Doulafunderingar?

Igår var jag på mitt livs första babyshower. Det var roligt, men jag blev så otrolig trött där. Hade varit med Arthur på jomppa på förmiddagen och gått lite i Kampen efter det och sen när jag satt och åt blev jag så otroligt slut. Tycker synd om dem som försökte förstå nåt av min finska, kunde inte alls tänka, och eftersom jag annars också pratar så lite och aldrig om vad jag studerar så blev det helt råddigt. Suck.

När jag kom hem var jag helt död. Så död att Micke sköt upp sin spelkväll med några timmar. Förstås hängde Arthur fast i mig (det är det enda han gör nuförtiden, till och med efter att han ätit klart i sin stol så ska han i min famn och sitta) men det var endå skönt att inte vara helt ensam. När Arthur somnat klockan 9 gick jag också och sova.

Men tillbaka till babyshowern. Där blev det tal om att ha med en doula på förlossningen. Och jag tycker om iden, så mycket att jag nu kontaktat folkhälsan. Det är kanske alltför sent och kanske inte nåt som går igenom men just nu känns det som en toppen ide. Det sku ställa mindre krav på Micke och jag sku säkert lättare klara av att inte ta epidural. Och jag sku inte ha nåt emot att ha en extra person där, speciellt inte om hon talar svenska. Barnmorskorna är ju ändå så lite med en så de är ju inte riktigt så uppmuntrande.

Min natt

Vårt sovarrangemang funkar utmärkt. Arthur vaknar inte och behöver nåt av en vaken människa utan ifall han vaknar kryper han tätt intill mig och sover vidare. Tror t.o.m. vi ska ha det så med nyfödingen också. Kanske köpa en till spjälsäng och sätta på andra sidan, eller så får den sova i mammalådan till först tills vi vet hurdan sovare det är.

Nå men iaf. Min natt:
-Gått 2 gånger på wc
-Vaknat när Micke kommit hem
-Stigit upp och dricka vatten
-Vaknat av att Arthur kom nära, nära
- Haft en hemsk mardröm och vaknat av att jag skrikit: Mammaa!

Jag drömde att jag hade hängt med Evas familj (läser säkert för mycket bloggar!) och Arthur var hos min mamma (tala med henne på riktigt igår och hon saknar honom och vill ha dit honom). Men sen var min mamma där och vi var på vår stuga och efter en tid fråga jag med vem Arthur var (var inte alls så intresserad av honom i drömmen), och så svara hon bara att hon lämna honom med Jigi (hunden) att hon hade satt mat åt honom. Och hon var helt seriös och tyckte att det var normalt. Hon hade lämnat en 1,5 åring ensam och tyckte att hunden var en tillräckligt bra barnvakt. Jag sprang till bilen gråtande och skrikande och visste att det sku ta 45 minuter före vi kom dit och att han säkert gråtit i flera timmar ren och känt sig övergiven.
Det var så hemskt.

Fredagseftermiddagen

Micke är på jobbtur idag från 14-00 i Lojo så jag och Arthur har haft tumisfredageftermiddag (egentligen också förmiddag för då var han i skolan). Efter att Arthur vakna 13.45 har vi:

-Ätit mellanmål
-Gått till Hagnäs för att handla mat och mjölk
-Städat undan i köket
-Lagat semledeg
-Ätit middag. Idag åt sig också Arthur för engångsskull mätt och gnällde inte efter mat igen 1,5 h senare. Han åt åtminstone 1 dl gräddfilssås och för övrigt hela portion förutom lite morot.

-Bakat morotssemlor
-Gjort blomkålssoppa för imorgon
-Städat badrummet
-Haft två tvättmaskiner på
-Tittat som förstelnade på buu-klubben. Han rörde inte en min. Bara satt och titta. Han verka slut. Jag var också slut, så det blev inget damsugande idag mera.
-Kvällsmål och kvällstvätt och tillslut tog jag och natta.

Jag blev helt slut av nattande, inte för att han krångla utan för att jag är så trött. Så trött att jag inte ens orkar äta daimen jag köpte åt mig i butiken.

Tråkig shopping

Klicka just hem lite grejer från HM. Och där finns endast underbyxor och ett realinne åt mig. Inget annat. Så tråkigt att shoppa när man har en mage som försvinner efter 2 månader. Sku så villa shoppa lite byxor, shorts, klänningar.
Hoppas nu att Micke och Arthur blir glada i alla fall.

2 månader kvar

Arthur vakna från dagssömnen men var ännu dåsig och ville mysa i min famn. Han måste ha varit så trött för han somna om i famnen och sov en halvtimme till. Och det var bara alltför mysigt, att kunna titta ner på sitt sött sovande barn. Månne jag nånsin mera kommer att ha Arthur sovande i min famn på dethär sättet?

Idag är det två månader kvar till den beräknade födseln. Har lite blandade känslor. Å ena sidan väntar jag så på att få träffa bökaren och se hurdan krabat det är (och sen känns det också tryggare att få ut den lilla ur magen) men sen är jag lite sorgsen för Arthurs skull. Sku ju villa att allt sku vara som förr för honom och att inte alltför mycket sku ändra, men nu är det ju ändå en stor förändring. Just nu är han så mega famnsjuk. När han vaknar kommer han genast i famnen, på morgonnatten kryper han tätt intill mig och fortsätter sova nära, nära, när han ser på tv vill han vara i famnen, han vill hela tiden att man kommer nånstans med honom och tar en i fingret.

Hur ska jag räcka till? Jag vill så kunna ge den närhet han är van vid, men å andra sidan kommer ju också det andra barnet att behöva mig. Tror att Arthur egentligen kommer att ta förändringen rätt bra, tror han kommer att gilla sitt syskon och villa vara med och hjälpa i syskonskötseln, men tror jag kommer att kräva för mycket av mig själv. Jag kräver att jag ska kunna vara lika närvarande som nu, att han ska få lika "bra" mat, lika mycket underhållning/aktiviteter, lika mycket famntid... Speciellt kräver jag att jag inte tappar tålamodet på honom, för han är ju ännu så pytteliten. En pytteliten storebror. Och det vet jag. Så fast han häller ut allt vatten, smular ner hela soffan eller inte vill sova så ska jag vara lugn. Det är ett måste.

Men kanske vårt hus sku kunna vara mera kaotiskt, och kanske vi kan äta lite färdigmat och kanske jag kan sova medan Micke leker med Arthur. Får se. Ska bli spännande. Hoppas 2 månader går snabbt.

Vår förmiddag

På morgon klättra Arthur upp i syskonvagnen. Jag berätta åt honom att sen när babyn kommer så sitter Arthur på ena och babyn på andra. Sen satt vi dit dockan för att demonstrera. Och Arthur förstår nog inte detdär med baby och baby i magen, men tror ändå att det är bra att lite förbereda och tala om det. Men i vagnen så undersökte han iaf sin egna baby lite.

Sen klättra han över till babyns sida och la sig raklång på den. Kanske det var en kram?! Nå iaf hoppas jag att han inte sen ska göra så med sitt syskon.

Kvart över 9 åt Arthur mellanmål, då hade han gått och dragit i alla skåpdörrar i 15 minuter. Han har inte ro att äta sin morgongröt (eller så tycker han inte om det mera) så han är hungrig max 2 h senare. Och fast mellanmålet påverkar lunchen så kan jag inte ha honom och gå hungrig och jag orkar inte med hungergnäll heller.
Klockan 10 var vi på familjecentret och dagens familjecafe. Det var andra gången denhär veckan och igår var vi till sahramis familjecafe så Arthur har väl överdoserat på andra barn och aktiviteter så han vila mest och ville att jag sku läsa.
Klockan 12 for vi därifrån och då somna Arthur i vagnen som planerat. For till Stockmann med söndriga tripp trapp delen och fick den genast bytt. Det som är så bra med att köpa från Stockmann är att när man vill byta nåt eller nåt ät sönder så frågar de inte ens efter kvitto, de bara fixar det. Nu sover Arthur i vagnen och jag bloggar. Ska till skolan lite senare.

Sju saker

Fick utamaningen att lista 7 saker ni inte visst om mig (av denna bloggare), och bara för att jag har tråkigt och väntar på att Micke nattat Arthur klart så att vi kan äta Ben&Jerry glass antar jag utmaningen.

En utmaning är vad det är eftersom jag inte är det minsta hemlighetsfull och har skrivit typ allt på bloggen som är värt att nämnas. Drar kanske lite repriser.

1. När Micke gav mig förlovningsringen på vår dyktur i Ecuador gav jag den tillbaka, och så föll den när jag igen sku ha den, som tur kom marken emot ca 20 meter under ytan. Stackars honom, han måste ju ha varit så nervös.
2. Vi och tekniska grejer går inte ihop. På lördagen när vi sku till Itäkeskus för att handla gick hjulet sönder. Damsugare, motionscyklar, diskmaskiner är också några av de andra sakerna vi haft problem med.
3. Jag planera själv vår bröllopsinbjudan och jag tycker den var så perfekt. Finaste nånsin. Och texten inuti var också så "finurlig": Ordet välkommen gick lodrätt ner på vänstra sidan och så börja varje mening på en av de bokstäverna.
   
4. Jag äter inte blåmögelost eller grape. Uj.
5. I Ecuador äter man marsvin, jag har ätit mycket marsvin.
   
6. Det jag mest jomsar på Micke om är att han sover för lite och att han måst komma tidigare och sova. Han har aldrig rätt att vara trött när han sitter och spelar/ser på film till sent på natten.
   
7. Och nu har Micke helt säkert somnat för det är så tyst i sovrummet. Då är det min uppgift att väcka honom. Ja, och denhär listan var nog alltför krånlig.
   

Trip trapen

Vår stokke tripp trapp har gått sönder, och har säkert ren varit det en längre tid. Det är inte okej. Den kosta ju omkring 200 euro. Mera än alla andra matbordsmöbler.

Och ja, nån annan kommer nog att få stå för kostnaden att fixa den, men det är ju så jobbigt när man måste fixa sånt. Det är det ena metallröret som gått itu i ena endan och klossen som är inne har kommit ut och den går inte att skruva fast så spänt, så nedre plattan glider.

Nu funderar jag ännu mera på att sälja stolen och sen bara köpa två billigare matstolar. Men egentligen så tycker jag nog jättemycket om den. Får se.

Familjeförberedelsekurs

När jag vänta Arthur så gick jag och Micke på en familjeförberedelsekurs här i Helsingfors. Om vi sku ha villa gå den på finska sku vi ha kunnat gå i Malmgård där vi bodde då, men vi ville hellre gå den på svenska och då hölls den på svenska familjecentret som är Hagnäs (nå iaf nästan). Denhär kursen är då helt kosnadsfri och erbjuds av staden.

Innehållsmässigt vet jag inte hur mycket vi fick ut av den. Kanske nåt smått när vi såg en förlossning, och jag tycker alltid om att prata så det var roligt att diskutera med andra i liknande situation. Vi hade sådär 4 träffar före våra september-oktober 2009 föddes och efter det sådär 4 träffar. Vi var borta från 1 tror jag. Av efterträffarna är den mest minnesvärde den första efter förlossningen, tyckte det var så spännande att höra hur det gått för de andra och hur de hade det. Arthur var alltid den som åt flest gånger under träffarna.

Vi lärde känna de andra barnen och föräldrarna lite, men det var nu ändå lite klumpigt och ingen var nu riktigt säker på nåt och alla hade helt olika situationer och olika sorters barn. Efter sista officiella träffen böt vi kontaktuppgifter och slog fast en till träff. Tror att den inte blev av. I nåt skede laga vi också en facebook grupp men det funka inte riktigt heller.

Men sen på hösten, när våra små börja närma sig 1 så träffades vi på cafe carusel och efter det så klicka det. Efter det har vi mammor och barn turvist träffats hemma hos nån, sådär 1 gång i månaden, igår hos oss igen. Vi var också en gång ut och äta bara vi mammor och det först var roligt. Men det är jättekonstigt, för när vi börja dendär kursen så sku jag aldrig ha kunnat föreställa mig att vi sku kunna ha så mycket att prata om och helt på riktigt ha roligt tillsammans. Vi är ändå alla så olika och har helt olika livssituationer. Men det är också det som gör det så intressant, vanligtvis hänger man ju bara med liknande människor.

Slutsats: Jag är jätteglad att vi gick kursen och att jag kom i kontakt med dehär mammorna och barnen.

Och ännu om gårdagen. Det var jättelyckat. Arthur blev bara megatrött tidigare än vanligt och grät åt allt och Micke var borta så jag fick ta och natta. Det sluta också i gråt för mig. Den trötta ungen stängde ögona och nästan somna typ 5 gånger men alltid så sträta han emot och börja göra nåt annat och tänkte inte somna. Till slut tappa jag greppet, nåt jag inte förlåter mig för, och röt att nu går jag ut jag orkar inte mera, du får vara ensam, gick ut och sen skrek åt Micke att så länge han somnar på detta sätt så nattar jag INTE. Micke gick och lugna lessna Arthur och jag satt mig i soffan och grät. Efter att Arthur somnat och jag snörvlat ner Mickes skjorta gick jag också och sova, 5 över 9, var bara så lessen. Man får inte tappa fattningen så. Han gör ju inte det på flit.
Men från och med nu får Micke alltid vara hemma för nattning. Mitt tålamod i dessa graviditetstider klarar inte av det.

Den roliga egna viljan

På förmiddagen var vi ut och det var så skönt nu när det bara var -8. I lekplatsen var också dagisbarn och de hade tydligen varit inne i två veckor, och det märktes, de var helt hyper! När vi sku komma in fick Arthur ett roligt kort litet utbrott. Han gick i en cirkel och stampa och kasta sig framåt och låg på mage och sku äta av den smutsiga asfalten.

Efter lunch laga vi glasyr till morotskaka. Arthur stod på govlet och gnällde och hacka mig varje gång jag stängde av vispeln och jag förstod inget. Nå, slutligen fatta jag med. Han sku slicka vispeln och han trodde jag var klar varje gång jag satt i nåt nytt. Kanske inte så smart att låta honom slicka visplarna...

Nu vilar han, jag har ombokat en munhygiensittid och fick den till 27.4, 6 dagar före beräknad födsel. Tror jag mot slute kommer att önska att jag missar den tiden. Nå, nu borde jag fokusera på rysk kultur, och på eftermiddagen kommer 5 små lekkompisar med mammor till oss.

Vår förmiddag

Morotssemlor, scones, pålägg, bacon, ägg, fruktsallad, juice och kardemumma-russinmuffins

Idag har vi småbarnsbruncaht hos oss. Och vi har alltför litet bord, men det var roligt. Eftersom vi hade gäster så hade Arthur kalsonger på sig, men han har inte riktigt hiffat att det är skillnad på kalsong och blöja, så brunchen börja med ett torka kiss (efter det hade han naken nedredel och sprang 2 gånger bort från leken för att gå på pottan). Micke hitta inte heller stekspaden för att vända äggen, vi har två, för Arthur har gömt dem nånstan på ett väldigt bra ställe, så det blev roliga ägg.
Men alla blev mätta och trötta så nu ska vi vila och på eftermiddagen ska vi till svärföräldrarna och äta.

Förlossningsplaner

Micke fråga mig idag om jag fasar för förlossningen. Och mitt helt ärliga svar är att nej, jag ser så jättemycket framemot det.

Ända problemet är ju då att jag inte alls är förberedd och öppen på att nåt sku gå så som jag INTE tänkt. Jag har tänkt föda om 9 veckor, kring 1 maj och jag ska absolut föda nedre vägen och allt ska gå lite liknande som sist. Så många andra alternativ finns inte i min värld just nu.

Men denhär gången sku jag villa göra det naturligt. Jag vill så känna min kropps styrka. Jag vet att min kropp klarar av det och jag måste bara hållas stark och stå på mig. Problemet är ju att jag vet nu hur effektivt epidural är (tog det sist, efter att jag förklarat åt Micke att jag nog sku klara mig utan, men att jag inte orkar mera och vill vila) och sen när det gör ont, så vill jag ha bort det. Kommer ihåg hur jag bara spände hela kroppen när värken kom, den drog mig helt med sig. Men denhär gången sku jag bara villa gå med i flödet, låta min kropp spänna sig och överleva varje värk. Sist var det fråga om 3 timmar med epidural. 3 timmar ska jag nog klara. Jag vill gärna ta ett bad igen och sen sku jag villa gå mycket och ha nåt att luta mot. Jomppabollen var också bra. Jag vill skrika och vråla och föda så som det alltid gjorts. Jag vill lyssna på min kropp och jag vill känna krystvärkar (gjorde det inte sist), sen vill jag göra det kroppen säger att jag ska göra och inte vad nån annan tycker, typ med tanke på ställning att föda i.

Micke ska vara där och stöda mig, och det är han som ska säga att jag klarar det hela vägen till slut. Jag vet mig själv så bra (sku inte fråga kön, gjorde det ändå) att när det gör ont så vill jag bara ha bort det. Så han måste övertyga mig. Jag vill så gärna uppleva det utan epidural. Så jättejätte gärna. Och jag vet att jag kan. Sen ska Micke också filma nån snutt, också helst när babyn kommer. Vill så gärna se det senare, veta hurdana krafter det är frågan om.

Jag vill alltså ha en förlossning där jag är klar i knoppen och hänger med, jag vill godkänna allt som görs. Jag önskar att den börjar på morgonnatten med värkar som rätt snabbt blir regelbundna (inte som sist då jag hade värkar i två nätter och den andra natten så kraftiga att jag inte kunde sova men de kom bara med 10 minuter mellanrum) och så vill jag föda nångång på eftemiddagen. Vill inte vara trött när jag gör det. (Om något sku gå snett vill jag att man genast gör nåt för babyn och isåfall snittar upp mig, i ett sånt skede behöver jag inte mera ha koll, bara inget sku hända åt babyn.)

Sen tror jag att jag själv vill bli med babyn för ett dygn på sjukhuset. Samla lite krafter och sen komma hem nästa dag till Arthur och Micke. Tror att det är onödigt för Arthur att överhuvudtaget komma till sjukhuset, han sku ändå inte förstå och tycka att det är ledsamt när mamma blir där.

Nu ska jag då bara läsa om fördelar med naturlig förlossning och om hur en förlossning vanligtvis går till. Genom att veta vad som typ händer är det säkert lättare att tåla smärta, om jag vet att nu är jag i den fasen och det går över.

Och sen ska jag printa ut dethär för förlossningen och sen när jag börjar tveka ska jag läsa det.

Vattenfärg och lopptorg

Igår före vi var på Arthurs allra första besök hos en munhygienist så måla vi, eller han, med vattenfärg. Här ser det fridfullt ut.

Här är det definitivt mera klott, och han följde inte riktigt mina order om att först doppa penseln i vatten, sen ta färg och sen måla. Ofta skippa han ta färg skedet.

Efter 10 minuter blev det jobbigt, för då kom det ju färg på hans händer och med färg på händerna kan man inte göra nåt! Munhygienistbesöket gick ok. Hon fick se in i hans mun för han satt i min famn och gallskrek när hon våga sätta in en tandborste i hans mun. Hans förtroende för läkare, munhygienister, rådgivningstanter är väldigt lågt.

Idag på morgonen har jag varit till Valtteri lopptorget. Arthur fick en brandbil, regnkläder, tygblöja, kläder och en bok. Magbabyn fick en sorts bok man sätter fast i sängen som spjälsängsskydd, tänkte sätta den runt vaavin.

Måste väl ta och hyra en vaavi ändå, mamma förklara igår att alla barn absolut måste ha sin egna säng, det var ett måste. Försökte förklara nåt om andra kulturer och hur det var förr, men tydligen så får vi inte göra samma fel som med Arthur och inte lära detta barn sova själv. För jaa, den som har läst min blogg länge så vet ju nog att vi gjorde så mycket fel med Arthur och därför kan han inte sova själv. För den som inte läst så kan jag säga, iaf i mitt tycke, att vi från dag 1 alltid försökt att han sku sova själv, men att det snabbt visa sig helt uridiotiskt. Då sku jag ju aldrig ha fått sova. Efter det har vi också alltid försökt få honom i egen säng och somna själv, enda är att vi alltid varit snälla och inte haft honom och skrika, men vi har varit så medvetna om hur man borde göra. Men ja. Det har då inte hjälpt, för det gick inte att göra så. Önskar nästan att vi inte sku ha försökt så för vi har bara satt en massa energi på det... Nåja, men dethär tycks min mor då ha glömt.

Jag kommer ihåg, och hoppas att nästa baby sku ha lite lättare att somna, men bara han kommer levande och frisk och kry till denhär världen får han nog fast ha ännu svårare att somna. Vi klarar det.

Arthur 17 månader

Idag blir Arthur 17 månader. Med mamma kan man tvätta tänder, inte med pappa...

Det som jag är så otroligt stolt över just nu är Arthurs pottgående. Hemma har han inga byxor/blöjor på och när han får skitbrott springer han till pottan och sitter ner och för några dagar sen börja han också själv gå när det var kisidags, utan uppmaningar eller nåt. Men oftast så frågar vi/ uppmanar om kissande, och det har faktiskt inte skett nån golvolycka på länge. När vi går nånstans har vi tygblöjor på och försöker gå på pottan på det ställena också så att han märker att där finns pottor och att man kan be efter det. Men annenstans är det ju så roligt att leka så några våta blöjor blir det. Dagssömnen sover han utan blöja, och nattblöjan har varit våt sådär 3 gånger under kanske 4 veckor. När han sitter på pottan måste man ta bort alla byxor för han blir galen om han har nåt fast vid fötterna, så absolut lättast att ha honom med naken nedredel.

Att vara utan tutt har minskat sömntimmarna och han sover med oss, nära mig och drar mig i håret under natten, en absolut följd av att vara utan tutt. Om jag inte var smartare sku jag ta den tillbaka.

När han vaknar vill han genast ha mat och det gör också att han ibland behöver mellanmål före lunch, annars så äter han 5 gånger. Just nu äter han allt med god aptit. Ris är speciellt populärt i alla former, likaså gräddfilssåser, ärter, pasta, kikärter...

Hans egna vilja har börjat komma fram mer och han kommer hela tiden och tar mig i fingret och drar mig nånstans, speciellt om jag sku råka sitta vid datan. Det är sött, men han blir så arg om jag inte kommer med, å så drar han ännu hårdare och vrålar. Förstod aldrig förr varför småbarn grät så mycket och var så missnöjda, nå nu förstår jag. Man kan vråla för att man ska gå in och vila när liten vill gunga ännu mera, eller för att mamma inte sätter in klossen i burken genast, eller för att man inte vill in i vagnen, eller för att mamma sätter hallon i filen när det tydligen sku vara utan. Speciellt roligt är det att vråla med mamma, pappa får nog uppleva väldigt lite utbrott och besvikelser. Lite fräckt!

Böcker och legon är bästa leksakerna. Vi läser hela tiden, en bok med fina dykplatser är populärast just nu, ändå säger han kanske mamma och pappa och tack, men absolut inget annat. Väntar så på orden, då kanske vi sku undvika en massa missförstånd. Annars så tittar han också på tv. Djurprogram, pikku kakkonen och buu-klubben.

Å nu har vi vagn

Den nya vagnen

På lördag hemma i Pojo hade jag tid att kolla huuto.net och hitta en vagn som fyllde alla mina krav. Så jag bjöd på den utan att tänka mera än 2 minuter (eller tala med Micke), tänkte att nu kommer nån annan att bjuda på den. Positivt överraskad blev jag idag när mitt bud var det enda. Några timmar senare var vi och söka den. Så nu har vi vagn. Och jag får ingen minibärbar (för 2 stora dyra saker kan man ju inte köpa på en gång).

Det blev en teutonia team alu. Vi har ju nu en teutonia spirit s3, och den är typ helt lika förutom att denhär är för två barn. Den kommer att förvaras nere i vår cykelkällare (med miljoner lås!!!), och magbabyn får sova i samma mjuka bärkass som vi hade till andra vagnen, sen åker vi histt utan vagn. Jag vill så gärna ännu kunna se Arthur, och jag tror han vill se mig för han "pratar" mycket mera när han är vänd mot en, så jag är glad att man här kan ha båda barnen mot sig.

Konstatera att det sku vara jättejobbigt för mig här hela sommaren utan en syskonvagn, för Micke kommer att jobba långa dagar ha 2 timmars arbetsresa och jag kan inte låta Arthur springa bland med bilarna och jag orkar inte hela tiden ha en liten fast vid mig. Men denhär tar nog massa utrymme i en bil, så om vi far nånstans får det bli resevagn och sjal/ergobärväska.

Så nu var det klart. Gick ju snabbt och problemfritt.