onsdag, februari 29

Vårvinter



Sander behövde sömn och Arthur måste väckas så jag bästämde att en ohälsosam sockerpicnic blir bra i solskenet. Fick Arthur att vakna till löfte om bulla, pepparkakor och saft och Sander somna snällt i vagnen. Vi väcker nuförtiden Arthur varje dag från dagsvilan, han sku annars sova långt över två timmar och då sku klockan närma sig 4. Och om man vill få honom och sova före halv 10 så måste han vakna före halv 3. Helst sku han ju få vakna ren halv 2 men när det alltid tar tid att få honnom att somna. Men sen är det megasvårt att få honom att vakna, han vill inte alls.

Vi hade det skönt i solskenet och nu väntar jag så på våren. Då ska vi bara vara ute och terassdörren ska stå öppen hela tiden.

Femte natten

Jag känner att jag håller på att bli sjuk igen, så pumpar i mig en massa finrexin, har en tent imorgon. Tror att en delorsak till att jag håller på att bli sjuk är att jag sovit rätt lite och dåligt på sista tiden. Eller de sista 3 nätterna.

Sander har nu i 5 nätter varit utan mat. Första så lät han själv bli att äta. Andra så hjälpte pajning och rumpgungning jättebra. Tredje var hemsk men det var säkert mest för att det var tandsprickarnatt. Jag steg upp med honom och vagga runt en 10 gånger. Fjärde gick någorlunda med hjälp av värkmedicin. Femte, alltså inatt, var tandorolig igen och där vid 4 så vad han riktigt lessen och jag gick med honom i 10 minuter men sen lugna han sig. Men annars så var han 11 timmar utan mat (lite vatten nog) och vakna på gott humör.

Nu är det bara att köra på. Han klarar sig helt bra och jag tror gnället och det lilla gråtet berott på tandsmärta, men ibland sku jag hellre bara truga flaska i munnen än att stiga upp och lugna honom i famnen. Och jag måste ju stiga upp och gå ut om han blir lessen för annars väcker han säkert också Arthur.

måndag, februari 27

A sad, sad mom

Det finns en sak i vår vardag som gör mig så otroligt ledsen. Speciellt eftersom jag anat att det kommer att bli ett prolem och jag har gnällt och påmint och tjatat och varit arg i över ett halvt år och själv sett till att på inget vis vara en orsak till att det händer.

Det är så roligt när barn lär sig prata och lär sig ord. Men det gäller bara till en viss punkt. Så länge orden är trevliga. När ens två-åring säger v-ordet så vill man bara gråta och samtidigt slå den som är orsaken till det. Och man borde ju glädjas över barnets språkutveckling och vanligtvis uppmuntrar man ju det, men hur förklara åt en två-åring att man inte ska använda ordet och hur ska man få honom att glömma det? Jag har talat med honom om det när han sa det första gången, om han vet vad det betyder. Han sa att det är sånt som x säger när det gör "aj,aj" eller när x och y skriker eller att alla barnen säger det. Jag förklara att det är ett fult ord som ingen ska säga. Det har jag nu lugnt och sansat förklarat de tre följande gångerna han sa det. Men idag märkte jag att han nu säger det för att få en reaktion, så nu kör jag ignorans. Men vad ska man göra? Jag vill inte att han kan det. Vill inte.

Och sen tror han ibland att man säger det när nån säger "vet du" och så upprepar han v-ordet. Det är bara så hemskt.

Tyget

Äntligen hitta jag ett vettigt tyg till vårt lekrum. Jag har velat ha nåt färggrant, men nåt som är tidlöst och inte med fula barnsliga motiv som man genast tröttnar på. Nu är bara frågan var jag ska hitta det. I Lojo marimekko finns det inte, men de hade det nog i fönstret. Lite dumt tycker jag. Men är glad att jag hitta det. Tråkigt bara att det är marimekko, det blir ju så dyyrt.

söndag, februari 26

Mera musiktankar

På mitt tidigare inlägg låter det som om jag hade något emot att vi har ett svenskspråkigt bidrag, men det har jag inte alls. Tvärtom. Jag har bara så svårt att förstå det. Var ren överraskad när jag såg att den var i finalernas final, men tänkte då att den nog just och just kommit vidare och såg inte en chans till att den sku vinna. Jag var rätt säker på att finskspråkiga Finland sku rösta på Stig. Det var så typiskt finskt.

På fredag såg jag å på voice of Finland (enda programmet jag följer med från tv:n) och på basen av detta musikveckoslut har jag dragit slutsatsen att i Finland får man inte vara nåt eller sträva nånstans. Om man har en bra, energisk show så får man kommentarer som "less is more". Nu tänker jag då på kommentaren i voice of Finland av tanten åt Krista Sigfrids, vet ju inte riktigt vad tanten hänvisa till, men det lät som att man borde nog förstå att hålla sig lugn och sansad. Helt som UMK också var. Lugn och tråkig och ännu tråkigare. I Sverige så får man ha show, man får sjunga ut och man får tro att man är nåt. Och det är nog så mycket mera underhållande.

Musikgrejs och språk och sånt

Jag kom till mamma med barnen för att få lite variation och sälskap.

Vi titta igårkväll på tv, både på Uuden Musiikin Kilpailu och Melodifestivalen (helt klart bättre och det titta vi absolut mera på, där hände ju nåt och var show och de kunde sjunga och hade någorlunda låtar). Och så såg vi vem som vann UMK och jag är så totalt shockad. Min teori är att ingen i hela Finland har rösta förutom finlandssvenskar och typ Kyrkslätt och Sjundeå. För jag har nog ändå så svårt att förstå att en svenskspråkig låt deltar i den finska eurovisionen, och vinner det så "finlandssvenska" uuden musiikin kilpailu (finns det ens ett svenskt namn?).

Sku gärne se hur många som slutligen röstat. Jag gjorde inte det. I min smak var nog allt väldigt, väldigt, väldigt dåligt.

lördag, februari 25

Bort med nattmaten

Inatt sov Sander första natten i sitt liv utan att äta nånting. Det var inte planerat från vår sida, men halv 7 när han vakna hade han inte druckit någon mjölk sen igår kväll klockan 9. Micke hade en gång burit honom och vid 3 böka han brevid mig men somna snabbt om.

Men det är nu tecknet, nu är han redo att sluta äta på natten och det betyder att han inte ska få nån mera mjölk under natten. Problemet är att jag tror att han nu några nätter framåt glömt att han klarar sig utan mat och kommer ändå att villa ha det. Det andra problemet är att Micke nu jobbar två nätter i rad (inatt från 17-7.30 och imorgon från 17-08). Det betyder att han inte är till nån hjälp vara sig under natten eller dagen och jag får ingen extra vila nånstans. Det är ju så typiskt. Sku han nu inte några nätter ännu kunnat äta och sen slutat (aldrig är man nöjd liksom!).

fredag, februari 24

Arthur allugator

När vi var i Egypten gick vi på barndisco med Arthur på kvällarna. Han våga inte dansa, men ville titta på. Och han följde med så noggrant, ibland stod vi också på golvet och jag höll honom i handen och dansa med den upp och ner.

Här hemma börja han intressera sig för musik igen och vi börja lyssana på arne alligator igen. Och mittiallt börja han dansa. Nu sku han kunna dansa hela tiden. "Mera allugator" säger han. Eller så vill han dansa "tip, tap" eller "hej o le". Igår när vi var till stan och hälsa på kompisar sku han hela vägen höra endast på arne alligator låten och endast den. Båda vägarna.

Men hans dansande är det gulligaste och sötaste någonsin. Det är så sött. Och det är så härligt att han vågar dansa och faktiskt gillar det. Och hans moves är bara bäst. Han skakar också huvudet ibland och leker kukkuu. På filmsnutten ryter han som en alligator och ropar uuu, nåt han aldrig gjort förr. Lät så roligt! Annars är det bara dans för hela slanten. Helt urgullig dans.
video

onsdag, februari 22

Min Sandi och vårväntan

Han kan sätta sked och gaffel helt utmärkt till munnen, men att få mat på skeden är ännu lite svårt.
Här lyckades Sander gnaga upp bottnet på en quinoa burk och så var halva burken på golvet och de hade roligt.
Att ära salvor är nåt han tydligen också gillar. Här var det zinksalva.


Jag väntar på våren. Jag sku gärna skrinna lite till och gärna ens en gång åka snowboard, men annars sku våren få vara här imorgon. Våren gör allt så mycket lättare. Speciellt för att Sander blir äldre.

Sander är en rolig typ, han är envis och målmedveten och en riktig buse. Just nu är han mammig som bara den och börjar gråta och söka mig genast han inte ser mig. Han är nu 9½ månad. Äter ännu på natten 1-2 gånger, sover två gånger på dagen och flyttar sig genom att gå, han kryper inte alls mera inne (och Arthur hade inte ens tagit sina första steg i samma ålder!). Klättrar upp i soffan å sku helst bara äta själv. Han är en tuttälskare och dricker allt från tuttflaska. Somnar inte själv.

När det är vår, alltså om sådär 1-2 månader så är Sander nästan 1 år och det kommer att göra allt ännu enklare. Han kan börja gå ute (han kan inte nu för han har inga skor och jag tänker inte köpa vinterskor åt honom nu) och det gör det roligare för alla att vara mera ute. Han kan vara vaken på förmiddagen och börja sova en gång/dag. Han kan äta allt som vi andra, också mjölkproduktar, ost och grädde. Han kan börja dricka riktig mjölk och vi slipper köpa en massa ersättning. Sen får han också sluta äta på natten. Min gräns är 1 år. Arthur sluta själv nångång efter 10 månader. Sen kommer också klängigheten hoppeligen att ta slut...

Jag älskar så min Sander, men jag är så glad att babytiden snart är förbi. Jag är trött på att inget hålls lika för en längre stund och allt bärande och vyssjande och gnällande och sov-vägrande och tänkande över vilken mat som passar honom.

tisdag, februari 21

Suck, stön

Har hållit hela kvällen och eftermiddagen på med en skoluppgift och konstatera just att jag tänkt helt fel och onödat sådär 2 timmar på nåt som jag inte har nån nytta av. Önskar så att jag inte kommit på att det var fel och sen bara gjort som jag tänkt från början.

För nu när jag vet så måste jag bara göra det på nåt annat sätt. Suck. Och jag som ville ha familjedag imorgon.

Uppläxningen

Idag var vi i klubben på förmiddagen och så behövde vi smör så jag gick med båda barnen och dubbelvagnen till Citymarket. Sander somna genast och var därför lugn men Arthur vägra sitta i vagnen när vi kom in.

Han fick först ett skrikutbrott, sitt första i butiken, när vi inte gick och se på leksakerna (det har det gjort med Micke och ofta har Arthur fått en racerbil, suck!). Så där fick jag bära en skrikande mask, köra en dubbelvagn och dra efter mig en kundkorg. Sen plocka han lugnt några sockerfilar åt sig (jag är egentligen emot smaksatta filar men han tycker kossorna är så roliga) och allt var bra. Tills han såg ballongpinnar och tog sån och sprang runt hela butiken och vifta tills jag fick fast honom. Sen plocka han fint upp all mat på bandet men sku sen ha en racerbilstidning. Då hitta jag russinask och fick honom och sitta stilla i vagnen en stund. Sen tog det evighetslänge i kassan och just då jag fått allt inplockat så är russinen slut och Arthur rusar in tillbaka i butiken och tar den där jäkla racerbilstidningen och ska komma ut med den. Då börjar mitt tålamod vara slut. Drar bestämt ut honom från butiken och börjar gå mot rulltrappan, som tur kommer han efter.

Nå, sen i rulltrappan så håller jag en sträng föreläsning åt honom att man inte får springa hur som helst och hit och dit och att man inte får ta saker i butiken och att mamma blir så arg av såntdär (för jag hade ju till slut blivit rätt arg). Då sa mannen som stod bakom oss i rulltrappan nåt i stil med att ta det lite lugnt nu, barn gör sådär och så försvara jag mig med att han han bara springer och härjar så och då konstatera han att på det sättet lär sig barn och att jag säkert gjort på samma sätt när jag var barn. Vilket jag kontra med att då har min mamma också berättat åt mig att man inte ska göra så.

Men nu till det första. Jag tycker att det är så bra att mannen kommentera det. Det var en äldre, stilig finlandssvensk man. Man ska kommentera om man tycker nåt är konstigt i ens omgivning och om man tycker att nån överragerar mot barn. Jag medger att jag var rätt arg och om jag sku ha sett samma situation sku jag ha tyckt att mamman var för sträng och oförstående. Och då är det bra att gå emellan och på det viset lugna situationen. Arthur är ju jätteliten i de flestas ögon men i mina så borde han ändå fatta nåt och ens lite lyssna på mig.

Men ändå håller jag inte med mannen. Jag tycker inte att barn ska få bete sig hur som helst var som helst och det är förälderns uppgift att se till att inte barnet gör det och ifall barnet gör nåt dumt så ska föräldern visa (genom ord ) att det beteende inte är okej. Arthur är snart 2½ år och jag tycker att man då helt bra bestämt och strängt kan berätta åt honom att man inte kan ta allt i butiken. Och nu måste ju förälderna också få bli arg om man faktiskt blir det. Förstås önskar jag att jag alltid var förstående och hade ork med allting men ibland har jag faktiskt inte det.

Och jag går nästan aldrig med barnen ensam i butiken, dethär var ett undantag, ett som inte kommer att ske på länge igen.

söndag, februari 19

Hemma igen

Vi hade en jättelyckad hotellnatt. Vi drack en flaska skumpa, åt tre rätters måltid, skratta helt massor, mindes gamla tider och sakna barnen (bara lite då jag börja fundera över Arthurs söta dansande och då det fanns söt lejonmjukisdjur i rummet). Sov gott (fast jag nu först vakna 6 men sen lyckades sova till 8) och åt alltför mycket hotellmorgonmål.

Här hade också allt gått bra. Förstås. Sander ville inte riktigt somna igår men hade sen sovit till halv 5 och då druckit mjölk. Arthur hade sovit hela natten i egen säng. Såna nätter som vi aldrig har då vi är hemma. Sander var som inget när vi kom hem medan Arthur tog det lite hårdare. När han sku somna för dagsvilan var han helt hysterisk och sku bara krama mig, så jag krama honom tills han somna. Men det hade jag räknat med. Så är det också ibland då jag varit i skolan.

lördag, februari 18

Bort idag

Min mamma är nog bra.

Hon jobbar ju som fastighetsförmedlare och ser en massa skilsmässo i sitt jobb. Därför meddela hon tidigare i veckan att hon kommer och ser efter barnen inatt och så far vi på hotell, för att ha lite tumistid och för att få sova en natt (Sander och nätterna har inte varit roliga på sista tiden). Jag så förstås nej och konstatera att vi kan fara ut och äta om hon ser efter dem på kvällen, nätterna är ofta kaos på nåt sätt och det är bäst med två på plats.

