Arthur 6 veckor

Idag är det 6 veckor sen lillkillen, som redan börjar vara stor pojke, föddes. Och fast det är tungt ibland så kan jag nog säga att jag aldrig varit lyckligare än nu, eller kanske på vår bröllopsdag, den var ju så perfekt, men långsiktigt lycklig är jag nu.

Lilla, lilla pojken två dagar gammal med en jättelycklig mamma. Fotona är tagna av en Mickes goda kompis fru på sjukhuset.

Det tyngsta med honom för tillfället är att få honom att somna. Han sover 3 pass på dagen och 4 på natten och det betyder att man ska få honom att somna 7 gånger och det är inte alltid det lättaste. När han är trött börjar han skrika och om man erbjuder honom bröst så tar han det och suger som aldrig förr, men i något skede blir han så arg på brösten och bara gallskriker och det är ju jättejobbigt. Sen måste man bara lugna honom och vagga honom till sömns. På kvällen är problemet det att när man lägger ner honom så vaknar han, då brukar min ork försvinna. Så jag gillar inte riktigt kvällarna. Men det blir ju bara bättre.

Killen har nog smilat nu och då, men aldrig åt riktigt vettiga saker. Nå igår efter att jag tvättat honom så titta vi båda i spegeln (i det skedet brukar det komma en kisistråle och bättre att den far in i handduken än på mig) och jag log och tala med honom och så fick jag som svar världens sötaste leende. Härligt! Till och med badande fungerade igår och Arthur njöt så av det. Saker börjar fungera!

Såhär otroligt liten och smal var Arthur 2 dagar gammal. Helt otroligt hur de växer!