Vi vakna 7 efter en helt hemsk natt. Sander hade hög feber igår när jag kom hem så det förklara det, men för det var jag supertrött. På moron fick han också diarre och nöjde sig ingen annenstans än i famnen. Han åt inget, drack lite och var bara trött och hängig. Före kvart före 12 hade han sovit 2 gånger ren. Så trött så. Huset var ett bombnedslag, det fanns ingen färdig lagad mat och Sander sku bara bäras.
Sen måste vi ju också vara inne för att a) Sander är sjuk b) det var -25 (sku ha fått vara svinkallt endast den vecka vi var borta!) och Arthur är ingen lugn inne-människa.
Men vi klara föriddagen.
Sen konstatera jag att Sander måste till en läkare, ingen livsglädje alls i ungen. Fick snabbt en tid till hälsocentralen (måste ju testa det) men Micke var på jobb så vi hade ingen bil och han svara inte. 13.30 hade vi läkartid, just då Arthur sover. Arthur somna, jag ringde taxin och fick också en taxi efter 5 samtal, fick kläder på sovande Arthur och ut en sovande Arthur till taxin i vagnen. Som tur vakna han till sen. Klara av att hålla reda på båda på hälsostationen och Arthur rev inte ner hela stället utan betedde sig faktiskt exemplariskt. Det gjorde den trötta Sander med. Läkarn fick göra allt och kolla allt i lugn och ro. Hon konstatera att det säkert är nåt virus och att vi genast ska komma tillbaka om han blir sämre och att vi måste få i honom vätske-ersättning.
Sen fick jag igen tag på taxi och in all i den så att alla var i liv (Arthur försökte sätta huvudet mellan ingångsdörrarna!). Den trevliga taxin startar och Sander spyr allt jag just fått i honom. Hela min hand neddränkt i spyor och Sander, men som tur rädda jag nästan hela taxin. Sen somna han och vi kom hem. Och jag tänkte: "Vau, jag klara det!"
Och sen var det ju ännu alla lager vinterkläder till i hela hälsostationsepisoden. Ikväll ska här bakas nåt gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar