Det sket sig rejält. Första omgången börja han efter halvtimme gråta otröstligt av bara tanken på att sova, så vi kom ut och leka. För det känns så hemskt att ha honom att gråta, kan i ärlighetens namn inte förstå hur man kan genomföra nåt som 5-minutersmetoden.
Andra omgången gick också åt skogen. Jag var bestämd och hade påmint mig hela dagen om att jag nog klarar det, jag sku göra och försöka allt, och bara sluta om han gråter på riktigt. Nåja. Jag satt ner honom en miljon gånger, paja, sjöng, gav mjölk, bar omkring sen när han blev lessen, gav tillslut upp och tänkte att bara nåt nu sku funka. Allt var skit för ungen och jag fick intala mig själv att jag är vuxen jag ska hålla mig samman, gick tillslut med på allt Arthur ville, han fick dra i håret, klösa, sparka, bara han sku somna. Lekte skumpboll och han somna. Satt honom i vår säng riktigt nära mig, men nej, han sku bara fara i väg. Mitt i krypningen la han ner sig och somna. 2 timmar efter inlett projekt. Känns hopplöst. Vi har inget vettigt sätt att få honom att sova på.
Nå, lite sömn för mig gör säkert sakerna bättre.
Hur går det med somna i sängen projektet?
SvaraRaderaTyvärr verkar vissa barn mera svårsövda än andra. Just nu är vi i en natta2h-fas med Lilla A och det är inte heller kul. Jag behöver semester från nattningarna...
Jag håller nog helt med dig, vissa barn är mera svårsövda än andra, mycket, mycket mera. 2 h nattning låter helt hemskt, det borde ju liksom bli bättre med tiden. Hur nattar ni henne nu? Har ni kört nån sorts metod nångång och hur funka det?
SvaraRaderaOch nattningar är nog ofta ett suck-moment hos oss, att vem ska göra det. Fast nu är det nog nästan alltid jag, mammig som lilleman är.