3 rätter morgonmål- dag

Jag sitter och försöker förstå mig på borren, den vägra öppna sig. Sander pussar och kramar mamma.

Såhär högt var projektet när vi täckte in det för natten. 

På lördag kom jag på att vi behöver ett komposterande utedass till stugan. Och eftersom inget ryms in där den gamla byttan sitter så behövde vi också ett hus för wc:n. Så på måndag drog jag med barnen till S-rauta (får nu massa bonus!) och shoppa Biolan utedass och ett Luoman Lillevilla hus som är 1,4*1,4 meter. Igår hämta dem hit allt. Och jag har nog många gånger ångrat projektet. Det var ju ett helsike att få en rak grund och att få dit någo betongklossar som allt sku stå på. Så när Micke fått det gjort och for på natt-tur så fick jag äntligen börja bygga ihop bottnet som bara blev snett. Och snett är det ännu för det vägrar bli rakt. Och sen har jag hamnat såga av en massa balkar, med sådär 2 mm, för det har på inget vis gått in fast jag använt all min kraft och de borde ha gått in. Och sen när jag såga ut golvet så gick sågen av och så har det regnat till och från idag så att jag hamnat gömma undan alla delar emllanåt. Men nu är bytta på plats, väggarna på upp till hälften och konsturktionen har både dörr och trappor. Snickrare ska jag aldrig bli och eget hus ska jag aldrig bygga. Finns inget som är roligt i att bygga, bara enerverande. Och jag kommer att vara nöjd bara golvet eller väggarna inte faller in och att allt på nåt sätt går att pussla ihop trots att allt är snett.

Barnen har inte fått mycket uppmärksamhet från min sida sen igår och mat har jag inte heller hunnit laga, så idag blev det 3 rätter morgonmål efter varann. Arthur har också gått hela dagen i pyjamas och jag och Sander var i sovkläder enda tills klockan 1. Men maten (tycker det är intressant att senare läsa vad man ätit):

Till morgonmål åt vi naturell yoghurt med ekologiska hallonmysli och rågbröd med ost och tomat.

Till lunch åt vi havregrynsgröt med smör/indiansocker/hallonsylt med rågbrödssmårgåsar.

Vi snickra med Arthur hela tiden Sander sov och när vi kom in var klockan 5 över 4 och då sov ännu Sander (han vaknar vanligen senast 3) och så åt vi mellanmål först halv 5. Corn flakes, mjölk, banan och nektarin.

Sen vakna Micke och han fick hjälpa till med bygget. 7 börja det igen regna och Micke sku snart igen på natt-tur (sista före semestern!) så det blev grillkorv och majs. Själv åt jag gammal pasta-tonfisksallad för jag gillar inte korv. Vattenmelon till efterrätt.

Kvällsmål är ett måste för barnen så de fick äppelbitar halv 10. Slutligen somna Sander kvart före 11 och Arthur några minuter tidigare. För sen vid nattningen så måste vi ju prata om allt precis. Märks så på dem att jag inte riktigt hunnit med dem på samma vis som förr och att pratbehovet är enormt, iaf för Arthur. Sander sku bara sjunga han.

En 2 åring

Finaste charmören!

Här surar han över nåt och gick och gömma sig i hörnet.

Min lilla salamander är ju ren 2 år och 2 månader. Fast liten har han ju aldrig varit. Som 2 år 1 månad så var han 14,5 kg och 97 cm lång (om jag nu kommer rätt ihåg här på stugan). Maj månad var tung med Sander. Han skrek NEJ åt allt och han hade utbrott hela tiden, speciellt alltid då han vaknat. Kunde skrika i en halv timme och allt var fel och han sku bara vara i famnen och skrika. Men sen efter 1 månad lätta det lite och efter det utvecklades hans ordförråd med racertakt. Han pratar på hela tiden nuförtiden och kan nu avända mig/dig/din/min helt på rätt sätt. Han berättar vad som hänt och svarar på frågor och börjar bli en riktig människa. Spårket är nog så viktigt!

Utbrott får han nog nu som då men nu är de lättare att hantera, eller jaa, jag har väl lärt mig vad man ska göra och vad som funkar med honom. Jag vet att jag inte får öppna yoghurtburkar och försöker inte ens på det, och bananen får jag bara öppna lite, lite i ändan och kalsongerna klär han på själv. "Fälv" eller "Hälv" (alltså själv) använder han massor. Och bara han får göra själv går allt bra. Sen måste man också förbereda honom för ändrade situationer och ge tid så att han hinner säga "hej, hej" åt sakerna.

Blöjan har nog dagtid varit borta länge, 3 månader, och nu händer det sällan olyckor. Ibland blir det snurr på snoppen och då kommer det på kläderna, men annors säger han till bra. Nattid har han ännu blöja och ibland är den torr och det sku nu kanske gå utan den men jag vill helst sova på natten så har inte ens provat att lämna bort den.

Motoriskt är han rätt likt Arthur som snart blir 4 år. Gör allt som Arthur, fast förstås inte med samma säkerhet som Arthur.  Hoppar som en kung i trampolinen, så jättehögt och säkert. Sparkcyklar super, klättrar allestans, springer och hoppar. Simma går bra i innebassäng med simringar men i sjön har han inte ännu simma en enda gång.* Det är för kallt, och då har jag simmat varje dag i några veckors tid så det är inte brist på förebild. Och ja, idag var Lojo sjö 23 grader varmt.

Han ÄR ännu jättemycket och han är ena stunden så supergullig medan han nästa kan skrika över "ingenting". Och hans gullighet är så härlig. Ibland när jag nattat endast honom så kramas vi och så viska vi "älskar dig" åt varann och så pussas vi lite och han är bara så söt! Han tycker om att pussas och kramas och kommer alltid ihåg att berätta åt mig "pussa pappa bene". Sen om han gjort ont åt nån så går han och pussar och pajar där det kommit ont. Charmig är han också och älskar att vara i centrum och så att alla ser på honom. Han är bekväm med andra människor och är inte blyg med att tacka eller krama eller berätta. Han är vår "sjåpagåpa" som bjuder av sig själv massor. En sån sötisunge! Och när andra människor är med får han sällan utbrott, oftast bara med mig. Men överlag är han ganska positiv, som Arthur med. Säger att det saker var roligt, att maten smakar gott och sånt.

Han sover på dagen i 1½ h och på natten från 9-halv 10 till halv 8-8 nu på sommaren. Han är jätte mammig och nu har jag ju varit hela tiden med barnen. Jag får bara torka rumpan, jag får bara blåsa och trösta när han har ont och om jag är i närheten så ska jag göra allt. Kommer att bli spännande att se hur dagisstarten går, det är liksom svårt att säga. Antingen går det toppen, eller sen floppar det helt. Bara 3 veckor dit...

*Eller idag har han simmat för första gången, skrev denhär texten igår. Och efter att han blött ner hela sin kropp så gick han upp och börja skrika som en stucken gris och jag fatta inget. Sen när jag skrek att vi har handduk och fråga om han har kallt så svara han "iskallt" och så fick jag värma honom en lång stund. Och idag är det säkert 24 grader i vattnet.

Mitten av juli

Nu är det igen 1 vecka sen vi var hemma sist. På stugan har vi varit hela tiden. Nästan. För Micke hade ju ögonlaseroperation förra tisdagen och då besökte vi också Jari och Dannu i stan på kvällen. På onsdagen var Lee på landet med oss 1 natt. På fredag var jag och barnen till torget och köpte 4:e 5 kgs lådan med jordgubbar för sommaren. På lördag var det 2 årskalas i Kyrkslätt och sen "Ståhlbergsk" träff på stugan efter det. På söndag var det härlig slapp dag med 8 km länk, simning,strand och solstolshäng. På måndag körde jag Micke till stan för igen en ögoncheck (han hade vakat hela natten på jobbet) och köpte dyra underbara springtossor, adidas adistar boost. Och igår så kom vi hem till Lojo igen för att sköta banksaker, söka jobb (det går så skit på den fronten) och reservera sommarresa.

På fredag har Micke jobb igen och så jobbar han fullt i 8 dagar och sen börjar hans 3 veckors semester. Jag har länge velat fara nånstans då och funderat Estland, Polen, Köpenhamn och Kolmården. Var helt inne på Kolmården ännu igår men räkna sen ut att det blir för dyrt. Eller då sku man hela tiden måsta vara så sparsam på resan och det är tråkigt. Så istället blir det nu 2 nätter båt från Helsingfors och sen 2 nätter i Stockholm. Bilen kommer inte med. Och jag ser faktiskt fram emot det massor. Nu är jag igen redo att fara på båt med barnen (1½ år sen sist och då det var helt kaotisk, mest för att det gick för lite på barnens vilkor) och jag tror det blir riktigt roligt. I Stockholm ska vi ta det lugnt och gå på Skansen, fara till Junibacken, kanske Vasamuseet och sen köpa svenska böcker. Vi ska också åka tunnelbana och spårvagnar och bussar och göra sånt barnen älskar. Äta gott och svara på tusen frågor. Ska bli toppen. Och det är bara 11 dagar kvar till det.

5 veckor

Om 5 veckor börjar barnen på dagis och mitt liv som det är nu tar slut. Dessa 5 veckor ska jag njuta. Idag söker jag jobb och vi sov inatt hemma efter 9 nätter på stugan. Imorgon far vi som tur tillbaka till stugan och jag slipper se vår vildvuxna gård här hemma.

Bildbomb

På fredagkväll kom vi tills tugan och här har vi varit sen dess. Jag har varit minimalt på datan och försökt leva i nuet och njutit av mina härliga barn. Jag älskar friheten på stugan och att man hela tiden är ute och inte har några grannar man måste ta hänsyn till eller barn man ska akta och vakta.  

Jag har själv snickrat ihop en trappa av överblivna träbitar. Jag är ingen snickrare och är superstolt över det sneda resultatet. 

Vi har skaffat en trampolin till stugan. Och så finns här trädkoja, lekstuga, sandlåda och nu också en massa leksaker.  Men ingen tv och ingenstans att titta på film. 

Min sötis! Jag sa att han ska charma och så fin han blev. 

Nypotatis och fisk som middag. Och räkröran på maltlimpan är så god. Räkor, philadelphia, dill och limesaft. Receptet var i samarbete nån månad sen. 

Barnen har snickrat med båtar med pappa och nu hamrar och spikar de hela tiden nånstans. 

Arthur har skaffat sig ett husdjur. En svart skalbagge som han tar så väl hand om. Han blev så ledsen när jag föreselog att han sku släppa den fri. Men vad månne skalbaggar äter? Nu har vi gört på gräs och blad. 

Idag gjorde vi en tur till Helsingfors när Micke hade ögoncheck. Där var ganska varmt (30+) och vi åka metro, gick till salutorget, åt jordgubbar, glass, ärter och till stockmann. Sen var det trötta gubbar jag släpa med mig till Gräsviken igen och Sander var helt hyper. Rymde från vagnen, skrek, sprang omkring barfota i butiker och gömde sig....

Arthur gillar kläder och när jag visa denhär så ville han förstås ha den (Sander bara sprang omkring barfota i H&M).

Och på Stockmann bad Arthur att jag sku köpa denhär åt honom och den var ju fin och visa bra smak så den köpte jag med. 

Viktresan

En bild på mig!

Simhallen har varit min väga sig på-plats, fast vikten varierar massor från gång till gång så är ändå vågen samma och det går att jämföra. Igår var vi där en sista gång före sommaren för sen stängde den. Det var i juni ifjol jag stod där på vågen och konstatera att den visa jätthöga siffror, och då bestämde jag att 10 kg ska bort på ett år. Ett år verka som en realistisk tidpunkt och som en hållbar tidtabell. Det sku ju gå att gå ner 5 kg på en månad men för mig sku dem sen genast komma tillbaka. Jag ville kunna äta gott och njuta av livet på samma sätt men ändå försöka gå vikten att gå ner. Och den har det gjort. Till julen hade jag gått ner ca 7 kg och på den nivån hölls vikten också i ca 5 månadar. Nu igår visa vågen 8½ kg mindre än för 1 år sen och mitt BMI är 25, 9. När jag börja låg det över 28,5.

