Förlossningsplaner

Micke fråga mig idag om jag fasar för förlossningen. Och mitt helt ärliga svar är att nej, jag ser så jättemycket framemot det.

Ända problemet är ju då att jag inte alls är förberedd och öppen på att nåt sku gå så som jag INTE tänkt. Jag har tänkt föda om 9 veckor, kring 1 maj och jag ska absolut föda nedre vägen och allt ska gå lite liknande som sist. Så många andra alternativ finns inte i min värld just nu.

Men denhär gången sku jag villa göra det naturligt. Jag vill så känna min kropps styrka. Jag vet att min kropp klarar av det och jag måste bara hållas stark och stå på mig. Problemet är ju att jag vet nu hur effektivt epidural är (tog det sist, efter att jag förklarat åt Micke att jag nog sku klara mig utan, men att jag inte orkar mera och vill vila) och sen när det gör ont, så vill jag ha bort det. Kommer ihåg hur jag bara spände hela kroppen när värken kom, den drog mig helt med sig. Men denhär gången sku jag bara villa gå med i flödet, låta min kropp spänna sig och överleva varje värk. Sist var det fråga om 3 timmar med epidural. 3 timmar ska jag nog klara. Jag vill gärna ta ett bad igen och sen sku jag villa gå mycket och ha nåt att luta mot. Jomppabollen var också bra. Jag vill skrika och vråla och föda så som det alltid gjorts. Jag vill lyssna på min kropp och jag vill känna krystvärkar (gjorde det inte sist), sen vill jag göra det kroppen säger att jag ska göra och inte vad nån annan tycker, typ med tanke på ställning att föda i.

Micke ska vara där och stöda mig, och det är han som ska säga att jag klarar det hela vägen till slut. Jag vet mig själv så bra (sku inte fråga kön, gjorde det ändå) att när det gör ont så vill jag bara ha bort det. Så han måste övertyga mig. Jag vill så gärna uppleva det utan epidural. Så jättejätte gärna. Och jag vet att jag kan. Sen ska Micke också filma nån snutt, också helst när babyn kommer. Vill så gärna se det senare, veta hurdana krafter det är frågan om.

Jag vill alltså ha en förlossning där jag är klar i knoppen och hänger med, jag vill godkänna allt som görs. Jag önskar att den börjar på morgonnatten med värkar som rätt snabbt blir regelbundna (inte som sist då jag hade värkar i två nätter och den andra natten så kraftiga att jag inte kunde sova men de kom bara med 10 minuter mellanrum) och så vill jag föda nångång på eftemiddagen. Vill inte vara trött när jag gör det. (Om något sku gå snett vill jag att man genast gör nåt för babyn och isåfall snittar upp mig, i ett sånt skede behöver jag inte mera ha koll, bara inget sku hända åt babyn.)

Sen tror jag att jag själv vill bli med babyn för ett dygn på sjukhuset. Samla lite krafter och sen komma hem nästa dag till Arthur och Micke. Tror att det är onödigt för Arthur att överhuvudtaget komma till sjukhuset, han sku ändå inte förstå och tycka att det är ledsamt när mamma blir där.

Nu ska jag då bara läsa om fördelar med naturlig förlossning och om hur en förlossning vanligtvis går till. Genom att veta vad som typ händer är det säkert lättare att tåla smärta, om jag vet att nu är jag i den fasen och det går över.

Och sen ska jag printa ut dethär för förlossningen och sen när jag börjar tveka ska jag läsa det.