Hund och småbarn

Jag gillar hundar och i min framtidbild har alltid ingått en hund. Som tur har vi ingen hund nu, för jag blir galen med hundar.
Vi har hundhår allestans. Hunden tror att det är uppstigningsdags när Arthur rör på sig och sen tycker Arthur att hunden är alltför spännande för att han sku fortsätta sova. Hunden måste få sin egen mat och kan inte delta i familjen måltider. Hunden måste rastas och det betyder att ungen också måste tas med. Och att få alla påklädda och i utgångskick utan att hunden med sin yrhet skuffat omkull ungen alltför många och han blivit lessen är jobbigt. Att ha en vattenkopp på golvet är helt omöjligt, det enda Arthur vill är att kasta allt han får tag på i den, och om inte det går så sätter han sig själv. Har sagt nej fler gånger idag än nånsin förr. Å sen måste man rädda hunden och säga ännu flera gånger nej åt Arthur när han kastar allt på hunden, speciellt pottan är pop.

Slutsats, så länge vi har småbarn så ska vi inte ha hund. Behöver inte så mycket mera spänning och stress i vardagen.