke sista turen (natt) före han har semester i 12 dagar. Kommer lämpligt och utan det sku flytten och studierna kännas alltför mycket och säkert sku det å bli för mycket. Nu är vi ändå 2 om det.

Vinterkläder, upp å stå och simning

Tiden susar iväg. Jag har beställt helt massor på rea i år för barnen behövde nya vinterkläder. Nu får vi bara hoppas på lite vinterväder då. Och jag hade beställt didriksson och reimatec men det fick bli en ticket outdoor (baggie suit north) åt Sander. Och hittills är jag nöjd. Och jag hålls också nöjd om den hålls hel. För allt går sönder hos oss. Vår två år gamla, typ 1 år använda reimatec, har så massa hål i sömmarna i benen. Massor av sömmarna på Arthurs fjolårets Across halare håller på att spricka eller har spruckit. Deras höstutebyxor har spruckit i sömmarna med. Men ticket halaren har inga sömmar. Varm är den iaf när det är north modellen. Och Arthur som nu har så mycket emot halare fick byxor och rock (egnetligen sku det bli till nästa år men onödigt att nu köpa ny halare för att sen till hösten köpa rock och byxor). Så det blev reima hängselbyxor som kommer högt upp. Han gillar inte mera eftersom det är så svårt att sätta på (det är det inte, han är bara lat!). Rocken är en didriksson och kan förstoras. Alla sjukt dyra fast de var på rea. Hoppas, hoppas det håller. Och snart har vi stor tambur. Jee.

Och jag har fått ta fram svamphjälmen. För har en som ska upp, upp, upp. Mot allt. Klädlådor, papperslådor, pallar, stolar, damsugare, människor. Upp och stå. Träna, träna, falla, falla. Hatten gillar hon inte så måste övervaka hela tiden. Och nog är det så konstigt. Hon kryper inte helt än (hon har kanske tagit 6 kryptag max), hon sitter inte utan stöd utan halvlutar på ena sidan, hon har ingar tänder men hon ska stå, 6 månader och 4 dagar var hon väl när hon gjorde det första gången. Galna ungar jag har. Och på 6 månaders rådgivningen fråga tanten om hon pratar och jag kunde nog inte komma på om hon gjorde det eller inte, tänkte att hon nog gör det men var inte säker. Nå nu har jag hört, och oj som hon "pratar" och för ljud. Men jag noterar inte ens sånt för det sker sådär diskret men när nu en vingelkant börjar stå så märks det ju.

Och idag var Evi i simhallen första gången. Hon protestera inget och efter att hon en stund observerat så börja hon prata och tjoa i vattnet så det gilla hon. Hon simma halv timme och sen blev Micke där med Arthur och Sander längre.

Morfar med syskon

Barn, dethär vill jag att ni ska komma ihåg.

Ni har bra gener och de är faktiskt bra!

Igår var det mina gudföräldrars 50 års fest. Och på den festen så var min morfar, den unga 86 åringen. Sen var där hans syster Ulla från Åland, 91 år och hans andra syster Britta 94 år och slutligen hans bror Ole, 97 år gammal. Och de alla var med på festen lika länge som jag, tills klockan 12. Det om nåt är helt otroligt!

Och barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Jag vill också gå på fest när jag är 97!

(Och jag har inte frågat lov om jag får publicera bilden, men hoppas på det bästa.)

Tappat fokus

Igår var en så bra dag. Jag och Evilda var 12 timmar borta i huvudstaden och blev bara uppassade allestans. En så härlig paus i vardagen! Fick prata med kompisar och bekanta sig med doulaverksamheten, har alltså tänkt bli en frivillig doula i något skede. Och Evilda, finaste ungen som grät en gång under vår 12 timmar exkursion fast hon inte hade nån vagn att sova i ute och fast det var nya ställen och konstiga människor allestans (och när hon grät var det vid påklädnad). Nå, finaste ungen var inte så fin på natten då hon tyckte att det var läge för krypträning...

Men alltså, idag igen är en down-dag. Och jag har så massor av dem nu. Tror det är vinterdeppighet för inget liksom lockar, sku bara villa dra täcket över huvudet och hållas där. Sen är jag inte mig själv mera och har tappat fokuset som är så viktigt för vår vardag. Idag hade jag helt glömt att det är onsdag och alltså skrinning och det kom jag på först på dagen efter att jag fört barnen till dagis. Sånt brukar inte hända mig. Jag brukar ha koll. Nu är jag bara ofokuserad och fasar för nästa veckas skola, verkar bli en tung kurs igen. Qualitative methods. Och denhär jävla flytten. Har ingen ork med det heller och har slutat fundera på det med. Kommer att bli en hemsk vecka det med. Behöver ljus!

Men vi hade rådgivning idag och gullungen växer så det knakar. 70 cm låg och 8,3 kg som 6 månaders babyskrutt!

Och nu måste jag hitta fokus nånstans. Eller iaf städa upp och laga mat.

Evilda 6 månader

Arg när jag inte får kameran. Men så söt ändå. 

Ja, idag var då den stora dagen. 6 månader. Ren! Vart har det gått. Har nog inte igen en gång hunnit med. Men denhär gången har jag mest njutit och bara tagit det lugnt och låtit saker vara och inte stressat med henne. Eller det har jag ju inte hunnit när det hänt så mycket annat. Och jag läste om Arthur som 6 månader och Sander som 6 månader och är helt chockad. För det första har de bara ätit 2 gånger per natt och det gör Evilda definitivt inte. Sen har jag tydligen gett brödbitar (!) åt Sander ren och båda har suttit i matstolen. Evilda har en gång fått peta på kokt batat och nu är hon igen tillbaka i newborn setet för det blev så klottigt när hon satt i stol och det såg så tungt ut... Evilda äter oftast 4 gånger mat per dag och jag ammar sådär en miljon gånger (nå kanske 10-12 gånger). Arthur hade jag ammat 2-3 gånger och Sander amma jag ju inte alls.

Sander satt stadigt och stod på knäna och åla framåt och var sån hypersuperbaby att jag inte kan fatta att han bara var 6 månader.  Arthur var stilla men det tog ju bara några veckor och sen börja han också. Evilda ålar ju nog jättebra framåt och speciellt allt papper sku hon villa äta, hon dras till wc:n och kalle anka korgen. Arhurs och Sanders legon är också pop. Sitta har hon inget hum om men idag så försökte hon nog stiga upp mot en låg pall och det sluta med att hon slog huvudet mot ett skåp. Måste väl ta skyddshjälm i bruk.

Hon sover också 3 gånger per dag, ibland bara 2. Hon sover ute i vagn och har de senaste dagarna sovit 2 gånger nästan 2 timmar och sen en kort kvällssömn än. Hon äter kanske halv dl mat per gång och är nu inte alls så förtjust i mat. Inga bitar får det vara och rinnande ska det vara. Jag försöker laga mest själv men använder färdigt grötpulver och färdig plommonpure och också andra fruktpureer.

Jag är mest överraskad över att jag ammat också Arthur så lite vid 6 månader. Och det är nu amningen som jag funderar rätt mycket på. Jag bestämde mig denhär gången att ge det allt, så att det sen inte var fast i mig. Och därför har jag inte velat låta det fara och har alltid varit hemma för att amma henne. Men det låser ju mig rätt mycket och gör att Micke har rätt lite aning om hur Evilda funkar. Sen så är det rätt irriterande att mata med 2 timmars mellanrum hela natten igenom. Sen så börjar min skola snart igen och jag ska vara borta hela dagar ibland. Så jag kommer inte alltid att kunna amma, och kanske det är bra. Från ett förhållandeperspektiv sku det också vara bra om jag sku sluta för det finns ingen sorts lust så länge jag ammar. Men jag har tänkte om jag ännu sku amma under vintern och sen till våren sluta (snyft, snyft, snyft-kommer aldrig att amma mera!) för då ger solen också mera kraft och jag kan börja länka och få en stark kropp. Tror vi ska börja med att Micke får ge första nattmålet som flaska så att jag sku få sova lite mera.

Kan inte få allt

Jag borde sova för alla andra sover och Evilda ska säkert ändå snart äta. Gumman som blir 6 månader imorgon och ännu äter hela nätterna igenom... Men nu har hon sovit 3 nätter i egen säng och igår och idag somna hon där utan nån protest alls. Helt konstigt.

Snart är vårt jullov slut. 3 dagar till och sen blir det dagisdags. Barnen väntar och jag väntar också för då behöver jag inte tillreda och servera 5 mål om dagen utan 3 räcker. Är helt slut med att hela tiden fundera på vad för mat det ska ätas och sen se till att det också finns mat hemma. Och det är därför jag så gärna, så gärna sku fara bort. 1-2 veckors semester med glass och restaurangmat hela tiden. Men denhär vintern blir det inget. Och så är det och jag förklarar åt mig själv att "man kan inte få allt". Och så är det ju. Jag har allt, precis allt. Och sen är jag ju van att få allt. Helt jättefräckt men så har det nu varit, känns till och med lite fel att det är så. Jag har fått de finaste barnen, jag har fått studieplatser (nå en har jag faktiskt inte fått) och just de hemmen jag vill ha. Jobb har jag nu då inte fått, så kanske jag inte får allt... Men resor har jag alltid fått fixat på nåt sätt när jag varit resegalen. Sist jag inte varit nånstans på vintern är  typ i mitten på 2000 talet. Det var Thailand 2014, Thailand 2013, Egypten 2012, Gran Canaria 2011, Barcelona våren 2010, Maldiverna 2009, Ecuador 2008, Thailand 2007 (eller var det 2006..), sen var vi en vinter till Bryssel med Micke men det var kanske samma som Thailand, men i nåt skede var jag också på Malta och lite allestans. 2005 var jag ingenstans varmt på våren för då skrev jag studenten. 2004 var jag i Canada i februari. Nå iaf. Jag har levt för att resa och resande är så superduperviktigt för mig. Speciellt att komma bort på vintern. Få lite ljus och en paus för att orka.

Och jag var påväg nånstans i år också då i november, kolla allt i charterväg som var på 6 timmars avstånd. Sku så ha velat fara i början av december eller just denna vecka. Men Micke fick inte ledigt. Och bra var det ju också med tanke på att de pengarna så behövs till nya huset och flytten och så. Vi har inte råd med både res och nytt hus. Går inte ihop. Men ändå så tar det nog så på att det inte blir nåt i år. Dessutom pratar Arthur var och varannan dag om att han vill till Thailand och till råga på allt så far mamma dit i år igen och jag har hjälpt henne med flyg och boende. Och barnen sku älska att simma.

Men sen intalar jag mig själv att det sku vara jobbigt med Evilda. Hon är ju en krålande mask och jag vill kanske inte att hon krålar på smutsiga golv. Stranden med henne är ju också krångligt och en massa annat med. Sen sku man ju måste släpa massa burkmat med (Får inte tänka på att hon är i super reseålder då hon ännu sover rätt mycket, dricker bröst och annars bara är glad) Nå, det blir iaf inget nu. Snyft, snyft.

Men. Sen har ju Micke 6 veckor pappaledigt, åtminstone, och jag sku villa göra en längre resa. Mexiko och Ecuador kanske eller sen bara Thailand och Malaysien och Asien igen. Men jag sku villa prata spanska men efter att jag sa att man äter bönor i Mexiko så vill ingen dit mera. Arthur vill bara till Thailand och han behöver inte ens vara hemma nästa jul. Men måste se om vi får in det. Jag måste vara här i januari nästa år och ska då börja skriva gradu så funderar om vi sku vara över julen borta eller hösten borta och hur det sku gå med förskolan och så. Men nu ska vi först flytta och jag måste fundera på inredning. Sku så gärna överlåta det åt nån annna. Jag sku säga vad jag gillar och att det inte får kosta nåt och så sku nån få trolla. Har ju så massor rum att inreda nu med.

