måndag, juni 30

Förra veckan och graviditetsstatus

Nu är vi i Lojo igen för omväxlingsskull. Hela förra veckan for vi hit och dit båda inom och utom Lojo. På måndag var det loppis och butiker och på tisdag kärde vi Lojo museum och bibliotek i centrum och på onsdag så var vi hela dagen i Helsingfors med Arthus gudmor Dannu (barnen lekte i deras park i säkert 2½ timme, vi åka spårvagn, åt thai buffe, gick i kapp ahl, gick på fazers cafe, gick in i domkyrkan, åka metro och slutligen tåg), på torsdagen hade vi lugn hemmadag och doulabesök på kvällen och på fredagen var vi hela dagen i Hangö på Mickes föräldrarsstuga och där sluta vi också dagen i Hangö parken. På lördagen var det så toppenväder så efter att jag lagat en rabarberpaj körde jag iväg med barnen i stugan och satt sen 4 timmar i en stol i solen och läste medan barnen lekte på hur fint som helst. Igår var det grymt regnväder och då for vi till Pojo för att ta bort lite från mammas osålda lägenhet och så for vi till barnens morfars grav, delitukku i Pojo och slutligen via Fiskarsparken och en barnklädsbutik där. Idag packa jag igen ihop oss från stugan för att komma hem till Lojo via stor Lidl butiksresa med barnen för jag hade rådgivning idag. 

Och nu är mina barn (varav ingen tydligen sover dagssömn idag) placerade framför tv:n med ärter medan jag ska försöka få ordning på vad jag borde göra. Men rådgivningen ja. Allt bra. Men hon verka lite fundersam över att sf måttet nu varit det samma i 5-6 veckor, alltså 32, och så konstatera hon att hon nog inte är orolig över att babyn sku vara för stor. Dessutom var vikten samma som sist nu och det kändes bra, det var nog bara nåt konstigt då förra gången. Så 2 kg plus på 4 veckor är ju bättre än 2 kg plus på 2 veckor. Men jag fick iaf en tid till för nästa vecka när sf måttet nu varit så lika, men hon konstatera nog också det jag tyckt, alltså att babyn är jättelågt nere med sitt huvud. Så jag hoppas att dethär är sista gången jag gick dit. Och det har jag ju hoppats förr med så troligtvis blir det nästa vecka och sen ännu en gång till!

Så högklassig bild igen. Magen 38+1





Och dethär är nu helt klart och tydligt blivit en graviditetsblogg!

tisdag, juni 24

37+4

Jag har lite svårt med att ha på mig byxor hemma... Men här är en rund mage.

Kulan uppifrån.


Dagens projekt! Sängbottnet på sängen lyftes upp och flyttades i hörnet. Den kommer säkert inte att vara i bruk men den är sådär bra skydd om babyn sover brevid mig i sängen. Sen har jag då tänkt att babyn kan sova mycket i sin hängmatta (en sista gång måste jag ju testa nåt gungande sovreskap!) och då är det bra att det finns plats för den. Sen kan vi inte förvara vagnen inne men dendär sovdelen kan man ju alltid lyfta in och ha i sängen.


Om dethär sku vara min första förlossning så sku babyn födas om exakt 2 veckor idag. Och nu är det ju så att man inte kan veta när ungen föds och om det sker efter vecka 40 eller före och då finns det ju en liten chans att det händer ren i vecka 38. Ingen vet. Men jag är i vecka 38+0 på fredag och eftersom vädret är halvruttet så kom vi hem från stugan och nu först börjar jag med det stora fixande. Är egentligen jätte överraskad över hur sent jag påbörjar detta projekt. Projektet som alltså är att tvätta kläder, fixa sängen, vagnen och allt det i sovskick och göra det klart för att sen bara nån dag, helst om sådär 2 veckor, bara bära hem baby och inte behöva fundera på var babytäcket finns. Igår fick också babyn sina första egna saker i klädväg: 2 par små vita vantar för att inte skrapa sig. Jag hade tänkt köpa nåt eget men eftersom nu könet är oklart och vi ändå har kläder i storlek 56 så känns det nu onödigt. Sen om det behövs nåt efteråt så kan vi då köpa.

Sen har jag nu också skrivit ihop min förlossnings "önskelista" och en annan med tankar åt mig, Micke och doulan. Sen börja jag också idag fundera (först idag!!!!) på vad som ska med till sjukhuset. Det första på den listan är "slappa kläder åt Micke". Småroligt. Men vi har tänkt ta familjerum och vara där 1½ dygn (så att jag inte genast behöver laga mat genast) och då tänkte jag vila upp mig och då är det kul om Micke ockås kan vara där och inte klaga över obekväma byxor som det var med Arthur. Det andra är kamera och videokamera. Sen hygienartiklar åt mig. Och sen babykläder och filt och bilstol. Och till sist kläder åt mig att komma hem i. Inte behövs väl nåt annat?

Och namn. Jaa. Inget överenskommet namn än. Men jag hitta ett helt genialiskt namn i en dösanons: Leander! Och jag sku genast ta det om det inte var alltför lik Sander. Så jag ger det vidare. Jag tycker det är helt toppen.

måndag, juni 23

Sammanfattning över tredje gången

Nu är det ju då 19 dagar kvar till beräknad dag och jag vill sammanfatta min troligen sista graviditet (och det är definitvit sista om allt går bra och om inget oväntat händer).

Jag och min kropp är menad att bli gravid och vara gravid. Jag har helt kunnat säga när ägglossningen sker utan nåt test eller liknande och jag har inom några dagar, alla 3 gånger, vetat att nu blev jag gravid. Jag har ju då alltid blivit gravid exakt då jag velat så jag har aldrig behövt fundera om jag möjligen är gravid och ändå inte varit det. Min kropp har helt enkelt skrikit efter att bli gravid och klart meddelat det åt mig.

Alla gånger har jag varit trött i början och mått lite illa. Jag tror jag mått mest illa denhär gången, i sådär 5 dagar riktigt hemskt, men sen har det lättat. Men jag har ätit hela tiden och lyssnat på kroppen. Tröttheten har också varit hemsk i början och speciellt denhär gången vilket berodde på så lågt hemoglobin, 91 i vecka 7. Med Arthur hade jag också under 100 i början men inte med Sander. Det som skilt denhär graviditeten från de andra två är att denhär gången har jag fått kämpa med hemoglobinet och det har inte velat stiga. Nu har det hela tiden varit krin 100-105 medan de med de andra två sen stigit till kring 140 och hållits högre.

Foglossning har jag känt av alla gånger men denhär gången har det lättat mot slutet, efter kanske vecka 33 eller nåt, tycker inte det varit så de andra gångerna utan då har det blivit värre mot slutet. Sen har jag inte ännu fått ryggont vilket jag haft tidigare. Halsbränna har jag haft sådär 2 gånger och det var också så med de andra. Denhär gången har jag haft mera benproblem och rätt mycket kramp av små saker (som att gå i Puuhamaa vattnet) men krampen går genast bort jag slutar med den dåliga rörelsen.

Utöver det kan jag inte komma på så mycket krämpor. Magen är lite i vägen när jag böjer mig och jag är långsammare och mera flåsig men annars är jag helt som förr. Jogga har jag inte kunnat men det har jag inte heller kunnat med de andra. Men jag har t.ex. igår hoppat trampolin, huggit ved, burit upp och ner på ved och det är absolut inget problem med det. På lördag var jag också på ca 4-5 km promenad med mamma och det kändes ingenstans. Jag har järntankat den senaste veckan och känner mig så mycket piggare ren.

Psykiskt har dethär varit den lättaste graviditeten, konstigt nog. Jag har accepterat att det som kommer så kommer och jag kan inte påverka det. Det kanske också beror på att jag har de två finaste barnen ren. Nu här de senaste dagarna har jag blivit mera orolig och försöker följa med rörelserna noggrant flera gånger per dag. Jag sku nog gå under om det nu sku hända nåt nu, denhär babyn känns ren så kär. Jag är nu också klar att föda och vet att jag klarar det. Jag vill igen föda så naturligt som möjligt och nu hoppas jag att jag eventuellt får möjlighet att föda i vatten, men det ser man sen.

torsdag, juni 19

Bättre humör med energi

Onsdagens humör var tusen gånger bättre än torsdagens. För att må bra så behövs bra mat, rörelse och energi och inte pizza, godis och soffdöende. Energi gillar jag. Så igår börja jag äta bra igen. Jag vattengick med bälte i simhallen 20 min., sprang i en massa butiker (Lidl ensam för mat och sen HM, Lindex, Intersport, Life och Prisma med barn och man och då hitta vi massa bra reakläder åt barnen och nya tossor*) och så var jag ännu ut på kvällen för att aktivera barnen. Fotbollsplanen med bollar och katt och råtta. Och Arthur tyckte jag sku vara råttemor som hela tiden är i boet för han får ju annars genast fast mig när jag är så långsam. Så jag måste ju bevisa att jag inte alls är så långsam så jag sprang med och så hårt det bara gick i mitt tillstånd. Så efter halv timme lek så for vi ännu på en cykeltur. Jag hade helt orken men sen började det kännas av mellan benen och den oönskade foglossningen är back! Har inte känts så skönt att gå idag eller på natten.... Så smarta jag!

Och glad midsommar! Nu far vi till stugan för att frysa. 


* Sanders tossor är i storlek 30, han är 3 år 1 månad. Arthurs tossor är i storlek 32 och han är 4 år 8 månader.

tisdag, juni 17

36+4

Nu har jag då kommit till det jobbigaste med graviditeten: Slutet! Jag är helt slut och min ork och mitt humör är rätt uselt. Jag vill helst ligga och slappa och äta och inte göra nåt alls. Tycker att barnen inte får tillräckligt med rörelseaktiviteter men har absolut ingen lust att ta tag i saken. Helst vill jag bara vara.

Och dagens rådgivningsbesök var bara skit. 2½ kg på 2 veckor!!! Och jag som hittills klarat av 6 kg på 34 veckor. Och jo, det var ju möhippaveckoslut med pizza, burgare, chips, chokokex, godis och chokladbitar för min del. Jag fundera inte alls på vad jag stoppa i mig men det märks tydligen genast. Eftersom jag är så störd över det så smällde jag sen i mig en 3/4 megastor pizza och grävde ännu fram några bitar choklad efter det. Nu är det så trångt i magen att jag inte kan röra mig. Imorgon börjar mitt nya liv som ska ge mig energi för de sista 4 veckorna (eller kanske det blir 6 till och med). Passliga portioner mat, bra mat, inga sötsaker och motion 3 gånger i veckan. Och absolut inga kex eller sockrade drickor. Hemoglobinet var igen nere vid 103 och det är väl också en delförklaring till att jag nästan inte orkar gå upp från bastun på landet, eller nån annenstans heller. Så nu får jag börja järntanka ännu mera.

Sen är jag också i slutskedet mentalt. Jag har börjat fundera (och googla) när barnet eventuellt sku födas. Börjat fundera på hur förlossningar kommer igång och har lånat en hel hög med böcker om förlossning coh amning. Jag har börjat dra mig inåt och tankspriddheten bara ökar. Jag börjar säkert snart vara redo.

11, 12 eller 13 dagar.

Jag fick brev från Lojo stad med nya dagvårdsavgifter och summan var mycket högre än jag tänkt. Jag har ju inte haft nån inkomst från augusti till april och barnen hade 14 dagisdagar och då betala vi 130 euro i månaden för båda barnen. På våren när jag blev klar och arbetslös tog jag bort en dag och gjorde dagisdagen kortare, 5-7 timmar så nu har de gått enligt 13 dagar/månad.

Men till hösten så har jag mammapeng som inkomst och så stiger också avgifterna överlag och nu blir månadssumman ren 165 euro för 13 dagar på 5-7 timmar. Och det är för mycket. Speciellt då jag ändå är mest hemma... Eftersom jag tänkt studera lite och eftersom jag inte får det att funka med dagisrutinen så kan jag inte göra det till halvdag (alltså mindre än 5 timmar) så det är mängden dagar jag måste ta i. 13 dagar så räkna jag ut att var 3 dagar i veckan. Men nu på våren har det varit massa helgdagar så det har inte blivit 13 dagar per månad. Men nu tänkte jag byta det till kanske 11 men funderar att blir det sen för lite... Så är då 12 bäst. Eller bara lämna det oförändrat och betala 165 i början och sen se vartåt det går. Så svårt, så svårt.

söndag, juni 15

Möhippeveckoslut

Wuhuuu. Så var det över. Sommarens bästa veckoslut! Dagnys möhippa i Hangö. Lång stoori shoort: På fredagen flög Dagny (och Jennie) från Norge till Helsingfors där jag och Lee plocka upp henne. Ner mot Hangö och ett hus där flera vänner vänta. Middag på Classic Pizza. Chill. Morgonväckning åt Dagny, paintball, lunch, bastu, sminkning, middag, bar och dans, dans, dans. Idag enorm trötthet men ett härligt lugn i kroppen. Det var så roligt och det gick så bra och alla var glada och det var bara så toppen.

3 var jag hemma på eftermiddan och har jag städat inför visning imorgon och nu far till stugan där barnen är med mamma.

fredag, juni 13

Mina tidigar mornar

Jag älskar tysta mornar framför datan helt för mig själv. Och eftersom jag inte mera kan sova efter att jag en gång vaknat så blir det alltför tidiga morgnar för mig. Liksom varför stiga upp kvart före 7 då alla andra sover och det inte är nåt speciellt?!! På kvällen är jag sen döslut igen... Ganska irriterande med mig dethär.

Och idag är det 4 veckor kvar, eller rättare sagt väl 2-6 veckor. Men jag har så svårt att tänka i andra banor än vad tidigare erfarenheter sagt. Arthur är ju född 39+4 och Sander 40+0 så jag tänker mig att denhär babyn kommer där nångån 39+6 kanske. Men i och för sig kan det ju också vara om 2 veckor. Och nej, det är jag inte klar för. Annars så har jag också börjat förbereda mig på att det kan vara en flicka. Jag har ju helt gått enligt det att graviditeterna varit så lika och att det blir en pojke men sen när jag sa det åt läkarn så konstatera han att inte betyder det nåt. Och han kan ju ha rätt. Så nu tycker jag att det ska bli jättepsännande att se vem det är som är i min mage. Typen som nu ren är kring 2,7 kg enligt nån graviditetskalender. Hoppas så att allt går bra nu på slutet och att inget hemskt händer.

onsdag, juni 11

Tillbaka i civilisationen

Idag på moron konstatera mamma att det är 1 månad tills babyn borde födas. Så en månad kvar alltså. Tror att hon är mera i panik över det än jag ännu...

Idag kom vi igen hem från lande. Barnen var 3 timmar på dagis och sen var Sander till munhygienist och Arthur kom också hem då. Imorgon är det deras sista dag och egenltigen sku de ha kunna ha sista dagen för flera veckor sen men det var ju så svårt att veta om vi sku vara uppe i flyttrumba eller inte då det var dags att bestämma det.

På fredag hade vi mammaträff hos oss med mammor från Arthurs familjeförberedelsekurs i Helsingfors. VÄldigt lyckat! Sen körde vi till lande. Var bara där lördag och söndag och vet inte ens vad vi gjorde, jag klippte väl gräs... På måndag gjorde vi lyckad utfärd till Puuhamaa. Vädret var toppen och där var lite människor. Arthur älska vattenrutchbanorna och Sander ville inte alls komma hem därifrån utan bara köra mera bil. Igår var vi igen bara på lande och Micke var ledig och fick uppgrävt massa rötter. Jag själv var rätt oeffektiv och klippte bara lite buskar och laga mat en miljon gånger. På kvällen var det ännu toppen bastu och jag var och simma första gången för i år.

Idag kom jag då hem med och till hundra kilo tvätt. Upptäckte helt av en slump på lande att det fanns springmaskar i en av ungarnas avföring så nu passar jag på att tvätta alla sängkläder från lande och hemma och sen blir det också en massa tvätt av att varit på lande i 5 dagar.

Och nu har jag rabarberpaj i ugnen och Sander sover och solen skiner och eftermiddagen är helt öppen. Jee, jee.

torsdag, juni 5

Mammaledig!

Idag är min första dag som mammaledig!

Idag ska jag föra barnen till dagis, gå till butiken, söka fram babyns kläder och reda upp i skåp och hyllor (vi var på tisdag till Ikea och köpte ny byrå för babyns kläder och en massa lådor för små saker), laga mat, hoppeligen komma iväg på en 5 km promenad, städa upp hemma, eventuellt vila, hämta barnen, vara ute med barnen, äta mat och sen på kvällen ska jag och Micke och bekanta oss med Lojo sjukhus.Imorgon får vi trevligt mammabesök och sen tänker jag (om vädret tillåter) börja bo på lande. Med nyfödd känns det för avancerat så jag vill hinna vara där massor före. Alltså nu, och då måste allt vara klart hemma.

Att inte äta sötsaker gick bra. På fredag när jag baka så blev det rätt mycket krämsmakande för jag fick det inte riktigt rätt. På lördagen blev det ju sen kaka men helt i vettiga proportioner. Sen höll jag mig bra men på tisdagkväll glömde jag lite bort mig på Ikea och åt resterna av barnets strut och glass.

Jag hade sista läkarbesöket för graviditeten på tisdag och allt var bra. Allt var fast men lite mjukt och det var precis så det ska vara. Hemoglobinet hade jag fått upp till 113 (det var ner till 105 i nåt skede igen) och allt var som det ska vara. Vikten börjar nu gå uppåt men så har det alltid varit. Hittills har det kommit knappa 6 kg till, men i de andra graviditeterna har det också varit efter vecka 34 som jag börjat gå upp massor. Ibland 1 kg/vecka. Ska faktiskt försöka hålla det i styr nu och inte låta sockersuget ta över när jag blir tröttare. Jag känner mig hela tiden enormt hungrig och mjölk sku jag kunna dricka flera liter av just nu och jag dricker också mycket för jag tror att kroppen säger vad som behövs. Annars så har jag börjat känna mig som en valross/flodhäst och det är allt annat än bekvämt att böja ner sig. Jag försökte igår skruva ihop en Ikea hylla på golvet och jag bara flåsa, mådde illa och hade sammandragningar för detdär att böja ner sig känns bara så obekvämt när det inte mera finns nåt rum i magen. Sen fick jag order från rådgivningen att inte sova på rygg men nu har jag börjat sova med amningsdynan och då funkar det bra att ligga på sidan och krama om den.

Och nu ska jag gå och väcka barnen och sen kör denhär dagen igång.

måndag, juni 2

Amma eller studera eller både och.

Nu ska jag fortsätta på mina höstfunderingar.

För jag har insett att jag nog vill börja studera ren på hösten, speciellt eftersom den kurs som gjort att jag sökt dit, humanitär logistik, går på hösten och den brukar inte ens gå alla år. Så om jag inte går den nu så kan det gå 2 år tills den går nästa gång och det är den kursen jag sku villa ha som bas för allting.

Den kursen börjar i september och då är babyn nästan 2 månader, alltså yttepytteliten. Sku säkert kunna vara med (får man ha babyn med i skolor?) och bli ammad om han/(hon) är olycklig, men sen vet jag också med mig själv att jag inte kan koppla av och ta in nåt av en föreläsning om jag hela tiden ska gulla med en baby som sovit hela bilvägen till stan. Och det sku ju bara vara några timmar i veckan om jag går en kurs, max 4-6 i  veckan. Och Micke sku säkert få fixat med jobbet och mamma sku kunna hjälpa och Arhtur och Sander sku vara på dagis så det sku funka och jag sku också kunna lämna babyn. Men då är det ju amningen, den som varit så jobbig hittills och som jag nu ska satsa massor på. Och om babyn inte är med mig så kan jag inte alltid vara där och amma och då går det säkert snabbt utför igen. Men sen igen, är amningen sist och slutligen så viktig att den går före precis allt annat? Ska jag vänta 2 år bara för att kunna sitta hemma och amma ? Och sen kan det ju ändå hända att det skiter sig fast jag försöker hur mycket som helst.

Så ja. Studier på hösten blir det nog. Tror jag.