Jag tycker sådär överlag att jag är en bra mamma. Man kan ju mäta det på miljoner sätt, men jag är en sån mamma som jag tycker att är en bra mamma, i alla fall för de behov mitt barn. Jag försöker uppfylla han behov, försöker läsa hans signaler, försöker vara positiv, försöker prata mycket och förklara, tar alltid honom i beaktande osv.
Men på två punkter är jag inte så bra som jag sku kunna vara. Det första gäller detdär med att barnet inte ska äta från samma sked eller samma grej, sådär är förälderns grejs från munnen far till barnet. Jag kan äta med samma sked eller bita i nåt och sen ge åt honom. I min värld är det inte så farligt.
Det andra gäller nattande. Jag sku villa vara ännu mera förstående och tålamodig men jessus det är svårt. Som ikväll. Arthur fick sin mjölk, somna i famnen, jag gick med honom lite så att han sku komma i djupare sömn, han börja sparka sig bort från min famn, försökte rädda det genom att lägga honom i vår säng, funka inte, låg i vår säng och vänta på att han sku somna, hände aldrig någo, han börja till slut klättra alltför mycket. Var smått irriterad å föklara att han får inte gnälla om han inte sover (och det borde jag ju nog inte), att han får leka snällt. Han är snällt, men sen blir det gnäll å trötthet så försöker igen. Går med honom i famnen men han bara kastar sig, sätter i sängen men han klättrar alltför mycket, försöker med famnen igen. Nej. Sätter honom i egen säng och håller på att koka över. Han gråter. Tar upp. Han kastar sig. Sätter honom på golvet. Nej, han ska i famnen. Kastar sig. Sätter ner i säng. Tar upp. Slänger sig med all kraft bakåt. Sätter ner honom och säger bestämt "nu sover du!!!!" och går ut. Han störttjuter. Går typ genast in, känner mig hemsk. Värmer mera mjölk och sen gungar jag honom till sömns och på nåt under får jag honom i sängen utan att han vaknar. Hela prosessen tog slutligen 1 timme 15 minuter.
Jag blir bara så galen när inget funkar. Han vill inte vara i famnen, men inte på golvet heller eller nån annenstans. Och sen är han trött. Det enda han sku villa göra är att dra mig i håret och klättre över mig, men det är inte trevligt.
Yes. Nu har jag fått ut min aggression. Som jag önskar att sku försvinna. Sku villa vara en lugn mamma som orkar med flera timmars nattningsförsök. Men det är jag tyvärr inte.
Så jävla praktiskt med en blogg som man kan spy ut all sin ilska på. Sånt där kan faktiskt göra en mer eller mindre galen.
SvaraRaderaHar iaf märkt att beroende hur, när, var och på vilket vis man vill natta, så verkar det vara viktigast att barnet förstår ens signaler från första början. Att nu ska vi verkligen sova. Det har jag alltid varit sjukt tarkka med - att tydligt och tryggt visa att now is the time and place för sovdags. Kämpa!
Jag skulle få nervsammanbrott för mindre. Så det är inte konstigt att du känner irritation och frustration.
SvaraRaderaJag tror också på konsekvens. Att alltid natta på samma sätt. Man ska inte jämföra barn, men Marius var på samma sätt otålig, yr, motoriskt tidig och hade alltför mycket eld i baken redan från liten bebis. Nästan dagligen var jag tvungen att sätta honom i spjälsängen - utan att han skulle sova. Bara för att begränsa utrymmet och han skulle ha en chans att lugna ner sig. Och han verkade tycka att det var skönt, för han kunde vara ensam i sin säng uppemot 45 min (hade en massa leksaker i sängen) totalt nöjd och plockade med sina saker. Och sen när han kom därifrån var han så mycket snällare och lugnare pojke när han nollställt sig lite.
Därför tänker jag att det kanske skulle vara lättast med nattning i spjälsängen. A skulle inte ha samma yta att "vara tvungen" att röra sig på. Och bara lägga ner honom varje gång han stiger upp (fast det skulle vara 100 ggr). Hålla handen som trygghet på ryggen. Fast du har säkert redan testat allt möjligt. Och jag vet ingenting om vare sig nattning eller samsovning.
Eller. Bryr han sig alls i nallar? Eller någonting med lappar på? Celine ligger alltid och pillar på lapparna tills hon somnar. Och så finns ju dom där vetenallarna som man kan värma om det skulle ge någon form av trygghet. Fast han är ju förmodligen redan svettig av allt kastande.
Nåja. Sorry mitt svammel. Det var bara tankar som dök upp...
Tack så jättemassor för era kommentarer. Har på någo vis låst mig i att han nu har en jobbig period och när den går över somnar han som normalt, snabbt i famnen och blir sen nedsatt i egen säng.
SvaraRaderaSå istället för att ens fundera på att göra nåt åt saken har han nu fått härja på hur som helst, vilket ju kanske inte är det bästa. JAG borde vara bestämd med att nu är det sovdags och absolut inte börja ge upp i mitten och stiga upp. Det är ju det sista. Men man blir så blind. Vill bara ha lite lugn och ro och egen tid. Så från idag får han sin flaska i egen säng och så får jag paja och vara där, och bestämd.
Försökte för en tid sen med att få honom att somna i egen säng, var jättekonsekvent och bestämd. Men det to 2-3 timmar och det orka jag med i bara 5 dagar. Sen gav jag upp, han var inte redo. Nallar är inte alls intressanta, hår är det som gäller.
Och jaa, att spy ut allt på sin blogg är så bäst. Och sen är det ännu lättare att göra det när jag slutligen mest skriver för mig själv, och har en liten blogg, man behöver inte bry sig så mycket med att ens läsare inte orkar med det.
Den här kommentaren har inget att göra med texten, men läste i ett tidigare inlägg att ni fick från Ikea för endast 10€ frakten med studiekort. vet du om detta endast är ett för tillfället gällande erbjudande och ifall det endas är vissa produkter som hör till detta erbjudande?? Tacksam för svar! :)
SvaraRaderaDet gäller allting enda tills den 1.9 om jag kommer rätt ihåg. Så det är tillfälligt. Bara studiekortet ska visas. Betalar först och så går man till dendär disken och de fixar det sen. Ett helt jättebra erbjudande. Våra grejer vägde över 100 kg och två män bar upp allt åt oss. Lyx!
SvaraRadera