tisdag, februari 21

Uppläxningen

Idag var vi i klubben på förmiddagen och så behövde vi smör så jag gick med båda barnen och dubbelvagnen till Citymarket. Sander somna genast och var därför lugn men Arthur vägra sitta i vagnen när vi kom in.

Han fick först ett skrikutbrott, sitt första i butiken, när vi inte gick och se på leksakerna (det har det gjort med Micke och ofta har Arthur fått en racerbil, suck!). Så där fick jag bära en skrikande mask, köra en dubbelvagn och dra efter mig en kundkorg. Sen plocka han lugnt några sockerfilar åt sig (jag är egentligen emot smaksatta filar men han tycker kossorna är så roliga) och allt var bra. Tills han såg ballongpinnar och tog sån och sprang runt hela butiken och vifta tills jag fick fast honom. Sen plocka han fint upp all mat på bandet men sku sen ha en racerbilstidning. Då hitta jag russinask och fick honom och sitta stilla i vagnen en stund. Sen tog det evighetslänge i kassan och just då jag fått allt inplockat så är russinen slut och Arthur rusar in tillbaka i butiken och tar den där jäkla racerbilstidningen och ska komma ut med den. Då börjar mitt tålamod vara slut. Drar bestämt ut honom från butiken och börjar gå mot rulltrappan, som tur kommer han efter.

Nå, sen i rulltrappan så håller jag en sträng föreläsning åt honom att man inte får springa hur som helst och hit och dit och att man inte får ta saker i butiken och att mamma blir så arg av såntdär (för jag hade ju till slut blivit rätt arg). Då sa mannen som stod bakom oss i rulltrappan nåt i stil med att ta det lite lugnt nu, barn gör sådär och så försvara jag mig med att han han bara springer och härjar så och då konstatera han att på det sättet lär sig barn och att jag säkert gjort på samma sätt när jag var barn. Vilket jag kontra med att då har min mamma också berättat åt mig att man inte ska göra så.

Men nu till det första. Jag tycker att det är så bra att mannen kommentera det. Det var en äldre, stilig finlandssvensk man. Man ska kommentera om man tycker nåt är konstigt i ens omgivning och om man tycker att nån överragerar mot barn. Jag medger att jag var rätt arg och om jag sku ha sett samma situation sku jag ha tyckt att mamman var för sträng och oförstående. Och då är det bra att gå emellan och på det viset lugna situationen. Arthur är ju jätteliten i de flestas ögon men i mina så borde han ändå fatta nåt och ens lite lyssna på mig.

Men ändå håller jag inte med mannen. Jag tycker inte att barn ska få bete sig hur som helst var som helst och det är förälderns uppgift att se till att inte barnet gör det och ifall barnet gör nåt dumt så ska föräldern visa (genom ord ) att det beteende inte är okej. Arthur är snart 2½ år och jag tycker att man då helt bra bestämt och strängt kan berätta åt honom att man inte kan ta allt i butiken. Och nu måste ju förälderna också få bli arg om man faktiskt blir det. Förstås önskar jag att jag alltid var förstående och hade ork med allting men ibland har jag faktiskt inte det.

Och jag går nästan aldrig med barnen ensam i butiken, dethär var ett undantag, ett som inte kommer att ske på länge igen.

4 kommentarer:

Johanna sa...

Meillä on alusta asti ollut sääntönä, että Erik ei saa koskea kaupassa mihinkään. Katsoa saa, mutta ei koskea. Lelu/karkkihylly kierretään aina! Erik ei ole juurikaan koskaan saanut mitään, kun ollaan käyty kaupassa. Tämä on toiminut aika hyvin vaikka joka kauppareissulla saakin olla vahtimassa, että mihinkään ei tosiaan kosketa.
Meillä ei ole vaunuja Erikille ja Erik kävelee aina kaupassa. Käyn mielelläni niissä kaupoissa joissa on lapsille niitä pieniä kauppakärryjä. Kerron melkein aina erikseen mitä me haemme kaupasta. (isot ostokset teen ilman lapsia)

Otan itse tuotteen hyllystä ja Erik saa sen minun kautta laitta omaan kärryynsä. Tämä on meillä ainakin toiminut eikä sen kummempia kohtauksia ole ollut. Toki on niitä kertoja, kun on väsy/nälkä/kuuma eikä kärryä jaksaisi työntää tai jotain tiettyä tuotetta ei saisi laittaa Erikin kärryyn.

Olen samaa mieltä, että lapsille pitää kertoa miten kaupassa käyttäydytään. Mistä he sen muuten oppisivat?

Michaela sa...

Exakt! Roligt att höra hur ni gör.

Och till Arthurs försvar måste jag säga att han var trött och därför extra besvärlig och därför sku han helst ha fått sitta i vagnen bara

Tovan sa...

Novalie får ofta följa med till butiken. Vi har ända sen hon var liten haft samma regler. Vi springer inte runt i butiken, eller skriker högt vad vi vill ha. Inga karkkin köps om det inte är Lördag, och då får hon välja dom själv. Ett sätt att göra butiksresorna roligare för barn är att låta dom vara med och planera veckans matlista. På så vis vet dom vad vi är där för att köpa och söker gärna upp varorna.

Om hon börjar bli gnällig och trött går vi helt enkelt och betalar dom varor vi hunnit få i vagnen. Det händer inte ofta eftersom fröken vet att nästa butiks resa får hon bli hemma.

Leksaker köper vi inte! Barn skall inte gnälla till sej saker, och som förälder skall man absolut inte falla för det! Då lär sej barnet att 'bara jag gnäller tillräckligt mycket så får jag som jag vill' Ju äldre de barnet blir desto värre blir det. Min bror är ett perfekt exempel...

Att främmande människor kommenterar på ens sätt att uppfostra barnet är enligt mej en av dom fräckaste saker man kan göra! Alla har vi olika metoder, de ska andra inte blanda sej i! Ser man däremot att barnet får en smäll skall man absolut gå emellan!

Men barn är barn, dom kan helt enkelt inte förstå i en tidig ålder hurdant uppförande som är lämpligt var. Man får ta det som det kommer, bara man kan behålla lugnet så tar barnet bättre in vad föräldern har att säga. Höjer man rösten för mycket stängs oftast öronen... så är det i varje fall hos oss.

Michaela sa...

Följande dag var jag och Arthur på tumis och storhandla och det gick hur bra som helst, han ville hela tiden sitta i kärran och satt där och prata på...

Men jag har också länge sen läst nåt infoblad om hur man ska göra med småbarn i butiken och där stod just att man ska ta dem med i planeringen och säga vad man ska köpa och sen låta barnet välja något själv, typ yoghurtsmak. Tycker bara att det är svårt att låta honom välja då vi brukar köpa osmaksatta produkter och alltid typ samma saker och det som är billigt....

Och har nog funderat en del på det att han kommentera min uppskällning av Arthur. Och nu i efterhand kan jag nog ändå konstatera att jag borde varit lugnare, jag var irriterad och inte alls förstående. Men man kan inte alltid vara den perfekta föräldern och jag är faktiskt glad att han kommentera. Fick mig att fundera över mitt föräldraskap och det är aldrig fel.