Idag blir jag sinnesjuk med Arthur. Han drar mig i mitt smutsiga hår, klänger i mina byxor så att de faller ner och gör allt han inte får. Sen sover han på fel tider och alltför kort. Ska bara vara i famnen och klänga. Och jag blir störd och vill ha nån sekund för mig själv. Och det känns ju sen hemskt. För jag älskar ju det lilla livet så massor. Och jag förstår att han har det svårt och behöver mig. Endast 1 av de 4 tänderna som är påväg har spruckit helt igenom, de andra håller nu på att bilda hålet. Och om 3 tänder var påväg att spricka igenom åt mig sku jag å va störd. Så jag ska orka. Hoppeligen mera nu efter detta inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar