Och så börjar vardagen

I olika diskussioner (som t.ex. hemmamamma debatten) glömmer man så lätt bort att alla har olika verkligheter. Och den verklighet jag nu levt i i 9 månader är nog inte den vanligaste, men nu är den slut. Både jag och Micke har nu i 9 månader varit hemma och haft i princip lika stort ansvar för hem och Arthur. Ibland har jag studerat mera, ibland han och endast nu på våren i nån månad, så var han mycket borta från hemmet (i biblioteket). Han har varit på studiestöd och jag officiellt vårdledig (men har ändå läst 50 sp under året). Men imorgon ändrar det. Micke börjar jobba och jag fortsätter mammaledigheten (och kanske studierna till hösten) och jag kommer nu att dra hela vardagsrumban till största del själv.

Ibland känner jag mig lat och skyldig om jag tyckt nåt varit jobbigt, för vi har ju ändå varit två stora delar av tiden. Få har den lyxen. Rekommenderar att fixa barn ännu när man studerar.

Men sista dagen av "ovardagen" spendera vi i Lojo på stugan och försökte reda upp lite. Jag såg mest efter Sander, min mamma jaga och lekte med Arthur medan Micke fixa en dörr och moka aska. Nu känner jag mig rätt solbränd och Mickes rygg är grannröd. Det var en skön dag. Imorgon börjar det riktiga hemmalivet, troligen med massa skriksessioner av alla.

Arthur var en riktig landepojke. Så söt med!Sander sov, åt, bajsade (mamma tycker det låter så fult när jag skriver skita och föreslog ordet bajsa istället) och hängde lite i famnen. Han ser så liten ut i andras famnar.

Korngryns-broiler-fetasallad var gott som lunch.

Arthur var så nyfiken och gick omkring och skruva och hamra på allt.Han är nog så gullig, duktig, härlig...bara bäst!

Och ännu om min åsikt i hemmamammadebatten. En gul apelsin har helt samma åsikter som jag, jag tänkte också som Joanna före och efter barnen och Eva kommer just med de rätta frågorna.