Och den som tyckte att jag hade det lyxigt på förmiddagen med andra som undehöll min härligt glada unge kan vara lite skadeglada över att höra att när han vakna (halvt väcktes) var han som en bortbytt unge. Inget solsken kvar där. Bara tårar och mera tårar.
Grät i matstolen, grät när bananen var slut, åt tutt och banan samtidigt, ville ha mera banan, ville inte ha den på det sättet, satt blöjfri i min famn och åt banan samtidigt som han smeta in halva i skjortan och andra halvan i mitt hår, grät lite mera, sku inte ner, sku ner, grät över att inte kunna sitta på sin lilla plastlastbil.... jaaa, allt var skit. Så skit att jag fick laga middag med honom i bärväskan. 1,5 h vara det då han var som en igel i mig. Sen åt vi igen och allt blev bra.
Tur. Hur ska det gå med nyfödd som möjligen vill vara fast i en 24 timmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar