Tankar inför andra ultran

Imorgon på moron är det dags för andra ultran, då har jag exakt 20 veckor fulla. Tyvärr är det bara jag och magen som far, fast jag helst sku ge min mage åt Micke så att han sku kunna fara dit. Jag känner ju redan rörelser och tror mig veta att allt är bra. Men för Micke sku det göra det så mycket mera verkligt. Men nu har vi varit alltför lata med att söka barnvakt åt Arthur för klockan 9 på moron så en av oss måste vara med honom och jag kan inte ta magen bort från min kropp. Tycker det är så viktigt att båda föräldrarna kan vara med att man på nåt vis sku borda få ta barnen med eller fixa det på annat sätt.

Jag är nu jätteinställd på att inte fråga kön. Jag vill så testa på att inte veta. Micke är ju då helt av annan åsikt och tycker han borde få veta, nå nu går det ju inte när han inte ens kommer med. Men sen kanske jag börjar tycka synd om honom där och bara för hans skulla frågar. Måste bara vara stark!