söndag, januari 29

Excel ännu

Trodde jag ja. Att allt var klart. Kollade mailen en sista gång och såg att vi äntligen fått vår excel inlämningsuppgift. Såg också att deadline är den 6.2 klockan 23. Vårt plan landar 20.30 den 6.2, vi är hemma kanske 23.00.

Självklart maila jag lärarn genast, men kommer ju inte att hinna se svaeat, så nu har jag då suttit i en timme och stridit med excel och pivottabeller och figurer för att ens ha nåt att eventuellt lämna in då. Sen så har vi ju i skolan övat med en nyare version och denhär datans excel crashar hela tiden och den datan jag tar med igen har en förenklad excel så ingen nytta där.

Väldigt enerverande och störande och irriterande och skiiiiiit.

Packat och klart

Nu är allt rätt packat och klart. I kylskåpet väntar morotsstavar, gurkstavar, äppelbitar, pastabitar och färdiga smörgåsar. Skötväskan är packad med minidator, liten rittavla, skedar, plastleksaker, konstiga bilar boken, byteskläder åt barnen, blöjor, wet wipes, ersättningsburkar och pass. Sander sover sen 8 och Micke nattar Arthur nu. Alla är rena efter kvällens bastu.

Så nu ska jag bara skriva kom ihåg lista för morgonen, sätta allas kläder på rad, sätta väckarklockan på 5.20 och sen gå i säng. Undrar bara hur jag ska få sömn, ser så fram emot vårt lilla äventyr. Det kommer nog att bli så spännande. Skräckblandad förtjusning är vad jag tror att jag känner.

Internet är dyrt i Egypten så troligen blir det internetpaus. Hejdå.

lördag, januari 28

Packa pappas packsäck

Vi ska vara randiga i flyget. Och denhär vagnen kommer med.
Projekt packning. Kappsäcken är full med barnens kläder och barnmat. Jag har sen en stor kass med kläder och blöjor.

Mitt söta famnsälskap.

Min mamma var snäll och föreslog att hon tar Arthur över natten så att jag kan packa. Att ensam packa med två barn som river ut alla är inte så värst roligt så efter lite övervägande lät jag henne söka honom.

Så jag och Sander packa. Sander gnällde och grät hela eftermiddagen, trött var han men vägra sova och sku bara vara i famnen. Kvart före 6 fick jag honom och somna och lät honom sova halv timme och resten av kvällen var han faktiskt rätt nöjd, hoppas han också är det i flyget, börjar ren ana att han inte kommer att vara det.

Men nu är det rätt packat och klart. Jag vet vad alla ska ha på sig i planet och sen har alla en massa kläder med. Jag väntar mig trevligt, varmt väder (fast jag ju vet att det inte är så varmt) så jag har packat med en massa klänningar. Imorgon på förmiddagen ska jag fokusera på skoluppgifter före Arthur kommer hem.

fredag, januari 27

Vintervila


Arthur sku inte ta vila på dagen och det börja vara dags för Sanders andra vila. Jag ville gå längs med stranden och hade räknat med att det var plogat, det var det inte. Sen fick vagnens ena framhjul nåt problem och gick inte att låsa så att det går rakt. Det var allt annat än mysigt att skuffa 50 kg, dessutom yla/grät/gnällde Sander hela tiden, han har i två dagar nu haft nåt enormt emot att somna i vagnen, fattar inte vad det är. Arthur som inte sku sova somna förstås och till slut fick jag ta Sander i famnen och lugna honom och sen efter lite galopp med vagnen somna han. Tror jag ska köpa öronproppar åt medresenärerna i flyget. Fint var det och nu vägrar de vakna. Får väl sitta med alla och se på voice of Finland ikväll.

torsdag, januari 26

Homosexualitet och landsförräderi

Min mamma påstår att världen kanske är redo för en homosexuell president efter 10-20 år, men inte nu. Bara för att beskriva hur vissa ser på saken nu. Hon kallar mig för landsförrädare för att stöda Haavisto eftersom hon är bombsäker på att en homosexuell presdient gör skada för Finland och Finlands rykte. Jag kallar henne rasist och tycker att världen absolut är redo och att det är ju bara en PERSON vi väljer till president inte till par. So what att det är en man till där istället för en kvinna, inte står de nu och grovhånglar i presidentens slott heller.

Tycker att det är så ofantligt tråkigt att en persons sexuella läggning ska vara avgörande för en viss position. Det är så fel. Men hon tycker ju också att homosexualitet är en modefluga och att människor idag "väljer" att bli det. Jag tror igen att människor idag vågar vara vad de är och också mår mycket bättre när de kan vara vad de är. Jag är så upprörd över hur nån kan tänka som henne och speciellt hur jag som hennes dotter kan tänka så otroligt annarlund, för vanligtvis är vi ganska överens i de flesta frågor.

Ska bli spännande att läsa dethär om 20 år, har det månne ändrat?

onsdag, januari 25

Packningsfunderingar

5 tutinätter kvar tills vi far och flyga, som jag brukar säga åt Arthur.

Och jag väntar så, men det är intensiva dagar före det och packande är ingen lätt match med dethär patrasket och allt som skall med. Imorgon har jag skola från 12 till typ 8, på fredag jobbar Micke kväll, på lördag ska vi till stan på dagen och Micke jobbar lördag-söndag natt och söndag kväll måste allt packas och lagas klart och måndag 6.15 sätter vi oss i bilen påväg mot fältet. Sen har jag också skoluppgifter som borde göras och fixas före det.

Men dethär med packningen. Jag vill ha det så lätt som möjligt där för att där inte behöver stressa så mycket, men sen kommer ju utrymmes och viktbegränsningar emot. Jag har beställt en tuttflaska med engångspåsar, jag har köpt en resevattenkokare så att jag inte behöver ta med 8 liter mjölktetror eller 2,8 kg burkgrötar, istället blir det pulvermjölk och smaksatta elovenagrötar (som han nog inte borde få, men han gillar inte babygrötarna mera), sen är det ännu 15 stora burkar med mat och sked och liten talrik ska också med. Vi har ju all inclusive hotell och inga kokmöjligheter på rummet. Mellanmålsfrukten köper vi där men för det ska jag ta kniv och skalare med. Vill på alla vis undvika att Sander blir sjuk. Finska blöjor ska också med eftersom googlande säger att egyptiska är plastiga och inte håller eventuella diarreer. Pottan hade jag tänkt släpa med eftersom det är lättare för Arthur men nu misstänker jag att den inte ryms, då måste vi bara hela tiden hålla i honom ovanför byttan. Sen är det ju varma kläder och kalla kläder åt alla och nån liten leksak åt barnen och alla mediciner och hygienprodukter. Med barn med i bilden försöker jag vara så förberedd som möjligt. Nattlampan måste jag komma ihåg.

Men sen kommer vi till problemområdena. Det ena är kameran och det andra vagnen. Funderar om jag ska ta systemkameran eller den gamla lilla digitalkameran. Den första ger ju bäst bilder och det sku vara roligt att fota ute i ljust, men den är stor och man måste hålla reda på den och det känns som att det räcker med att hålla reda på två barn. Digitalkameran fångar ju upp vad vi gör där och hur vi har det men är inte rolig att fota med och bilderna blir inte så bra.

Och vagnen. Vi har ju en babyjogger city mini. Toppen vagn: lätt i vikt och att få ihop och där kan barnet sova och är skyddat av solen. Problemet är ju att bara ett barn ryms dit och att Arthur inte alltid orkar gå, ibland är det också säkrare att ha honom på ett ställe och inte så att han yrar omkring som en huvudlös höna. Så idag fick vi en gammal emmaljunga syskonvagn, en utan "huva" och inget extra. Men där sku båda kunna sitta när vi kör ner till stranden och också sova vid behov, ett parasoll sku bara behövas. Men den har lågt handtag och är jobbig att skuffa igen. Såna problem.
Hit ryms två ungar och alla strandhandukar dit under. Går att sätta lite lutning på stödet.

tisdag, januari 24

Mina smarta ungar

Imorse sa Arthur "mamma gå bort, mamma gå datan" flera gånger. Snabbt märkte jag att han stod med skeden i högsta hugg och ville ha bort mig för att han sku kunna öppna mjöl/socker/gryn lådan och smälla i sig farinsocker med sked.

Sander satt igår tyst på golvet och lite senare märkte jag att han tuggat på ett grönt sittunderlag. Och det fanns en massa gnaghål i underlaget men inget på golvet. Idag har blöjan varit full med grönt sittunderlag.


video

Och sen ännu en otroligt lågklassig filmsnutt på den gående Sandern. Jag tänkte att han kanske glömmer det då när han börja, men nu kommer han bara oftare och oftare gående emot mig. Helt ofattbart. Och jag blir inte ens överraskad mera. Men det är nog så gullig när han kommer vankande som en anka och alltid nu och då faller på rumpa eller snubblar på nåt.

Å ännu om Sander. Han har från att ha börja stå i sängen (6 månader) tills nu (8½) nattats i famnen så att man gått en stund och sen lagt ner en sovande Sander, har tagit max 10 minuter. Men nu om man gör så så slänger han sig och sparkar och kastar sig, och jag orkar inte med sånt. Så nu måste han somna i egen sängen och det är så otroligt jobbigt och tar så otroligt länge. Idag var fjärde kvällen och 40 minuter tog det. Han halvsover hela tiden men stiger upp, sitter upp, ylar och gnylar och slänger sig hit och dit och drar i allt och sparkar och krumbuktar. Jobbigt. Men förstående, händer ju massor i utvecklingen med gåendet.

söndag, januari 22

Jeee!

Och nu kan jag lugnt vara i Egypten då när andra omgången går av stapeln. För båda blir ju helt ok president. Fast Haavisto blir nog ändå bättre. Rösta Haavisto!

Glad för toleranta folket i vårt land! Fan jag är nöjd.

lördag, januari 21

En natt med tandsprickning och torr hy

En lång stund där nångång mellan 12 och 1 strider Micke med Sander. Micke går och vaggar och lägger ner sovande baby mellan oss, men sovande baby börjar genast yla då han blir nedlagd. Micke går igen och lägger ner igen. Yyyl. Händer säkert 5 gånger före han slutar yla och fortsätter sova när han blir nedlagd.

20 över 1 ropar Arthur mamma, mamma, mamma. Jag går till honom för att paja för om han nu kommer till vår säng (oftast tar jag bara dit honom) så vaknar Sander och så är helvete löst igen. Jag pajar och kliar mest. Hans benveck kliar så. Efter att ha suttit typ 20 minuter på det kalla golvet somnar han om och jag sätter på luftfuktaren så att hans hud inte ska klia så. Jag hinner inte somna om före han ropar igen. Allt kliar igen och vi båda skrafsar, jag utan naglar, han med. Sen söker jag upp kortisonsalvan och börjar smörja knäväcken så att han ska kunna lugna sig och somna om. Men sen ska han kisa och efter det ska han i vår säng. Och att börja strida om det då sku leda till såna tjut att alla säkert sku vakna. Nu är klockan typ 10 över 2.