Men så tala hon nu om det igen och jag konstatera nu att det sku vara rätt skönt att sova en natt och att ha lite tid med Micke, det var ju nog en tid sen vi gjorde nåt bara vi två. Och det är ju nog ändå vi som är viktigast, för om vi inte funkar så funkar nog inget, så tumistid är ju bra.

Så inatt ska vi sova i Alberga, Esbo. Mamma kommer 5-6 tiden med hunden hit och så far vi ivåg och kommer tillbaka på dagen imorgon. Sen ska Micke på jobb igen (han är också idag). Och jag ser helt sjukt massa fram emot det. Första natten Sander är utan mig men tror nog det går helt bra, nu somnar de väl nångång och fast de nu alla sen är vakna i 2 timmar på natten så är det ingen större skada skedd, de kan ju sova imorgon sen mera.

onsdag, februari 15

Hostmedicin

Sander hade inget i öra och inget nån annenstans heller.

Betyder att hans ont och värkar beror på tandsprciknng. Är bombäsker på att ingen annan unge har så ont, så länge, som han när han får tänder. Det är så totalt hemskt.

Men läkarn gav hostmedicinrecept åt honom. Men sen när vi läste att det :" verkar indirket på hjärtats och lungornas verksamhet... minskar graden av sammandragning hos muskulaturen som omger luftrören. Vidare förorsakar det sammandragning av motsvarande muskel i kärlväggen, varigenom blodtrycket höjs och hjärtats rytm ökar. Dextrometorfan inverkar dämpande på aktiviteten av hostcentret i hjärnan, varvid hostretningen stillas."

Det lät bara så hemskt, så mycket som påverkas i kroppen. Så jag tänkte att det är bäst att kroppen får vila lite och om det blir riktigt hemskt så får han sen den, Men nu är hostan bara hård och sjuk men han hostar inte så ofta.

tisdag, februari 14

Tand eller öra?!

Sander har varit störtomöjlig i några dagar, igår kväll var det så hemskt att både jag och Micke helt tappa tålamodet. Han vakna varje gång man la ner honom i sängen (eller sov 5 minuter och sen vakna) och ända stället han sov på var när man gick med honom i famnen. Varje gång man satt honom och ligga så ylskrek han och satte upp sig och var yrvaken. Ändå var han trött och hängig. Det var sån tortyr.

Idag har han igen sovit dåligt och bara tagit korta tupplurer före han igen ylat och varit dötrött men inte somnat om. Så påfrestande på alla vis.

Men sen gav vi värktablett på eftermiddagen för vi orka inte mera (han har fått så mycket på sistone med feber och värk och allt) och han blev som en förbytt unge. Så nöjd så.

Så nu är då frågan att är det tänderna eller öronen? Han har flunssa och är jätte hostig så det kan vara örona, men han är också vid tandsprickning världens gnälligaste i evigheter.

Önskar han sku blir frisk nu.

måndag, februari 13

Alla hjärtan

Efter en miljon sjukinlägg så kan jag kan jag ju komma med ett lite positivare.

Imorgon, på alla hjärtans dag, har jag och Micke varit gifta i 3 år. Viihuu.

Och jag hade fixa barnvakt, Micke visste inte ens om det, men nu är ju alla sjuka så hamna avboka det.

Och jag har ett minne av att jag nu i två år sagt att vi ska göra nåt speciellt på bröllopsdagen, första året var det babysim och mat i forum, ifjol verka det inte vara nåt speciellt. I år blir nog inte heller någon höjdare.

Men nästa år, då!

Och, dehär tre åren har nog varit allt annat än lätta, men ändå är jag nog så säker på oss.

Och nu när jag tänker på alla hjärtans dag så kom jag på året i Ecuador. Där är det stort, förstås. Och där hör det till att pojkvännen sjunger serenad nedanför flickans fönster på morgonnatten. Tycker jag mig komma ihåg i alla fall. Fast nu när jag tänker efter låter det skumt... Men tror nog det var så. Stort och hjärtigt var det iaf.

Mera. Suck.

Har två barn som sover 20 före 7. Och nu vet jag inte vad jag ska göra eller vad de tänker göra? Kommer båda att vakna efter 40 minuter eller är det endast Sander som gör det? Borde jag gå och sova nu om de tror att det är natt. Eller borde jag bara förbered för vad som kanske blir natten. Dethär var svårt.

Arthur blev nu riktigt sjuk. Kokhet, diarre och spydde upp all sin saft över mig. Hans matintag idag är totalt två små paket russin, några paprikabitar, typ 10 pop-corn och svartvinbärssaft. Värkmedicin vägra han ta. Å mitt i buu-klubben sa han att han vill och sova. Så han somna sen under tre täcken. Sander somna i samma väva i min famn när jag vandra i sovrummet med honom när han inte kunde vara tyst nån annenstans än i min famn och Arthur ville ha mig i sovrummet. Kände mig igen väldigt otillräcklig.

Och det jag mest av allt önskar är att jag sku kunna gå och sova och sen få sova ostört (utan skit i sängen eller spyor över mig eller barn som ska ha dricka/mat eller som ska pajas eller bäras) och vakna upp till att alla är friska och krya och mår bra. Jag ogillar sjukdomar väldigt starkt!

Barnbärare

Just nu sku jag kunna anställa en barnbärare. Ända uppgiften människan sku ha är att bära Sander och hålla honom i famnen. Vi är nu inne på fjärde dagen då endast och endast famnen duger. Och det blir nog tungt, speciellt då man igen vant sig vid att inte hela tiden behöva bära.

Sander har slutat spy men är ännu lös i magen men har idag ätit lite. Jag och barnen är extremt hostiga och slemmiga i halsen. Arthur verka lite febrig idag.

Och hela denhär rulijansen med sjuka barn och famnbärande och en hög med ogjorda skoluppgifter som aldrig blir gjorda då någon konstant ska ha Sander i famnen har ännu mera fått mig att inse att det nog inte blir ett tredje barn nu. Jag har ju nog alltid tänkt att sen i framtiden, men ändå lockats av tanken att få allt undan på en gång och sen ha det över. För det första året är nog inget för mig. Dessutom är jag lite rädd för att det lätt sen bara blir två barn om man väntar för länge. Sen är allt lättare och bekvämare och livet rullar på. Men kanske det då ska bli så, man ska ju inte planera för mycket. Men jag vet nog att jag sku ångra mig om vi inte nångång fick en trea. Men som sagt, just nu sku jag aldrig, aldrig orka. Klarar inte av att vara totalt bunden till en liten och att bara fokusera baby. Jag vill börja jobba och sen vill jag också ge uppmärksamhet åt de fina barnen jag redan nu har. Sådär ifall jag undrar sen nångång att varför...

lördag, februari 11

Sjuk igen

Förra vintern var Arthur typ konstant sjuk, kommer inte ens mera ihåg vad han hade, men han hade typ allt som gick kändes det som. Jag var också nu och då sjuk.

I år trodde jag en gång att vi sku bli sjuka, men vi blev inte. Efter nyår mådde jag dåligt i 5 dagar och Sander hade spysjuka.

Men nu, nu har det blivit helt crazy. Först hade jag ju extrem magknip och feber och låg i dropp, sen fick Sander extrem magsjuka (sjukaste barnet jag haft hittills) och det var/är spyor och diarre allestans. Ännutill det så har jag, igen, hög feber och hålls just och just uppe. Finrexin och burana har varit mina bästa kompisar idag. Låg på dagen i topp, ylletröja, fleece, byxor, yllesockor under ett täcke, två filtar och ett babytäcke och frös så in i skogen i två timmar. Sen är det ju hosta och snuva och allt sånt till. Och Arthur är hostig.

Och fast jag gärna sku ta alla mina barns sjukdomar så är det så jobbigt att orka med barn när man själv är sjuk, speciellt också när de är sjuka.

Efter dethär ska ingen vara sjuk före nästa höst. Order.

fredag, februari 10

Så förbannad

Jag har idag varit helt störtorolig över Sander. All vätska han fått in har genast kommit ut från nåndera håll, inget har hållits inne. Han har bara varit i famnen och vilat eller sen sovit (helt förståeligt nog joo). De sa på dagen att vi genast vi lite förändring i mående ska komma tillbaka, för de torkar ju så snabbt de små.

Så sen när han igen placera en simbassäng i blöjan efter att vi fått lite saft i honom och när han bara låg och stirra så beslöt vi att fara igen. Så hade man ju sagt åt oss.

Så jag får till hälsocentralens jour. I luckan sa han att det nog är bra att kollas upp av läkare just då de torkar så snabbt. Över två timmar vänta jag med honom.

Sen går jag in till läkaren, förklarar snabbt situationen och hon ser lite frågande på mig som att vad är liksom problemet när det ändå är nåt virus? Hon sätter handskar på sig och säger att nå då ska hon ju visa åt mig hur man ser om barnet är torrt. Sen kniper hon lite på handen och förklarar att om barnet är uttorkat ändrar sig huden lite. Sen säger hon att ge bara mycket dricka. Och that was it. Det var vad jag vänta på i 2 timmar! Sku nu inte då mannen i luckan kunnat göra det? eller en hälsovårdare? eller sku inte tanten på dagen kunnat säga det? Jag blir nog så otroligt, otroligt arg.

Så glad för att han inte är torr, men så arg för sättet sånthär behandlas på.

Dagen

Vi vakna 7 efter en helt hemsk natt. Sander hade hög feber igår när jag kom hem så det förklara det, men för det var jag supertrött. På moron fick han också diarre och nöjde sig ingen annenstans än i famnen. Han åt inget, drack lite och var bara trött och hängig. Före kvart före 12 hade han sovit 2 gånger ren. Så trött så. Huset var ett bombnedslag, det fanns ingen färdig lagad mat och Sander sku bara bäras.

Sen måste vi ju också vara inne för att a) Sander är sjuk b) det var -25 (sku ha fått vara svinkallt endast den vecka vi var borta!) och Arthur är ingen lugn inne-människa.

Men vi klara föriddagen.

Sen konstatera jag att Sander måste till en läkare, ingen livsglädje alls i ungen. Fick snabbt en tid till hälsocentralen (måste ju testa det) men Micke var på jobb så vi hade ingen bil och han svara inte. 13.30 hade vi läkartid, just då Arthur sover. Arthur somna, jag ringde taxin och fick också en taxi efter 5 samtal, fick kläder på sovande Arthur och ut en sovande Arthur till taxin i vagnen. Som tur vakna han till sen. Klara av att hålla reda på båda på hälsostationen och Arthur rev inte ner hela stället utan betedde sig faktiskt exemplariskt. Det gjorde den trötta Sander med. Läkarn fick göra allt och kolla allt i lugn och ro. Hon konstatera att det säkert är nåt virus och att vi genast ska komma tillbaka om han blir sämre och att vi måste få i honom vätske-ersättning.

Sen fick jag igen tag på taxi och in all i den så att alla var i liv (Arthur försökte sätta huvudet mellan ingångsdörrarna!). Den trevliga taxin startar och Sander spyr allt jag just fått i honom. Hela min hand neddränkt i spyor och Sander, men som tur rädda jag nästan hela taxin. Sen somna han och vi kom hem. Och jag tänkte: "Vau, jag klara det!"

Och sen var det ju ännu alla lager vinterkläder till i hela hälsostationsepisoden. Ikväll ska här bakas nåt gott!

torsdag, februari 9

Logistiken

Jag är så glad över att jag gjorde beslutet att ta en tradenom-examen i logistik fastän jag hade en ekonomie kandidat examen med nationalekonomi som huvudämne.

Logistiken är så min grej och jag är så motiverad att börja jobba med det. Jag tror bra att jag kommer att orka jobba med det hela mitt liv. Studierna har överstigit mina förväntningar på alla plan och man faktiskt lär sig nåt. I år har jag inte ännu haft en ända riktig tent, men jag har gjort handbok, hemtenter, övningar i mängder, case i mängder och allt sånt som är praktiskt och riktigt. Och det är sånt man lär sig av, inte av att lära sig nåt utantill för halv dag och sen glömma allt. Det bästa med att jag nu läst logistik i två år är att jag fått tillbaka självförtroendet, jag vet att jag kan nåt och jag vet att jag är bra. Förr visste jag att jag inte kunde nåt och att jag inte sku göra nån nytta på nån arbetsplats.

Idag har jag hela dagen varit på logistikseminar 2012(som var för typ logistikchefer och såna som jobbar med det i högt uppsatt position ). En massa bra föreläsningar och nu är jag bara ännu mera motiverad. Jag vill jobba med dethär. Tyvärr blir det ju först om 1½ år för viktigast är ändå barnen och jag tänker inte sätta Sander på dagis som under 2 åring. Men sen, sen ska jag jobba, och sen ska jag bli bäst på mitt område, vad det nu sen än blir.

Självförtroende är nog så viktigt och det är vad denhär utbildningen ger mig.

onsdag, februari 8

Ba gnäller!

Sander har en stark vilja och han blir så arg då han inte får vad han vill, typ äta modellera, suga på saftflaskans kork eller nåt liknande. Sen har han nu i 3 månader snart varit gnällig och famnig till och från. Idag var igen en sån dag.

Och så fråga väl Micke nåt i stil med att "vad är fel nu då?"

Å så säger Arthur lugnt, sakligt och undervisande: " Sander ba gnäller"

Borde säkert börja förklara vad som är bakom gnället och inte bara skylla det på gnäll....

Dagens skämt

Micke har tydligen trott att det har varit semester-semester (sådär i avkopplande, solstolschillande, bokläsande...) att vara med en 9 månaders och en 2 åring på resa. Ha, ha, ha säger jag bara.

Skönt och annorlunda har det varit och jag har ju inte behövt bry mig om matlagning eller städning, men nu har det ju varit jobb typ 24/7 (fast Sander sov bra och vakna bara 1-2 gånger och åt) hela tiden har nån farit nånstans, nån behövt nåt eller nåt som ska plockas/packas med eller nån som ska smörjas, matas, nattas. Hade ju tänkt att mamma sku få lugn och sol och att jag sku mest se på barnen (för hon har ju betalt fullt pris för sin resa med och ville mest få solal) men hon har nog hamnat vara mera delaktig än jag tänkt, att äta med barnen krävde absolut två vuxna. Och nu har hon ju gärna varit det, jag sku bara önskat att hon fått lite mera semester.

