Nu ska jag göra nåt så otroligt smart (jag är sarkastisk och menar dumt). Jag ska gå och skriva tent. Tar Sander med och sätter honom i sjalen och hoppas han sover snällt hela tiden. Det smarta med att skriva tent nu är att mitt huvud inte alls funkar, ögona sku bara villa vila och jag har just och just hunnit se över föreläsningsmaterialet snabbt idag på förmiddagen.
Men jag vill sen så gärna få bort kursen och hoppas jag kan samla ihop hälften rätt och sen ha kursen borta. Att sen tenta med två barn i augusit verkar alltför krångligt.
måndag, maj 9
söndag, maj 8
Maratonamningar
Det finns en sak som jag inte gillar med nyfödda, eller med den erfarenhet av nyfödda jag har, och det är maratonamning på kvällen. Jag brukar gå och sova 10 och jag uppskattar inte att sitta uppe till klockan 1 och bara amma, amma, amma. Det var helt lika med Arthur som nu. Barnet somnar vid bröstet men genast man flyttar på det så vaknar det och ska slutligen ha mera och så håller det på ända in till sent på natten. Och det ska vara mera i flytande form, inte så att tutten och bara sugande duger då.
Därför har Sander nu i 4 nätter till slut fått lite ersättning, sådär 10-20 ml. Mina bröst har varit döda och tomma efter flera timmars amning. Igår var det så igen, försökte gå och sova med honom efter 11, efter 2-3 timmars amning, men han sku inte sova. Så Micke och mamma fick ta honom och de hade slutligen matat i honom 40 ml ersättning och satt honom brevid mig och så sov vi båda till efter 4. Det var så skönt. Speciellt då morgonen idag först börja 8. Helst sku jag inte alls ge nån ersättning för det är så skönt att inte vara beroende av det, men det är också så skönt att bara kunna gå och sova när man är helt döslut och brösten är helt utsugna.
Därför har Sander nu i 4 nätter till slut fått lite ersättning, sådär 10-20 ml. Mina bröst har varit döda och tomma efter flera timmars amning. Igår var det så igen, försökte gå och sova med honom efter 11, efter 2-3 timmars amning, men han sku inte sova. Så Micke och mamma fick ta honom och de hade slutligen matat i honom 40 ml ersättning och satt honom brevid mig och så sov vi båda till efter 4. Det var så skönt. Speciellt då morgonen idag först börja 8. Helst sku jag inte alls ge nån ersättning för det är så skönt att inte vara beroende av det, men det är också så skönt att bara kunna gå och sova när man är helt döslut och brösten är helt utsugna.
lördag, maj 7
Stugdag
Är det inte sött? Båda sover till och med mot samma håll. Sander var trevligt resesällskap. Han sov i 5 timmar (tog nog lite matpaus men aldrig så att han öppna ögona).
Här nånstans befinner sig den 3 dagar gamla mannen, eller är han 4? Det som är skönt med att varit hemma sen dag 1 är att allt känns så jättevant nu och som om han varit här hur länge som helst.
Det var jättefint på stugan, Arthur förstod inte riktigt att man kan gå själv i terräng...Äventyr
Vi har äventyrat. Igår körde jag, själv, ensam, på check med Sander. Det var stort. Sen var vi ut med vagnen första gången å.Å nu, nu ska jag, Arthur, Sander, mamma och hunden till stugan i Lojo. Sander ska få sjala å få lite frisk luft. Han sover förresten bättre själv än Arthur. idag 2½ h sådär bara, Arthurs rekord va väl 55 min.
fredag, maj 6
Tack livet, tack!
Just nu är jag så otroligt lycklig, så otroligt, otroligt tacksam och tycker att livet är det finaste nånsin. Sånahär stunder måste dokumenteras för de uppmärksammas alltför sällan.
Micke och Arthur var ut till parken och jag amma Sander, läste mail, fundera på skolsaker och förberedde lunch. Allt var så lugnt. När allt var klart la jag mig ner brevid Sander och konstatera att allt är så fint i mitt liv. Tänk att jag faktiskt fått de två finaste pojkarna i hela världen. Tänk att också den andra graviditeten gick så bra enda till slutet. Vi är så lyckligt lottade, så otroligt lyckligt lottade. Två friska barn som genast kommit till oss då vi önskat. Ofattbart.
Och sen kom Arthur hem och han hade somnat i vagnen, de hade busat så mycket ute, och så fick jag klimpen i famnen (för en klimp är faktiskt vad han är, orkar just och just bära honom) och så börja mjölken bara droppa från mina bröst och Arthur hade fått målfärg på sin vårhalare men allt var ändå bara så fint. Han var så söt där han sov. Och sen sov båda pojkarna en stund i sovrummet och allt var bara så fridfullt, så harmoniskt och fint.
Och idag kommer ännu mamma och hunden hit och då kan jag njuta ännu mera. Hon ska få städa och bära baby och underhålla Arthur och jag ska bara njuta och ta det lugnt. Härligt att med gott samvete kunna ta emot hjälp denhär gången. Med Arthur kändes det som att jag måste klara allt själv, nu tänker jag mest på Arthur då jag vill ha hjälp, jag vill att han också ska ha det bra och inte komma ihåg att mamma är tråkig och bara ammar.
Ja, livet är nog bara så perfekt just nu. Och Micke är också så fin och snäll och förstående. Och så har vi ett oöppnad paket Ben&Jerry i frysen. Kan det bli bättre liksom?!
Micke och Arthur var ut till parken och jag amma Sander, läste mail, fundera på skolsaker och förberedde lunch. Allt var så lugnt. När allt var klart la jag mig ner brevid Sander och konstatera att allt är så fint i mitt liv. Tänk att jag faktiskt fått de två finaste pojkarna i hela världen. Tänk att också den andra graviditeten gick så bra enda till slutet. Vi är så lyckligt lottade, så otroligt lyckligt lottade. Två friska barn som genast kommit till oss då vi önskat. Ofattbart.
Och sen kom Arthur hem och han hade somnat i vagnen, de hade busat så mycket ute, och så fick jag klimpen i famnen (för en klimp är faktiskt vad han är, orkar just och just bära honom) och så börja mjölken bara droppa från mina bröst och Arthur hade fått målfärg på sin vårhalare men allt var ändå bara så fint. Han var så söt där han sov. Och sen sov båda pojkarna en stund i sovrummet och allt var bara så fridfullt, så harmoniskt och fint.
Och idag kommer ännu mamma och hunden hit och då kan jag njuta ännu mera. Hon ska få städa och bära baby och underhålla Arthur och jag ska bara njuta och ta det lugnt. Härligt att med gott samvete kunna ta emot hjälp denhär gången. Med Arthur kändes det som att jag måste klara allt själv, nu tänker jag mest på Arthur då jag vill ha hjälp, jag vill att han också ska ha det bra och inte komma ihåg att mamma är tråkig och bara ammar.
Ja, livet är nog bara så perfekt just nu. Och Micke är också så fin och snäll och förstående. Och så har vi ett oöppnad paket Ben&Jerry i frysen. Kan det bli bättre liksom?!
Storebror
Storebror fick igår fara med pappa och köpa amningsdyna. Nåt jag alltid ångra att jag inte hade med Arthur men alltid tyckte att det var för sent och dyrt att köpa. Storebror är en pajas. 
Jag har också börjat få lite mjölk i brösten så lillebror sov rätt mycket inatt och sover idag också mycket mera än igår då det bara var bröst som gällde. Storebror vill också sova där lillebror sover, fast han inte riktigt ryms. torsdag, maj 5
Kort presentation
Hej! Jag heter Sander och är nu 35 timmar gammal. Jag har inte haft ögona öppna många gånger sen jag föddes och jag har också röda och uppsvällda ögon. Min mamma var en dålig mamma och satt en tutt i munnen på mig, hon uppskatta inte att jag konstant (4,5h av förmiddagens 5) sög på bröstet. Hon är nog medveten om att det inte är bra för amningen, men mitt grepp är bra och hon är trött och har sjuka bröst.
Första natten som 4
Första natten som 4 var allt annat än en dans på rosor, fundera nog flera gånger över vad vi gett oss in på.
mini sku ha bröst i munnen konstant och sova nånstans kunde han ej. Väckte Arthur några gånger så fick försöka sova med honom i andra rummet. Så jag halvsatt på en madrass med honom i famnen fast i bröstet och så fick jag ens lite vila. I en timme kunde jag också ligga med honom bredvid och sova.
Arthur vakna efter 8,5 h sömn och kom och söka mamma. Han var inte nån solstråle.
Önskar att mjölken sku rinna till snart så att han sku suga mindre.
mini sku ha bröst i munnen konstant och sova nånstans kunde han ej. Väckte Arthur några gånger så fick försöka sova med honom i andra rummet. Så jag halvsatt på en madrass med honom i famnen fast i bröstet och så fick jag ens lite vila. I en timme kunde jag också ligga med honom bredvid och sova.
Arthur vakna efter 8,5 h sömn och kom och söka mamma. Han var inte nån solstråle.
Önskar att mjölken sku rinna till snart så att han sku suga mindre.
onsdag, maj 4
De finaste
Arthur va lite blyg för babyn först och ville kramas med mig och gömma sig. Snabbt blev han bekväm och vi sku sätta sockor och vantar på, han gav täcket, sen sku ha mata i ost, paja, pussa, krama och härja och klättra på och över. Kanske vi ändå borde skaffat en vaavi, finns ingen säker babyplats.Å nu sku Arthur få somna så att jag och minimini kan gå före han igen ska suga bröst. Han gillar också att suga.
Min andra förlossning
Dethär är långt men såhär var det:
"Klockan är 7 och jag går på högvarv och kan inte sova, vill skriva ner min historia nu då jag minns som allra, allra bäst. Denhär natten är den absolut tuffaste och händelserika i mitt liv. Jag börjar nånstansifrån.
Vi kom till barnmorskeinstitutet sådär kvart över 9, vi fick gå och vänta till väntrummet för de hade skiftbyte, inget problem med det. Jag hade inte så stor skillnad var jag föder så för mig var det inget problem att det blev här, dethär var också mycket närmare. Vi fick dessutom en finlandssvenska barnmorska så allt var toppen. Så även denna gång hade vi endast en barnmorska genom hela förlossningen.
Första hjärtkurvan var tagen typ halv 11 och nästa togs 1 timme senare. Då 11 var jag öppen 6 cm och det kändes bra, hade inte ännu då haft nån sorts blödning eller slempropp eller nåt, så jag var förberedd att det inte sku ha gått så långt. Ont hade jag nog ändå då. Satt på en jomppaboll och skrek/sjöng dansa. För mig funkar det att vara i rörelse. En rolig värk höll jag i Mickes händer och dansa på bollen och skrek baila, baila, baila, en gång sjöng jag smurfsången. Försökte låta värkarna gå över mig men det var nog helt omöjligt sen mot slutet, men bra att jag hade doulan och Micke som påminde att jag inte sku spänna benen helt fullt. I nåt skede satt jag ockspå i gungstolan, under värken sku då Micke gunga riktigt hårt och jag skrek/använde rösten. Att vara tyst funkar ej för mig. Varannan värk hade jag kanske kontroll, varannan ej. I nåt skede satt jag också bara och svara nej på allt som frågades, och annars var svaret jag vet inte, följt av ett riktigt svar. Jag kom också ihåg att vara positiv, när det gjorde som värst och jag först skrek nej, jag klarar det inte, så ändra jag det till jag kan, jag är aktiv, det går och nåt jag kunde tänka på. Lätt var det inte.
Halv 1 tiden hade jag ont och kände lite att jag ville klämma så jag bad barnmorskan kolla hur långt jag var. Då hade jag också spytt några gånger. Det var 7-8 cm. Blev lite besviken, hade så ont och ville bort. I nåt skede svara nån att ingen taxi tar hem mig, måste väl ha varit påväg hem då. Men då sa barnmorskan att hon kan spräcka hinnorna och sätta på sladden på babyns huvudet, före det var hon efter pallen och det var nog bra det. Arthurs hinnor spräcktes när jag fick epidural, då var jag också 7 cm öppen, så jag tänkte det kunde vara bra nu å. Hon sa att värkarna kan bli intensivare och fast jag inte trodde det var möjligt så gjorde det så jäkla ont. Fick sätta mig på pallen genast efter typ 1 värk och fick sen lov att börja krysta (så glad att de spräcktes). Det kändes skönt att kunna göra nåt och inte bara ta emot ont, men det gjorde nog så jäkla ont. Krysta nog kanske 5 gånger eller mer, 15 minuter enligt pappren, innan huvudet var ute och i nåt skede kändes det som att nu spricker mitt bäcken. Men mitt krystande var så mycket mera koncentrerat och denhär gången bad jag bara en gång att hon sku dra ut barnet. När huvudet nästan var ute var det helt värst och jag förklara väl att jag dör. Skrek så mycket det bara gick. Men när huve kom gick allt snabbt och fick genast upp honom i famnen (och fick det på film, jag påminde mellan värken att det sku filmas) och allt lätta. Fick noll stygn men det var väl ett litet sår eller nåt som blev av, så för mig funka pallen utmärkt. Kände denhär gången också på huvudet och det gav mera kraft att arbeta, hade också varm trasa där nere och det var faktiskt skönt. Eller så skönt det nu kunde vara.
