Långt terapiinlägg.

Har stort terapibehov och nu får bloggen vara min terapeut. Undrar var dethär slutar. Och var det börjar.

Vår vardag. Det är en ända röra och ett ända pussel och jag är den som pusslar pusslet. Och det är också mitt fel att det är ett sånt pussel. Och jag har väl lite dåligt samvete för det. Sku det inte vara för mina studier så sku ju allt löpa på. Jag sku sköta barn hela tiden och hem och ibland hinna motionera. Jag sku hinna vila de dagar A och S är på dagis och ha en massa tid att titta på filmer. Men ren när jag skriver dethär så känns det angstigt i mig. Jag vill inte det mera, jag orkar inte med endast det, jag vill ha något annat, jag vill göra nåt meningsfullt och jag vill vara en del av något annat sammanhang. Jag vill inte sitta och stirra på Evidla dagarna långa och hålla i leksaker framför hennes ansikte, det är ju så tråkigt och vad är nytta i det? Jag tycker så om att hinna vara hemma, hinna prata med barnen och ibland leka med dem och gulla med Evilda och höra henne skratta och att lära barnen saker. Alltså vara en förälder. Men att bara vara hemma och att bara sköta barn och hem känns nu helt blä.

Men jag betalar nog ett pris för det. Och just nu är jag helt upp och ner och vet inte vad som är klokt. Nu har jag studerat halvtid, tar 17 sp på hösten. Och det är krävande kurser och intressanta kursera och jag kan inte göra saker dåligt. Jag hinner just med, just och just. Till våren planerar jag ta 32 sp, alltså heltid. Då sku jag kunna skriva gradu nästa vår och vara klar när Evilda är 2½. Jag vill så gärna göra det undan, och jag tycker ju så om att studera. Dessutom vill jag börja jobba och få lite mera pengar till vår familj och komma igång med min arbetshistoria... Men varifrån jag ska få tiden till studierna är ett mysterium. Och det är ju inte barnen som lider, det ser jag ju till. De kommer ju först. Det är ju jag och Micke som lider och Micke som också betalar ett högt pris. Vardagen, barnen och studierna tar all min tid och att vara en fru eller partner så är nåt som jag inte sen mera orkar med. Jag ger order om vad som ska göras och när och hur saker är och det är sen det. Arbetsledare är vad jag är, en enväldig, rätt ensam arbetsledare. Sällan pratar vi om nåt annat än om konkret vad som ska hända. Dessutom så tas ju all min studietid från Mickes lediga tid. Så när han inte jobbar på jobb så hänger han med barnen. Och det är här jag inte vet hur jag ska se på saken. Är mina studier bara en hobby eller är mina studier också viktiga för familjen? Är det bara totalt själviskt av mig att göra det? Min rädsla är väl att sen om några år då jag är ekonomie magister så kommer jag att få nåt jobb och kommer jag att få ett jobb där jag har nån nytta av studieran. Liksom om jag sitter i prismas kassa så är det ju helt korkat att jag nu studerar och sliter och håller på.

Men sen tänker jag nog alltid att vi klarar det. Fast ändå är en stor rädlsa att vi nån dag konstaterar med Micke, helt sådär på riktigt och inte just i stundens hetta, att vi måste gå skilda vägar. Och det är det sista jag vill. Så det är ju så fel att det är förhållandet som lider. Fast sen så har vi ju bestämt för länge sen att tills Evilda är 3 så händer inget. För sen lättar ju allt. Och vi är ju ett bra par, tycker om varandra (alltid nu och då iaf). Problemet är att jag kräver så massor. Jag kräver massor av mig och då kräver jag ju å massor av min man. Jag har haft en mamma som skött allt (när pappa var död alltså) och har den modellen med mig. Man gör hela tiden nåt, man slöar inte. Micke kopplar å andra sidan gärna av, för mycket i mina ögon. Och sen är det ju jag som tjatar och gnäller och klagar hela tiden, för om jag hela tiden håller på och om det hela tiden finns nåt att göra hemma så tycker jag ju också att han ska göra. Men om jag sku ta det mera lugnt och inte ha en miljon projekt på gång samtidigt (och vara småirriterad över att jag sköter allt) så sku ju allt lugna och lätta. Och nu är det ju inte som om inte Micke deltar, det gör han ju, mycket med sku jag väl säga. Men jag gör ändå mera och det är jag som har allt ansvar. Och ansvar är otroligt tungt, att hela tiden vara på det klara med allt och att hela tiden orka och vara klok om smart och ansvarsfull. Och nu for jag igen tydligen in på ett nytt spår....