Men jag hade ändå inte tänkt att det sku var på nåt annat sätt än arbetssamt. Dessutom gick det nog smidigare och var mindre ansträngande än vad jag tänkt. Och jag låg säkert en halv timme i en solstol då mamma lekte med barnen på stranden! Och sen läste jag säkert 20 sidor i boken wannabe. Men ändå, att min man trott att det varit semster-semester. Säger bara hah-ha.

Egypten 2

Morgonmål på fältet när vi far.
Flög en massa störande flygplan över hotellet hela tiden. Torsdagen var värst. Men spännande för Arthur. Annars var allt förutom dynorna bra.
Snopp-killar sparka boll.

Socker-rottan



Sander bara far, vattentrollet!
Finn-juntti ungar. Sander sover här på bilden och det var faktiskt rätt kallt. Men ofta hade Arthur fleece på fast det var varmt, sen sku han också ha mössa en kväll för att Sander hade.







För att summera resan skrev jag ett inlägg på lördag kväll då Sander var sjuk. På söndag åt han banan och drack ersättning och mådde helt bra, lite lös mage bara. Arthur fick inget fel under resan. Jag tror att gårdagens sjukhusbesök berodde på att jag var så uttorkad av febern och flyget, sen har jag ännu också konstiga gaser i magen som inte kommer ut. Men Egypten var trevligt, eller vårt hotell var det iaf, så mycket annat såg vi ju nog inte.


Text skriven 4.2.2012:

Det är lördag kväll och klockan är 8 på kvällen. Sander ligger i spjälsängen 30 cm ifrån mig och sover så djupt så. Han är sjuk och han krampa och klöste mig när han somna. Känslan är allt annat än toppen. Hoppas så att han blir bättre och inte sämre. Arthur är med mamma på barndisco. Idag, näst sista hela dagen, är amatör-turist dagen. Jag har mått konstigt sen morgonmålet, trodde jag ätit för mycket men det var nog nåt annat. Jag glömde smörja in mig i allt hössel. Sprang med Arthur i solen hela förmiddagen. Efter lunch mådde jag konstigt illa ända tills jag tog gammel dansk (dansk örtlikör som mamma älskar) men sen fick jag frossa och hade 5 lager kläder på, säkert solsting eller solbärnna. Sen tog jag till slut cognac och fick hett och börja må bra. Dessutom hatar min hud solen och den väljer varje gång ett ställe som börjar klia, nu har det varit nack och rygg och det kliar sen så ofattbart mycket och sticker och stör så. Säkert nåt form av solexem. Extremt störande för jag kan inte vara i solen då det kliar så.

Sander fick igen diarre på eftermiddagen. Och jag skyller ju mig själv, kanske jag oftare borde gett dricka, ännu bättre kollat efter vad han sätter i munnen på marken eller inte låtit honom gnaga på den okokta moroten. Har ju försökt vara försiktig, tvätta händerna ofta, använt käsidesi, gett burkmat, ersättning och bröd, pasta och kokt morot från buffen. Men han har ju nog varit pigg och glad så hoppas att det inte blir värre.

Annars så har Sander varit riktigt trött här. Av de 5 första kvällarna hann vi en gång till rummet och sätta på pyjamas, alla andra kvällar somna han i famnen vid middagen. Arthur har också slocknat som ett ljus fast middagsvilorna blivit sena. Lunchen börjar först halv 1 så han har somnat tidigast 2 på dagen.

Jag är nöjd med resan, jättebra valuta för pengarna. Vi har inte ens spenderat 100 euro utöver det vi betala för resan, allt ingår. Personalen jobbar jättehårt och det är nog faktiskt ett fyra stjärnigt hotell. Det är jätte städigt och maten är säker att äta (t.ex. är det alltid nya glasslådor). På dagen har det varit varmt och soligt, lite blåsigt bara (vilket ibland gjort det kallt), på kvällen är det långärmat som gäller. Havet är nu iaf jättekallt (nå typ 20 grader) och stranden har större småstenar (nåt jag gillar). Vi har inte gjort nåt här. Två gånger in till lokala centrum, som är 1½ km ifrån, men that’s it. Annars har det varit pool, terass, lekplats, strand eller restaurang som gällt. Har varit skönt att inte behöva fundera på matlagning, klädtvätt eller städning. Resan har ju förstås gått på barnens villkor så 9 har vi varit i säng. Man kan ju göra mycket här men Sander får ändå inget ut av det så helt skönt att bara vara här. Annars så hade jag tänkt klippa mig och ta massage men här på hotellet kostar det typ lika som i Finland så det har inte blivit av. Sen måst man pruta om det också och det är jobbigt. Sen hade jag ju tänkt snorkla/dyka, men havsvattnet var nog för kallt för det i min smak och sen sku det ha varit omöjligt att äta buffen ensam med båda barnen.

tisdag, februari 7

Sjukrapport

Idag låg jag på Lojo sjukhus jour från 12-19. Låg i dropp och blev drogad. Ena drogen var bra och min magsmärta lätta lite. Konstig "vatsatuti" jag har när jag har lika ont som i slutskedet av en förlossning, jag bara låg och yla,grät och kved här hemma. Som tur finns det droger.

