Igår hade Arthur mellanmålspicnic på golvet. Det var roligt. Och sen fick han smaka på lite pannkaka.
På eftermiddagen var vi till Lojo. Och efter Evas bloggande om bärväskor så tog vi bara ergo bärväskan med när vi gick i butiker. Och Arthur var helt jättenöjd, han gnällde inget alls och han var endå i den över 1 timme.Mitt största problem för tillfället är vad vi ska göra med Arthur när jag ska fira min, Lees och Jennies 75 årsfest om 4 veckor. Jag sku ju inte villa lämna honom, men har ju inte så många alternativ. Festen är ingen barnfest och om Arthur är med ens på dagen så ska han bara vara i min famn. Om Micke sku köra hem med honom till natten så har Mickes kompis tråkigt där och jag kommer inte hem nästa dag (tar 1,5h att köra).
Så Arthur sku ha det bäst här på stugan, för här känner han sig hemma. Och min mamma tycker ju att det är helt självklart att hon kan vara med honom på stugan, och det kan hon ju nog. Men är så orolig för att Arthur ska känna sig övergiven om inte mamma och pappa kommer hem till natten och sen sover han ju så dåligt och har så svårt att somna. Och sen är ju frågan att ska vi (Micke) köra hem på natten eller tidigt på moron, och hur sent ska vi fara dit. Och om vi far sent så kan jag ju inte hjälpa till och sätta igång. Som sagt, mitt största problem just nu.
Och det är nog intressant hur olika föräldrar är och vad de tar stress över. För vissa är ju detta inget problem. Som tex för en ung mamma igår i butiken som högt tala i telefon om att hon inte kommer ihåg att hon pussades med nån i narikkan och inte typ något annat heller av lördagkvällen. I vagnen satt en kanske 7-8 månaders flicka.
Hehe. Det börjar kännas som om jag har propagerat lite för mycket. Men jag börjar bli väldigt less på att kånka vagnen, så det är väl delvis därför.
SvaraRaderaFesta ni för en gångs skull. Ni är alldeles toppenföräldar i alla fall. Arthur går det nog ingen nöd på;) (Även om jag nog själv också är en som har svårt att lämna - trodde inte att jag skulle vara det innan jag fick barn.)
Jag trodde inte det heller. Vi bestämde datum nångång efter att han var född och då såg jag inget problem i det, självklart kunde han ju vara med nån annan för han är ju ren så stor då och behöver inte ammas. Min mamma var borta på en 3 veckors resa med min pappa när min lillebror var 10 månader (och jag 2), så hon tycker ju att jag är störtlöjlig som ens funderar över saken.
SvaraRaderaOch ännutill. Din väskpropaganda har varit bra, hade glömt bort hur toppen den är, speciellt nu när vi också har hund här så är det lättare att bära ungen att försöka skuffa på en trehjulig vagn samtidigt som hunden far nånstans.
SvaraRaderaHaha! Så befriande att läsa om någon som har (hade?) samma bekymmer. Jag trodde aldrig att det skulle vara så svårt att lämna ens barn med någon annan över natten. Lilla A var nästan 14 månader då jag vågade lämna henne med min mamma första gången. Och det gick ju hur bra som helst (för henne)!
SvaraRaderaInnan hon föddes fantiserade jag om att hon skulle sova hos mina kompisar (som bor nära) en gång i månaden från att hon var halvåret. Det har inte hänt än...
Fast man kankse är lite löjlig som förälder med det så är det ju i och för sig ett gott tecken med tanke på anknytning och så. Menar väl bara att det är bättre att vara den vägen än den som hela tiden och genast lämnar bort. Fast inget fel i det heller om annars är bra. Ni förstår.
SvaraRadera