Han lägger sin dyna på min och jag har typ 20 cm att ligga på före Sander kommer emot på andra sidan. Han drar mig i håret och försöker sova. Men sen börjar han fundera på var pappa är (oftast ligger Arthur i mitten och Sander mot kanten, men nu var Sander i mitten och han mot kanten). Och då vaknar ju tjutsirenen. Jag ryter åt Arthur att nu sova och han blir sårad och börjar yla. Sander ylar. Jag öppnar mjölken för det är nu halv 3 tiden han får sin enda flaska mjölk och han brukar dricka 2 dl då. Han dricker inte 2 dl och Micke får igen gå med honom men sen somnar alla på nåt under.

20 över 5 börjar sirenen igen och jag stiger snällt upp för att vandra med honom, nåt jag nu gjort i en veckas tid just där 6-tiden. Han sover i famnen men när man lägger ner honom tätt intill en så tjuter han. Idag fick han vatten och det hjälpte lite men sen börja tjutet bli så högt så jag gav efter och gav mera mjölk, han borde bara ha druckit allt då tidigare, men det var väl för tidigt när han blev väckt.

6 tiden somna vi om med Sander och 10 över 7 skrek Mickes alarm, jag trodde han försovit sig men han sku tydligen ti först 8 och inte 7. 20 före 8 ylar Sander igen och vi stiger upp.

Sanders tredje övre tand håller på att klämma igenom och Arthurs hud tycker inte alls om den finska vintern, hoppas det blir bättre i Egypten.

Det var vår natt det.

fredag, januari 20

Snögubben


Idag har jag också byggt en snögubbe. Jee. Kanske jag aldrig behöver göra det mera. Det var svårt. Snögubben är prydd med legoklossar och Micke gamla halsduk och mössa.

torsdag, januari 19

Valet, igen.

Jag börjar faktiskt tycka synd om presidentkandiadaterna nu. Måste faktiskt varje tv-kanal ha en egen tv-debatt med dem? Nu är det väl tredje kvällen i rad idag såg jag.

Måste alla tidningar ha sina egna chat-stunder med kandidaterna? Måste de vara med exakt allestans? Finlands president har ändå inte så värst mycket makt.

Tycker att man på nåt vis kunde slå ihop tv-debatterna/chat-turerna och allt annat med. Dethär är ju löjligt. Och de kan ju debattera om vad som helst men det har ändå inte så stor skillnad, det är ju riksdagen som ändå slutligen bestämmer. Fast nu Väyrynen tycks ha sina egna funderingar i det också.

tisdag, januari 17

10 steg!


Man får inte skryta om sina barns motoriska utveckling, men då jag tycker att det är så fullständigt galet och helt ofattbart så vill jag skriva om det, inte skryta om det.

Sander, idag 8 månader 13 dagar, har idag under flera tillfällen gått flera än 5 steg, som mest 10. Det är helt sinnessjukt tycker jag.

Presidentval

På söndagen var jag och röstade på Pekka Haavisto. Jag tycker han sku vara bra som Finlands president och det att han har en manlig partner stör mig inte över huvudtaget. Men min mamma stör det nåt enormt. När jag meddela vem jag rösta på konstera hon att:

"han kan få existera, men president får han inte bli".

Sen förklara hon att jag ska se till att mina barn inte blir homosexuella.

Vi har exakt 30 års åldersskillnad och i denhär frågan ser jag det största generationsgapet. Jag ser inte homosexualitet som nåt konstigt men för henne är det helt förfärligt.

Flygtankar

Har nån tips på bra tidsfördriv åt en 9 månaders kille med massa energi som inte gillar att sitta stilla i famnen och borde sitta 5 timmar stilla?

Jag tror att Sander är i typ värsta reseålderna just nu. Han vill bara gå och uppräcka, inte sitta stilla i nåns famn. Han är inte intresserad av att läsa, bara riva sönder tidningar eller äta böcker. Arthur var 6 månader då vi var till Barcelona. Det var bra resålder. Nästa gång var han 1 år 3 månader, det var också bra ålder för då gilla han att läsa och kunde titta på saker. Sander är helt där emellan och jag kan inte komma på nån vettig leksak att ta med eller nåt som sku underhålla honom. Han vill mest hoppa, upptäcka, gå och stå. Alltså röra sig. Vilket är svårt i ett flygplan.

Arthur är nu ren 2 år 4 månader och honom kommer det inte att vara problem med mera (hoppas jag). Han läser böcker och kan titta film från mini läppärn och äter lite snacks.

måndag, januari 16

Föräldramorkis

Morkis är ett ord som inte funnits i min vokabulär så värst länge, men det är ett passande ord.

Idag har jag föräldramorkis för att vi tittat på alldeles för mycket tv och för att Sander igår fick äta av vår korvsoppa och idag fick några butiksköpta fiskbullar, och barn under ett ska ju inte få nån färdigmat, tillsatsämnen eller salta korvar. Och idag titta vi på hela pippi på de sju haven (helt sjukt bra film), sen titta Arthur också på shaun the sheep i över halv timme. Och ingen är ens sjuk. Hela kvällen har vi bara tittat på en ruta (och bakat semlor).