Och jag ser inte som om jag gett upp nåt eller hamnat plåga mig själv det gångna året. Jag känner att jag mår jättebra, helt toppen! Länkandet har förstås hjälpt till och det är när jag länkat och fått en bra energisk känsla som jag inte velat ha nåt annat än den känslan. Jag vill inte smälla i mig en massa mat som får mig och må apa och så att jag vill ligga på soffan och dö nån timme. Jag vill alltid ha den energiska känslan! Vi har en bra måltidsrytm med barnen och äter med 3 timmars mellanrum och jag vet alltid när vi ska äta och äter så att jag också är hungrig vid nästa mål mat, för det är onödigt att äta om man inte är hungrig. Och jag har ju ätit allt. Undvikit sötsaker och satsat på frukt och grönt. Fett har jag konstaterat att är bara bra (för utan det får man ju först glass och shokohimo) och vi har nog inte haft någo low-fat produkter hemma. Allt jag bakar gör jag på smör och brödpålägg är oivariini lättsaltat.  Och jag har inte haft någo förbud, utan försökt undvika, och tillåtit mig själv att lyssna på kroppen.

Och fast mitt mål var 10 och jag nu är på 8½ så ser jag det endå som en vinst. Några kilo hit och dit gör inget. Det viktigaste är att det är en konstant viktnedgång och att den hålls där! Och denhär vikten hade jag också när jag började vänta Arthur och är en bekväm vikt för mig. Jag har egentligen inget behov av att gå mera ner. Kläderna går på, jag kan hitta kläder i butiker (nog ännu i de största storlekarna) och jag mår bra i mig själv. Det känns så otroligt, otroligt bra!

Och ännu om mat. På våren börja vi ju äta mera vegetariskt. Och det har vi också gjort. Mera fisk och enbart grönt. Ibland broiler, men sällan nåt annat kött. En sak vi skippat helt är påläggsskinka/kalkon och det är nåt som gick massor åt av tidigare. Nu har jag inget behov av det mera. Speciellt inte nu då vi har dill och rucola på bakgården. Tomat-rucola smörgås eller gurka-dill smörgås är bara så gott! Har inte ens ätit ost på nån vecka för det behövs inte.

Bilsäkerhet

Klockan är halv 7 och jag är ensam vaken. Det blev allt för trångt för mig i vår säng när två barn från varsitt håll sku krama om mig. Och i vardagsrummet, på soffan, var det alltför ljust så inte kunde jag sova mera. Och när jag en gång vaknat får jag inte sömn igen.

Så nu kan jag blogga en stund. Fast Sander märker säkert att jag inte är i sängen och vaknar om 5 minuter, så går det oftast. För jag njuter nog av att vara ensam vaken, fast jag sitter vid datan och försöker vara så tyst som möjligt.

Och jag är sån att om jag vet nåt så kan jag inte ignorera det. Jag vet att det är bäst att 3 åringar åker bakåtvänt i bilstolen, så då kan jag inte bara tycka att "alla andra har dem framåtvänt och då kan jag också". Och därför hade jag såna beslutsproblem igår. Sander har suttit i vår besafe izi kid izofix men igår efter simhalssbesöket märkte jag att den ena isofix grejen var lös. Och fast den gick in i fästet så genast man skaka på stolen så kom den loss. Och den går inte att sätta fast med bältet. Och sen vände jag håll på stolen för man kan ha den framåtvänt med bälten men det funka inte alls. Jag fick stolen och flytta på sig 20 cm och vid en olycka så sku nog stolen på närmare 20 kg vara en stor säkerhetsrisk. Så nu har jag då bedömt att det bästa är att Arthur sitter i bältesstolen maxicosi ferofix (och Sander får då sitta i den bakåtvända stolen för han är yngre). För det viktigaste är ju att stolen är rätt monterad och jag kan inte montera besafen så att den är säker när nåt är sönder i isofixfästet. Så nu hoppas jag att idag inte är dagen då en olycka sker, för alternativen är ju att Arthur glider helt ur stolen eller sen att han får nackskada.

Kunskap är inte alltid så roligt. Vad lätt dem har som bara har sina små barn på bältesdynor och inte funderar mer på det.

Midsommarplaner

Det går fort nu. Hinner inte stanna upp så mycket nu då vi är ute mest hela tiden. Och så ska det lagas mat snabbt och sökas jobb (är ren så trött på det).

Men efter imorgon så är Micke 3 dagar ledig. Helt så som vanliga människor. Tror att vi aldrig firat en midsommar tillsammans, eller iaf de senaste 5 åren har Micke alltid jobbat. Men i år är han alltså ledig. Hela fredagen ska vi vara i Kyrkslätt med Emil och Linnéa med föräldrar. Sen kör jag på kvällen till stugan och så är vi där resten av veckoslutet. Mamma har köpt en trampolin så den ska vi bygga ihop, sen ska vi bada bastu, leka i lekstugan, äta gott och vara på ett ställe och ha det skönt. (Låter för bra, troligtvis kommer jag och Micke bara att gräla.) Nå, iaf ska jag har 3 dagars paus med jobbsökandet.

På måndag var vi efter vår nya bil. Och det känns så konstigt att kunna fara när och hur som helst (så länge jag släpar barnen med då alltså). Har hittills alltid varit bunden till då Micke inte har jobb. Nu kan jag ju fara till butiken när än det behövs. Men idag for jag nog ändå ensam till Citymarket och handla. Och det var bra det, mina nerver sku nog inte ha klarat av att ha barnen med. Ren klockan 10 var där fullt med människor och en massa lådor allestans.

Dagens mums

När vi var i Gotland förra veckoslutet bestämde jag mig för att utmana mig själv och undvika sötsaker resten av juni månad. På Gotland blev det glass och alkohol och chokladbitar och starbucks sockerbomber. Före vi for var det varmt i Finland och jag åt en massa glass. Och jag blir så lätt fast i sockret så jag måste alltid efter en period med sötsaker avstå från det helt. Och det gör jag nu då. Inga kex, kakor, glass, bakverk, godis eller limsor (de sista två äter jag nog aldrig mera). Eventuellt nåt glas skumppa på midsommarn men annors inget. Sockrade yoghurtar har jag ännu ingen åsikt om, men kanske de sku gå igenom. Nå, men iaf. Undivka sockriga godsaker.

Och jag har nog inget problem med det sen när jag bestämt mig och sen när jag ser det som en utmaning åt mig själv. Då har jag motivationen att klara det. Med förbud klarar jag inget mera.

Men idag har en ändå varit en mumsig dag med massor sött och gott. Men utan nåt tillsatt socker. Sånt gillar jag.

Till mellanmål blev det idag en sånhär smoothie:

• Halv avokado
• 1 banan
• Massa frysta jordgubbar
• Halv burk kvarg&yoghurt (lidlprodukt)
• 1-2 dl naturell yoghurt
• Mjölk

Blev så otroligt, otroligt gott! Blev som iskall yoghurt till konsistensen och vi åt alla det med sked. 

Till efterrätt/kvällsmål blev det sånahär energibollar:

• 1 dl mandlar och cashewnötter
• ca 12 mjuka torkade dadlar
• nån tesked kokosolja
• 1 tesked kakaonibs
• 2 teskedar kakaopulver
• nån tesked jordnötssmör

Och det allt mixa vi och rulla i kokosflingor. Barnen älska dem! Jag måste lite se över proportionerna men smaken var jättebra.

Och dethär var ju jätte feta mumsigheter. Men största delen av fettet är ju från växtriket och är bra fetter (om jag nu fattat det rätt). Så det känns inte alls hemskt på nåt sätt. Och om jag ännu nångång föder ett barn och ska amma så ska jag satsa på en sånhär diet. Ett sista försök för att se om det sku ge nöjdare och mindre hungriga barn. (Men ännu  är graviditeter inte aktuellt. Jag ska först jobba och få skolan klar).

Tööt

Jag är nu helt tööt. Har under de senaste dagarna skickat in 4 arbetsansökningar. Nu är totala saldot uppe vid 7. Har hört nåt från 0. Nå. Kanske nåt någång nappar.

Men ännu är jag nog av den åsikten att jag är en toppen arbetstagare. Mera som att det är företagens förlust om de inte vill ha mig. Och det är vad mina 3 år på Arcada gett mig. Och mina 4 år som mamma. Och mina snart 2 år i Lojo. Jag tror på mig själv. Jag vet att jag kan nåt eller att jag kan lära mig nåt. Jag vet vad jag gillar och vad jag vill göra (i stora drag då). Och jag vet att jag sku jobba hårt och inte vara en grå surpuppa som bara klagar och klåpar. Och jag vågar påstå att jag har en bra finska och räknar med att min finska är stark och flytande. Den är det kanske inte men så känns det inom mig. Så kändes det inte för 2 år sen då vi flytta hit. Nu kan jag nog prata med vem som helst och bli förstådd. Ibland blir det fel men det hakar jag inte upp mig på mera. Det är jag så glad för. Så därför håller jag humöret uppe. Och sen så vill jag ju också jobba på trevligt ställe och om jag inte verkar rätt (i att de inte vill ha mig) så då är det nog inte rätt ställe.

Babyjoggern

För snart 3 år sen köpte vi den begagnade babyjogger city mini. Den vagnen har varit i Tallin, Salzburg, Gran Canaria, Stockholm i några omgångar, Uleåborg och i Thailand. Den är oftast med i bilen om vi far nånstans över dagen och är den enda vagnen vi nu haft i 1 år.

När vi landa i Thailand märkte jag att framhjulet blivit lite vinglit, men enda tills förra veckoslutet (då mamma hade den med på landet när vi var på Gotland) så höll det ihop. Men sen sa det upp kontraktet. Men det var bara framhjulet som gick sönder och det fick man bort och så hitta jag en svensk webbshop som sålde reservdelar till babyjogger. På tisdag morgon beställde jag det och på torsdag dag var det här. Och nu är vi igen räddade och jag får Sander och sova på bakgården i vagnen. Har nu i 4 dagar gått omkring med en vagn utan framhjul för att få honom att somna....

Men den vagnen är jag så otroligt nöjd med och ännu nöjdare är jag över att man kan skillt köpa nya hjul ifall de går sönder. Vagnen går lätt ihop, väger lite, passar bäst åt stora barn och har fullt liggläge. Nu kan vi ännu göra utfärder dagtid på sommaren och Sander ha nånstans att sova. Och ifall jag nångång i framtiden behöver en barnvagn så blir det kanske en sånhär babyjogger city versa.

Prissättning åt skogen

Vi söker vår nya bil på måndag och då är vår cykelkärra helt onödig. Som om jag sku orka cykla nånstans om jag har bil. Kommer aldrig att hända.

Så idag kväll satt jag cykelkärran ut på nätet. Och nu, 1 timme senare, har jag hört av 10 personer som vill köpa den. Misslyckades så totalt i prissättningen. Men för mig är summa jag får så oviktig eftersom det viktigaste är att jag får bort den (och utrymme i lidret) och att den får ett nytt hem där den kanske används. Så jag sörjer inte ens prissättningsmissen, sku bara ha kommit lättare undan om den ens varit lite dyrare.

Jag fundera på att sätta 30 eller 35 euro för den, och Micke sa 50, så det blev 40 euro. Tydligen nog alltför lite, men ett sånt pris jag sku vara villig att betala för den i det skick den är (alltså nästan ny men med nån del borta).

Bröllopet på Gotland

Fredagmorgon var det väcknin halv 6 och då kom mamma till oss och se efter sovande barn och vi for mot fältet. Vi flög till Stockholm och där hann vi ta lite skumvin (ja mousserande vin var det ju i Sverige) och sen flög vi vidare med 33 personers flyg till Gotland.

Solen sken och det var vackert!

Visby visa sig absolut från sin bästa sida hela veckoslutet. Solen sken och allt var så grönt och vackert. Vi landa 12 på fredagen och sen gick vi hela eftermiddagen i gamla stan medan vi vänta på att gå till vårt boende. Vi bodde på hotell strandgärdet, lite som ett omenahotell men med ducsh i korridoren. Men sängarna var så sköna och jag sov så gott.

Vi åt mest på fredag. Detta var en lunchpasta.

Sen hitta vi en ostbutik och på fältet hade vi köpt vin. Utan nån form av kniv mumsa vi i oss det på rummet.

Fast hungern inte var den största så satsa vi ändå på middag och oj vad god min mat var. Lite irish coffee på det och 10 svensk tid så sov jag.

Ajo. Knäckebröd var väldigt viktigt för mig, den gamla gumman. Så jag gick oftast och åt på knäckebröd. Jag bara älskar det! Och resesälskapet var alltså jag, Micke och Lee.

På lördag förmiddag for vi på 7 km länk. Det var en utmärkt rutt vi hitta då vi jogga längs med strandkanten och den for upp och in i skogen efter några kilometer vid havet. Så perfekt rutt och perfekt väder och det var jättefint. Sen gick vi igen in till gamla stan för lunch och då börja vi spela kortspelet Shanghai.

Sen blev det dags för bröllop och före det måste vi ju bara posera en massa. Dethär är då jag.

Och jag och min man. Här var vi kära (ja för på fredagen bestämde jag mig för att vara kär på lördag).

Och jag och Lee.

Och dethär gillar jag. Fast mina tänder är helt sneda.

Och brudparet. Det var så otroligt fint. Där kom Melle intrippande barfota i världens vackraste klänning i en urgammal ruin och i bakgrunden spela enkla gitarrtoner. Det var så vackert, så vackert! Sen blev det champagne i ruinen och därefter middag och dans. Och som jag dansa och så roligt det var. Jag riktigt släppte loss och hade bara så roligt på dansgolvet. Hemma var jag och Lee halv 2 (min trötta man hade gått lite tidigare) och nästa morgon vakna vi 8 för att gå på frukost. Sen packa vi ihop och for på kaffe och kärleksmums som brudparet bjöd på. Efter det satt i i solen och spela kort och åt bröd och räksallad före vi halv 4 satt oss på planet till Stockholm.

I Stockholm vänta vi 5 timmar (så sku det inte vara när jag boka!) och vi åt lite mera, gick i butiker och spela kort. Tiden gick snabbt och 12 på natten starta vi mot stugan och Lojo där mamma var med barnen. Jag gick sen och sova med barnen och fick krama om dem på natten när de märkte att mamma var där. På morgonen när Sander vakna hoppa han i min famn och krama mig superlänge. Sen satt vi länge i soffan och bara kramades. Arthur vakna först halv 10 och sa att vi inte setts på många år.

Vi hade köpt en halvan bok och några pixi böcker åt barnen från resan och sen hade jag hittat handgjorda smultronklubbor och de var förstås så saliga när de fick dem. Var nog härligt att se barnen igen! Men resan var jättelyckad också och jag hade nog superroligt.

Tiden

Påväg på kalas med "keiju" tema.

En sak känner jag att vi har gjort så rätt med Arthur och det är hur vi hanterat hans försiktighet i nya situationer, alltså hans blyghet. Han har alltid fått vara i våra famnar om han inte velat vara i nån annans, vi har inte tvingat honom att vara i situationer han inte är bekväm med och han har inte behövt säga saker när vi märkt att det tagit emot så (nu menar jag typ hej åt grannar, tack åt vuxna och sånt). Förstås har vi alltid sagt vad han borde säga men inte gjort för stor grej av det. Sen har vi också alltid varit med och han har fått hänga vid våra ben i början i nya situationer. Han har själv nu börjat säga att "jag var lite blyg" och det är inget dåligt med det utan han vet bara om det själv.

Men hans blyghet är inte så långvarig och om nån faktiskt försöker prata med honom och visar intresse så bryts det på ca 15 minuter och sen preplar han på. Med svenskspråkiga är han speciellt pratglad.

Men idag var det då första gången han hade ett kalas där han blev själv på, det var hos en av parkkompisarna. Först när jag berätta var han lite skeptisk för det men sen blev han lite stolt och berätta åt Sander att han far dit själv. Han bad att jag sku komma med in en liten stund och det gjorde jag med och sen efter nån minut sa jag att vi far iväg och han sa bara hejdå och vi gick och allt var bra. Först övervaka jag telefonen noga medan vi gick med Sander på glass men sen kunde jag också börja slappna av. En timme yra vi på med Sander och sen gick vi också till kalaset för en stund. Då satt Arthur så fint vid bordet och åt popcorn och det hade inte varit nåt problem.Och jag var så stolt och det tror jag också att han var. Jag tror att det är viktigt att han kan känna sig lyckas i såna situationer som känns främmande, men ändå så att det görs i hans takt. Och detdär med att säga tack. Jag hade sagt att han sen ska tacka för sig och när jag sa det så klämde han riktigt till min hand och jag märkte hur nervös han blev för det. På festen bad han sen mig med för att tacka men ändå våga han inte säga det. Sånt som verkar så lätt för nån kan faktiskt vara jättetungt för andra!

Efter kalaset så gick vi på extempore tur till stranden med några andra barn. Vi hade inget med men det var så varmt så det verka vettigt. Och vattnet var också så varmt. Jag sku genast ha gått och simma om jag haft utrustningen. Och Arthur som inte simmade en enda gång i sjön förra sommaren för att det nu var så kallt var nu som fisken i vattnet. Ofattbart att man för 2 månader sen ännu körde på samma is. Ofattbart!

Sommarstatus

Före

Efter

De två sista dagarna har det varit härligt väder. Så varmt och skönt. Idag var också första stranddagen. Och på veckoslutet var vi på stugan och sen har vi säkert gjort en massa annat. Men inte städat. Har bara lyft upp allt på "tason". Resultatet var kaos. Men som tur har allt sin plats och nu känns det trevligt att stiga upp imorgon då allt är upprett.

Annars så var jag till läkare med Arthur idag. Just precis efter att jag fått veta vad han har. Han har i säkert 2 månader haft utslag i armhålan och de har ökat och spritt sig. Nå nu börja de bli röda och få tappar och mamma tyckte nog att jag sku reservera läkartid. Och så gjorde jag det. Idag på stranden sa en mamma att det är ontelosyylä alltså molluskor och hon var så överraskad att jag aldrig ens hört om det. Alla barn i lekåldern hon visste hade haft det. Så jag kände mig sen helt jättesmart hos läkarn... Nå. Det går om och är inte alls farligt. Barn med torr hud får det.

Sander igen är på antibiotika efter att hans snopp på söndagen blev helt röd och han inte alls ville kisa. Den natten hade också varit grym. Kom snabbt på att han igen har balanitis men fick sitta 2½ h på jouren och vänta på antibiotikarecept. Lojos privata läkarstation är bara öppen 14-17 på söndagar. Suck. Men snabbt blev Sander igen bättre som tur. Han hade så ont, så ont när han sku kisa, stackarn och kom ut en massa var.

Nu är det bara 3 nätter tills jag och Micke far iväg till Gotland för 3 dagar. Å ena sidan ser jag fram emot det (speciellt när Sander får utbrott då han håller på att kisa i buskarna) men ändå är jag lite ängslig för hur mina barn ska klara sig och hur mamma ska orka.