Men lite osäker är jag på min "vatsatauti" har diarreat hela en gång och spytt 0. Det bara gjorde så satans ont i magen och mitt huvud bara snurra.

måndag, februari 6

Hemresan

Att flyga med feber, feberfrossa, febersvettande och magknip och sen ännu till en hoppande baby som slänger sig hit och dit och ett lite större småbarn som är orolig för mamma är inte riktigt hejsan. Inte alls faktiskt.

Klockan 11 idag, 2 timmar före flygbussen kom, låg jag i sängen och fick två sprutor i rumpan och mediciner av läkaren. Före det låg jag heldöd i sängen och hade så, så kallt. Packandet var också ogjort. Som tur sluta värsta magknipet före vi boarda men sen satt jag och stank illa istället.

Men vi överlevde det och nu är vi hemma. Men nästa gång är jag gärna frisk då jag flyger. Nu ska jag gå och dö i sängen.

torsdag, februari 2

Egypt 1




Lite före klockan 6 på måndag morgon var det väckning för barnen, de steg båda snällt upp och blev påklädda och förda till bilen. Ute var det -12. Resan på 50 minuter till flygfältet var tyst, båda barnen somna om i bilen.

Hela resan, som totalt tog 10 timmar från att vi lämna hemmet tills att vi var på hotellet gick utmärkt. Flyget var i tid och allt funka exakt som det ska. Flyget på 5 timmar kändes som max 2½ h. Barnen sov lite turvist, Arthur hade lite svårt att somna till dagssömnen och Sander kasta allt i golvet när han var vaken, men vi hade en hel rad för oss själva och bänken bredvid var också ledig så där förvara vi allt. Maten (som vi skilt betala för) var också helt supergod. Sander skrek två korta gånger just när han sku somna, första gången då vi lyfte och just när bältesskylten släckte så att jag kunde vagga honom och andra när vi landa men då somna han å snabbt. Vi köa länge på fälte men alla var muntra och glada. Bussen till hotellet tog 20 minuter.

Vi har all inclusive och hotellet är mega, består egentligen av 3 hotell (eller ett hotell med tre receptioner och områden). Här finns 4 poolområden med två pooler var, varav ena alltid är uppvärmd (så att man kan simma i den och det är skönt) och barnbassängerna, finns också 4 av dem, är uppvärmda. Lekplatser finns det säkert 8 av. Havsvattnet är kallt och jag gillar inte sand, speciellt inte då Arthur kasta nävar fullt med sand i mitt ansikte och mun idag. Och Sander inte gör nåt annat än äta smutsig egyptisk sand. Hans skit bestod också av sand.

På tisdag sken solen och vi var vid barnpoolen på förmiddagen och vid hotellrummet då barnen sov dagssömn. På onsdag gick vi på stranden på förmiddagen och eftermiddagen var vi igen vid hotellrummet. Vi (mamma) hade lyckats låsa in våra saker i kassaskåpet och sen lyckades vi också sätta säkerhetslås på dörren och gå ut genom terassen, så vi var alltså totalt utlåsta. Träffa också annan finsk familj som lyckats med samma =) Sander har söndrat en talrik i maten.

Sander jaaa. Han är en persons heltidsutmaning. Han är en sån charmör och han kryper/går fram till främmande människor och far gladeligen i deras famn. Egyptierna som älskar babyn charmar med honom hela tiden och han älskar det, han är också gladeligen i deras famn, inga problem. Men han har en stark vilja och han blir så arg när han inte får göra vad han vill. Han har inget vett i skallen och ska sätta precis allt i munnen. På stranden la han sig på mage för att kunna slicka i sig mera sand. Han äter blomblad, stenar, tobaksfimpar och allt han hittar. Han sku kunna fara huvud före in i poolen och drar ner allt från matbordet i matsalen. Sen ska han ju bara äta själv och inte bli matad, när han matas är allt klottit då han bara ålar och vrider på sig. Skäms för att gå till restaurangen då han kastar omkring sig alla bestick, all mat han får (och de sopar genast han fällt nåt så det är omkring 20 gånger varje måltid) och idag var det ännu talriken. Han är nog i jobbigaste reseåldern just nu.

Maten är god och det känns som om vi bara äter. Det finns alltid nötkött i någon sås vid maten och det är så otroligt gott detdär köttet, sodavatten är drickan jag hela tiden dricker. Arthur äter köttbullar (någo egyptiska köttpinnar egentligen), pasta, franskisar (som tu utan salt) och glass (egentligen är det jordgubbssorbet, men det vet han inte). Sen dricker han äppel eller apelsin saft och är störnöjd över det. Nu får han å gurka men första dagarna sa vi att han han inte ska äta gurka utan franskisar istället, med tanke på hygienen då. Mamma dricker gin tonicar och rödvin (behövs ju nog för att orka med oss) och Sander han äter kokta morötter, ärter och bröd från buffen.

Här är alltså bra och fast det på förmiddagen blåsit så att det var riktigt kallt så är vår terass ändå solig och varm.