onsdag, februari 19

Bra, snart, slut

Vi mår helt bra och ingen är just nu sjuk. Arthur var dålig hela måndagen, klaga på magont och var hängig och slö. Han ville med till butiken men satt bara i butikskärran och när vi gick ut var han med i vagnen och satt där hela tiden. Han åt ingen middag utan hade bara ont i magen och var varm. Kvart före 7 slockna han på en sekund i vår säng och sen sov han (han somnar vanligtvis typ 9, så där är före 7 jättetidigt). Han vakna halv 8 följande morgon nästa gång och var ren mycket piggare. Hungrig och inte varm. Igår tog han ännu lugnt på förmiddagen och var med ute i vagnen men på kvällen var han helt pigg. Han hade nån sorts magsjuka för 2 år sen och då somna han också tidigt och sov hela natten och blev sen bra. Men denhär magsjukan kan bra bero på allt skit han stoppar i sig ute (snö, is, och blandingar av det) eller så var det nåt annat för magont var det ända han hade.

Och idag har ren hela onsdagen gått. Nu börjar det kännas nära på nåt sätt och som att jag inte hinner med. Imorgon har vi massa program och sen är det bara hela fredag, lördag och söndag kvar. På månadagen far vi mot fältet 3-tiden. Och Micke jobbar massor nu. Imorgon ledig och sen kväll, kväll, natt. Det är ju roligt att flyga efter att han samma dag vakat till 8, men tydligen är det nu så det måste vara....Jag måste bara vara lugn och förstående och ha vett för oss alla 4. Och tålamod. Och ännu mera lugn. Och packa kan jag inte då jag är ensam med barnen så det måste jag nog snart börja göra. Men imorgon är det dags för andra ultrat (och nej, vi ska inte veta kön) och sen till stan för att ansöka om betyg, växla lite pengar, köpa krämer, gå på naturhistoriska museet och träffa vänner.

Och nu är jag bara trött men borde ju nog göra nåt fiffigt. Som att tömma diskmaskin och fylla den igen.

måndag, februari 17

Inomhus

Det som är ännu tråkigare än detta jävla skit väder är att måsta vara inne då det är sånthäd skrotväder.

Min Arthur är halvsjuk. Stegrig/febrig/varm och hängig och har klagat på magont (han tala också om att spy på morgonen och då försökte jag räkna ut om en spysjuka hinner gå igenom alla på 1 vecka). Sander har inget fel utan är energisk och kraftfull (men vakna som tur halv 7 och somna snabbt i vagnen halv 1). Och vi har alltså varit inne bara idag. Det är bara så tråkigt. Nå. 1 vecka kvar och så förbereder vi oss på att fara mot fältet och det är bara så att då får alla se till att vara friska för jag sku inte klara av att inte fara.

söndag, februari 16

Sunday



Allt fick en plats och allt blev upprätt och snyggt medan barnen var borta. Men, det vara förstås inte länge. När jag sökte bilar åt Sander så hade Arthur lyckats få till stånd detta konstvärk och sen var det dags att gå ut och så bara blev det, så allt detdär rosket ligger ännu på golvet.

Arthur börjar helt pårikigt nu bli från ett småbarn till ett stort mindre barn och det passar mig perfekt. När han hittar paff (jo, jo, det ska skrivas papp) så börjar han genast klippa och greja och idag blev det turtles ögonbindlar åt alla och bälte och lite knivar. Bäst är när han själv hittar på och gör och så kan jag hjälpa lite på sidan (att binda band).

Annars har det varit en riktigt toppen dag idag. Barnen kom hem 11 och då var allt harmonsikt och städigt och jag hade fått foton insatt på datan. Min promenadlänk uteblev men jag natta Sander i vagnen och promenera en 20 minuters runda och det är ju bättre än inget alltså. Bananplättar till mellanmål gjorde barnen glada och så var vi i 1½ timme ute i dethär (jävla skit kakka) vädret. Barnen var väl utrustade med regnkläder och de hade ingen nöd, de lekte med sandleksaker, gunga och rutcha in i vattenpölen och hoppa och satt i den. Sen åka vi ännu lite pulkabacke (eller vatten/is/lerbacke) med "glidlapp" (ge mig tack ett vettigt svenskt ord för liukuri!) och det gled som aldrig förr och det såg ut som om vi aldrig sku komma in för att få middagen i skick. Men sen for det lite för fort för Sander och han hamna på bredden och for över från rygg till mage i hård fart och drog upp massa skin över övre läppen och det gjorde ju förstås jätteont så jag fick bära hem den neddränkta katten (och så tacksam att det är en sträcka på kanske 70 meter).