Sen upp i sängen och sen fick jag spruta i benet för att få ut moderkakan. Babyn fick k-vitamin. De fråga faktiskt om vi vill ge k-vitamin och det överraska mig, hade bestämt att jag inte orkar fundera på det så att han kan helt bra få det. Och inte känns det alltför hemskt att han fick det, tryggare när vi far hem tidigt. Denhär gången fråga de också om lavemang (?) och jag fundera på det för jag hade luft i magen (vilket ibland gjorde sammandragningarna tyngre) men konstatera att jag inte vill sitta på vessan hela tiden.
2 tog han bröstet och sög och sög, Micke sov i säckstolen. 4 var jag uppe på rummet, vi sku ha fått familjerum men då sku Micke ha måsta bli här hela tiden så nu for han hem och sova. Jag har inte sovit mycket, är så jäkla obekvämt. Har också svårt att gå rakt, är så ömt under revbenen.
Båda förlossningarna ha varit rätt lika, eller egentligen helt lika, förutom då att jag denhär gången inte hade epidural. Sen hade jag också lite blödning sist. Och sist spydde jag inte alls, men det var inte så farligt att spy.
Jag är så glad att det är över och fast smärtan är kort så är den nog så jätte, jätte hård att jag nog funderar om vår barnmängd sen ändå var här. Kanske jag nästa gång kör på helt neddrogad. Jag är stolt över mig själv att jag klara det, men utan Micke och doulan sku det inte blivit till nåt. Behövde Micke i varje värk och när den kom ropa jag Micke och han kom och ge handen eller krama mig eller hålla i mig. Är så stolt över honom, han gjorde så bra jobb och sku nog inte ha klarat det utan honom. Han måste vara där hela tiden, nära. Utan doulan sku jag ha tagit nån värkmedicin, det vet jag. Hon höll oss lugna och paja mina ben under värkarna och böt spykopp och var där hela tiden. Så bra att ha två hjälpande händer då jag bara slängde allt när en värk kom. Det var få, men helt sjukt intensiva timmar. Är inte avundsjuk på andra som ska föda, men är så nöjd över resultatet och att min kropp faktiskt klara det."
Hemma
Å så var vi hemma allihopa, har varit ren i några timmar och jag väntar så på att gå och sova. Kunde inte alls sova på sjukhuset, var obekvämt och ovant med nån annan i rummet. Skönt att vara hemma, fast nu Arthur är världens energiknippe
tisdag, maj 3
Aj 3
Nu far vi in till sjukhuset för att kolla att allt är ok och om det kommit nånstans blir vi där. Doulan har vi med oss. Vi far nu till barnmorskeinstitutet för kvinnis hade "sulku" och brydde sig inte alls och jag far gärna in före jag är dötrött.
Aj 2
Tack för fina kommentarer!
Min mamma var här och kidnappa Arthur till Pojo, säkert helt bra för alla men jag hade hela tiden planerat att de sku vara här, men säkert skönare för alla såhär. Han for också jätteglatt när han får fara och se på hunden Jigi.
Nu har vi gäster och äter scones och morotskaka, med 10 minuters mellanrum måste jag gå bort och gunga och har så jäkla ont.
Min mamma var här och kidnappa Arthur till Pojo, säkert helt bra för alla men jag hade hela tiden planerat att de sku vara här, men säkert skönare för alla såhär. Han for också jätteglatt när han får fara och se på hunden Jigi.
Nu har vi gäster och äter scones och morotskaka, med 10 minuters mellanrum måste jag gå bort och gunga och har så jäkla ont.
Aj
Det är nog bra att man så snabbt glömmer hur sjukt det egentligen tar, och smärtan varar ju inte i så värst många dagar så så farligt är det ju inte. Men ont gör det nog, iaf för mig, helt jävla ont. Har väl sådär 1 minuts mördar sammandragningar typ var 10e minut. Kan inte fokusera på nåt annat då och ingen får absolut röra mig då (det fattar ju inte Arthur), å så vaggar jag framåtlutad omkring och känner hur ryggen typ bryts av på mitten och går in i magen. Men jag är glad över smärtan (iaf då jag inte har den) för det betyder att nåt händer.
Gissar på att det blir att fara in inatt, ännu är de inte så ofta och sen så har det inte heller hänt nåt annat (sådär i blod och flytningar och sånt). Kommer iaf inte att kunna sova inatt, det värsta är att bli överraskad av värk när jag ligger, testa ren under Arthurs dagsvila.
Gissar på att det blir att fara in inatt, ännu är de inte så ofta och sen så har det inte heller hänt nåt annat (sådär i blod och flytningar och sånt). Kommer iaf inte att kunna sova inatt, det värsta är att bli överraskad av värk när jag ligger, testa ren under Arthurs dagsvila.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)