Vår fredag

Micke var ledig idag och vi hade en riktigt, riktigt bra dag. Han var också ledig igår men då hade vi inte en bra dag. Roligt med bra dagar.

Och eftersom jag var så trött igår så satsa jag idag på bra mat för energi. På morgonen laga jag en sallad, kiwi, päron, melon-smoothie åt mig som var så grön (och skön!). Till lunch laga jag broiler tom kha med broccoli och basmatiris och lime (av thailändsk kryddpåse). Till mellanmål stekte jag quinoa-bananplättar som var så supergoda och alla försvann i ett nafs. Och alla i vår familj är storätare och jag är inte riktigt bra på att föutse det så min mage sku gärna ha ätit ännu lite före all mat var slut. Så eftersom jag var rätt hungrig till middagen och hade stått hela dagen i köket så tyckte jag att pizza var ett utmärkt middagsalternativ! Och det är Micke alltid med på. Så så bra mat blev det nu sen ändå inte. Men jag vägde mig också igår i simhallen, och jag vägde helt vad jag vägde före jag börja vänta Evilda. Jag är ju degig och lös men tydligen inte tyngre, så då är pizza inte så farligt... Muskelträning och motion sku ju vara bra.

Annars har vi packat lite saker och Sander har skrinnat 2 gånger med Micke och de har mest ritat inne och varit riktigt lugna och stilla. Ritmallar.com är ytterst pop hos oss nu.

Min gumilutta har nu börjat luta sig på handen istället för armen så hon sitter sådär snett. Annars har hon ingen sittkunskap alls, kanske just för att hon inte får ut benen. 

Och så tränar hon på att stå...

Och så är hon så otroligt, otroligt goder. Jag är helt såld. Jag bara älskar denhär babytiden och den går alltför snabbt! Hon är mest nöjd och glad och snurrar runt på golvet med sina leksaker. Sen när hon blir trött på det så hänger hon i famnen resten av tiden men det tycker jag också att hon måste få. 

Sander har färglagt. Tycker om att han använt mycket färger och han har blivit bra på att försöka hålla sig innanför kanterna. 

Pappa måste också.

Arthurs teckningar. Han färglägger ju bättre än mig och han har så motivation för det. 

Och såhär ser vårt sovrum ut. Om 2 veckor och 2 dagar får vi börja flytta och om 3 veckor och 2 dagar ska dethär hemmet vara tomt. 

Simning

Och hon sov faktiskt hela natten i egen säng. Hon åt ju då 4-5 gånger och det var nog krångligare med egen säng för då måste jag stiga upp och sätta ner henne när hon ätit färdigt. Men inget protesterande över egna sängen i alla fall från hennes sida. Jag hade ju då supersvårt att somna när hon inte låg helt intill mig mera...

Och idag har jag varit trött. Sku ha velat vila på dagen idag men istället blev det simhallsbesök för mig och de äldre barnen. Och det var nog så värt det (fast nu Evilda ännu sov när vi kom hem och hade sovit 2 timmar). För jag har inte varit med Arthur och Sander till simhallen sen Evilda föddes, och det är snart 6 månader sen, eller ja simhallen stängde i juni så det är super länge sen. Och så de ha utvecklats! Liksom det var helt otroligt att se. Förr satt Sander inte huvudet under vattnet och gick mest omkring i sin flytdräkt. Nu har han inga flytgrejer mera och han dyker och flyter och är mera under vattnet än ovan. Och så länge han kan vara under vattnet och så kan han dyka framåt och det är en så otrolig förändring. Kullerbyttor gör han också i vattnet. Arthur var ren för ett år sen i Thailand ett vattendjur och där börja han sätta huvudet under vattnet och dyka. Nu dyker han också hela tiden. Jag såg genast att han har simkunskapen men han vet det inte riktigt själv ännu. Så vi gick till djupa, kalla bassängen (Lojo är bra på det sättet att de har en "opetusallas" som är stor och 32 grader varm). Och där fick han ju inte botten och det var bra när han träna. Och jag gick 2-3 meter fram och den sträckan simma han helt bra men sen ville han ta i mig och sen fortsatte han igen. 100 meter simma han sen totalt. Han lärde sig också trampa vatten och var helt på ett annat sätt van där i vattnet. Så otrolig förändring!

Egen säng

Dethär är nu första kvällen som Evilda fick/måste sova i egen säng och dessutom tyckte jag att hon måste somna själv i sängen och inte vid bröstet eller i famnen.

Nå, sängen är ganska exakt 20 cm från min säng och jag var hela tiden brevid och gunga hennes rumpa och paja henne. Hon har brukat somna själv i vår säng när jag legat brevid henne men nu har hon en stund haft svårare att somna för hon vill bara sova på mage men tappar sen tutten eller börjar träna på att krypa. Och det var också orsaken varför jag "sökte" fram hennes säng (alltså tog bort alla flyttlådor som var i den). För hon har på natten vaknat och börjat krypträna och klätterträna och fast vi har en liten kant mellan mig och golvet så är den rätt låg och jag vill sova och inte vakta att hon faller över. Dessutom så måste man vara extra försiktig på kvällen när hon sovit i vår säng för annars kan hon tyst vakna och falla i golvet. Så det känns tryggt med lite extra kanter. Och bra om hon nu sover 1 timme där och sen resten brevid mig.... Men fast mina alla barn är rätt lika (och Evilda är en sån kopia av baby-Arthur, de ser helt lika ut) så är Evilda på ett sätt lugnast. De andra sku ha fått hysteriutbrott om jag inte sku ha tagit dem i famnen, det sku ha blivit panik och jag sku ens aldrig kunnat sätta ner dem efter att det hade blivit panik. Men Evilda grät lite när hon tappa tutten eller när det inte var roligt, men aldrig nån hysteri och aldrig längre stunder. Nå, det tog nog över en halv timme före hon somna men hon somna till slut.

2 nätter med nästan 6 månaders baby

Förr förra natten:

Evilda somna först där en 10 tiden och hon åt just före det. Sen vakna hon 2 för att äta (helt otroligt att hon sov 4 timmar!), sen åt hon 4, 6 och halv 8 och sen vakna hon kvart före 9.

Förra natten:

Jag amma lite över 9 sista gången och sen sku hon gå och sova med Micke men det blev bara till hysteriskrik så sen somna hon i min famn framför tv:n 20 före 10. Hon vakna första gången för att äta halv 2. Sen sov hon till halv 5 och sen vakna hon igen 10 över 5 och var glad och vaken och fick inte sömn på nytt. Vandra med henne och gav bröst igen halv 6 och hon somna. Sen åt hon igen klockan 7 och sen vakna hon lite över 8.

Så det blir ju 4 gånger hon äter per natt, men det att första passet nu i två nätter varit så långt är helt härligt. Kanske det nångång vänder och hon till och med sku sova 5 timmar i sträck på natten. Eller att jag alltid sku kunna räkna med 3-4 timmar.

Babylyckan

Denhär dagen har varit riktigt apa och när jag helt hade tappat hoppet och sku fara hem från mamma så visa det sig att lampan blivit på i bilen (för barnen hade inte släckt den när jag bad och så glömde jag ju) och akkon hade dött. Då kom nästan tårarna. Men som tur har jag mamma och hon har syskon och alla bor i Ingå så det löste sig och vi kunde komma hem.

Och sen hemma så påminde facebook mig om fjolårets status. Att 2014 sku bli året vi hoppeligen sku få träffa lillisen i magen. Och så blev det ju och allt gick så superbra och nu är Evilda ren nästan 6 månader och så kom hon runt hörnet för att titta på mig. Jag är nog så lyckligt lottad!