Jag hann laga mat medan de såg på mumin i buu-klubben och alla åt med god aptit och sen hann vi leka och spela och det var ingen stress. Ingen panik med att alla sagor ska vara lästa 8 för att hinna i säng i tid för att man sen ska upp till dagis. Nu får man ju sova och då gör det inget fast man är i säng 20 före 9.  Och jag kan också vara vaken till 10 och det är inte hela världen. Passar mig så bra just nu.

Gravidstatus

Just nu är jag gravid i vecka 19+2. Och det gick precis som jag aldrig ens kunnat drömma om att det sku gå, men ändå nog hoppats på: Jag kom såhär långt i graviditeten under praktiken. Nästan hälften är över och jag har inte hunnit oroa mig utan bara fått ta det som det kommer. (Nu med slutet kan det sen bli annat).

Jag tycker att det är superroligt att vara gravid nu när barnen ändå är såpas stora. De frågar och funderar mycket och speciellt nästan 4½ åringen är jättesmart med sina funderingar. En dag fråga han om vi har tutt och haklapp för det behöver ju babyn och så fundera vi på vad man ska göra med tutten och så berätta jag om att babyn vill suga på mammans bröst (och att de också gjort det) men att om det inte alltid går är det bra med tutt. Och så har Arthur fundera på babyns bilstol och jag har berättat att den har en egen och nu har Arthur också gett förslag på var den ska komma. Sen fundera han om han får lyfta babyn och så svara jag att i början så får de ha babyn i famnen för man måste vara försiktig med nacken. Det tyckte han var bra och konstatera att han ska då ha tutt åt babyn när han inte har några bröst. Det är bara så härligt att dela dethär med dem och lära dem nåt helt nytt. Jaa, och så tyckte han babyn kunde heta Sand! Arthur är också jättenyfiken på småbarn och tittar massor på dem. Sött var det också när jag berätta att när Arthur var baby så fanns inte Sander utan att Sander föddes först senare. Och så fråga Arthur att: "Vem lekte med mig då?" (Han mena att Sander ju haft honom att leka med, men vem hade han?)

Jag har ju mått bra. Hade hemsk godishimo förra veckan (och jag tycker inte ens om godis!) och rör inte alls på mig (men det skyller jag på tidsbrist). Idag ska jag gå på en gå/jogg länk. Och orsaken är att mina ben har börjat bråka och de har de inte tidigare gjort, men tidigare har jag inte heller varit så stillasittande. Iaf så gör det ont i benen nedanför knät, restless legs har jag listat ut att det kan kallas. Körde en dag med stödstrumpor på jobbet och det funka utmärkt. Sen har jag också köpt magnesium. Men motion är säkert bäst av allt. Ibland känner jag lite av foglossning när jag stiger upp men jag kunde ändå göra en mini joggrunda nån dag sen och det gjorde inte ont så ännu är det inte så farligt. Måste bara hinna jogga lite innan det blir värre. Ja, för joggning är ju nåt jag inte gjort på 17 veckor men nog så gärna sku villa göra (efter vecka 13-14 har det bara varit lathet och tidsbrist att skylla på, nu är hemoglobinet helt ok).

5 års bröllopsdagen




Dethär är så exakt vi. Tråkiga, opolerade och bekväma. Jag gav väl Micke ett alternativ på att gå ut och äta, men egentligen var det inte ett alternativ. Vi låg i soffan och såg på serier från 6 till halv 10 (då jag nästan somna i soffan) och åt nachon, Micke drack lite Sol-öl och åt glass. Precis vad vi sku ha gjort förr i världen, då för 5 år sen när vi inte ännu hade barn. Vi titta massor serier, åt massor glass och åt alltid framför tv:n. Nu med barn har vi aldrig på tv:n för annat än barnprogram då de är vakna och eftersom jag och barnen går och sova nästan samtidgt så hinner jag och Micke aldrig se nåt tillsammans. Så dethär var bara mer än perfekt. Så perfekt det kunde bli. Bästa 5 års bröllopsdagen. Och så härlig min man är att vara med på tumis och så bra vi funkar ihop utan barn. (Och det är ju absolut inte barnens fel men när barnen är med så hinner vi inte alls prata och det blir just därför massor stön och suck och strul och det är väl bara så att vi borde bli bättre på att sätta de vuxna i första hand och inte alltid barnen).

fredag, februari 14

14.02.2014

5 år sen var jag vackrast i världen, lyckligast i universum och hade de absolut bästa människor omkring mig. Det är en dag jag aldrig kommer att glömma och den dagen som är den absolut bästa dagen i hela mitt liv. Jag var så kär, så lycklig och allt var så fint. Maten supergod, stämningen mysig, massa lekar och program och utmärkt bänd.

Idag morse for jag iväg halv 7, Micke sov då brevid Sander som hade kommit tassande till vår säng klockan 6 (och lyckligtvis somnat om!). Jag lämna ett brev och en mars och en snickers åt honom. Han förde
barnen till 9 och for på jobb till 2, jag hämta barn 4 och kom hem med dem och Micke kommer hem imorgon där 16.30. Jag har ren hunnit ringa irriterat samtal om hur han glömt att ge rätt matsaker åt barnen till morgonmål och att det nu blir gammalt och måst slängas och sånt fiffigt. Och just nu är jag helt utmattad. Mera död än levande. Men en fin och minnesvärd dag blev det och en som jag faktiskt kommer att leva på länge.

Jag hade ju sista dagen på jobbet idag, eller praktiken ja. Jag hade massor att göra och inte blev jag nu klar. Jag har ändrat en sak i en databas på sådär 600 produkter och det har krävt alltför mycket klick-koncentration och annars har också hela dagen gått framför datan. Men så hade vi avskedskaffe åt mig. Alla 20 anställda var där och sa hejdå. De två ägarna prata så fint om mig. Hur jag inte är rädd för att göra arbete (ja för jag har haft intressanta uppgifter som att såga hyllor, skruva ihop hyllor, sortera skruvar) och om hur jag gör ordentligt och bra arbete (alltså jag kan bara inte göra nåt dåligt om jag vet hur det kan göras bra) och att jag också är klipsk och om hur  "ihana luonne" jag har. Det värmde så massor att höra. Sen fick jag ännu blommor (som beskriver mitt luonne), vävbara reselyktor (2 stycken så att barnen inte sku gräla), kort med fin text, ett utmärkt arbetsintyg och ett fint bidrag. Speciellt mycket värmde det att veta att om de sku ha resurser så sku de anställa mig (men jag har hela tiden sett att de inte egentligen har behov för nåt jag sku kunna tänkas göra). 

Och nu väntar jag mest på morgondagen. Mamma tar barnen nångång 1 tiden och sen ska jag bara vara för mig själv hemma i 4 timmar tills Micke kommer hem. Sen ska vi ligga i soffan hela kvällen och se på serier och äta glass och tapas och bara ta det lugnt. Just nu behöver jag det faktiskt. Och ja. Idag är jag i 19+0. Ofattbart det med.

måndag, februari 10

4 åringars tankar

Jag älskar när jag får höra saker ur barnens perspektiv. Det ger så massor åt mig.

Idag sa en i personalen att också Arthur hade pratat om babyn när nån annan också sagt att de ska få baby (Sander har nu i några veckors tid varje dag frågat om jag har baby i magen och sen klappa på magen och sagt "Hej, baby!). Och sen hemma när jag laga mat idag så prata vi mycket om dagis och hur det varit och om babyna på Sanders sida. Och så fundera Arthur på bröder och systrar och att babyna är helt nakna när de kommer och sen börja han fundera på om de inte är för små för att börja på lilla sidan på dagis. Han tänkte ju att babyn måste vara nånstans när mamma och pappa jobbar. Så jag berätta att nån måste vara hemma med baby och att mamma är i början. Nå sen fundera han hur det då ska gå när jag för dem till dagis (så för honom är det alltså självklart att vara på dagis!). Då sa jag att jag nog kan föra och att får babyn komma med. Och det passa nog bra, så länge Arthur sku få sitta bak i mitten. Sander sku sitta i Arthurs stol, Arthur i mitten och babyn i bilstolen. Så det var klart så.

4 åringar är så härliga när de ren tänker och funderar och ifrågasätter!

söndag, februari 9

Sista veckoslutet

Och så börjar denhär dagen också gå mot ett slut. Men nu är det lite kvar och sen är det skönt när det är över. Exakt 5 dagar praktik kvar och jag är klar! Inser inte vad det innebär studiemässigt utan mera detdär med att hinna med.

För vår familj har det funkat dåligt att vi båda jobbat heltid. Barnen har inte lidit utan fått ett bättre förhållande till sin pappa då de alltid haft 2 pappadagar i veckan (Igår förstod de inte ens riktigt att vi båda kunde vara lediga samtidigt). Men jag har lidit för jag har inte hunnit med alls. Och det som speciellt lidit är vårt förhållande. Igår kom Micke hem från en kompis 12 tiden på dagen, före det hade jag senast sett honom tisdag kväll. Och sen när jag är på jobb så kan jag inte prata timtal i telefon och när han är så kan han inte heller. Så våra samtal har handlat om vad barnen ska ha på till dagis, hur det var när man lämna på dagis och hur det var när man hämta på dagis. Och jag har haft mycket förväntingar på de dagar Micke är 4 timmar ensam hemma och alltid slutligen blivit störd och besviken fast nu Micke alltid damsugat och städat undan. Jag har så mycket jag sku villa få gjort men har aldrig möjligheten och då känns det så fel att han sku kunna och inte gör nåt (mest för att han helt enkelt inte ser och märker det). Det sku säkert varit bättre för oss, förhållandemässigt om vi båda hade dagsjobb och alltid var lediga kvällar och veckoslut, men då igen sku barnen ha haft 5 dagars dagisveckor och det sku jag nog heller inte villa. Så slutsatsen är att jag ska ha ett deltidsjobb i framtiden. Så är det bara. Iaf så länge Micke jobbar där han gör (och han har nog inga planer på att söka nåt annat för han trivs så bra)

Och 15 nätter. Så många är det kvar till Thailand. Och alltså 5 nätter tills det är fredag igen och det är min sista fredag-fredag på länge (vet alltså inte hur länge för jag har inte hittat nåt jobb att söka). Och nästa fredag har jag och Micke 5 årsbröllopsdag!!! 5 år. Inte undra på att det är tungt ibland. Jag har faktiskt beställt bort ungarna till lördag-söndag och det väntar jag massor på (på fredag ses jag och Micke inte alls för han jobbar ända till 12 på natten). Idag konstatera min smarta Arthur att i vår familj tycker alla om varandra och så fråga han om jag tycker om pappa. Så konstatera jag att jag ibland tycker mera och ibland mindre om honom men att jag nog alltid älskar honom. Det var han nöjd med och sa att han tycker mest om pappa!


Och idag gjorde jag nåt vi aldrig gör. Köpte leksaker åt barnen i Citymarket. Jag hitta en röd turtles (rafael för sådana som icke är så insatta) och Arthurs absoluta favorit är den röda. Han pratar turtles och ritar turtles hela tiden. Och den röda var i poisto-lådan och det fanns 1 kvar. Den kosta nog 15 euro men den var så han. Så jag satt den i gömman i kassen. Men Micke tyckte han sku få den nu (Micke är också en turtles fantast) och så hitta vi en 5 euros dinosaurie åt Sander och så fick nu Arthur den nu. Och han var så nöjd, så nöjd. Sa till och med att nu behöver inte pappa mera leka med honom för han kan leka med turtlesen (annars ska pappa leka hela tiden)

Och jag är ganska strikt med vad barnen får se för filmer/serier och turtles är en förbjuden serie, man ska var 6-7 år för att se på det. Men ändå, så är Arthur helt inne i det, bara på basen av vad vi berättet och han sett i leksakskatalogerna och intron till gamla turtles på youtube.




Solkärmer

Idag är min och Mickes första gemensamma lediga dag på evigheter och på förmiddagen fick jag en timme för mig själv här hemma och det är precis det jag saknat mest. Att nån stund kunna vara själv hemma. Men den timmen gick alltför snabbt eftersom jag försökte hitta den ideala solkrämen och det blev allt för invecklat.

Den sku inte innehålla A-vitamin. Inte heller oksibentson eller Bentsofenoni 3. Inte heller parabener, alkohol, "hajusteita" och helst inte mineralolja heller. Sen blev detdär med nanopartiklar alltför invecklat. Som gravid borde man använda fysikaliskt skydd (och inte kemiskt som påverkar hormoner och sånt) helst med "sinkkioksidi" eller "titaanioksidi". Men sen var plötsligt allt som är nära nanopartiklar och mikropigment och allt fysikaliskt skydd också dåligt eftersom det kan sugas in i huden och aldrig komma ut och göra fiskar sjuka osv. Så jag fick ingen klarhet i det. Alkyl Benzo fanns i de flesta solkrämer jag titta på och det var tydligen helt safe. UVA och UVB skydd var också viktigt

Det jag sist och slutligen beställde var:

Åt barnen
 -ACO Lasten aurinkosuihke SPF 30 150 ml
-ACO Lasten aurinkopuikko SPF 30 14 g

ACOs dehär krämerna var parabenfria, alkoholfria, utan färgämnen och luktämnen. De är både kemikalsika och fysikaliska och jag vet nu sen inte sist och slutligen hur bra de är. Vi har från förra sommaren en Sebamed som vi också tar med och sen en Eucerin mikropigment (den är ju bra för ren små barn men den är så klottig). Andra potentiella var Sebamed 50+ eller Eucerin 50 + eller La Roche-Posay Anthelios 50+. Men sen plötsligt beslöt jag att 30 räcker för då har det mindre kemiskt skydd men man måste bara sätta oftare och det borde man ju ändå göra. Sen har de ju långärmade uv dräkter så krämen kommer på benen, händerna och i ansiktet.


Åt mig


Favora Sensitive Sun Gel SPF 15 150 ml
  Eucerin Sun Sensitivity Creme-Gel SPF 25 150 ml Eucerin Sun Sensitivity Creme-Gel SPF 25 150 ml


ACO Aurinkovoide SPF 15 200 ml
Många resor för min del har blivit förstörda av att min hud inte klarat solen. Det har börjat klia så in i norden. Det kan ha berott på att den har varit för torr och fått fel av solkärmer som har för mycket skrot i sig (fick just sån reaktion ifjol när jag på hösten smörjde in mig i nivea fuktighetskräm). Ifjol i Thailand gick det bra. Jag hade skött min hud och fuktat den före och den mådde bra. Sen är Eucerin sun sensitivity creme-gel också utmärkt för det. Därför var den ett måste för mig!

Favora Sensitive Sun Gel var helt ny. Den har bara mikropigment skydd och passar också barn. Den var parabenfri och utan "hajusteita" och färgämnen.

ACO:n igen var med kemiskt skydd men den var jätte vattentålig och så var den: "Hajustamaton, väriaineeton, alkoholiton ja parabeeniton"


Vi får se hur de verkar!


(Och nu har jag iaf nåt att kolla tillbaka på för framtida år, jessus sånt projekt att reda ut sånthär)






























































torsdag, februari 6

Ännu mera dagisfunderingar

Man kan se på saker från så många olika perspektiv och så är det ju omöjligt att säga vilket som är rätt.

Jag dagisangstar helt hemskt för tillfället. Vad ska vi göra med dagsiplatserna i mars om/när jag inte hittar jobb. Hur ska det fortsätta i augusti om/när vi får baby.

Barnen har efter julen varit på dagis 6 veckor och före julen så var de ända från augusti där. Men nästa vecka är första veckan (och säkert sista) de har 4 dagar och på hösten hade de många gånger 5-6 dagar ledigt mellan dagisdagarna. De var också hemma 2½ under julen och nu har de 4 veckor ledigt och på sommaren sku de kunna ha 2-3 månader. På basen av det så är det inte så dagisförstörda. Jag ser inte att dagis sku ha hämtat med sig nåt hemskt. Sander knuffar ganska hårt men det är för att han hänger efter Arthur och hans kompisar på eftermiddagen och de knuffar (på lek) medan Sander inte förstår den leken än. Arthur har svårt att somna på dagiskvällarna när han vilat där men annors ser jag nog inget värre fel på barnen.

Och jag kommer så bra ihåg då när jag inte hade barn. Min åsikt var då att förstås ska barnet få vara med sina kopisar och i sin omgivning, att varför ska de tas därifrån bort. Dagis hörde ju till deras liv.

Sen blev jag mamma till en liten mammig Arthur (nu är han helt pappig eftersom pappa kan leka med smålegon och bygga med dem och rita turtlesar och sånt som mamma är så ointresserad av och dålig på). Då börja jag tycka synd om barnen på dagis. Tyckte att barnen förstås allra helst sku vara hemma med mamma eller pappa.

Men nu vet jag inte mera var jag är. Nu har ett nytt perspektiv kommit till mitt huvud. Och det är att släppa taget och låta barnen se och lära sig att det finns nåt annat i världen och andra sätt och att man ska anpssa sig till det. Lära sig fungera i grupp. Och det är ju ett krångligt perspektiv, för när är det lämpligt med sånt? Och är det nödvändigt? Måste man göra som alla andra? Måste man vara del av gruppen? Och troligtvis inte, man kan hemskola och hemsköta och vara i full kontroll. Vara den som enbart inverkar på barnet. Men sen tänker jag perspektiv, gruppdelaktighet och sen blir allt igen helt omvänt.

Och just nu är jag säker på att Arthur får vara på dagis hela tiden. 3 dagar i veckan. Antingen 9-12 (vilket säkert stöter på mycket motstånd av Arthur) eller 9-15/15.30. Sander har jag ena sekunden tänkt ta bort, andra sekunden hålla kvar och så blir jag igen helt snurrig.

Och ja, så var det ju ännu mina eventuella studier (om jag kommer in då). När ska jag börja och hur påverkar det systemen?

Sista matdagboken

Dethär var sist och slutligen så otroligt tråkigt så jag slutar efter nu och gårdagen alltså.

Morgonmål 6.15: 2 Lidl pumpafrösemlor med skinka, kalkon och tomat. 1 mandarin. Massa te och vatten.

Lunch 11.00: Gårdagens nudlar och räk-grösaks grön curry. 1 grekisk yoghurt med nån färdig sås på.

Mellanmålskaffe 13.00: Kakao och 2 mandriner

I bilen påväg efter barnen före vinterjippo 15.30: En "dubbelmacka" och äppel

På vinterjippot 17.30: Barnens grillkorvsrester, kanske ½ grillkorv och deras runebergstårtsrester.

Kvällsmål hemma klockan 19: Koka risflingsgröt på mjölk åt oss alla och vi alla åt. Mandarin med.

Och så var matdagboken för nu avslutad.

Slutsats: Jag äter mer än tillräckligt men aldrig så att jag blir för mätt utan just så att jag klarar mig bra till nästa måltid. Jag äter tillräckligt varierat och tillräckligt med frukt och grönt. Alltid sku matvarorna kunna vara bättre och näringsinnehållet bättre men jag tror på att tillräckligt är bra nog och att variation är nyckelordet. Jag är en brödätare och det gör min mage mätt och utan bröd sku jag måsta äta såna sjuka mängder mat.

onsdag, februari 5

Om nyheter

Jag var en 11000 som svara på enkäten om dagvården.

Mina poänger var precis de som hs.fi lyfte upp (kan inte länka dit för har ren läst 5 artiklar men det står i princip samma som på IL):

-För stora grupper (Arthurs sida har 30 barn från 3-5)
-För lite personal (Ibland tror jag de är bara 3 men oftast är de nog 4 på Arthurs sida och det är också alltför lite)
-Jag sku gärna veta mera om deras dagar och principer och så (jag fick ju shock före julen när jag hörde att lilla sidan har en "bur" (lekhäck) dit barnen sätts om de gör något fel)

Dethär var alltså vad helsingin sanomat lyfte upp. Det jag såg som viktigaste resultatet.

När X3M nyheterna (och alltså Yle) rapportera om saken var slutsatsen att föräldrarna är nöjda med dagvården och allt vad de är nöjda om. I en snabb sista mening nämndes att semestergrejer oroar och för stora grupper. Bilden den nyheten gav var helt annorlunda.

Hbl igen, som jag nu inte läst så noggrant än, lyfter främst upp att det är barnen det är fel på. De är våldsamma och föräldrarna kan inte säga nej. Och så glöms det bort det viktigaste. För stora grupper och för lite personal!

Mindre grupper och mera personal tack! På lilla sidan 1 skötare per 3 barn och på stora sidan 1 skötare per 6 barn. Åtminstone. Helst en som alltid är i reserv.

tisdag, februari 4

Matdagbok tisdag 4.2

Morgonmål 6.15: Naturell yoghurt, mysli, 3 rostbröd med kalkon och tomat. Vatten och te.

Lunch 10.40: Samma pasta med kidneybönstomatsås som igår. 1 skalad morot. 2 realbröd med skinka och ost.

Eftermiddagskaffe 13.15: Te, en liten rulltårtsbit som bjöds av en kollega som hade födelsedag och 1 äppel.

Efter butiken snack 16: Var till Lidl efter jobbet och har haft grymt godissug på sista tiden. Är helt kopplat till graviditeten för på riktigt tycker jag inte ens om godis. Köpte en liten puuha pete ask när jag såg den vid kassen. Åt 2 stycken hemma men de smaka blä.

Middag 17: Grön thai curry med räkor, champinjoner, zuchini, paprika och broccoli. Nudlar till. Runebergstårta som efterrätt. Mjölk.

Sander håller på att sätta all majs på sin tallrik...



Kvällsmål 19.30: En halv kiwi (Sander tog min andra halva), 1 mandarin och en halv semla.


måndag, februari 3

Matdagbok måndagen 3.2

Jag har en stund funderat på att föra matdagbok. Mest för att dokumentera för att det är intressant att senare se hur man ätit just då. 

Morgonmål 6.15: Skål med Lidls naturella yoghurt och rainbows tropiska frukter mysli (den är god!). 3 real bröd med oivariini mindre salt, kalkon och tomat. 1 liter vatten och en stor termoskopp te.

Kaffepaus 9: 1½ dl kakao från kaffemaskin

Lunch 10.45: Tomat-morotpasta (pastan bestod till 25% av pureade grönsaker) med sås gjord på vitlök-morot-kidneyböner-mutti körsbärstomater burk-kryddor-creme fraiche och 3 broccoliblommor. 1 realbröd med smör. 1 äppel.

Mellanmål 14.15: En till kopp kakao (brukar nog hålla mig till en om dagen men idag blev det två), 1 banan och 1 realbröd med kalkon.

Middag 18.00: Vi alla for och simma efter att jag slutat och därför hade jag igår redan gjort köttfärssoppa* klart. Jag åt rejält av den och 1 knäckebröd med smör.

Kvällsmål 19.30: Barnen äter alltid kvällsmål och jag äter ibland. Idag såg jag en halväten fil i kylskåpet och åt upp den så att den inte sku behöva slängas. Sen åt jag några äppelbitar som Sander lämna. 


*Soppan. Soppan var god. Först blev Arthur så besviken när jag sa vad det var för mat men sen slutligen så tog han till 2 gånger. Så den fick väl godtjänt. Men jag fattar inte hur 5 potatisar sku räcka till 6 portioner. Jag använde 400 g maletkött (som receptet), men ca 10 potatisar och 3 morötter och det blev ändå riktigt bra. Så onödigt att överdriva med köttet.

söndag, februari 2

Spontana söndagstankar

Hatar att det blir en utedag på en hel vecka som består av 7 dagar. Det är inte jag. På lördag förmiddag har vi jomppa (och det är riktigt roligt) och igår hade vi gäster på eftermiddagen (vilket också var riktigt, riktigt roligt) så det enda vi var ute var före jomppan i 45 minuter när vi ploga snö och sen snabbt efter lunch när vi gick till närbutiken. Så idag har jag försökt ta igen det, bra, snöiga vinterdagar känns sällsynt. På förmiddagen börja vid med pulkabacke och efter en stund testa vi skidorna (och det gick bra så nu måste jag bara köpa stavar åt barnen) före det var dags för lunch. När Sander somnat i vagnen gick jag och Arthur och skrinna och jag var igen helt förundrad över hans stil och fart, han är på alla sätt så över min nivå. Men Sander kunde inte sova länge i vagnen (vi brukar alltid klä av honom och lyfta honom i sängen efter att han somnat i vagenn) så sen kom vi in. Sen efter mellanmålet och att jag fått ena spjälsängen såld så gick vi till isen och där rutcha de när från ett berg på en ö och där hänge vi en timme tills Micke kom efter oss och vi for till butiken. Men jag vill ha mera. Mera utedagar. Jag vill skida på isen med barnen, skrinna mera, åka mera pulka. Och jag vill göra det dagtid. Nå, två veckor kvar.

Och Sander. Min lilla hyss-Emil.

Och nu sku jag fortsätta skriva en massa, men det hände en massa och nu måste jag i säng. Titta på UMK igår till slut och det känns idag. Men Sander. Dethär veckoslutets "hyss": Komma ut från duschen med en dyblöt trasa över huvudet och gå till sovrummet. Stocka vessan med en massa wc-papper, var ett evighetsprojekt att få upp det men jag klara det! Idag i Prisma så satt han sin överraskningslegogubbe in i roskisen (som var tom och inte gick att fås upp) och sen en stund senare fick han en marinadflaska att crasha i golvet. Och dethär var då en liten del.

Nu. Godnatt