Koh Samet

Nu ska jag snart påbörja andra natten på Koh Samet. Ön har varit en positiv överraskning och det har egentligen alla resans ställen varit. Jag gillar att det är mycket thailändska turister på ställena och att det inte endast är uppbyggt för utländska turister. När vi åkte över från Ban Phe till vårt hotell Vongduan Resort så var alla andra på båten thailändare än vi. Och idag ville några thailändrare (nu antar jag nog lite, men asiater iaf) fota sig själv med barnen. Här på Koh Samet finns förstås också mycket europeiska turister men det har ändå en såndär chill charm på sig som jag gillar. Och så kan man gå barfota hela tiden, "måste" äta allt på stranden och så är vattnet helt härligt klart och stranden vit och finkorning. Och så säljs kokosnötter på stranden, och färska frukter och det är helt så pardisiskt det kan bli.

Arthurs hud har inte tagit dethär klimatet/vädret/solen riktigt bra och den har blivit rödnippig och kliande. har ni googlat och kommit fram till att det säkert är miliaria, eller värmeutslag. På nätterna har kliande stört och jag sku villa ha ACn varm men det hjälper igen honom när det är svalt. Sen har vi också rätt liten säng här på Koh Samet och jag och barnen delar en smal dubbelsäng (den är säkert bara 140cm) så det är inte lika bekvämt som i Mae Phim. Men vårt thaivilla är annars mysig och funkar bra.

På fredagen, dag 4 väl, så var vi bara vid poolen vid hotellet i Mae Phim. Åt en fantastistk middag med limekoktfisk och minihummerstjärt och allt möjligt sjukt gott. På lördagen for vi före 9 mot Ban Phe och båten som sku fara därifrån 10 (nå den for kanske halv 11) mot Vongduen på Samet. Mamma mötte oss när vi var framme kvart över 11 och så åt vi lunch, simma i havet, fick rummet, Sander sov (yes!! andra gången under resan), jag gick och titta till mammas ställe, vi köpte chokladpannkakor åt barnen, simma i poolen och åt middag. Idag, ren dag 6, hängde vi vid mammas strand Ao Cho hela dagen. Härlig strand och ännu klarare vatten. Men det fanns för lite skugga där och fast jag smörjde mig flera gånger blev mina axlar för röda, barnen är också lite för röda på sina armar så imorgon är det skugga som gäller. Vi var på mammas sida från 9-16 och sen simma ännu barnen lite i poolen när Arthur så gärna tränar på att simma och dyka (han vill inte dyka i havet när det kommer salt i näsan). Barnen fick kokt spagetti till middag och de var saliga och åt nästan allt med ketchup. Deras ätande är nog så skumt här men bra om det nu får nåt i sig. Semester tänker jag, semester. Sander somna ren under sagan (för han sku ju inte sova på dagen fast han ren vaknat före 7) och Arthur somna å snabbt.

(Och jag fick detta inte upp igårkväll, så försöker idag på morgonen)

(Micke har hållit i kameran några gånger och resultatet är att det finns foton av mig men så värst normal ser jag inte ut på dem)

Mae Phim dag 2 och 3

Här går dagarna i alltför snabb takt. Jag vill inte. Thailand är bara så mitt land.

Nå. Andra dagen vakna vi utvilade. Spendera förmiddagen på Mae Phim stranden, åt lunch och eftermiddagen vid poolen. Sander och Arthur fick hamburgare till lunch och det är väl den enda matmaten Sander ätit. Han är inte så förtjust i nya smaker. Arthur gillar ris och smakar på det mesta.

Igår var vi spontana och hyrde en mopo med sidovagn. Vi fick den genast och så puttra vi iväg 30 km till BanPhe och där gick vi på Rayong Aquarium. Arthur somna på tillbakavägen och så stanna vi på Coca-Cola stranden för lite strandliv. Åt glass och simma och byggde sandkakor. Hemma vid hotelle var det poolen som gällde igen och Arthur har lärt sig simma framåt under vattnet så långt han kan på ett andetag. Det är väl början till simmande det. Roligt att se hur han utvecklas.

Jag växla också pengar i Ban Phe, på banken. Kursen där var 43,99. På flygfältet i bankok var den 41,99 (och dumt nog trodde jag att vi inte sku få växlat här så jag bad mamma växla där åt oss). I Finlands forex var den typ 41,5 och på fältet i Finland under 39. Så, slutsats: växla på bank i Thailand.

Hitresan

Oj, oj, oj, oj. Var ska jag börja? Har ju så massor att dokumentera. Nå. Vi är här och vi har nu varit i Thailand i mindre än 24 timmar men det känns å ena sidan ren jättelänge och samtidigt 24 timmar som jag helt räknat bort före resan, vi sku ju bara vila och återhämta oss.

Flyget sku inte ha kunnat gå bättre. Att inte ha ett barn i famnen emot ifjol då jag hade är så enorm skillnad. Dethär gick ju som en dans på rosor. Dessutom var högst hälften av planet fullt och det fanns massa extra platser.  Jag hade valt två tvåans rader åt oss (med två platser alltså) men Micke fick sen en tredje att sova på. Vid 9 släckte de i planet denhär gången coh då släckte vi barnens skärmar. De hade nog först svårt att lugna ner och hitta bra sovposition men när jag stängde mina ögon och låtsades sova så satt Sander också huvudet i famnen och kunde sen somna. Senast halv 10 sov båda. Jag satt med Sander och hade hans huvud i famnet till 1 tiden då jag hade så avdomnat rumpa och baksida och ben att det inte mera gick. Nå tydligen kunde han också sova på en dyna när jag stod coh jomppa benen. Arthur valde en sittposition att sova i och jag försökte sitta brevid honom och vakta att Sander inte sku falla men till slut var Sander konstant tokigt så jag gick tillbaka. Arthur vakna halv 3 finsk tid när det börja strömma ljus inför fönstren. Han var en sån solstråle, som han väntat liksom. Sander sov sig igenom allt det, morgonmålet, mitt packande och springande på vessan och när jag satt honom sittande på egen plats med bälte på och vakna finska klockan 4 när planet var på 3000 meters höjd och sjönk snabbt och det gjorde ont i örat. Då var vi 15 minuter från att landa. Lite tuggummi och allt blev bra. Hade ingen aning om att han hade så bra sömngåva.

Allt funka bra på fältet i Bangkok och barnen åt lite morgonmål efter att vi fått väskan ooh vi satt sommarkläder på. Ut och där vänta vår taxichaufför. Oriental Escape hade jag beställt med och funka utmärkt. Fanns två bilstolar åt barnen. Vet inget om kvalitet eller om hur bra de var fastsatta men vi hade nånstans att sätta barnen och de sov största delen av vägen till Mae Phim, en resa som tog ca 2 timmar. Micke snarka på som en stock men jag måste nog ändå hålla lite vakt här också, precis som i planet. Halv 1 thai-tid var vi på vårt hotell och det var genast: ”Nu ska vi simma” och ”Jag är hungrig” fast simma vann genast. Klockan är ju 5 timmar mer här så då var klockan halv 8 finsk tid. Som tur hade jag packat smart och simsakerna var högst upp. Barnen var i bassängen säkert 5 minuter efter att vi kom. Jag försökte få mig insmord, hämta handdukar och fixa mat på några få sekunder och det gick helt bra och vi fick vår första thaimat. Arthru åt ris och drack vattenmelonshake medan sander nu drack lite och åt inget. Gårdagen var helt skum med mattider och mat och barnen åt nu chips och glass (ja för i Thailand så ska vi ju ha glass! Och leksaker. Nu, nu, nu!) och morötter hemifrån. Krabba ville de ha på kvällen men det var nu ingen hit för dem. Men jag är glad att de vill prova. Mae Phim är lugnt och stranden titta vi bara på och doppa fötterna i men dit ska vi gå idag. Mycket skaldjursrestaurganer och mysighet som bara finns på små ställen. Vi hitta pannkakor igår och då hade han ingen lång lista med 20 smaker utan endast banan och choklad. Utmärkt! Mest svenskar är ju här och nån finne, men överlag minimalt med turister.

Igår var vi ännu vid 8 vid restaurangen men sen börja Sandergå så på övervarv så det var nattdags. 9 släckte vi lampan och jag sjöng en gång sov du lilla videung och en gång vyssan lulla. Och sen hörde jag hur Micke snarka (han sov med Arthur i huvudsängen) och Sander andades djupt. Gick och titta och Arthur sov med. Vi har stort rum och jag och sander sov på 2 stycken 1 metersmadrasser i ett avskilt hörn.  Jag somna också efter att jag varvat ner en stund för som reseledare med sina finaste barn så är det ju rätt intensivt och min sömnmängd hade ju varit minimal. Men 11 vakna jag av Sanders gråt. Han bara grät och hade hett (jag har så svårt med AC och att bestämma hur den ska va) och var helt förstörd. Vaggga omrking honom och gav tillslut värkmedicin om det sku lugna. Han drack lite vatten och vi kunde somna om. Halv 1 eller halv 2 vakna han igen och då kom det en spya i sängen. Han hade pratat och sett ut som om han sku spy ren när han somna så jag hade en påse brevd men jag hann ju inte genast reagera. Så spydde han lite i påsen och sen var det bra och jag drog bort smustiga lakan och så gick vi och sova på andra madrassen tätt intill varann (för han kom ju till min för att spy!). 7 börja det ljusna och han vakna och sa nåt men han somna om. Inte jag då förstås. Arthur och Micke har bara sovit. Snart i 11 timmar.
Och till 9 får de sova, sen ska vi äta morgonmål. Och Arthur är ju ren så stor att han kommer ihåg från ifjol. Han kommer ihåg att det fanns chokladflingor i Thailand och han väntar nu så på dem.

Och bilderna får nu vara totalt fel väg. 

Skiiiit vinter

Jag hade större förhoppningar på denhär vintern. Eller jag hade förhoppningar om att det sku bli en vinter och inte bara en jävla lång höst och vår. Och om jag bodde i egnahemshus utan barn och hund (vilket jag ju nu inte heller har, men tänker bara) sku det ju ha varit en bra vinter. Inget att ploga och snö som snabbt smälter bort.

Men jag har barn. Vi har skrinnskor, skidor, pulkor, snöspadar och snowboardar. Skrinnat har vi gjort. De 3 veckor det gick. Ifjol skrinna vi massamera. Pulka ha barnen också åkat några gånger och sen ner för isbacken men det sku ha fått vara mera. Skidorna gick de i en gång då det var lite snö (och sen gick jag och köpa stavar så att vi sku kunna fara på isen men sen smalt allt). Micke var med jobbet och snowboarda och mitt står för fjärde året oanvänt (och i år sku jag faktiskt fara). Snöspadarna har vi använt 1-2 gånger. Och det sku kanske vara okej, men det som inte har varit okej är det våta och regniga. Galonkläder på hela tiden i nån form och en miljon ton sand som kommer in. Alltid något vått och på tork. Har äntligen lärt mig uppskatta tunna galonhandskar som dras på tunna vantar (har tidigare envisats med inbyggda men då har barnet oftast svettig hand) så det är väl lite positivt. Men fan denhär vintern har varit kakka!!! Ingen vinter alls. Och så pratas det om att det är slut nu, att nu är det vår. Men fan heller, det blev ju aldrig ens vinter! Känner mig lurad. Nå som tur slipper jag allt med galonkläder idag och det har ingen skillnad fast det sku ösa ner varje dag i Thailand. Det är varmt regn och man behöver inte gummistövlar, yllesockor, halare, galonbyxor, yllevantar, galonhandskar, halsduk, mössa.

Efter denhär "vintern" behöver jag denhär resan ännu mera än vad jag trodde då i januari.

Så idag är det avfärd. Yihuuu! Jag slockna 9 igår och barnen hade somnat lite före det. Sander ropa konstigt nog 3 gånger på mig inatt (förra natten 0 gånger) och sen när Arthur ropa halv 5 så tog jag honom med mig. Sander vill inte komma mera till vår säng på natten så det är bara att springa in dit och sätta täcke på när han ropar. Men jag var klarvaken 6 så jag steg upp och fundera pengar och datasaker i 1 timme tills Sander vakna. Nu är mitt största bekymmer hur jag ska få slut nästan 2 liter mjölk, 4 filar och 1 liter yoghurt. Det känns helt omöjligt eftersom lunchen är klar och vi bara ska äta morgonmål och mellanmål.

Lyckligt lottad

Jag inser nog hur otroligt lyckligt lottad jag är. För jag är det. I min mage bor en perfekt passligt stor baby. Min mamma är världens bästa hjälp och stöd och meddela att hon hämtar barnen och tar dem övernatten så att jag kan packa. Och sen är det nu inte många nätter till (2!!!) tills vi beger oss till Thailand och sen efter några dagar kommer att bo några hundra meter från dethär:

Ao Thian beach på Koh Samet. Vi bor en strand uppåt, Vongdeuan, men man kan gå mellan stränderna.

Och babyn ja. Nu är det ren 20+2 och på torsdagen hade vi andra ultran och nu kunde också Micke vara med för mamma var snäll och kom till oss halv 8 för att se efter barnen. Allt var bra med babyn. Raka fötter, 5 fingrar, hel läpp, bra blodflöde i hjärta, kropp och navelsträng. Och så fick vi se hur den sög på tummen. Ca 20 cm lång och med en vikt på 340 gram, och medelstor och lite större än veckorna precis som med de andra. De har 4D i Lojo så man såg faktiskt helt hur den sög på tummen som en riktig baby. Det visa sig att moderkakan ändå var fram (jag missförstod det säkert i första och kanske man inte ens kan se det då) och därför har rörelserna igen varit rätt dämpade (har med alla haft den fram).Och lite mera verkligt blev det (men det är ändå otroligt overkligt) att vi faktiskt kanske ska få en baby i juli. Den är ju riktigt klar ren och behöver bara kött på benen:

Och vi fråga inte om könet. Eller jag sa genast vi kom dit att vi inte vill veta så att det inte sku gå som förra gången. Och jag säger som sist, könet spelar ingen roll. Jag vill inte ha ett tredje barn för att få en flicka och jag har inga drömmar om ett flickbarn, jag vill ha ett friskt barn och jag tänker vara en vettig, närvarande förälder och sen hoppas att mina barn också blir närvarande pappor så att jag får vara en närvarande farmor (jag tror alltså att enda fördelen med en flick är att då kanske man blir mormor). Men jag är ändå 95% säker på att det är en pojke i min mage och om det sku vara en flicka sku jag inte kunna hantera det. Jag kollar bara pojknamn och är bara så säker på det. Jag kommer att bli en 3 pojkars mamma och det har jag haft klart länge ren. Om det inte sku gå så, vet jag nog inte hur jag sku förhålla mig till saken.

Packningen

Okej, nu ska jag börja fundera på den. Packningen. Ifjol såg det ut såhär (och nu är jag igen glad att jag kan kolla i bloggen för hjälp).

I år kommer det med en liten kappsäck, sån som man sku få ta in i planet med, och sen stora rinkan. I lilla kappsäcken går alla krämer, burkar och mediciner och sen lite kläder. Jag tvättar gärna kläder där och tar med så lite som möjligt. I år kommer ingen potta* med men nog 20 nattblöjor åt Sander. Sen kommer två flytvästar med och simpuffar och simglasögon och uv-kläder. Barnen får ha på crocsen ren i planet och mina flip-flops är minimala. Rockarna för bli i bilen och inget extra med.

För planet blir det en ryggsäck med minidator, pysselböcker, pennor, häften, spel och byteskläder. Nåt att äta är ett måste när man reser med barn  i min värld (för man kan inte anta att de sku äta sig mätta på flygplansmat) men nu när vi far dit är det bara kvällsmål och lite extra som gäller så blir säkert frukt och smörgåsar.  Sen får barnen ta med sina dagisväskor och packa dit sina sovnallar, shorts och bilar/turtles/lite leksaker. Det gör det mera krångligt för oss men jag tänker mig att det är lärorikt att lära sig ta hand om sina egna saker och att själv hålla reda på nåt (fast jag vet att det är jag som i slutändan gör det).

I år har jag inte tänkt ta med nån vagn alls. Jag kommer säkert att ångra det i nåt skede, men det känns onödigt. Under våra 4 dagar i Mae Phim sku vi kunna natta Sander i vagnen men sen på Koh Samet där hotellet är på sanden och i början på djungel och vägarna är dåliga och obefintliga så känns det bara korkat. Och så ska den släpas på båt och hit och dit och bara för 15 minuter/dag då Sander ska nattas. Dessutom var Arthur 2 år 9 månader när vi var i Trapani, Sicilien och vi hade bara resevagnen åt Sander och Arthur sov då han sov. Jag tänker inte hålla fast så hårt på Sanders rutiner (fast han nu är ett rutinbarn) utan hoppas att han sku klara sig utan vila (och han gör det om han en dag är utan och sen sover länge nästa morgon). Sen tänker jag mig att han kan somna för stunder i båtar/bilar och att det räcker. Och sen får Micke gå till rummet och natta honom om det behövs. Där är det endå svalare. Så vagnen stannar här. Det enda vi använder den till här är för att natta Sander på dagen.


*Sander är inte så glad över att jag bestämt att han ska sluta använda pottan (eller egentligen rita han på väggen brevid pottan och jag konstatera då att den går bort (inte så myckt logik i det, men så var det)). Han håller sig för att skita jättelänge och har börjar få massa klickar i byxan. Sen vägrar han gå och kisa när man ser att han har nöd utan håller sig tills kalsongerna har en blöt fläck i sig. Men, han är snart 3. På dagis har han ingen potta utan använder byttan. På resan har vi bara byttor och han kan det själv med byttan och räcks upp för att stå. Han är bara lite envis min son.