Bläh!

Eftersom man har en tendens at glömma sämre saker tänker jag nu skriva ner mina negativa tankar för att senare komma ihåg det (speciellt om Micke börjar tala om syskon...). Jag älskar vår son helt otroligt massor och sku göra allt för honom, men att säga att det är lätt med en nyfödd är inte sant! Inte iaf för mig.

Jag har ammat honom idag klockan 7.15, 8.20, 9.15, 10.20, 11.15, 12.10. Han suger allt från 10 minuter till 40 och emellan all denhär amning har han sovit kanske 1 timme. På natten bestämde han sig också för att vara vaken från halv 3 till 5. Jag går sönder. Får han inte bröst så skriker han. Har sagt åt honom att om han inte slutar suga så mycket säger brösten upp kontrakten och han får ingen mat, men han tycks inte förstå det ännu. Förstår helt människor som inte helt enkelt orkar amma och ger ersättning.

Det andra negativa är mitt och mickes förhållande. Våra diskussioner går för tillfället i dessa banor: Kan du hämta vatten/mat? Nu får du byta blöja på din son. Att mysa är också helt omöjligt eftersom ungen är fastklistrad i nån av oss. Och orken att ens ge pussar och kramar är som bortblåst. Men! Lillkillen är ändå så härligt söt att inte sku jag ändra på nåt. Och imoron kommer mamma så att jag och Micke kan gå och äta. Yei.