Arthur vakna först kvart före 9 idag och på dagen "kom ingen tuti" så jag tänkte att han kanske klarar sig utan dagssömn. Nå, 4 när vi kom hem från biblioteket somna han i vagnen och först halv 5 fick jag honom väckt, genom att sätta tv:n på.

Två veckor kvar

Om två veckor sitter vi på flygplanet just nu. Väntar så. Fast nu Malin skriver att det är kallaste vintern på länge, men vi kommer ändå bort till lite sol och lite varmare.

söndag, januari 15

Åldern 2 år 4 månader


Världens sötaste buse! Det blonda lockiga håret och en ljusröd tröja. Så söt. Så otroligt söt.

Jag har länge haft lust att dokumentera hur vår två -åring är men inte bara fått det till text. Om allt går som vi nu funderat så börjar Sander på dagis just när han är 2 år 4 månader så det är ju bra att veta att det är en helt ok ålder för det. Arthur blir ju om en vecka 2 år 4 månader.

Arthur som först sa sitt första ord efter att han var 1 år 9 månader babblar på som en annan kvarn. Hela tiden säger han nåt och nya ord kommer hela tiden, han talar nog i meningar med massa ord och nu har han också börja sätta in ordet inte, tidigare börja alla negativa meningar med nej. Sen nån vecka bakåt hiffa han ordet "okej", nåt som vi använder alltför ofta, och nu säger han okej åt allt som man vanligtvis säger jo. "Vill du ha äppel?" "Keeej". Just hiffa han också ordet" också" å sätter in det allestans och idag kom "månne" när vi pussla. Det att två-åringar kan uttrycka sig och visa vad de vill och hur de har det tycker jag att underlättar så mycket.

Själv-period har inte Arthur kommit in i än. Äter själv gör han sämre och ofta matar vi honom, han kan ta bort sockorna själv och ibland kan han dra ner byxorna när han ska kisa, men annars så är påkläende helt på oss vuxna. Han klara en dag av att själv bygga ett 12 bitars pussel, men oftast ska man hjälpa med det. Han tycker om att modellera, måla, pussla och att man läser böcker åt honom. Ute går han, är i parken, åker pulka eller står på skrinskor.

Inom leken så har han för några månader sen börjat fantisera och "leka" saker. Byrålådan kan funka som ugn, legoklossen som kaka, ämbaret som paket, kalle anka som bro/tunnel och all mat som tåg. Man kan låtsas leka en massa och samtidigt prata med honom. Fantasi underlättar lekande och varande.

Han har varit blöjfri i halvt år och nuförtiden så klarar han själv av att säga när det kommer nåt (men ännu är det bråttom när det kommer, han kan inte hålla länge alls).

Han är en buse och gör mycket hyss, speciellt busar han med mjölken och sätter dit saker, häller ut, blandar någo i (han lagar ju kaka!). Men han börjar också förstå att man inte ska göra vissa saker och säger sen "Arthur tassi". Och om jag blir arg på honom för att han t.ex. rita annanstans än på papper så kramar han och säger förlåt och hoppas sen få pennorna tillbaka =)

Han har en kväll somnat själv så att vi inte varit inne i rummet och nu hoppas vi få det till en vana, han har nog ofta ropat på pappa men inte ännu fattat att han kan stiga upp. Vi har sagt att han ska vänta på att tutin kommer i sängen och om det är nåt så ska han ropa på pappa.

Och ännu tillbaka till dagis funderingarna. För ett halvt år sen sku jag inte ha kunnat tänka mig att sätta Arthur på dagis, med tanke på åldern, men nu tycker jag nog att han sku kunna klara av det helt bra. Inte för att han ska göra det så länge jag är hemma, men sen när Sander är lika gammal och börjar så kommer det att gå bra. Det är en bra dagisålder och barnet klarar ren lite själv och kan också uttrycka sig. Arthur sa t.ex. att han han är lessen efter att jag förklarat att pappa ska på jobb imorgon. Micke har nu varit ledig 4 dagar och Arthur har blivit så pappas pojke och så ble han helt nere när pappa ska på jobb...

Sander favoritmat

Sander äter allt han får med god aptit, speciellt det han får äta själv. Men dethär var något extra gott som han åt mängder av, och för att komma ihåg det måste jag ju skriva det.

½ skalad zuchini i små bitar
½ paprika i små bitar
1 vitlök
½ burk ekologiska passerade tomater med örter

Sen stekte jag grönskerna i olja en stund och hällde på tomaterna och lite vatten. När allt var mjukt pureade jag det. Sen blanda jag det med tre färgers korta spagettin och hade en härligt klottig, röd, tomatpasta. Och det var faktiskt gott. Och enkelt. Och billigt.

lördag, januari 14

Ströming och sömn

Idag:

Utevistelse- både ensam, med hunden och Arthur.

Stekt ströming i mängder- kan inte fatta att jag inte upptäckt det tidigare. Det är ju billigt, gott och hälsosamt. Arthur åt 7 stycken till lunch. Vi har idag ätit 1 kilo.

Våfflor med sylt och grädde- borde vara förbjudet, så jäkla gott och jag som sku äta mindre.

Bastu- vi har en jätteskön svettbildande bastu.

Å nu ska jag se på andra delen av män som hatar kvinnor. Och inatt ska Sander bara få äta en gång. Stör mig på att han inatt drog över 3 dl mjölk på natten och att han först äter efter 5 timmar och sen ska ha mera igen 2-3 timmar senare och att han får skitnöd typ 6 och sen stånkar och gnäller tills jag väcker honom.

Svenska språket

Nu när Arthur pratar märker man hur ologisk och komplicerad svenskan ibland är.

Igår gav Arthur "snöen" åt pappa. Och idag "fall mamma", föll är ju jätteoligiskt. Och sen när mamma fall så tyckte han att kranbilen sku komma och hjälpa...

Glad i Lojo

Här är pulkabacken sett från parken, den också typ 25 meter från oss.

Nu har vi bott här i Lojo i 2½ månader. Och jag är så jätteglad för att vi bestämde oss för att köpa just denhär lägenheten och att vi gjorde det då vi gjorde. September och oktober var helt jättetunga månader, har ingen aning hur vi klarade av dem. Jag fattar inte bara hur vi hann med allt och hur jag ändå klara av det någorlunda. Kanske Sander sov mera på dagen då. För det var ju min skola och så var det att flytta, och att riva plast från skåp och bygga upp skåp och måla och allt. Och jag och Micke mådde nog säkert inte så bra heller som ett par, det var helt jätte intensivt med allt annat.

Men nu har vi då bott här en tid och det är så värt allt besvär då. Jag älskar vår lägenhet (fast den nu inte är riktigt färdig ännu) och jag är så glad över platsen den är på. Vi har vår pulkabacke, skrinskobana som fixas varje dag (liksom 50 meter ifrån), stranden, biblioteket, naturstigen, parkerna, posten. Precis allt man kan behöva. Här sku jag kunna vara ute hela tiden (tyvärr är inte mina barn riktigt av samma åsikt) och Arthur kan gå och springa själv utan att man måste oroa sig för bilar.

Jag mår helt jättebra här och det gör vi nog också som par. Förstås är det ännu tungt med min skola, Mickes jobb och två små barn men det är ändå på ett helt annat sätt.

Skillnaden mellan här i Lojo var vi bor och Helsingfors är enorm. Här har jag inte sett en enda Phil and Teds syskonvagn, alla har dublavagnar eller ståbräda. Här är jättemånga storasyskon hemma fast det finns baby i huset, i stan var typ alla två åringar på dagis då de hade yngre syskon. Här pratar man med varandra i parkerna, i stan gjorde man det om man kommit dit med nån. Barnen har halaren av märken Lassie och alla kläder matchar inte perfekt.

Har ingen aning om hur jag nånsin ska kunna flytta härifrån, för inte kan jag nu bli Lojobo för resten av livet.

torsdag, januari 12

Dagen och telefonen

Min nya leksak.

Idag har jag hunnit med mycket. Vakna halv 7 med Sander och skötte hela morgonrumban, sen fick Micke stiga upp vid halv 9 och jag gick i duchen. Sen for jag ut med barnen och Sander somna och jag höll i Arthur när han stod i skrinskor på isen. Sen hem och dumpa barnen åt Micke och iväg till ett loppis. Där hitta jag det jag sökte, ett par skrinskor (men tyvärr i dammodell, sku ha villa ha såna utan taggar) och en klosslåda åt barnen. Efter det till citymarket efter en ny telefon och en subway smörgås. Min 3-4 år gamla telefon dog en tid sen och jag har använt Mickes gamla och den har varit så störande att jag inte ens lagt in nåns nummer.

Sen körde jag till skolan och var där halv 1, hade föreläsning till 4. Sen hem via en klädbutik och söka en klänning åt mamma. Hemma var jag halv 6 och när jag kom in genom dörren var det blodbad då Sander just slagit hål i tungan och tandköttet. Resten av kvällen bestod av mat, tv, kramande, pusslande, bollande, nattande och så kom Jigsi hunden på besök.

Och sen tog Sander, 8 månader och 8 dagar, tre steg utan stöd. Den ungen är galen. Han tror att han kan gå och släpper taget och testar fram.

Och ännu om telefonen. Jag är ingen prylälskare som alltid skall ha det nyaste inom tekniken. Jag äger ingen i-grej och har aldrig gjort det. Jag sku köpa en perusnokia, men knapparna var lite konstiga och skärmen lite liten. Och var denhär med touch-screen för 80 euro. Det är helt sjukt hur utvecklingen gått fram och hur priset sjunkit. Sist jag köpte telefon så var det bra om den hade färg. Och 80 euro för en sånhär telefon som har allt man kan tänka sig och lite till. Fattar inte sen vad en dyrare telefon kan ge för mervärde.

onsdag, januari 11

Utmaningen

Eva skriver om hur hon utmanar sig själv genom att göra vissa aktiviteter med barnen fast hon tvekar lite och vet att det kan bli jobbigt. Jag känner igen mig i det, fast det gäller andra, mera vardagliga, grejer. Jag tycker att man ska kunna göra saker med barn och när jag får möjlighet att göra nåt med barnen gör jag nog det också. Att fara till Egypten med dem som huvudansvarig tycker jag att är en liten sån utmaning...

Men för mig är nog det mesta en utmaning. Att baka till exempel. Om Sander blir gnällig och skall i famnen så kan det bli katastrof med helt fel grejer allestans och översvämning i köket. Eller när Sander måste bäras och Arthur gör helt allt annat än vad vi kommit överens om när vi är borta hemifrån. Som idag. Vi var till när-siwan och söka ut ett paket. Det verka som en dålig ide men jag tänkte att det måste gå. Hade dubbelvagnen och lämna den ute för den ryms inte in, men hade förklarat åt Arthur "inte ta, inte röra nåt". Jag hinner ge meddelande och körkortet åt tanten och Arthur fäller mössor på golvet, därefter hittar han en kundvagn med pepparkakor och skuffar den och två askar pepparkakor far i golvet, medan jag lyfter upp dem hittar han muminmärken som vi strider om och sen ska han ta bamsetidningen, sen när jag snabbt tittar upp mot tanten så skuffar han ner en fisherman's friend ställning (hög kartongställning) och hela tornet rasar i golvet, sen sätter jag ner Sander och plockar upp allt medan han börjar dra ut slickepinnorna, när jag är klar, typ 3 minuter senare än vad vi kom in så ger tanten paketet så att vi kan gå ut. Kan ju säga att jag var jätteglad och munter hela tiden och höjde inte rösten en enda gång!

Och utmaningen för mig i alla lite "extremare" situationer är att hålla tålamod och att orka lirka och locka för att få alla (Arthur) att samarbeta. Men en sak finns det som jag inte gör och det är att storhandla ensam med båda barnen. No way liksom. Om Arthur sitter i kärran måste Sander bäras och om Sander sitter så far Arthur som en huvudlös höna och äter alla tomater. Sen plockar han ut allt och all tid går åt till att stoppa honom. Det blir inget handlat. Ett barn går det bra med, men två är omöjigt.

Grym värld

Snälla kan inte nån stoppa allt det sinnessjuka som händer i vårt land. Barnen är ju oskyldiga, varför ska de måsta lida!? Och föräldrarna ska vara de barnen kan lite på och inte de som skadar och mördar sitt eget kött och blod. Det knyter sig så mycket i min mage att jag inte ens vill höra mera, jag vill inte veta om alla hemskheter.

Men snälla, kan inte världen bli lite snällare. Om du mår dåligt, ta ditt eget liv och inte oskyldiga barns.

Skoldag

Jag är i skolan igen. Nu fram till mars har jag skola onsdag morgon och torsdag eftermiddag. Går nu supply chain management och IT för verksamhetsutveckling. Utöver det ska jag skriva på slutarbete. Jag gör slutligen en jämförelse av finska och spanska tomaters ekologiska fotspår.

Inatt hade vi den miljonte hemska natten i rad. Sander är bara hungrig och missnöjd fast han inte borde vara det (eller ja, han får ju ännu tänder) och han ylar så högt. Och sen ska man ligga riktigt, riktigt nära honom och kramas så att han kan sova. Men det är han värd, för han var med om nåt som hemskt igår. Och på natten så kommer ju ännu Arthur till vår säng, så jag ligger på ett ca 30 cm stort område med ett barn på var sida. Men vi alla sover och jag sover bra så länge ingen ylar, bara lite ont i kroppen då jag vaknar.

Igår var det så fint väder och jag ville bara vara ute. Vi har världens bästa skrinskobana 50 meter från vår dörr. Måste köpa skrinskor nu. Jag var och skrinna med Arthur igår och han tyckte det var så roligt. Rädd för att falla är han och jag är hela tiden där för att ta i, men han kunde ta sig själv framåt lite. Så härligt att se hans glädje.

tisdag, januari 10

Hallongrottor

Nu i januari köper jag inget sött från butiken och jag äter ingen godis, glass, choklad eller butikskex. Men nu har jag sån sötsakslust så jag tog och baka hallongrottor. Och det är nog så mums. Tyvärr tycker Arthur det också så vi har säkert vild kväll.

söndag, januari 8

Kläng, häng, gråt, skrik

Den 11 december skrev jag att det var helt ok att Sander var klängig för han visa inga tecken på mammighet före det. Jag var ju rädd att han inte "tilläts" vara mammig och att han fick för lite uppmärksamhet och därför var så nöjd. Eller nåt sånt. Och jag var helt säker på att jag aldrig sku störas på hans klängighet.

Men nu. En månad senare, hållar jag på att gå sönder. För när Sander är mammig och famnsugen så är Arthur dubbelt mera kramsugen och gnällig. Han är ju självklart avundsjuk och vill ha mamma för sig själv. Men jag vet nu inte hur mångte dagen i rad det är som båda hänger i mina ben och ska i famnen och skriker om den andra är i famnen och så sparkas det och skuffas och skriks när man inte får ha mamma själv (främst Arthur). Och det är så otroligt påfrestande. Jag älskar ju mina ungar och vill ge dem allt gått men att antingen ha en som hänger i foten gnällgråtande eller en som skriker "Arthur kraaaama" dagarna i ända gör mig galen. Och fast Micke är hemma så är det mig de hänger efter. Jag får inte sitta ifred vid datan, men Micke får nog. Han kan städa upp i köket i fred, men jag har genast nån i fötterna.

Idag ville jag äta i fred. Först skrek Sander för att han var i pappas famn och kom krypande och skrikande och söka mig. Han sku upp i famnen. Sen när jag tog upp honom så kom Arthur och sku i famnen och sku skuffa ner Sander. Och så skrek alla. Eller så vill Arthur ha vatten, men bara mamma får ge och så skriker han när jag säger att nu ger pappa, sen ser Sander mig och kommer gnällgråtande krypande och ska i famnen. Och så skriker alla igen. Hela tiden nåt. Och jag bara andas in och försöker vara lugn. Helst sku jag ju bara skrika efter att ha hört gnäll genast sen morgonen.

Och jag har funderat mycket över båda barnens mammighet, att varför är ingen av dem pappig? Och nu är beror det säkert mycket på att jag är hemma mest, men Micke nattar, byter blöja, busar, leker, går ut och gör allt sånt hela tiden då han är hemma och barnen är vakna. Det enda som jag så gott som alltid gör då vi båda är hemma är att jag matar barnen och håller reda på mattiderna. Så det måste vara maten som är nyckeln till allt. Den som matar, den håller mig i liv och den kan jag lita på och då kan jag gnälla.

Och egentligen är det ju ett gott tecken att de vågar visa sina känslor och uttrycka sitt mående och vågar vara sig själv med mig, så ska det ju vara i en familj. Men lite mindre kläng och häng och gråt sku det gärna få vara.

Sander är frisk

Sander fick diarre efter spyendet och det sluta idag. Inatt sov han uruselt och tjöt ont-gråt flera gånger, och hade svårt att somna och somna om. Han har också dragit sig i örat och klappat till det. Och jag vet ju att hans tänder klämmer igenom (ännu också!) och att han annars inte varit flunssig. Men jag tänkte ändå att kanske det var nåt i örat, för han har varit så lessen. Så jag reservera tid till Mehiläinens här i Lojo.

Men såklart hade han inget i öra, aboslut inget. Och det är ju vad jag egentligen tänkte och det som jag borde hoppats på. Det är ju bra att han är frisk och inte behöver medicin. Men ändå känns det lite bortkastat att fara till läkare med ett friskt barn, dessutom när han inte haft nån flunssa. Och om han sku ha haft nåt i örona sku man kunna "bota" det med medicin. Nu är det bara att stå ut. Men som tur har vi vår svindyra försäkring med noll euros självrisk så vi kan bara gå och kolla när det känns som så. Dethär var faktiskt Sanders första gång.

Vinterväder




-12, snö och lugnt. Helt perfekt vinterväder. Och det var faktiskt jätteskönt och mysigt. Sander somna, Arthur lekte och jag börja fota. Men det fina vara en ytterst kort stund, för sen fastna Arthur med läppen i rutchbanshandtaget (när han nu hela tiden skall slicka snön allestans ifrån). Och han skrek som en stucken gris när han försökte dra bort läppen. Och jag flög dit och fundera på alternativen för inte hade jag ju nåt vatten eller nåt varmt med. Så jag börja spotta på det och som tur lossa det sen. Men då hade ju förstås Sander vaknat av Arthurs vrål (han sov max 5 minuter) och Arthur bara grät och skrek hem. Så vi kom hem.

Kanske våra utevistelser är lite trevligare sen efter några år, nu känns det som att nåt alltid är fel när vi är ute. Och nu hoppas jag att Arthur tror mig när jag säger att han inte ska slicka snön för att han fastnar. Kanske han till och med slutar äta den... Knappast.

lördag, januari 7

Skrinnaren

Den 7 januari 2012 var första gången Arthur stod på skrinskor på en hal, oplogad, kant av en fotbollsplan. Sådär ifall han blir ishockeyproffs. Vilket ju nog är ytterst osannolikt...

Jag höll i honom och han gled, lite kunde han stå själv och gick lite fram när jag höll i handen. Sen ville han kramas och det var slut på det skrinnande.

Sen försökte jag locka med pulkabacke men han sku bara hem och "leka pussel". Men den leken är otroligt orolig. Den går ut på att jag pusslar och han säger nej när jag föreslår att han ska göra det. Sen när jag pusslat färdigt ska han ha nästa och det fortsätter på samma sätt. Ännu svårare är det då Sander är med för han ska också pussla, eller äta pusselbitarna då. Samma problem är det med modellerande, Sander ska å, och Arthur vill hela tiden modellera.

fredag, januari 6

Sander och bilen

Idag hade Micke ledigt och jag hade tänkt mig en lite barnfriare dag, sådär att jag sku städa hem och skriva inledningen till slutarbetet. Men eftersom Micke hade ledigt så blev han förstås sjuk. Och på eftermiddagen var han så dojoinks att han inte var till nån nytta. Och jag orka inte vara hemma och ville heller inte gå ut. Så jag tog barnen och for och fredagsgästa mamma i Pojo.

Bilresan tar en halv timme. 10 minuter in i färden börja jag ångra mig. De 15 sista minuterna gallskrek Sander och det var så det värsta jag varit med om under hans tid (eller jaa, vi hade också en skrikig Ikeahemresa en gång när han var mindre). Jag hade stannat tre gånger för att ge tutt och mjölk och vyssja. Och varje gång var allt bra ända tills jag starta för att köra iväg. Då börja skriket. Så jag såg till slut som ända val att komma så snabbt som möjligt till Pojo och bara försöka tala och sjunga åt honom. Och han skrek och nästan storkna i sitt skrik och så spydde han upp slem och skrek lite till. När jag stannat bilen i Pojo så var den lilla killen helt röd, våt och svettig och så otroligt lessen. Och han sucka och lugna sig i 10 minuter efter det men skrek inget mer. Sen var allt bra. Men jag undrar bara, hur klarar nån av längre resor? 10 minuter var han nöjd. På den tiden kommer man inte långt. Och Arthur var ju lika hemsk bilåkare i samma ålder. Var är liksom felet och hur kan man åka längre sträckor?!?

I Pojo laga vi jordgubbskaka och såg på halv the voice of Finland. Sen körde jag hem med två sovande barn i bilen och den resan var så mycket mera harmonisk. Aldrig att jag kör ensam med Sander igen.

torsdag, januari 5

En förmiddag inne

Arthur gjorde en egen hoppbana och hoppa som en galning. Inget fel i det. Sander kan klättra upp i soffan när ena dynan är på golvet. Sen försöker han komma ner med huvudet före. Lite jobbigt det.

Ingen spydde på natten och Sander spydde senast 5 igår. Natten gick ok (Sander gnyla och åt ofta men vakna aldrig helt) men 6 braka helvete löst. Eller egentligen halv 7. I en halv timme låg Arthur snällt i vår säng och försökte få tag på sömnen efter att Sander väckt honom 6, men då halv 7, just när jag fått Sander att somna om och sku sätta ner honom i sängen, just då börja han "Arthur amppu". Och det är inte bra. För när Arthur ska i famnen (vilket är typ hela tiden, hans närhetbehov är otroligt) så ska han. Och han börja skrika och gorma och sen sov inte Sander mera och jag sa att Arthur sku vänta men han skrek och klängde och var rabiat. Så höll det på i en halv timme tills jag fatta att sätta på tv:n. Gömde mig på vessan emellanåt för att försöka lugna mig. Båda skrek och Arthur sku ha ensamrätt på min famn men då skrek ju Sander....

Och 6 är alltför tidigt för båda, och mig. Och sen somna Sander ren 8 inne och det blev inget utgående för Sander har lite stegring och sen måste jag bara bära honom när han är vaken och vi är ute. Och att inte gå ut med Arthur är det värsta man kan tänka sig. Hela förmiddagen har varit full med bus och jag har bara försökt läsa vagabond resetidningen och drömma mig bort och ignorera allt kaos. Och sen nån sekund då Sander varit nöjd och inte gnällt och hängt i benen så då har Arthur förstås tagit saken som undehållit Sander för stunden och sen har han gnällt igen. För Arthur är ju världens polis och håller reda på allt vad Sander inte får (typ "NEJ Sander äta papper", "NEJ Sander äta fygpan", "NEEEEEEJ SANDÄÄÄÄ, nej"). Och jag är ju bara nöjd när de är lugna. I alla fall idag. Idag när föräldraribban varit som allra, allra lägst och överlevnad varit det ända jag strävat efter.

På eftermiddagen går vi ut och sen får Micke ta ungarna för resten av dagen.

onsdag, januari 4

Sjukstatus

Igår sa jag åt läkaren att vi konstigt nog inte varit sjuka alls på hösten.

Idag när Sander vakna från vilan så börja han spy och har spytt upp allt han ätit.

Att jag aldrig lär mig. Dessutom jobbar Micke natt och snart börjar väl Arthur å spy.

Själv är det nu femte dagen jag mår konstigt och inte kan äta ordentligt, mår små-illa, har sjukt i kroppen och är allmänt trött.

tisdag, januari 3

Sander 8 månader


Sander väger 10,3 kg och är 77 cm lång som 8 månader.

Han är en nöjd liten filur. Trivs bäst på golvet då han får leka med Arthur/stå mot nåt/sätta saker i munnen. Han älskar sin tutt och genast han ser en så sätter han in den i munnen själv. Han har ännu bara två tänder och de fyra övre tänderna har nu plågat honom till och från i två månader, sen en vecka tillbaka är det en liten spricka i tandköttet så kanske de kommer snart. Hans tandsprickning är inte lätt men som tur går den i vågor. Just nu är han säkert därför gnäligare och famnigare.

Han äter bra spciellt då han har nåt att själv sätta i munnen. Om han inte har nåt framför sig vid bordet så klättrar han på en sekund bort från stolen. Han vill helst äta det vi andra äter och det får han då det passar honom, väntar bara på att han kan börja få mjölkprodukter så får han allt. Han äter utan problem makaroni och maletköttsås med tomat och majs utan att man behöver mosa det. När han äter mandarin själv så får han nästan alla bitar in i munnen. Han får ofta mjölk före maten för annars dricker han inget. Sen dricker han också mjölk före han somnar på dagen och kvällen. På natten dricker han också 1-3 gånger. Inatt åt han 2 och halv 6 och då sov han från 8 till 8. Utöver det vagga jag honom halv 9, halv 12 och så var Micke upp med honom halv 4. Vanligen vaknar han bara för mjölk på natten men tror denna jobbiga natt berodde säkert på tänderna. Han somnar på kvällen genom att ge mjölkflaska i famnen och sen vagga honom till sömns. Sen sover han i egen säng halva natten.

Han är en stadig kille och har börjat stå kortare stunder utan stöd, han kan också fara upp och ner på huk utan stöd. Han går längs med möbler och också genom att skuffa på möbler. Han sitter så stadigt att han till och med hålls på vanlig pulka. Han har varit en tid i rytmlöst land och tupplurerna har varierat mellan 2 och 3, men nu försöker vi hålla det till två, en kort två timmar efter att han vaknat och sen på dagen samtidigt med Arthur så att han vaknar efter klockan två.

I dygnsrytm och ätande är han jättelik Arthur som 8 månader, men han har mycket mera vilja och är inte rädd för främmande människor. Han blir råförbannad när han inte får äta på Arthurs pusselbitar eller när han inte också får modellera, och han visar det ljudligt. Arthur började alltid gråta i andras famn men Sander tittar på bara nyfiket (oftast). Sander älskar att bada och han kryper alltid in till duchen för att upptäcka området där. Diskmaskinen är ändå hans favoritplats.