söndag, september 27

We are home!

Här är jag, så söt, så söt! Helt lik en smurf med hiphop stil


Ja. Då var vi hemma. Har ingen aning var jag ska börja, är milt sagt lite yr. Min överdrivna lycka över att äntligen komma hem var in på ett sidospår av hopplöshet när inget hjälpte för att få det lilla livet att lugna ner sig och sova. Två blöjbyten, åtminstone 4 amningar och en liten dos ersättning under mindre än 3 timmar var inte den bästa starten på hemmalivet. Men ja, det var ju bara ett sidospår.

Vår lilla härliga jojo-smurf (jojo som i sådär hiphop och smurf i sådär smurfarna som är blåa och vita) kom till världen torsdagen den 24.9.2009 klockan 14.38. Han vägde 3485 gram och var 50 cm, så alla mina gissningar på en megababy var fel. Han är världen underbaraste, finaste, sötaste baby jag nånsin sett. Så härlig!

Så hur gick det till?

Onsdag torsdag natten gick i sammandragningars tecken. Men, de börja aldrig komma med 5 minuters mellanrum, eller ens nära på det. Det var alltid på båda sidorna 10 minuter. Klockan 2 bestämde jag mig för att vänta till 3 före jag ringer in. 3 bestämde jag att jag väntar till 4. Klockan halv 5 ringer jag in. De säger att jag får komma in om jag behöver nåt mot värken, men att ja ska försöka vara hemma åtminstone 1 timme till, tills de sku komma med 5 minuters mellanrum. Klockan 6 får jag nog. Väcker Micke och säger att nu vill ja fa å ha nå mot smärtorna ingen skillnad fast de skickar hem oss. Så vi var rätt förberedda på att komma hem.

7.18 är vi inskrivna och vid den checken var jag 4 cm öppen, så inget tal om att fara hem mera. Men jag hade nog aldrig sammandragningar med ens nära på 5 min mellanrum.

Då sa jag mina önskemål om en så naturlig förlossning som möjligt åt vår helt supertrevliga finlandssvenska barnmorska som var med oss under hela förlossnignen (inga skiftesbyten före ungen var ute) och hon fixa ett bad åt mig, var jag satt i en timme. Det var avkopplande. Sen börja ja hoppa på en jomppaboll, vråla aaa eller oo eller nå annat, samtidig som jag klämde och gunga på Micke. Måst ha sett så skojigt ut! men det var inte det.

Sen börja ja fundera på epidural. Sku säkert ha klara det utan, men tänkte att det är bra att jag sku få vila för krystningsskedet. Och oj vad smart jag var. Sen när jag hade tänkt tanke tog det inte länge före jag ville ha det och sen gick det snabbt och oj vad härligt det var när den börja värka. Så skönt! Jag vila och Micke sov och allt var skönt. Detta var 11-tiden när jag var öppen 6-7 cm. Kommer ihåg att läkarn som satt den var förvånad över att jag var förstföderska och tog den i ett så sent skede! Så mycket annat minns jag ej. Fick en påfyllning typ 1 och 2-tiden när jag sku gå på toaletten så föll jag i golvet. Känslan från benen hade försvunnit och istället hade känslan av att något klämmer som aldrig förr på ändtarmen infunnit sig. Barnmorskan konstaterar att jag är öppen och ska krysta. Mmmm. Ja, hur gör man det då? Vet nog inte ännu hur, men efter en halv timme och säkert 1000 " kan int du bara dra ut den?"-frågor fick jag äntligen den finaste sonen i världen på mitt bröst. Jag bara skaka i benen av all ansträngning och fråga om allt var bra när han int skrikit genast han kom ut. Men ja, allt var bra! Resultat ligger just nu brevid mig.

Resultat har ren, by the way, 1 gång under att jag skrivit dethär inlägget vaknat och krävt bröst. Han är en riktig bröst-terrorist och mina bröst är helt döda. Testar nu med bröstgummin och det är himlen.

På kvinnokliniken fick vi familjerum och allt funka jättebra där. Sovit mycket har jag inte gjort, men jaa, det känns inte alltför mycket. En 10 minuters vila sku duga bra. Tror ja ska ta och ta det nu så länge han ännu sover, misstänker att det blir en spännande natt.


De två bästa killarna i världen. Utan den större sku nog den mindre aldrig heller kommit ut eller hållts i liv tills nu.

Jaa, och före jag fick inlägget helt klart har ungen sörplat i sig en massa ersättning. Min mjölkproduktion har inte kommit helt igång ännu, så efter att han sugit ur båda brösten borde/får/ska vi ge ersättning. Vår kille verkar vara en storätare! Som båda föräldrarna med andra ord.




9 kommentarer:

  1. Iish! Grattis massor! Supersöt hiphop smurf.

    SvaraRadera
  2. Stort, stort GRATTIS! Så roligt att du orkade uppdatera sådär "grundligt" =) Och visst är epidural himmelriket!!!

    SvaraRadera
  3. Weee, GRATTIS till dig!!! :)

    SvaraRadera
  4. Grattis ännu :D jag väntar verkligen på att få se han i real life. kramar till er !

    SvaraRadera
  5. GRATTIS! Så söt han är! Jag var öppen 8cm när vi kom till sjukhuset och hann just och just få epidural, det var heaven! Härligt att ni äntligen har lillingen här! Lycka till!

    SvaraRadera
  6. Tackar, tackar för alla gratualationer! Och instämmer faktiskt, epidural är faktiskt heaven, sku genast ta det igen.

    SvaraRadera
  7. Michaela, han e världens sötaste ju! Börja ju nästan gråta när ja såg bilderna just. Steffen hälsar oxå så myky! Väntar på att få träffa er! Kramar!

    SvaraRadera
  8. Ett stort grattis till er, lycka till=)

    SvaraRadera