Var just med om en så konstig situation att enda sättet det kan förklaras på är med hjälp av graviditetshormoner eller nåt sånt. För konstigt var det.
Vi höll på att äta tortillas och Micke hade värmt upp bröden en kort stund. Efter att jag fyllt mitt bröd och rullat ihop det var det helt kallt. Jag blev så lessen, så lessen. Konstatera i huvet att det inte är någon big deal, men var endå toppen lessen. Försökte snabbt föklara åt Micke att nu får ja atack, så att han int sku bli störd på mig. För i nästa sekund grät jag över att min fintfyllda tortilla var helt kall, och om man sku värma den sku de bli varm sallad och det är blä. Jag var så lessen, Micke försökte trösta men det gick inte. Sörjde min kalla tortilla, skrattade samtidigit som jag grät för visste att det var dabbit. Situationen räddades genom att Micke värmde en ny tortilla (tillräckligt länge) och han åt min kalla gamla. Men oj vad konstigt
Hehe, här måste jag ju säga att jag också känner igen mig..:) Jag har haft ett enormt sug efter ostbågar nu som då, så häromdagen köpte jag mig en påse. Jag åt bara några stycken för jag ville liksom inte svulla i mig allt på en gång, och därför gav jag skålen åt sambon som låg i ett annat rum och sa "Här, ta lite en stund".. När jag kom tillbaka senare var skålen nästan TOM! Bara några ynka ostbågar kvar i bottnen.. jag blev skitledsen och sur och fräste åt honom att han ju inte skulle ta allt! Sen gick jag till vardagsrummet och började gråta över att han ätit alla ostbågar.. ;)
SvaraRadera