Har äntligen kommit fram till vad mitt problem i vårt förhållande är, tror jag iaf, och det är att jag inte riktigt vet hur jag vill ha det. Ena dagen är jag lycklig över att fixa och städa i köket, medan jag nästa dag kan komma på att "oj nej, det ska ju vara jämlikt i förhållandet, nu måste Micke också göra det". Har länge haft den inställningen att båda ska göra samma saker och vi har haft listor var vi delat upp saker i veckor där ena laga mat ena veckan och andra andra, osv. Ja, men det har ju aldrig funkat för jag och Micke är helt olika. Jag är den som har koll (och vill ha koll) över allting, medan han är mera chill och tar saker som de kommer (önskar jag var lite mera så). Det går alltså inte alltid ihop och är därför nu lite skeptisk till det perfekta jämlika förhållande. Om jag bara kunde acceptera att det inte alltid går jämt ut sku allting vara bra. Nu är jag alltid emllanåt bitter över att jag har mera koll över saker och ting, att jag är den som ser vad som ska göras.
Har också kommit på att jag är ganska självisk, iaf lite. Så om jag har fixat massor i köket och kommer på att hej, nu borde wc:n städas, då poängterar jag detta åt Micke och han får göra det. På det viset gör jag väl mest de saker jag tycker om och eftersom Micke inte ser vad som ska göras, får han göra de saker jag tycker mindre om. Och jag tycker nog på riktigt om att laga mat, torka ytor, diska undan så att man ser att det blir trevligare, plocka undan saker, gå i butiken, sortera tvätt osv. Damsugning är jag inte så förtjust i, så det gör Micke nästan alltid! Och sen vill jag hellre hänga upp tvätten eftersom Micke gör det så skruttigt...
Sen är jag också lite dabbig på det sättet att jag testar hur med Micke är. Har egentligen inget emot att stiga upp med Arthur på moron, jag är en morgonmänniska och Micke kvälls. Men endå föreslog jag att vi sku ta varannan moron, bara för att det ska vara rättvist. Idiotiskt egentligen. Jaa, har alltså ingen aning om hur jag tycker, så det kan vara lite konfunderande ibland, mest väl för migsjälv.
VÄLDIGT intressant att du skulle skriva det här (läs min kommentar på Mitt lilla Livs inlägg) just nu.
SvaraRaderaJag är PRECIS som du märker jag. Det här med jämställdhet och jämlikhet fungerar helt enkelt inte alltid och det irriterar mig att det ska vara så svårt att acceptera. För det har man ju fått inpräntat, att det MÅSTE vara jämlikt, man FÅR INTE som kvinna ta mer ansvar i hushållet TROTS att hon är den som har ett bättre öga för vad som behöver göras och hur.
Det gå inte att lära alla män det här, så varför ens försöka. Låt honom få göra de där sakerna han ser och kan och som man ändå slipper (ex. golvbrunnar, avlopp, byta bildäck, tvätta bilen, hugga veden osv). För om sanningen ska fram så är vi ju inte så sugna eller hur?
Och så får vi sköta allt där hemma inomhus och guuud så skönt det skulle vara att alltid ha det exakt sådär som man själv vill ha det, rent och snyggt utan att behöva gå omkring och störa sig på att han fooortfarande inte fixat disken faastän jag sa åt honom yadiyadi. Du vet nog hur jag menar..:)
Jag tro jag lägger ner den här jämställdhetsskiten i hushållet nu..;)
Du har så rätt i allt du skriver!
SvaraRaderaJag fick väl lite iden till detta blogginlägg från hennes blogg, och läste faktiskt din kommentar där före denna och tänkte hela tiden att precis såhär tänker jag också!
Men sen är det nog endå viktigt att den andra uppmärksammar och är tacksam för vad den ena gjort, fast den tyckt att det var helt ok. För det är först störande om det egentligen var han som sku diska, och så gjorde du det, och så märker han inte ens det..
Absolut.. För ganska ofta blir det ju just så.. Han har stökat ner, jag ber honom städa undan, han svarar "M..jag gör det sen".. Jag orkar inte vänta (för någonstans tar tålamodet och toleransen till sist slut).. Jag fixar det. Han nämner det inte ens..eller jo ibland kanske..;)
SvaraRaderamen som sagt. jag har tjafsat nog nu känns det som. Jag gör hellre (nästan) allt själv än grälar om och om igen. jag vill ju att vi ska vara glada och tycka om varandra ju..;)
Huvudsaken är att man är nöjd med sin familj och inte störs av att vara hushållsprojektledare. Det gör nämligen jag och har sett till att Mags har lika bra koll som jag på vad som behöver köpas, städas (iofs har vi städhjälp), fixas och trixas med. Vi brukar sätta oss ner och diskutera det som stöd oss i vårt förhållande och sedan försöka korrigera det. Kanske var jämlika fördelning av hushållssysslor också beror på att vi bor mitt i stan, inte har bil, eller vad som ska huggas eller andra trdaditionellt "manliga" uppgifter som ska utföras. Och att jag är en jämställdhetsnazi. Magnus kommer SÅ att stiga upp lika mycket som jag.
SvaraRaderaStör, inte stöd. Ved inte vad. Sorry, jag är helt dyslektisk.
SvaraRaderaHuvudsaken är att man är nöjd, du har så rätt! Men ibland känns det lite som att man har inte vara rätt och vara nöjd utan man ska sträva efter jämlikhet ändå, helst i allting.
SvaraRaderaOch sen måste det ju också vara så att man väljer en partner som uppfyller ens krav, och eftersom jämlikhet är viktigt för Peppe så väljer du ju en sån partner som uppfyller det kravet.
Precis. Och jag vill att Vidar ska växa upp i en värld där kvinnor och män tjänar lika mycket och är lika mycket värda och inte diskrimineras på grund av kön. Min lilla kamp kanske inte leder så långt, men på så sätt känner jag iallafall att jag gjort mitt bästa.
SvaraRadera