Nån förstår

Arthur vakna idag 20 över 6 efter att endast ha sovit under 9 timmar. Alla förutsättningar för gnällmorogn fanns där. Jag var ju inte heller piggast efter att ha varit upp flera gånger med båda pojkarna inatt. Micke for igår 12 och kommer idag 5. Relativt bra gick det så länge mumin var på och det kom barnprogram på tv:n men efter det var det ett enda skrik och gnäll, över allting. När jag äntligen fått alla i skick för att gå ut (Arthur titta på barbapapa från youtube så att jag fick honom påklädd) så sku Arthur bara vara i famnen och gallskrek varje sekund han inte var. Lite svårt att ha honom i famnen när man har vagnkass med Sander, skötväska och leksakskass. Tyckte lite synd om grannarna.

Nå, jag var måttligt slut i parken. Sa åt Micke att ikväll far jag nånstans. Ensam. Men så kom en mamma som jag lärde känna under Arthur babytid, och hon har liknande åldersskillnad på barnen som vi. Och vi prata och prata. Arthur fick lite mellanmål där i farten så att jag kunde bli längre och prata. Det var så terapeutiskt på alla vis. För de har ju det så liknande som vi. Det är inte alltid så lätt. Ibland flippar man fast man så gärna inte sku göra det. Männen vet inte alltid var blöjorna/kläderna finns. Man vet inte vart man satt sakerna. Och så vidare. Såna saker som man inte ens kan skriva i sin blogg.

Och nu är jag igen som en ny människa. Så skönt när nån förstår och går igenom precis samma.