Alltså jag kommer inte att komma nånstans. Jag borde inte studera, men jag vill och jag gillar det och det ger MIG en massa. För alla andra är det sämre, just nu iaf. Men sen måste jag ju också ha rätt att sträva till ett jobb som jag gillar och som jag vill göra. Micke får ju också jobba på ett ställe där han trivs fast det inte är idealt för familjen. Så nu ser jag det. Det är den egna viljan och individens egna behov, alltså mitt, emot familjens behov. Och de saker matchar inte och då börjar jag genast ifrågasätta det jag vill. Men jag måste också vara viktig. Jag vill inte bara vara en bakande hemmamma, jag vill vara närvarande och ha tid men jag vill också göra mitt. Kanske en barnvkat åt Evilda sku lösa nåt? Jag och sen sku det ju vara lättare om jag sku vara redo att placera henne på dagis som 1 åring. Men det är jag inte, så det krånglar ju till det. 2 ska hon åtminstone vara.

Och nu slutar jag det här. Blev lite klokare, men ändå känns det rörigt. Kanske är det november och kanske jag är i behov av en liten, liten paus. Nå, har ju över 1 månad jullov, så paus blir det ju snart. Kanske jag ska prata med min man då och ta tag i det "projektet". Eller sen flytta och hålla på med det, vem vet...

Hund ska vi iaf inte har förrän Evilda är 5 år. (Grannen har en rottweiler valp och den är ju så gullig!)

Ordning och mat

Idag har jag varit rätt irriterad för jag sku bara villa vara ibland och inte göra nåt och så sku jag villa ha ordning och reda. På fredag hade vi visning här och det var perfekt upprätt och städet. Och nu har jag i två dygn kämpat som en gris med att hålla det lika, eller ens nästan. Det är så härligt när saker är på rätt plats och ytorna tomma och när det är rent och ordning. Men jag hinner inte med mina barns takt. Det ritas och klipps och hälften lämnas kvar framme och sen blir kläder allestans och sen ska blöja bytas när mat städas undan och så blir det lite här och lite där och så faller mjölkar ut och sen är det plötsligt matdags igen och köket blir kaos och så slutar dagen med att det blir bråttom i sängs inför dagisdag imorgon och så blir också leksakerna framme. Och alla kläder som är allestans! Helt omöjligt att hålla det redigt. Borde sluta ens försöka.

Och Evilda gillar mat. Nu har hon ätit i 8 dagar. 3 dagar avokado, 4 dagar batat som lunch och idag fick hon morotpotatispure till lunch och sen ännu päronäppelpure till kvällsmål. Hade tänkt ge avokado på kvällen men den var död och de andra är inte allergiska och henne mage har tagit det bra och jag hoppas på bättre nätter så hon fick nu mycket nya saker idag. Och hon gillar så. När hon ser skeden och att HON ska få nåt, så tar hon tag i min hand och drar den till sin mun så att skeden går in i munnen. Sen kan hon inte alls luta tillbaka och äta utan hon möter maten för att få den snabbare. Hon tränar ännu på ätande med sked och mycket kommer ut eftersom hon klämmer ut tungan, men sen tar hon gärna emot det på nytt. Jag tycker att hon äter mycket och hittills så har hon ännu inte visat tecken på att inte villa ha mera, men jag har slutat sen när hon ätit sådär 2-3 msk. Blir säkert likadant matvrak som brorsorna.

Natt, hus, skor

Hå, hå.

Tiden bara susar iväg och sku behöva så mycket mera timmar i dygnet. Och ork. Min evi-bevi tycker på riktigt att man ska äta med 1½ timmes mellanrum hela natten igenom. Fattar inte! Igår vakna hon 20 över 5 när vi kom till jomppan. Jag amma. Jag amma igen när vi kom hem halv 7. Efter halv 8 tyckte jag det sku vara natt för henne och hon drack kanske 70 ml från flaska (när hon är trött så orkar hon inte vänta på mina extremt långsamma bröst). Hon tyckte inte det var natt! Lite före 9 när de andra två var i säng så var hon dötrött. Hon ville ha mjölk men nu funka det nu ännu sämre för hon hade varit vaken i nästan 4 timmar. Så drack hon igen 80 ml från flaska och somna 9. Tänkte att nu har hon nog tankat ordentligt och sover länge. 22.48 sprattlar hon brevid mig och spottar ut tutta när jag försöker ge den och är missnöjd. Tiss duger och det går massor ner i magen. Nästa gång är det igen kvart före 1. Och så fortsätter det. Borde sluta fokusera på klockan, och ska väl också göra det från och med nästa natt. Blir hoppeligen piggare av det. Mitt mål är också på 5 månader och hoppas att det under den tiden har ändra lite. 4 veckor till det då =) (Och grå och deppig höst dessutom)


Snart är det tydligen jul också.

Och ja, det finns nån so gärna sku köpa vårt hem. Priset är vi inte helt överens om och sen så är det inget skriftligt anbud än eftersom nån ska köpa den personens hem och nån ska köpa den köparens hem och så. Men, det finns ett starkt intresse och stark möjlighet. Men, vi har ingenstans att flytta och inget idealt hus som vi tittat på och för lite pengar för att få nåt exceptionellt. Och det är ju så svårt att veta vad man vill. Vad jag vill. Ena dagen vill ja ha massa skog och tystnad omkring mig medan jag nästa dag vill gå på kvällspormenad i upplyst landskap med barnen. Och 10 år är den tid vi nu siktar på. Så vi söker nåt där vi kan på i 10 år. Då behöver alla barn sin egna vrå och så. Eller kanske 10 år är överdrivet långt. Fast vi har nu bott 3 år här och det har gått i ett huj. Blir inte klok på nåt.

Men en sak är jag glad över. Superglad. Och det är att jag inte på nåt vis försöker framhäva mig själv genom barnens klädsel. För mig är det inte viktigt om barnens kläder matchar eller att de är fina, de får själv välja vad de vill ha på och vad de vill köpa (förstås ska det vara vettiga saker men med tanke på färg har det ingen skillnad). Arthur fick nya kuoman och han ville ha donatellofärgen. Sen har han grön rock eller grå ibland och blå vantar eller gråa eller orange och sen grå mössa eller nån annan färg. Allt i en enda salig röra. Och det stör mig inte ett dugg. Denhär gången kunde jag också bättre låta honom ta de pinka kuomana och försökte inte få honom att byta dem. Bra jag. Och härligt Arthur att han inte har fördomar mot färger och ser nåt som flick eller pojkfärg.

Liv och barnen och sånt

Massor jag vill skriva ner igen, minimalt med tid att göra det.

Denhär veckan var barnen på dagis måndag, tisdag, onsdag. Jag har läst akademiska artiklar om supply chain management theory. Jag har också sovit korta stunder för Evilda tycker det är roligt att äta med två timmars mellanrum och inatt när Micke jobba natt så ropa Sander 3 gånger på mig och så ska jag gå dit och sätta på täcke och krama om honom och så somnar han genast om. Men idag har jag varit piggare än igår. Igår hade jag förväntat mig ens ett pass på 3 timmar, inatt hade jag inte det.

Men i början med Evilda så ville jag inte att det sku gå snabbt. Kommer ihåg hur jag sörjde när hon var kanske 8,9,10 veckor över att hennes babytid snart är över, eller att dendär minimala babyn inte kommer att finnas i min famn nånsin mer. Minimala babyn än ju så fina. Då störde inget, inga långa amningpass och så. Men då sov hon oftast ett pass på 3-4 timmar på natten. Nu gör hon det inte mera. Så nu får hon växa. Jag har accepterat att yttepytte baby stadiet är förbi och jag ser ingen charm i att vakna varannan timme mera. Inte ens fast det är sista gången. Och såhär har det väl också varit med de andra. I början är det okej att mata babyn massor på natten men nån gång så börjar det väl kännas som att de sku borda börja sova längre, och inte kortare stunder, så som mina gjort. Men inget att göra åt det nu, bara hoppas att det är en kort fas (fast det nu ren varat i 1½vecka). Och ja, sen har hon ju börjat få mat.

Vi hade 4 månaders läkare igår och hon var nu 65 cm och vägde 6,8 kg. Tillväxttakten har minskat nu. Hon fick pneumokock vaccinet, men jag är inte alls så övertygad om att hon borde ha fått det. Tycker ju att det är onödigt, men sen har pojkarna fått och på nåt vis tänkte jag väl att hon också måste få det då. Och hon fick inga värre biverkningar men har nog en stor uppsvullnad på benet, nu överväger jag om det alls borde ges mera. Det gjorde också jätteont åt henne då det stack till. Nå jag är iaf glad över att jag inte gett båda på 3 månaders rådgivningen utan att hon fått dem skilt. Det är snällare mot kroppen så.

Annors så är hon aktiv och vill utvecklas i racertakt. Nu försöker hon lyfta rumpa och sparka sig framåt. Att ligga stilla är tydligen så underskattat.

Och Arthur. Han har den senaste veckan blivit en helt förbytt pojke. Han har varit min gosiga, hjälpsamma gubbe som oftast gjort vad man bett honom. Men nu, nu svarar han nej på precis allt och är super trotsig. Och det är nu som jag faktsikt tycker han är trotsig för allt är nej och allt tar sån tid. Idag nrä vi sku hem från dagis så tyckte han att han sku bli på gården och sparka boll fast alla barn var inne och Sander ren var i bilen. Sen blir han så sur av allt och all mat smakar illa och han vägrar smaka på nåt och är allmänt förbytt. Vill komma ihåg det så att jag inte blir överraskad sen när följande barn är likadana i den åldern. Sander har nu lugnat ner sig lite efter att han haft riktigt stormiga månader då allt bara flygit. Nu är han gosig och gullig. Alltid är det ju nåt för nån=)

Farsdag och pizzajul

Vi hade smygbakat en kladdkaka i veckan. Jag fick (som tur) äta upp all mango själv.

Bacon, ägg, pålägg, juice och nybakta semlor och blåmögelost åt Micke.

Vi fira farsdag med brakfrukost och superlunch. Till lunch åt vi vitlökspotatis och inrefile med pepparfärskost. Typ det godaste som finns. Vi äter sällan, sällan biff för jag är snål och rött kött är ju inte så bra, men så sjukt gott var det ju nog.

Nå, mina kink-ungar förstod ju inte alls sig på det och smaka bara lite (för Arthur under mycket tvång och utpressning). Så jag fråga vad vi borde ha på julbordet så att de sku äta. Och då svara ju Arthur "nå pizza förstås!"... Dagismaten smakar alltid gott men det som jag gör så är det nog väldigt selektvit med. Och salladen äter de ju alltid, och råa grönskaer, men sen maten går dåligt ner.

Och barnen hade gjort fina dagisgåvor, en handavtryck av Sander och en nyckelring av kulor av Arthur. Men intervjun är ändå den roligaste. Sander visste inte vad pappa heter och tyckte bäst om att busa. Arthur tyckte också bäst om att busa med pappa i sängen och tyckte att pappa var bra på att leka med lego och att barnvakta. Och grilla korv. Jag skratta så åt detdär med att barnvkata, visste inte ens att han kan det ordet. Men tydligen så barnvkatar jag också då jag är med dem...Man måste ju vakta barnen!

Och nu är Micke på jobb igen. Men en ytterst lyckad förmiddag idag då vi åt lunch först klockan 1 och alla sov till över 8. 

Bilder och mat

En massa Evilda bilder. Har glömt och fota på sista tiden så tog igen det idag.

Och idag var dagen hon fick mat. Igår kväll så fick jag två gånger efter amning ge tilläggsmjölk för hon var helt enkelt inte mätt, hon drack långt över 50 ml ersättning efter amning så hon var hungrig. Och grät efter att jag bytt bröst sådär 5 gånger. Och jag tänker inte år 2014 hålla mitt barn hungrigt bara för att mjölkmängden sen nångång stiger, eller hålla henne gnällig i nån timme tills det kommer mera mjölk. Och dessutom så är mina barn såna att de inte går att hålla hungriga, för protestnivån är så hög och skriket så hysteriskt till slut så hunger är inte ett alternativ. Så jag ger nu med gott samvete ersättning om inte min mjölk räcker till (fast nu ersättningen innehåller flour vilket ju är lite konstigt, men tydligen innehåller komjölk det med). Ammar ju ändå hela tiden.

Men iaf, när det nu är kanppt så vill jag introducera mat så att hon kan få mat och nåt som inte tar från amningen. Och hon fick sist av alla barnen, 3 dagar för 4 månaders dagen (Arthur fick 4 dagar före och Sander 6 dagar före). Hon fick avokado eftersom det känns som ett mättande och näringsrikt alternativ. De andra har inte fått mycket avokado men jag fatta inte hur gott det var då medan det nu är en viktig del i min amningsdiet. Så jag tog lite lite och blanda med lite värm ersättning och så åt hon några små skedar. Allt hamna i magen och det var inte alls klottigt eller krångligt för det var ju så lite hon fick. Så ja. Baby babytiden var nu ännumera slut. (Och jag sku nog gärna ha helammat längre men hellre introducerar jag mat vid sidan av amning än sen om hon bara sku dricka ersättning).

Fredagkväll idag

Det är första gången på 5 veckor som Micke är ledig fredag kväll. Och jag ser fram emot en kväll när jag inte behöver sköta hela eftermiddag-kvälssrumban,tänker att jag kanske sku kunna ligga på soffan en stund, ha lite fredagsfiilis. Men troligen tänker ju Micke helt lika, han har ju inte jobbat morgontur på över 5 veckor, så att stiga upp halv 7 och jobba 9 timmar gör säkert inte honom så värst energisk. Så. Det blir troligen en mycket värre kväll än det när bara jag fixar den själv. För ofta är det så att sen när båda är hemma så förväntar sig båda att den andra gör mera och sen blir inget typ gjort och sen blir jag irriterad och sen blir Micke störd när jag bara klagar och gnäller. Så jee. Måst hitta på en strategi att undvika en sån fredag kväll. Kanske bastu och film?

Men iaf så får jag hoppeligen läsa mycket nattsaga ikväll. Vår timning har varit så dålig de senaste tre kvällarna och Evilda är alltid trött när vi kommer till sagodags och då är hon inte tyst i famnen utan för sånt ljud att det inte går att läsa nån saga. Så det har bara blivit kort saga och sen har jag fått bära på Evi-bevi tills jag fått Arthur och Sander i säng och sen har jag nattat henne. Tyvärr somnar hon inte sådär bara i famnen mera. Livet är ju alltför spännande.

Panikbloggen

Nu ska jag panikblogga så att jag kommer ihåg nåt av denhär tiden och har nåt dokumenterat. (Och det har jag nu gjort under två dagar)

Så, till lördagen. For till Tallin, båten var härlgit tom med bara 300 typer och vi var de enda gästerna i a la carte restaurangen på tallink silja star. Åt en supergod räkskagen. Vi var i Tallin halv 7 och gick genast till swissotell hotellet. Var sjukt nöjd över det hotellet. Hade rum på 12e våningen och dog inte av det. Superskön, stor säng, mjukt täcke och de hade fixat babysäng utan att jag ens bett det (Evilda sov ändå mellan mig och mamma i den megabreda sängen). De hade också gett babyhandduk och såna detaljer gör mig så glad. Badrummet var också superlyx och jag låg i badet på kvällen och Evilda kom också med och simma. Jag läste Kiukkukirja och somna 10.

Evilda börja morgonen ren halv 7 (vilket aldrig händer hemma). Nå jag hann läsa och chilla och så somna hon passligt till morgonmålet. Vi satt länge och åt och det var supergott och bra. Sen väckte jag henne igen på rummet och mata henne och gick ensam iväg till bastun och simbassängen. Hade inte bastat eller simmat sen hon föddes så det var skönt med. Sen gick vi och köpa tyg, i butiker och till slut åt vi luch på bonaparte bistro och sen gick båten tillbaka igen. Den var proppfull med 1800 typer och det var en olugn hemresa, speciellt då Evilda fick utbrott i kafeet och bara skrek (det var ju proppfullt med megmassa människor och hon överröstade allt ljud). Hon sku inte somna, inte äta bröst och ville inget. Öppna en burk ersättning men det var också skit. Tills jag igen försökt allt: bröst, somna och underhålla, och sen bad mamma gå och få den uppvärmd. Då dög det och livet blev lugnt igen och hon satt nöjt i famnen i en timme till...

Vi kom hem typ 8 på söndagkväll och halv 7 drog jag upp Evilda igen för att köra till Hanken och skola. Det var Evildas sista skoldag. För det funka inte mera. Hon tyckte inte att nåt var bra och förstås var hon trött efter veckoslutet och det hade blivit för mycekt för henne men hon har ändå ändrats massor på de 4 veckor sen hon sist var i skolan. Hon är ingen sitta nöjt i mammas famn baby mera som bara lyssanr och tittar. Hon vill röra sig och prata högljutt och definitvt inte somna vid nåt bröst. Att somna över huvudtaget då på måndan var onödigt och sen sov hon bara korta snuttar. Så jag gick ut och skurra vagn under föreläsnignen och jag missa åmassor och det var inte mera som när hon var pyttebaby. På onsdagen hade jag igen skola och då fick hon bli hemma med Micke. Och han fick första gången föra pojkarna till dagis med henne och fixa morgonrumban. Jag hade förstås satt allt i högar och förberett allt in till det sista och bra hade det gått.. Eller det gick ju bra eftersom jag via viber höll koll. I ett skede fick jag "kan hon vara hungrig igen?" efter att hon en längre stund varit vaken och nog definitivt borde fått mat men hon hade nog inte haft nån nöd ändå blev jag nedlugnad.

Och nätterna, skrev om en hemska natt sist jag blogga. Tycker nu att det hållit i sig i en vecka. Och ser att det varit helt samma med pojkarna, hemska nätter just vid 4 måander och då har jag börja truga i dem mat. Dumt nog har jag inte skrivit när det börjar bli bättre nätter. Men inatt fick hon bröstraivare igen och sög bara korta snuttar och inget hände ju och till slut blev det flaska och sen låg hon vaken typ 1 timme, då var jag inte så värst glad...

Söndrig natt och fotografering

Inatt insåg jag hur lyckligt lottad jag är. Min baby har mest sovit och ätit, nog ätit ofta och mycket men inte varit vaken på natten. Inatt var hon vaken på natten och det var inte roligt. Hon har inte kakkat på natten sen hon var några veckor gammal men inatt gjorde hon det och klockan var halv 4 så jag kunde inte lämna henne med det i blöjan och så vakna hon ju när jag böt och hade så svårt att somna om, sen kom det igen ett lass i nåt skede och kvart över 5 tog jaghenne i famnen och börja vandra runt med henne och hon somna, för att igen vakna kvart före 7 och äta. Nå. Sånahär nätter hör ju till och en nu och då är väl inte så farligt, hoppas bara att det inte blir nån vana.

Och sen börja hon ju på tisdagen, två veckor före hon blir 4 månader, att svänga på riktigt. Hon svänger till höger från rygg till mage och efter att hon nu förstod det så gör hon det hela tiden. Och efter en stund på mage blir hon ju förbannad, och högljutt med, för inte vill hon ju vara på magen. Det är så roligt när hon gör det på natten med brevid mig och så ligger hon själv på en vuxen persons palts och jag och Micke delar på en plats.... Så det var väl då så att babyn var roliga till 3 månader och sen börjar de upptcäka altlför mycket och bli frustrerade.

Och idag är det dagisfotografering. Vi träna lite inför det under morgonkaoset. Konstatera igår att barnens hår ser helt grymma ut (Micke var för sådär en månad sen och klippa dem och det blev inte riktigt som jag planerat det...) och tog kökssaxen och klippte av lite hår i Arthurs nacke som stack ut allestans. De har också helt själv fått bestämma vad de vill ha på coh Arthur ville ha finskjorta medan Sander ville ha lego skjorta.

Andningspaus

Aaah (suck av lättnad).

Barnen är på dagis igen efter en paus på 15 dagar. Och jag gillar att ha dem hemma och att vara den som är ansvarig för dem men jag behöver också någon tyst tid, någon tid att bara vara själv ens en sekund och sånt har inte funnits nu på typ 15 dagar. Vi har gjort nåt nästan alla dagar, det har varit klubbar (3 olika har vi gått på) och skrinning och jomppa och jag vet inte vad. Och jag har mycket varit med alla 3 och Micke har fixat mat/butik/länk eller sånt. Men sen så har han inte varit med alla 3 nån längre stund och iaf inte ute så jag har hela tiden fått vakta över nån. Och nu vaktar jag ju också över Evilda, men hon sover ute så det är inte ett ständigt "mamma, mamma, mamma" eller "uuuh, uhhh, uuuh" som kräver min uppmärksamhet. För jag stiger ju upp med de första (oftast Evilda) och jag går och sova typ genast när sista somnat. Men nu, nu är det tyst. Och nu ska jag fortsätta med min favorithobby: googla resor! Evildas pass blev just klart så nu kan vi ju fara vart som helst. Ska också bli så skönt med Tallin på lördag. Vi ska på på Swisshotel och det har 30 våningar och jag är väldigt höjdrädd, speciellt om det är mycket fönster och glas. Min mage börjar krampa och jag känner hur jag sugs ut över kanten och jag går inte nära fönstren eller väggarna. Men jag bad att vi sku få rum så långt ner som möjligt så jag hoppas på vånging 1. Mamma ville inte fara ensam så först tänkte hon ta Arthur med men jag tänkte att det ju nog är lite tråkigt för alla så jag (och Evilda) anmälde oss frivilliga.

På måndag börjar skolan igen, denhär gången med teorikurs.

Mera mat

Max 2 veckor till å så ska min gullegumma börja få riktig mat. För dethär med att ge tisse 6 gånger på en natt är lite för mycket (hon sov från 7-7) när hon många nätter klarat av 3 gånger som mycket mindre baby. Men det kan ju nog vara nåt i utvecklingen (som alltid) eller att hon är lite snuvig. Fast sen igen har de andra två varit helt lika och inte har nu mera mat hjälpt så värst snabbt. Men iaf. Om 2 veckor ska hon få mat. Så konstigt att det igen gick så snabbt.

Och nu ska jag jaga efter ett snabbpass och få foton och så av henne för om vi lyckas få pass före fredan så blir det en natt i Tallin för oss på lördag.

Efterlyser bra kanarieöarna tips

Först var ja påväg 1 vecka till Egypten och bara röra mig på hotellområdet och äta en massa mat. Och det är ju ett helt ok alternativ men jag är ändå rätt rastlös så det kan bli lite för lugnt. Och i Egypten sku jag faktiskt inte röra mig nån annenstans än på hotellområdet.

Så nu överväger jag igen det lite svalare alternativet kanarieöarna. Kanske hyra bil och upptäcka nåt som kanske är lite mera äkta. Gran Canaria var vi ju på för 4 år sen med Arthur och det är sett och upplevt. Där fanns en mysig plats, puerto de mogan, men allt annat var nog rätt färdigt. Speceillt playa del ingles med ett helt horribelt centrumområde. Jag vill inte ha sånt som enbart är uppbyggt för turister utan det ksu få finnas nåt lite mysigt i det, eller möjlighet till att komma till sånt ställe. Inte enbart hotell utan också nåt annat. Så känns det just nu, fast det kan ju då ändra ren imorgon. Kanske det bara är bamseklubb och massa aktiviteter på hotellet som gäller. Men iaf, sku gärna veta era goda kanarieöarna erfarenheter. Så snälla, dela med! Speciellt om Teneriffa och vart det lönar sig att fara där.

Och ännu en sak som jag ångrar att jag skrev för jag tänker nog inte så. Det är inte för varmt i Thailand åt Evilda, på inget sätt. Tänker inte alls så. Förstås sku hon måsta vara i skuggan (vilket hon ju måste allestans) men värmen är inget problem i Thailand för 6 månader gamla babyn. Det är nog mera ekonomi och tid som stoppar en Thailandresa och det har Evilda inget att göra med. Jag sku genast fara med henne till Thailand.

Jumbo dag

Igår när vi körde ut från Jumbos parkering så fråga jag hur dagen varit och Arthur konstatera att den varit riktigt "hullu"! Och ur barnaögon var den nog säkert det, iaf för mina landebarn som så sällan är där det är mycket människor. Och eftersom de är så sällan så gick det också så bra med alla tre, börja också fundera om jag själv sku fara på resa med alla 3 men sen när Sander fick utbrott på kvällen så konstatera jag nog att det kanske jag inte ska göra...

Men vår hulluga dag: Naurusaari i flamingo med Hanna, Elias, Iris och Lisa, lunch på Rax, mera naurusaari, sen fick de åka pengakarusell en gång (det var tydligen stort det med!). Jag och Hanna gick till Jesper Juniors halva priset dag med alla barnen och det var ju lugnt och harmonsikt. Inget gick sönder men högarna med legoskjortor var inte så fina efteråt. Sen styrde Hanna med barn hemåt och vi gick till KappAhl för att köpa en födelsedagspresent åt dagiskompis. Jag sku ha kunna köpa precis alla newbie kläder åt Evilda och en massa åt Arthur och Sander med men de fick ett par byxor. Jag gillar KappAhls barnkläder mest och de brukar sitta bra med. Sen blev det glass och amningspaus och efter det for vi till Clas Ohlson ännu där jag inte hitta lådor som jag ville men nåt köpte vi där med. Sen for vi på jakt efter trip och dricka och tyvärr gick vi till Citymarket och den var ju alltför stor så det tog en evighet att hitta drickor. Barnen orka bra men mina nerver börja fara med så stora butiker. Sen till bilen och där slockna  Sander och Evilda snabbt och det gick till och med smidigt att köra längs med ring trean där halv 5 tiden. Superlyckad dag alltså! Sku kunna börja ha shopping och lekdagar som hobby men en så värst billig hobby är det ju inte.

Arthur har vägrat använda långärmade t-skkjortor (och jag tycker ju att de är mest praktiska) men nu när han fick ninjago skjorta så ska han anävnda den.

Sander älskar kläder just nu (märks inte på bilden) och byter hela tiden. Blev glatt överraskad över barman byxorna från KappAhl för de var smala vid buntarna och det är ju så bra när man drar på utebyxor.

Evilad gillar inte blixten... Men jag sku ha kunna ta typ allt i KappAhl åt henne men hann inte titta så noga då två hela tiden ville visa nåt. Men dethär fick hon. Kan inte tåla såntdär uberflickgt som är rosa och cute och minniepig och så, helt enkelt att det är för mycket. Dethär sku jag själv å kunna ha.

All inclusive paketresa

Jag märkte idag att min skola börjar först den 19 januari efter jul. Och eftersom det blev höst så ser jag ju genast en chans för en resa. Micke får inte ledigt över julen men han sku säkert få sen efter nyåret en vecka. Jag sku ju villa till Mexico och sydamerika men det kräver mera tid och större Evilda. Sen är ju Thailand alltid bäst men kanske lite för varmt för Evisen och sen far man inte dit för en vecka. Så nu drömmer jag om en all inclusive paketresa nånstans var det ens är lite varmare och där Arthur och Sander sku kunna simma i uppvärmd pool. Evilda sku vara passligt 6 månader och ännu rätt orörlig och all inclusive sku vara idealt med mina kinkiga barn. Så nu överväger jag om Egypten sku kunna få en ny chans, eller kanarieöarna. Det är ju inte ställen jag behöver fara till igen, men en semester är alltid en semester och fast ställena i sig själv inte varit så speciella så har det ju nog varit så skönt med semster. Sen var det ju igen då bara fråga om pengar och varifrån jag sku dra sådär 2400 euro.

Dyrt med k-vitamin oralt

Dethär inlägget har jag tänkt skriva nu i 3 månader, men bättre sent än aldrig.

Alla nyfödda i Finland får automatiskt k-vitamin vaccin när de föds. De kommer ut och blir stuckna. Sällan frågar man lov av föräldrarna och med Arthur visste jag inte ens att de gjordes.

Jag är skeptisk till varför det behövs men efter att jag läst olika artiklar så insåg jag att det inte är värt att låta bli det, men ändå så ville jag inte sticka babyn genast den kom till världen. Jag ville ge ett mjukt välkomnande till världen åt babyn och då funka inte sticket där med. Det gör säkert inte så ont men det känns fel att välkomna nåt nytt och rent med ett stick in i kroppen. Nå, men istället fick Evilda det oralt. Det är helt samma preparat som man ger som vaccin som ges via munnen. Hon fick det efter att hon var vägd och mätt för hon börja amma så snabbt efter födseln.

Av barnläkaren fick hon sen recept 11 x 0,2 ml var det vi sku köpa. Och sen sku vi ge 0,1 ml en gång i veckan i 11 veckors tid (det finns många länder där man ger det oralt och det varierar också hur ofta och vilka mängder som ges). Bra så. MEN. Det fanns inte att få den mängden av Konakion Novum mera. Det enda som fanns i aptekens register var 1 ml. Så vi fick alltså 3 paket med 5 flaskor 1 ml. Så totalt 15 ml. Och vi sku då ge totalt 1,1 ml (11*0,1 ml). Så vi har kastat bort nästan 14 ml men då det inte får förvaras en öppnad flaska. Och det som störde med att det var så mycket vi måste köpa var priset. Det blev totatl ca 40 euro för 15 ml, och vi använde då 1,1 ml av det. Men när det inte gick att få i mindre portioner (alltså 0,2 ml som var i receptet till först).

Sen så smakar det otroligt skit och det kändes inte hejsan att ge det åt baby heller, men jag gav alltid genast mjölk på. Evilda fick nog inga problem av det och 0,1 ml är en liten mängd.

Men jag önskar att det fanns nån naturligare k-vitamin att ge åt nyfödda. Nåt som smakar ok och som inte innehåller allt möjligt injektionsskrot. Kanske dethär är en sak som det händer nåt med i framtiden.