måndag, september 10

Tålamod, Sander och pyssel

Hå, hå vilken eftermiddag! Vissa dagar funkar helt enkelt inte. Men jag har ändå blivit bättre på att hantera sämre dagar. Livet med en 1 år 4 månaders aktiv utforskare är inte alltid så lätt.

Förmiddagen gick bra. Vi var i klubben och Sander hade tutt i munnen hela tiden. Egentligen har (hade?) han ju den bara när han sov, så var det länge ren. Men nu i några dagar har han bara gnällt och bara klängt och velat vara i famnen och så skriker han "tutteee" genast han sett den. Och han får en hörntand riktigt just igenom så han har nu fått ha den. Fast egentligen sku jag så vela bli av med den. Exakt såhär gammal var Arthur när vi "glömde" den i flygplanet. Nåja. Får se vad som händer.

Eftermiddagen börja först 3 för Sanders del, han hade sovit i 3 timmar. Efter sent mellanmål gick vi till parken. Alla hade det bra och roligt. Då tar Sander förstås och skiter och vi måst gå hemåt. Nå då ska Arthur klättra i trädet och efter lite förhandlingar får jag honom med men då springer Sander och gömmer sig bakom träden och har ingen tanke på att komma med hem för att få bort skitet. Börjar bli irriterad för hemkomsten tar en evighet och det är max fråga om 100 meter. Får hem dem. Jag byter blöja och Arthur går ut på bakgården med kniven för att "såga" (helt med lov). Jag stjälper upp ett bröd som ska i ugnen och börjar fundera på middagen. Märker att Arthur sågar mina blommor och går och säga var han får såga. Konstaterar att jag behöver kaffe för att överleva 4-5 tidens trötthet. Sander vill hjälpa och häller hälften av kaffepulvret förbi. Jag får damsuga och får kaffe med pulverbitar i. Märker att Arthur ännu sågar min buske. Blir arg. Börjar laga spenatplättar. Sander hjälper till och sätter alla slävar i och blandar och strittar och sätter på bordet och i munnen. En enda röra. Arthur kommer in och jag säger att han ska ta av sig skorna. Han gör det i köket och ett ton sand faller ut. Fortsätter med plättsmetens som Sander håller på att döda. Får Sander flyttad och han börjar skära i bananerna. Nu är Arthur också med. Blir ännu mera irriterad då ingen lyssnar på mig och det finns smet allestans, diskmaskinen är otömd och alla kärl blir framme och Sander bara klottar och drar ner. Sätter på tv:n för att få mig lite lugn. Arthur sitter lugnt och stilla där. Jag damsugar sanden. Sander ska igen hjälpa med nåt och tar min kaffekopp och lyckas hälla ut hälften, sen hittar han paketet med surskorpor och tar några och sätter sig brevid Arthur i soffan. Och då hinner jag äntligen reda upp röran och steka lite plättar. Och kan andas ut och lugna ner mig lite. För en stund. Av mina plättar åt båda max en halv....

Promenaden med Jigsi gick i samma stil. Två överdrivna ungar som inte lyssnar ett dugg. Och Sander fick vi nu hela tiden vänta på (han sku ändå inte sitta i vagn så den var hemma). Och sen tog han ju förstås igen och släppte ett lass när han gömde sig i skogen och vi fick bråttom hem. Igen. Men dagens sötaste var när Sander mittiallt stanna och så stod han och vägra komma med. Han blev och se på en hund vi just gått förbi. Jag ropa och ropa men inget hände. Jag kunde inte gå tillbaka för jag höll Jigi så jag bad Arthur. Han gick och tog Sander i handen och så sprang de hand i hand till mig. Så urgulligt.

När vi kom hem hade jag lovat att vi sku limma djurbilder som Arthur hittat. Så jag tejpa upp vitt papper på väggen och limma lite grönt gräs och blåa moln och rita ett träd. Arthur var så nöjd när han fick limma och jag var stolt över att få nåt sorts pyssel till stång. Till och med Sander hängde nöjt med för han hade hittat en majskolv som han åt på (och klotta ner hela golvet med!)


Jag är ingen pysslare. Har inte tålamod och inte kunskapen. Mitt träd är ju bara för fint. Arthur har sjävl ritat vattnet till vänster.

De har nog så jätteroligt tillsammans dedär två, men aktiva och energiska är de definitivt. Och döva. Och brottas gör de hela tiden.


Inga kommentarer: