Nu har vi kommit till den punkten att det inte går mera. Nu måste Arthurs insomnande åtgärdas på nåt sätt. Det är inte okej att ungen står med mysligpåsen i handen och slafsar i sig mysli i sängens fotända klockan halv 11.
Och han somna ju nog kvart före 10 efter att jag lyft honom på plats i sängen en miljard gånger (för vi gick ju i säng halv 9), men sen när han hållit i mitt hår i en kvart och Sander var missnöjd i sin säng så blev det paniiiiik. Han sku bara krama mitt huvud och hålla i håret och det tills han sov djuuuupt, och så länge ville ju inte Sander vara nöjd för han hade ren legat där i evigheter och behövde ännu lite mjölk.
Så det var katastrof, igen. Jag var otroligt nog lugn, lite arg (understatement) på Arthur, men endå rätt lugn. Orsaken till myslin var att han gick på pottan där halv 11 å konstatera väl att han var hungrig då.
Nå, slutligen slockna han 11 när han kunde ligga tätt, tätt intill mig, och det gick ju för att Sander äntligen kunnat somna halv timme tidigare när Arthur lugnat ner sig.
Så, slutsats. Nu ska Arthur börja somna själv utan omkramningar och hårdragningar och allt annat skrot. Och det får Micke fixa, för det går ej när Sander är med. Och i denhär situationen kommer jag också att acceptera skrik för nu orkar jag ej mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar