Nu genast

Jag är en sån människa att när jag fått nåt i huvet så ska det ske genast. Och fast det nu bara var två veckor sen jag kom fram till att radhus i Lojo är det rätta så är jag nu helt färdig att skuldsätta mig upp till örona och förstår inte varför alla andra inte är lika med på det. Nå Micke är ju faktiskt. Men resten. På Mickes jobb har de nu sidkuterat det i två dagar och ena tycker att vi ska vänta till hösten, andra att huset måste vara byggt på 2000-talet, ena igen att badrummet säkert ska göras om och att det nu blir så dyrt och att det ska vi tänka på osv. Sen hinner min mor, fastighetsförmedlarn, inte alls med i mina svängar, fast nu hon är den som sku kunna komma med nåt vettigt. Jag vet ju inget om nåt som har att göra med boende. Sen konstatera också nån att vi inte kommer att få nåt lån med bara en lön och så. Allt är så negativt.

Men jag är positiv. För en gångs skull. Jag tycker att 1200 räcker till för att leva med i månaden och det tycker jag också att banken borde tycka. Enligt mina uträkningar kan vi till och med spara då. Fast då måste Micke sluta dricka så mycket energidrickor. Och sen så skiter jag nu i hur mycket ränta vi betalar eller att vi inte gör mycket vinst när vi säljer. Viktigaste är att vi betalar ens lite åt oss och inte 800 euro endast åt nån annan, som nu.
Och jag märker att vi vill ha lägenheten. När nån säger nåt negativt så vänder vi det till nåt positivt eller försvarar det. Och jag har ju ren planerat var allt ska vara i hemmet och hur jag ska cykla allestans.