När Arthur var nyfödd blev han alltid nöjd, vad än problemet var, när han fick bröstet i mun. Numera fungerar det faktiskt inte och om man erbjuder bröstet vid fel tidpunkt skriker han. Nu har jag sällan nån aning om vad man ska göra för att få honom lugn, men skumpande hjälper allt som oftast. Men så enkelt var det inte att han var vid bröstet konstant, men iaf var han nöjd. Nu har jag bara fått acceptera att ungar skriker ibland.
I många månader (nåja, mindre än 4, men mera än 1) så har Arthur sovit hela natten i sin egen säng. Efter att han ätit har jag satt ner honom, han har bökat litet, pruttat, somnat fint. Nu är detta inte alls en självklarhet. Nu behöver han allt som oftast tutten, att man håller i honom eller nån annan uppmärksamhet för att somna om på natten. Sista utvägen är att ta honom tätt intill mig och då somar han om. Inatt fick jag 2 gånger lyfta honom till mig för annars sku det inte ha blvit något av min sömn. Men detta hör troligtvis till klängperioden han nu är i och är endast en fas som går över. Hoppas!
Vid jul och nyår så somna han jättefint när man satt trasa över honom eller när man låg nära med ansiktet. Nu funkar det typ aldrig. Vagnen, massa skumpande och i sällsynta fall för sig själv. Men that's it.
Allt ändra med andra ord. Hela tiden. Både mot bättre och sämre.
Idag åt Arthur batat. Det gilla han. På eftermiddagen fick han också plommon för att få magen igång, det gilla han också och ville ha mera. Så han fick lite mera.
Hans smakande har börjat bra. Mera mat i magen än på kläderna, händerna, runt munnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar