Såhär glad är Arthur som snart ska och resa.Nu är det bara två nätter tills vi far till Barcelona. Och oj vad jag väntar. Men denhär gången väntar jag också på att komma hem. För då tänker jag sluta amma. Jag orkar helt enkelt inte mera. Sku sluta nu genast men då sku jag måsta släpa med så mycket ersättning till Barcelona och redan nu har jag med tillräckligt med burkar och grötar och lite ersättning. Har inget emot att amma och sku gärna fortsätta om det sku funka som så att ungen får bröstet, det börjar rinna inom 20 sekunder, han äter och allt är bra. Men nej, nu tar det en halv evighet före det rinner, jag byter bröst 3 gånger före något händer och under den tiden hinner ju vem som helst bli nervös. Så ja, efter resan tänker jag gradvis sluta. Och det känns skönt. Iaf just nu. Inatt åt han också bara en gång (dessutom den enda gången han vakna också) och hoppas att det målet sku bli senare och senare i och med att han efter Barcelona ska börja få ett femte mål, morgongröt. Och en gång klarar jag nog av att ge flaska per natt och i något skede försvinner ju det också.
Idag har jag försökt packa lite eftersom Micke har praktik hela morgondagen och jag får nästan inget packat när miniman Lönnblad vill ha konstant uppmärksamhet, men det går trögt. Kommer på något sätt inte alls framåt. Min hjärna är bara mos och klarar inte av att tänka på de oändliga mängder saker man behöver: leksaker, tuttar, mat, tutthållare, trasor, blöjor, kläder (och jaaa, vad för kläder liksom?), pass, biljetter, kartor, bärväska, vagn (och hur ska den packas?)... Känns lite som i mardrömmar där man aldrig blir klar och aldrig hinner packa tills det är för sent. Uj. Nå har ännu morgondagen på mig. Just nu känns det som att flygresan kommer att gå bra, men man får ju se. Ja och ännu för att demonstrera att det inte bara är sådär att resa med baby så har jag beställt specialtaxi till fältet med bilstol åt Arthur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar