lördag, mars 12

Mattheten och skriket

Denhär mattheten och tröttheten är helt sjuk. Orka just och just komma hem från Arthurs jomppa
och då var väl den totala gångvägen sådär 1-1,5 km. Gick som en snigel och tog 1000 pauser.

Ska nu försöka gå och vila brevid Arthur, men grannarnas unge bara gråter och gråter och jag har så svårt med det. Han är helt hysterisk i rummet ovanför mig, säkert är han i sin säng. Och jag hör ju att där finns nån, för där går vuxen fotsteg alltid nu och då, och så hörde jag nån skrika till. Men endå är det så jobbigt. Kan nu inte nån bara ta ungen i famn och trösta?! Såhär är det nästan varje veckoslut. Hatar.

EDIT: Och det sku inte vara nåt problem om det var fråga om 10 minuter, men när det ren nu har hållit på över en halvtimme och ibland också en. Ja, jag kunde inte vila när jag hör det, all tankeverksamhet går till att intala migsjälv att det inte är skadligt för barnet i det långa loppet.

2 kommentarer:

  1. Den där tröttheten var alldeles fruktansvärd i slutet. Jag skulle ha kunna klaga om det vareviga dag i bloggen. För även om jag sover grymt litet timmässigt nu per dygn, så är jag ändå 100 gånger piggare än som gravid. Så härda ut, jag kan nästan lova dig att det lättar!

    Och det låter allt annat än roligt det där med era grannar. Sen är det alltid svårare då man inte ser situationen själv heller och kan göra något åt det. För visst kan ju barn skrika och gråta en halvtimme - men det är ju en viss skillnad om någon är där och tröstar eller om barnet ligger vind för våg någonstans ensamt.

    SvaraRadera
  2. Det konstiga är bara att jag inte kommer ihåg en sånhär trötthet från när jag vänta Arthur, det måste vara för att då kunde jag vila hela tiden och ha Micke och söka allt jag ville ha. Och när jag är så bortskämd med att annars ha lätt graviditet så blir nåt som trötthet så otroligt stort.

    Och du har så rätt, man ser inte situationen, allt kan ju vara bra och barnet är bara trött och skriker åt allt, eller nåt, försöker tänka bra tankar för egen skull, men det är så svårt när man hör hur ungen halvt storknar i sitt egna hysteriska skrik, och man sku bara villa gå dit och försöka lugna.

    SvaraRadera