3 års kalas

Födelsedagsbarnet: Sander Johannes Lönnblad. 3 år.

Morgonmål: Amerikanska plättar med bär och lönnsirap

Paket av mamma och pappa: En hot wheels transportbil och en liten hammare och spikar till stugan. Nöjd unge.

Kalas: Efter klockan 15 för släktingar och vänner.

Gäster: Farföräldrar, mormodern, Chride och Jennie, Jari och Dannu, Pedu, Tanja, Emil och Linnéa, Kimi, Karo, Claudia och Isabella.

Gåvor: Bilar. Stora CAT uteleksaker som verka superhållbara (och populära från Sanders sida). En spindelman drake. En massa papper i olika färger och lim och pinnar och annat pyssel (uppskattades massor av mig eftersom det var nåt vi inte har och vi har allt annat i alltför stora mängder). Hungriga hippon spelet (var en totalsucce men ljudet från det var förfärligt). En spindelman docka och modellera och sax.

Salt mat: Pastasallad och medwurstmuffins.

Sött: Chokladbollar, morotsrutor och farmors kryddkaka.

Födelsedagstårta: Glasstårta. (Jag tog en stor ugnsform och satt plastfilm  i den. Tog fram vaniljglass och smälta lite. Skar den i 1 cm skivor och placera ett lager längst ner. Sen krossad daim och kinuskisås på. Sen nytt lager glass. Sen hackat kex (sku ha varit bättre med daim) och sen ett sista glasslager. Sen tillbaka i frysen. Idag tog jag fram den när gästerna var här, stjälpte den upp på fat och satt på lite grädde och sen en massa strössel.) Succe!!!Iaf till smaken, inte till utseende....

Kroppen säger till och namnfunderingar

Idag är det exakt 10 veckor till beräknad dag. Endast 70 dagar alltså. Och jag är nog inte alls klar, inte ens nära på. Inte mentalt och inte konkret heller. Måste ju få färdigt en massa fotoböcker. Och måste preppa mig själv inför att bli 3 barns mamma. Jag måste orka fast jag inte sku och jag måste vara konsekvent och dra gränser för speciellt Sander. Jag måste leda barnen genom förändringen och det inser jag nu vilket jag inte fattade då Sander kom. Sen måste jag igen kunna släppa tyglarna för de äldre barnen och låta andra göra på sitt sätt med dem och ta hand om dem, sänka standarden och kraven på maten och aktiviteterna och allt annat. Som tur har jag ännu 10 veckor på mig att förbereda mig mentalt. Och sen är det ju hur Micke ska klara det och hur han tar det när han inte alls blir sedd och uppmärksammad. Hoppas att han sku ha lärt sig till en tredje gång och att inte de först 2 åren bara är gräl. Och sen är det ju amningen. Hur ska jag få det och funka denhär gången (boktips någon?).

Och nu måste jag bättre börja lyssna på mig själv och vila. Igårkväll kolapsa jag. Jag sku inte ha orkat städa undan efter maten och plocka och fixa allt och så mittiallt vid diskhon kände jag bara hur kroppen börja falla till golvet och plötsligt låg jag på golvet. Efter det låg jag bara i soffan, i en timme. Grät emellanåt och orka inget, helt slutpumpad på all kraft. Orka inte ens lyfta handen. Kände mig som en sten. Arthur var ju superorolig och jag försökte förklara om hormoner och att jag bara inte orkar. Och det känns så fel att jag inte alltid sku orka. Jag gör ju inget vettigt heller (som i att jobba) och är ju bara hemma. Men eftersom situationen är så så kräver jag otroligt massor av mig själv. Jag sköter allt, gör allt och är näst intill alltid lugn och sansad och vettig med barnen. Och igår var vi i Kyrkslätt på första maj och det var lugnt och inte alls stressigt men vi satt inte Sander och sova på dagen där och det resultera i katastrof och när vi kom hem så skrek han i en timme,  mestadels i min famn, över en pastillburk som jag borde kasta på golvet men vägra göra... Så till slut orka jag bara inte. Men idag har jag igen varit mera energisk också kanske för att Micke förstod att han måste "steppa up" och skötte igår hela kvällsrumban och idag morse hela morgonrumban. Sen fick vi ju det bästa besöket med små och stora norrmän och allt blev bättre. Men måste lära mig att ta det lugnt, inte alltid göra nåt vettigt och klokt. (Och bloggande räknar jag faktiskt som klokt eftersom det är bästa terapin för mig)

Graviditetsmässigt börjar jag känna mig tyngre. Vappmunkarna har inte hjälpt och brösten känns mega och likaså allt annat. Foglossningen har jag börjat känna ordentligare av och om jag varit stilla en längre stund liggande så gör det ont när jag stiger upp i benet mellan benen. Kan inte alls springa mera men nog som tur promenera utan problem ännu. Utöver det är allt bra och precis som det varit i tidigare graviditeter. Om jag behöver gå på wc så får jag superlätt sammandragningar och magen blir helt hård. Jobbigt är det på förmiddagen om jag går i butiken eftersom jag dricker så mycket te och vatten på morgonen...

Inför tredje barnet är den största stressen namnet. Det ska vara ca 5-6 bokstäver. Inte nåt som automatiskt blir smeknamn. Inte börja på A eller S. Inte vara bland de vanligaste namnen men inte vara konstigt heller. Jag gillar E namn. Edvin störtgillar jag men är lite för populärt. Elmer kom jag på att var bra men det är för bonidgt åt Micke. Robin var jag länge inne på men min bror konstatera att alla bara tänker på popsångaren. Lukas och Linus har jag också varit inne på men de är nu inte riktigt super. Sen störtgillar jag Vilde som namn men har konstaterat att det inte funkar. Så ja. Det finna inget vettigt. (Och om det sku vara en flicka så sku det säkert bli nåt i stil med Ingrid, Elsa och säkert Isabel som mellannamn men eftersom jag är så säker på att det är pojke är det onödigt att sätta energi på det). Jag tar mer än gärna emot namnförslag åt pojkar!!!

Antagen

Och ja så var det ju ännu dethär som var min fb status idag och som ju också måste komma till bloggen:

"Gratulerar, du har blivit antagen till Hankens svenskspråkiga magisterutbildning i logistik och företagsgeografi i Helsingfors". Jaaha. Så vad ska jag nu göra? Fortsätta studera och bli magister så som min plan var då för 9 år sen då jag blev student, eller bara nöja mig med min ena kandidatexamen och andra tradenomexamen. Sku kanske ha varit lättare om jag inte kommit in...

En längre diskussion om vad jag ska göra kommer senare.

Vappen 2014

Igår planera jag en wapp med gäster. Men sen 4 tiden så steg Sanders feber igen, han blev kokhet och ännu en timme efter att han fick värkmedicin var den 39,1. Och jag vill inte smitta ner andra barn med nån skum feber så jag fick inhibera. Var lite besviken men sånt är det ju. Bestämde ändå att vi ska wappa till det. Vappen är rolig som barn. (Och idag har Sander inte haft nån feber eller nåt, inte ens på kvällen.)

På dagis hade de pyjamasdag och alla var klädda i pyjamas. Arthur fick idag fara för han hade inte ont i öronen mera och han var bara från 9-12 så att vi sku hinna baka munkar på eftermiddagen. Sander hade sin 3 års rådgivning (105 cm lång och 17,5 kg!!! och mera super än super på precis allt) så vi gjorde det.

Sen baka vi munkar. Och vilka supergoda munkar det blev. Krispiga och goda. Jag försökte denhär gången knåda länge (i hela 5 minuter) och sen hade jag de runda bullarna och jäsa en stund i ugnen. Till nästa år måste jag köpa en bra syltinsprutare för det var gott med sylt inne men den jag hade funka inte mera.

Sen kasta jag snabbt ihop medwurstmuffins och de var också mera lyckade än jag trodde de sku bli. Rätt saftiga och inte torra. Sen hade jag också lagat potatissallad (kokt potatis, äppel, purjo och sås på 1 tsk dijonsenap, 1 msk vitvinsvinäger, 3 msk olja, peppar och pizzakrydda) och den var lika god som alltid. Sen fixa vi alla ihop spett efter att vi varit ute och det funka utmärkt. Barnen satt på pinnarna och åt inte och de gilla det massor när de fick laga. Jag bjöd in mamma så att det inte bara sku vara vi (och henne kan vi göra sjuk) och det var trevligt med lite sällskap för Micke somna efter maten. Sen klämde vi ännu i lite mera munkar och spreja nåt äckligt serpentinsprej på gården.

En riktigt, riktigt bra wapp sen trots allt. Det var roligt att göra det lite extra och det var bra matplanering från min sida. Skulle ännu baka focaccia men det sku nog inte ha behövts. Blev så massor över och jag är ännu supermätt. Munkarna var nog syndigt goda...

Tack tv:n!

Denhär dagen blev så totala motsatsen till planerat och jag har inte tagit det bra. Speciellt då jag inte hann/kom ihåg att dricka mitt te på morgonen och det börja kännas i huvudet. Sen så var ju natten väldigt hackig och jag var mycket vaken då med och har faktiskt känt mig trött idag.

Jag hade idag tänkt ha en förberedande dag. Wappen, första maj, Sanders kalas. Fundera mat och köpa mat och laga mat och gå promenad och få kaffesälskap. Istället har jag suttit länge på Mehiläinen, köat länge för antibiotika mot öroninflamation, rusat igenom en alltför stor Prisma, bjudit på färdiglådor som lunch åt barnen, grälat med Micke och däremellan haft tusen tankar snurrande i huvudet. Så när Sander vakna genast Micke fått honom att somna ute så såg jag tv:n som min räddning. Och nu börjar jag leva igen. Jag drack te, skala potatisar, rulla köttbullar, tömde diskmaskin och tvättmaskin och fick ordning på tankarna. Nu är jag redo att, igen, gå och handla och denhär gången med båda frågemonstrena. Eller ena frågar inte, han bara vill, och han vill allt. Som att åka skateboard nerför Prismas rulltrappor. Och så ska man svara nåt...

Alltså. Idag har jag inte tagit mina ändrade planer bra för vanligen så gillar jag faktiskt massor att vara med mina barn.

Och ännu: Sander jaa. Inga problem eller fel idag. Inga alls. Feberfri totalt. Lite hosta som låter äcklig ibland men that's it. Sku bara villa cykla. Och igår var han så sönder som jag aldrig sett honom. Konstigt.

Plötslig sjukstuga

Barnen var på dagis igår och allt hade varit bra och barnen var helt sig själv. Vi kom hem, Sander cykla, vi åt och så for vi och cykla igen och så kom vi in till buu-klubben. Barnen titta på buu-klubben och efter det så kändes Sander varm om kroppen men kall om händerna. En halv timme senare hade Sander superfrossa och frös och var helt hängig. 39,2 graders feber. Han darra och frös så att jag gav värkmedicin som han sen piggna till av och somna sist och slutligen vanlig tid fast han nu varit helt färdig i nån timme ren.

Jag gick i säng halv 11 och halv 12, just före Micke kom hem, så vakna jag av ett ljudligt och klart gråt. Fast det var Arthur. Han hade så ont i örat, så ont så ont. Han fick värkmedicin och fick komma med mig i sängen men hade svårt att vara och var så lessen. 2 var det igen helt olidligt och jag förklara att vi inte kan fara till nån läkare nu att vi måste vänta till morgonen men han hade så ont, så ont. Hitta barn-burana och gav det och efter en stund kunde han somna. Ångra att jag inte i Thailand köpt hem bedövande örondroppar eller vad det nu är de använder där...

Och så vakna jag nu, 6.45 och nu funderar jag vad det blir av denhär dagen. Sander har inte alls ropat inatt (inte ens 5-6 tiden som han vanligen gör) och jag har ingen aning hur han mår. Arthur ska jag släpa till läkare och hoppas att det lättar hans öronvärk. Sen ska vi väl alla förbereda vår stillsamma wapp fast planen ju egentligen var att båda sku vara på dagis.

Vårdag med Liessaari och cykelkung

Avfärden på förmiddagen blev stressig och jag glömde kameran hemma. Telefonen min var död men som tur funka Mickes så han fick fota. Vi gick till Lojos/Finlands vackraste plats: Liessaaris laavu.

Här uppe kan man stå och se ut över sjön och nere är det en megagrop och klippor som går rakt ner. När man går ner en brant stig kommer man till brasstället.

Jag försöker truga i 4 åringen tomatsoppan som jag packat med som lunch. Den var god men mina fördomsfulla barn fattar sig inte på gott. Min bakt surmjölkslimpa med gurka åt de nog.

Helt otroligt vilken snygg frisyr jag gått omkring med idag...

Vindstilla vid Lojo sjö. Och Sander föll inte i.

Sander sparkcykla och jag och Arthur och Micke gick.

Vid Liessaari bro vänta Arthurs cykel. Vi gick ut före 10 och hem kom vi halv 2 då Sander fick gå och sova. Jag städa, städa, städa för det var visning här idag. En vinsing med noll besökare. Skyller på vädret.

Under visningen var jag ute med barnen och tag fram Arthurs gamla pedalcykel. Sander ville inte först men när Arthur ville ha den så då ville han ju nog ändå. Jag höll i sadeln en stund så att han sku förstå hur pedalerna funka men jag kunde inte hålla i så länge för ryggen börja värka och jag kände grymt av foglossning. Så i 10 minuter stödde jag och sen gick det av sig själv. Och så stolt jag var. Och han med. Nu cyklar han med gröna cykeln med pedaler. Min stora lillis som om bara en vecka ren blir 3 år.

I en halv timme cykla de runt, runt, runt på planen och så tanka jag cyklarna emllanåt.

Arthurs vana och fart med 20 tummarn är nu helt super, så det var nog rätt köp.

 

Och sen när visningen var över så for vi och cykla lite till och så hitta vi lite vänner ute på en gård och så satt jag där och skvallra medan barnen lekte och sen var vi igen inne först efter 6 och fick bråttom med middagen. Så toppen dag. Ute säkert 6 timmar. Jee, jee, jee. Sånt älskar jag och inte alls så självklart när vi är hemma (i jämförelse med stugan).

Bilstolsstatus

Igår på eftermiddagen la jag upp vår 3 månader gamla britax kidfix bältesstol. Idag klockan 12 försvann den från oss. Jag har alltid varit utmärkt på att prissätta i underkant men det stör mig inte alls för nu blev vi genast av med den. I Mickes bil väntar ren en Britax adventure som jag betala lika mycket för som vi nu fick för kidfixen så det känns ingenstans att vi köpte den. Så nu ska jag då bara jaga en rätt ny, begagnad maxi cosi Pebble. Eller kanske låna/hyra av nån. Har nån? Eventuellt går också cabriofix. Behöver den från juli i sådär 8-9 månader framåt.

Men britax adventure är rätt smal för att vara bältesstol, rätt lätt (inget isofix) och kommer att funka utmärkt varsomhelst i bilen. Billig är den med.

Toppen fredag!

Morgonen börja vid 7 och Micke steg upp (!!!!) med Arthur. Jag steg ju också förstås upp för jag är morgonmänniska men så tog jag bara tidningen och gick och läsa den i sängen medan han fick svara på frågor och underhålla. Jee!

Sen blev det simhall och vi var borta i 2 timmar och kom hem superhungriga till färdig lunch. Dessutom var barnbassängen tom största delen av tiden och barnen kunde använda hela bassängen. Jag testa lite vattenspringande och det var ju riktigt kul.

Sen blev det dagsvila för Sander och film för Arthur och lugn i hemmet.

Efter mellanmålet cykla vi till Karisma loppiset hela familjen på rad (Micke var inte så nöjd för han har sån muskelvärk i benen efter att ha gått på gym...) och efter att vi gått igenom hela och hört på Arthur som "jag vill... jag vill" så for vi via citymarket och fick nya skor åt Sander. De nya Lassie skorna som jag köpte till honom för 3 veckor sedan är ren förstörda vid kardborrebanden. De håller inte alls mera. 3 veckor! Som tur fick jag nya men det håller säkert inte så mycket längre de heller. Vad är det med dagens skor?!

Och sen for vi ännu vi Pandora på sallad och pizza. Och det är så otroligt trevligt att äta där för portionerna är så stora. Min kycklingsallad var som 2-3 kycklingssallader på vanliga ställen och till det kom det ett ugnsvarmt bröd som var 15 cm i diameter. Och barnen fick slickepinnar och de är bara så vänliga där. Och ändå är det placerat på rutigaste stället i Ojamo mellan två barer.

Och sen kom vi hem vid 7 och jag var fylld av energi och fick uppstädat och lagat och orka fixa barnen sängklara medan Micke dog efter att ätit för mycket pizza.

Och nu hoppas jag bara på nån bra film på tv.

Vilken toppen dag alltså!

Kikärtsdille

Jag koka kikärter igår och idag har jag ren fått alla slut. Har inte lagat kikärter på evigheter och hade helt glömt hur otroligt massor jag gillar dem. Så igår kväll åt jag bara kikärter men idag har jag varit lite mera innovativ.

Jag rostade kikärter. Blev faktiskt supersmaskigt.

Jag gjorde en sallad med paprika, chili, persilja, olja, citronsaft och salt.

Och som middag stekte jag biffar. Där har jag mycket att lära mig. Jag mixa först kikärter, lite olja, persilja, citronsaft, citronskal, lök och vitlök. Men när jag smaka på det var det för starkt så jag bland i lite yoghurt. Nå, det blev för rinnande när jag stekte så blanda i ett ägg. Nå nu var det först rinnande och de ville inte forma sig så jag blanda i mjöl. Sen blev det mjölklimpar jag stekte. Bäst sku ha varit om jag sku ha satt lite vitlök i början och inte blandat i yoghurtar, ägg eller mjöl. Har nån bra recept på kikärtsbiffar/bullar? Såna som är lätta att steka och har bra konsistens?

Bästa påsken

Vi elda som dårar hela torsdagen och det blev aldrig varmt när det blåste så. Nå sen på fredagen kunde man inte mera vara inne i stugan för det var så hett....

Dethär är i stort sett stugan. 9 m2 sovrum och en minikök och ett vardagsrum.

Barnen har läst massa kalle ankor och pocketar. Också självständigt. Jee.

Eccu fotar.

Krattar och röjer upp och flytta sandlådan.

Och tälja och fila och hamra.

Påskäggsjakt.

Ytterst uppskattad påskgåva (det är ju så roligt att ge gåvor ibland)

Blått och soligt vid träkojan.

Världens vackraste.

Påsken har ingen betydelse för mig och jag är helt ute med påsken. Tur så hade nån präst/kyrkperson på dagis informerat Arthur om att påsken firas för att Jesus dog på ett lila kors. Tyvärr hade de missat att förklara vem Jesus var men jag tyckte att jag rätt fint förklara honom hur den historien gick till, konstatera bara att jag inte riktigt vet varför han dog och varför han sku sättas på ett kors och vad som egentligen var speciellt men det var säkert inte så viktigt... Sen förklara min mor att nu "sitter han på Gud fadern den allsmäktiges högra sida" och jag konstatera igen i mitt huvud att det är helt korkat att barnen är döpta för för mig är allt bara en historia, lite som en saga. Nå, det var viktigt för Micke, likasom kyrkobröllop var. Och kyrkan gör ju bra saker så jag är inte emot den på nåt vis, men att tro på Gud och Jesus och allt det gör jag inte.

Okej, tillbaka till påsken. På torsdagen for vi till landet och det var kallt och stormigt och supermysigt när brasan spraka och träden gunga och fåglarna kvittra. Vi fick allt städat och fredagen börja bra. Ecci och mamma kom också dit och vi elda bastu och det var nåt speciellt med påsken fast vi inte åt nåt speciellt och Micke jobba hela påsken. Barnen har lekt fint tillsammans och det behövs inte mera hållas så mycket koll på dem. Dessutom tycker jag om när barn kan vara fritt och inte alltid ha nån som kommenterar allt. Men därför gick det också tokigt, eller tokigare än tokigt och värren än värst och det sku ha kunna sluta i katastrof hela påsken. För på söndag när jag och mamma flytta om lite inomhus så lekte mina barn ute nånstans. Och mitt i allt hörde jag väl gräl eller så gick jag bara ut och så såg jag att min ena son höll fiskfileringskniven* i ett stadigt grepp runt den andra sonens hals. Och jag skrek, vet inte ens vad jag skrek, men mamma sa att jag skrek. Och dethär barnet förstod nog inte vad han gjorde, han ville bara försvara ett träsvärd som den andra tagit (eller hur den nu sen slutligen var). Som tur gick det inte värre än 2 ytliga skrapsår och patienten lugna sig genast han fick plåster. Och den andra fick höra om hur han sku ha kunnat ta livet av sin bror och så blev han rädd för att han sku hamna i fängelse utan mamma och pappa och så fick jag trösta honom med att barn som tur inte sätts i fängelse. Men ja, skräckslagen blev jag och så lärde jag mig igen att jag nog måste vara lite mera uppmärksam om vilka saker barnen leker med och att inte lämna knivar framme. 

Annars så var ju påsksöndagen superlyckad. Sander sov en natt utan att skrika (det hade han gjort 2 nätter före) och så sov båda barnen till 8. Arthur slog upp ögonen och kom genast ihåg påskharen och ägg och for på jakt. De var överlyckliga över påskägg och påskgåva och dagen var rutinlös och vi åt grötlunch nångång 2 tiden. Barnen fick chokladägg för första året och de var saliga. Arthur undra om man kan äta det bruna i kinderägget och efter det försvann det i ett huj. Av mig fick de ett kinderägg och sen ett påskpaket med spindelmannen sockor och en liten leksak: Arthur ett styroxflygplan och Sander en plastobil. Mamma överdrev förstås (när hon nu äntligen fick lov att ge chokladägg) och hade köpte megakinderägg åt dem, ett transformersägg och små ägg. Det var en chokladfylld dag och jag måste ju också äta så att inte barnen sku få i sig allltför mycket choklad. 

Men härligt solig och fin påsk och nu är stugan helt klar för sommaren och jag ser fram emot att vara där mera.

*Micke hade gett en kniv åt Arthur som han sku få tälja med men reglerna var nog alltför vaga och kniven blev tydligen liggande lite varstans

Igår, idag, imorgon

Igår var vi och titta på ett hem som kändes rätt. Absolut inte färdigt och inte nåt som var i min smak, t.ex. med wc från 1983 och träfärgat paneltak. Det är mycket större än vad vi tänkt oss, 136 m2, men supernära motorvägen och nära skog och väldigt lugnt. Och hemmet var rymligt och perfekt för oss. Har nu läst om silppuava wc och det finns plats för sån i badrummet och om man bara installerar sån så behövs inte hela badrummet remontas, och då sku vi ha 2 wc:n (vilket är ett måste). Sen sku ju köket måsta remontas, alla innertak målas vita och wc:n remontas. Men inget har aboslut panik och där kan vi båda se vår familj bo och också för en längre tid. Sku vara super, får se vad de blir av det. Men ja. Nu vet man ju när det känns rätt och när det inte gör det och då har det ingen skillnad vad man funderat före och om det är hus, gård eller läge som är viktigast.

Idag har jag sett en bugaboo buffalo vagn och jag är lite, lite avundsjuk. Sen träffa jag också en supersöt baby och en jättetrevlig mamma som tog kontakt genom bloggen. Jag uppskatta det massor, jag gillar så att träffa nya människor och att prata. Mina barn tyckte också om att prata och de sku nog ha kunnat prata non-stop. De har berättat om dagis och om lekar och visat kläder och vad inte. Men det är ju sällan vi träffar andra svenskspråkiga vuxna så det kan ju bero på det, eller så börjar de bara ta efter mig.

Imorgon ska vi fara till lande och vara där hela påsken. Jag har tvättat dynor och lakan och handla en massa mat. Fasar ren för morgondagens packning för det är så massor som ska med första gången. Men ska bli skönt. Lugn och ro och frisk luft och vårväder. Sen ska jag också läsa Ikea kökskatalog som mamma hämtat åt mig idag därifrån. Och så kan jag börja planera drömkök fast det är väldigt långt ifrån klart att jag ska få planera ett sånt. Drömma kan man ju alltid och så är det ju bra att veta vad man vill, jag är ju rätt otålig och saker kan gå snabbt.

Och i övermorgon är det 12 veckor till beräknad dag för baby nummer 3. Ofattbart!

Och just nu är mitt stora dilemma att ska jag se på Greys anatomi på fyran eller toisen kanssa på tvåan. Jag har helt fastnat för Toisen kanssa men trott att det kommer på lördagar och mest tittat på den från areena. Greys anatomi är jag inte så fast i men idag är det väl bröllop och det är ju alltid roligt. Svårt dethär.