Familjeförberedelsekurs

När jag vänta Arthur så gick jag och Micke på en familjeförberedelsekurs här i Helsingfors. Om vi sku ha villa gå den på finska sku vi ha kunnat gå i Malmgård där vi bodde då, men vi ville hellre gå den på svenska och då hölls den på svenska familjecentret som är Hagnäs (nå iaf nästan). Denhär kursen är då helt kosnadsfri och erbjuds av staden.

Innehållsmässigt vet jag inte hur mycket vi fick ut av den. Kanske nåt smått när vi såg en förlossning, och jag tycker alltid om att prata så det var roligt att diskutera med andra i liknande situation. Vi hade sådär 4 träffar före våra september-oktober 2009 föddes och efter det sådär 4 träffar. Vi var borta från 1 tror jag. Av efterträffarna är den mest minnesvärde den första efter förlossningen, tyckte det var så spännande att höra hur det gått för de andra och hur de hade det. Arthur var alltid den som åt flest gånger under träffarna.

Vi lärde känna de andra barnen och föräldrarna lite, men det var nu ändå lite klumpigt och ingen var nu riktigt säker på nåt och alla hade helt olika situationer och olika sorters barn. Efter sista officiella träffen böt vi kontaktuppgifter och slog fast en till träff. Tror att den inte blev av. I nåt skede laga vi också en facebook grupp men det funka inte riktigt heller.

Men sen på hösten, när våra små börja närma sig 1 så träffades vi på cafe carusel och efter det så klicka det. Efter det har vi mammor och barn turvist träffats hemma hos nån, sådär 1 gång i månaden, igår hos oss igen. Vi var också en gång ut och äta bara vi mammor och det först var roligt. Men det är jättekonstigt, för när vi börja dendär kursen så sku jag aldrig ha kunnat föreställa mig att vi sku kunna ha så mycket att prata om och helt på riktigt ha roligt tillsammans. Vi är ändå alla så olika och har helt olika livssituationer. Men det är också det som gör det så intressant, vanligtvis hänger man ju bara med liknande människor.

Slutsats: Jag är jätteglad att vi gick kursen och att jag kom i kontakt med dehär mammorna och barnen.

Och ännu om gårdagen. Det var jättelyckat. Arthur blev bara megatrött tidigare än vanligt och grät åt allt och Micke var borta så jag fick ta och natta. Det sluta också i gråt för mig. Den trötta ungen stängde ögona och nästan somna typ 5 gånger men alltid så sträta han emot och börja göra nåt annat och tänkte inte somna. Till slut tappa jag greppet, nåt jag inte förlåter mig för, och röt att nu går jag ut jag orkar inte mera, du får vara ensam, gick ut och sen skrek åt Micke att så länge han somnar på detta sätt så nattar jag INTE. Micke gick och lugna lessna Arthur och jag satt mig i soffan och grät. Efter att Arthur somnat och jag snörvlat ner Mickes skjorta gick jag också och sova, 5 över 9, var bara så lessen. Man får inte tappa fattningen så. Han gör ju inte det på flit.
Men från och med nu får Micke alltid vara hemma för nattning. Mitt tålamod i dessa graviditetstider klarar inte av det.