Inatt vakna jag halv 3 av att Arthur var hungrig, gav bröstet och vänta. Inget hände. Böt bröst. Inget hände. Stackarn blev otålig. Öppna ersättningen jag hade färdigt och ungen drack 110 ml, somna om och allt var bra. Efter det låg jag länge och deppa över att amningen skitit sig, för det är ju faktiskt mycket jobbigare, och dyrare, att ge ersättning på natten.
På morgonen började jag googla vad problemet kunde vara och lärde mig att mjölken helt enkelt inte bara kan försvinna på ett dygn (vilket jag kände att den gjort), den finns nog alltid där om den engång funnits. Problemet ligger i utdrivningsreflexen. I vanliga fall när barnet suger så börjar bröstet själv spruta ut efter en stund, men om man är trött, stressad, sjuk så kan det då påverka utdrivningsreflexen. Då töms inte bröstet ordentligt och det gör igen att bröstet känns tomt eller något liknande. Det enda man kan göra åt detta problem är att försöka slappna av och lita på att det nog finns mjölk. Jaa. Så i och med att jag nu vet detta kan ska jag ännu en gång försöka få det att funka. Säkert femte gången som jag igen försöker efter att nästan gett upp. Amning är faktiskt inte problemfritt. Och det konstigaste är att jag som gravid tänkte att jag ammar om det går och så, nåjaa, nu försöker jag till varje pris få det att funka. Men det är ju ändå mycket enklare.
Så nu har jag stått framför tvn och ammat så att Arthur har tålamod att suga och sen funderar jag på att dricka sprit så att jag kan koppla av. Mmm. Kanske en varm dusch sku göra samma sak. Jag vill först sluta när jag själv bestämmer och inte för att min kropp krånglar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar