Midsommarplaner

Det går fort nu. Hinner inte stanna upp så mycket nu då vi är ute mest hela tiden. Och så ska det lagas mat snabbt och sökas jobb (är ren så trött på det).

Men efter imorgon så är Micke 3 dagar ledig. Helt så som vanliga människor. Tror att vi aldrig firat en midsommar tillsammans, eller iaf de senaste 5 åren har Micke alltid jobbat. Men i år är han alltså ledig. Hela fredagen ska vi vara i Kyrkslätt med Emil och Linnéa med föräldrar. Sen kör jag på kvällen till stugan och så är vi där resten av veckoslutet. Mamma har köpt en trampolin så den ska vi bygga ihop, sen ska vi bada bastu, leka i lekstugan, äta gott och vara på ett ställe och ha det skönt. (Låter för bra, troligtvis kommer jag och Micke bara att gräla.) Nå, iaf ska jag har 3 dagars paus med jobbsökandet.

På måndag var vi efter vår nya bil. Och det känns så konstigt att kunna fara när och hur som helst (så länge jag släpar barnen med då alltså). Har hittills alltid varit bunden till då Micke inte har jobb. Nu kan jag ju fara till butiken när än det behövs. Men idag for jag nog ändå ensam till Citymarket och handla. Och det var bra det, mina nerver sku nog inte ha klarat av att ha barnen med. Ren klockan 10 var där fullt med människor och en massa lådor allestans.

Dagens mums

När vi var i Gotland förra veckoslutet bestämde jag mig för att utmana mig själv och undvika sötsaker resten av juni månad. På Gotland blev det glass och alkohol och chokladbitar och starbucks sockerbomber. Före vi for var det varmt i Finland och jag åt en massa glass. Och jag blir så lätt fast i sockret så jag måste alltid efter en period med sötsaker avstå från det helt. Och det gör jag nu då. Inga kex, kakor, glass, bakverk, godis eller limsor (de sista två äter jag nog aldrig mera). Eventuellt nåt glas skumppa på midsommarn men annors inget. Sockrade yoghurtar har jag ännu ingen åsikt om, men kanske de sku gå igenom. Nå, men iaf. Undivka sockriga godsaker.

Och jag har nog inget problem med det sen när jag bestämt mig och sen när jag ser det som en utmaning åt mig själv. Då har jag motivationen att klara det. Med förbud klarar jag inget mera.

Men idag har en ändå varit en mumsig dag med massor sött och gott. Men utan nåt tillsatt socker. Sånt gillar jag.

Till mellanmål blev det idag en sånhär smoothie:

• Halv avokado
• 1 banan
• Massa frysta jordgubbar
• Halv burk kvarg&yoghurt (lidlprodukt)
• 1-2 dl naturell yoghurt
• Mjölk

Blev så otroligt, otroligt gott! Blev som iskall yoghurt till konsistensen och vi åt alla det med sked. 

Till efterrätt/kvällsmål blev det sånahär energibollar:

• 1 dl mandlar och cashewnötter
• ca 12 mjuka torkade dadlar
• nån tesked kokosolja
• 1 tesked kakaonibs
• 2 teskedar kakaopulver
• nån tesked jordnötssmör

Och det allt mixa vi och rulla i kokosflingor. Barnen älska dem! Jag måste lite se över proportionerna men smaken var jättebra.

Och dethär var ju jätte feta mumsigheter. Men största delen av fettet är ju från växtriket och är bra fetter (om jag nu fattat det rätt). Så det känns inte alls hemskt på nåt sätt. Och om jag ännu nångång föder ett barn och ska amma så ska jag satsa på en sånhär diet. Ett sista försök för att se om det sku ge nöjdare och mindre hungriga barn. (Men ännu  är graviditeter inte aktuellt. Jag ska först jobba och få skolan klar).

Tööt

Jag är nu helt tööt. Har under de senaste dagarna skickat in 4 arbetsansökningar. Nu är totala saldot uppe vid 7. Har hört nåt från 0. Nå. Kanske nåt någång nappar.

Men ännu är jag nog av den åsikten att jag är en toppen arbetstagare. Mera som att det är företagens förlust om de inte vill ha mig. Och det är vad mina 3 år på Arcada gett mig. Och mina 4 år som mamma. Och mina snart 2 år i Lojo. Jag tror på mig själv. Jag vet att jag kan nåt eller att jag kan lära mig nåt. Jag vet vad jag gillar och vad jag vill göra (i stora drag då). Och jag vet att jag sku jobba hårt och inte vara en grå surpuppa som bara klagar och klåpar. Och jag vågar påstå att jag har en bra finska och räknar med att min finska är stark och flytande. Den är det kanske inte men så känns det inom mig. Så kändes det inte för 2 år sen då vi flytta hit. Nu kan jag nog prata med vem som helst och bli förstådd. Ibland blir det fel men det hakar jag inte upp mig på mera. Det är jag så glad för. Så därför håller jag humöret uppe. Och sen så vill jag ju också jobba på trevligt ställe och om jag inte verkar rätt (i att de inte vill ha mig) så då är det nog inte rätt ställe.

Babyjoggern

För snart 3 år sen köpte vi den begagnade babyjogger city mini. Den vagnen har varit i Tallin, Salzburg, Gran Canaria, Stockholm i några omgångar, Uleåborg och i Thailand. Den är oftast med i bilen om vi far nånstans över dagen och är den enda vagnen vi nu haft i 1 år.

När vi landa i Thailand märkte jag att framhjulet blivit lite vinglit, men enda tills förra veckoslutet (då mamma hade den med på landet när vi var på Gotland) så höll det ihop. Men sen sa det upp kontraktet. Men det var bara framhjulet som gick sönder och det fick man bort och så hitta jag en svensk webbshop som sålde reservdelar till babyjogger. På tisdag morgon beställde jag det och på torsdag dag var det här. Och nu är vi igen räddade och jag får Sander och sova på bakgården i vagnen. Har nu i 4 dagar gått omkring med en vagn utan framhjul för att få honom att somna....

Men den vagnen är jag så otroligt nöjd med och ännu nöjdare är jag över att man kan skillt köpa nya hjul ifall de går sönder. Vagnen går lätt ihop, väger lite, passar bäst åt stora barn och har fullt liggläge. Nu kan vi ännu göra utfärder dagtid på sommaren och Sander ha nånstans att sova. Och ifall jag nångång i framtiden behöver en barnvagn så blir det kanske en sånhär babyjogger city versa.

Prissättning åt skogen

Vi söker vår nya bil på måndag och då är vår cykelkärra helt onödig. Som om jag sku orka cykla nånstans om jag har bil. Kommer aldrig att hända.

Så idag kväll satt jag cykelkärran ut på nätet. Och nu, 1 timme senare, har jag hört av 10 personer som vill köpa den. Misslyckades så totalt i prissättningen. Men för mig är summa jag får så oviktig eftersom det viktigaste är att jag får bort den (och utrymme i lidret) och att den får ett nytt hem där den kanske används. Så jag sörjer inte ens prissättningsmissen, sku bara ha kommit lättare undan om den ens varit lite dyrare.

Jag fundera på att sätta 30 eller 35 euro för den, och Micke sa 50, så det blev 40 euro. Tydligen nog alltför lite, men ett sånt pris jag sku vara villig att betala för den i det skick den är (alltså nästan ny men med nån del borta).

Bröllopet på Gotland

Fredagmorgon var det väcknin halv 6 och då kom mamma till oss och se efter sovande barn och vi for mot fältet. Vi flög till Stockholm och där hann vi ta lite skumvin (ja mousserande vin var det ju i Sverige) och sen flög vi vidare med 33 personers flyg till Gotland.

Solen sken och det var vackert!

Visby visa sig absolut från sin bästa sida hela veckoslutet. Solen sken och allt var så grönt och vackert. Vi landa 12 på fredagen och sen gick vi hela eftermiddagen i gamla stan medan vi vänta på att gå till vårt boende. Vi bodde på hotell strandgärdet, lite som ett omenahotell men med ducsh i korridoren. Men sängarna var så sköna och jag sov så gott.

Vi åt mest på fredag. Detta var en lunchpasta.

Sen hitta vi en ostbutik och på fältet hade vi köpt vin. Utan nån form av kniv mumsa vi i oss det på rummet.

Fast hungern inte var den största så satsa vi ändå på middag och oj vad god min mat var. Lite irish coffee på det och 10 svensk tid så sov jag.

Ajo. Knäckebröd var väldigt viktigt för mig, den gamla gumman. Så jag gick oftast och åt på knäckebröd. Jag bara älskar det! Och resesälskapet var alltså jag, Micke och Lee.

På lördag förmiddag for vi på 7 km länk. Det var en utmärkt rutt vi hitta då vi jogga längs med strandkanten och den for upp och in i skogen efter några kilometer vid havet. Så perfekt rutt och perfekt väder och det var jättefint. Sen gick vi igen in till gamla stan för lunch och då börja vi spela kortspelet Shanghai.

Sen blev det dags för bröllop och före det måste vi ju bara posera en massa. Dethär är då jag.

Och jag och min man. Här var vi kära (ja för på fredagen bestämde jag mig för att vara kär på lördag).

Och jag och Lee.

Och dethär gillar jag. Fast mina tänder är helt sneda.

Och brudparet. Det var så otroligt fint. Där kom Melle intrippande barfota i världens vackraste klänning i en urgammal ruin och i bakgrunden spela enkla gitarrtoner. Det var så vackert, så vackert! Sen blev det champagne i ruinen och därefter middag och dans. Och som jag dansa och så roligt det var. Jag riktigt släppte loss och hade bara så roligt på dansgolvet. Hemma var jag och Lee halv 2 (min trötta man hade gått lite tidigare) och nästa morgon vakna vi 8 för att gå på frukost. Sen packa vi ihop och for på kaffe och kärleksmums som brudparet bjöd på. Efter det satt i i solen och spela kort och åt bröd och räksallad före vi halv 4 satt oss på planet till Stockholm.

I Stockholm vänta vi 5 timmar (så sku det inte vara när jag boka!) och vi åt lite mera, gick i butiker och spela kort. Tiden gick snabbt och 12 på natten starta vi mot stugan och Lojo där mamma var med barnen. Jag gick sen och sova med barnen och fick krama om dem på natten när de märkte att mamma var där. På morgonen när Sander vakna hoppa han i min famn och krama mig superlänge. Sen satt vi länge i soffan och bara kramades. Arthur vakna först halv 10 och sa att vi inte setts på många år.

Vi hade köpt en halvan bok och några pixi böcker åt barnen från resan och sen hade jag hittat handgjorda smultronklubbor och de var förstås så saliga när de fick dem. Var nog härligt att se barnen igen! Men resan var jättelyckad också och jag hade nog superroligt.

Tiden

Påväg på kalas med "keiju" tema.

En sak känner jag att vi har gjort så rätt med Arthur och det är hur vi hanterat hans försiktighet i nya situationer, alltså hans blyghet. Han har alltid fått vara i våra famnar om han inte velat vara i nån annans, vi har inte tvingat honom att vara i situationer han inte är bekväm med och han har inte behövt säga saker när vi märkt att det tagit emot så (nu menar jag typ hej åt grannar, tack åt vuxna och sånt). Förstås har vi alltid sagt vad han borde säga men inte gjort för stor grej av det. Sen har vi också alltid varit med och han har fått hänga vid våra ben i början i nya situationer. Han har själv nu börjat säga att "jag var lite blyg" och det är inget dåligt med det utan han vet bara om det själv.

Men hans blyghet är inte så långvarig och om nån faktiskt försöker prata med honom och visar intresse så bryts det på ca 15 minuter och sen preplar han på. Med svenskspråkiga är han speciellt pratglad.

Men idag var det då första gången han hade ett kalas där han blev själv på, det var hos en av parkkompisarna. Först när jag berätta var han lite skeptisk för det men sen blev han lite stolt och berätta åt Sander att han far dit själv. Han bad att jag sku komma med in en liten stund och det gjorde jag med och sen efter nån minut sa jag att vi far iväg och han sa bara hejdå och vi gick och allt var bra. Först övervaka jag telefonen noga medan vi gick med Sander på glass men sen kunde jag också börja slappna av. En timme yra vi på med Sander och sen gick vi också till kalaset för en stund. Då satt Arthur så fint vid bordet och åt popcorn och det hade inte varit nåt problem.Och jag var så stolt och det tror jag också att han var. Jag tror att det är viktigt att han kan känna sig lyckas i såna situationer som känns främmande, men ändå så att det görs i hans takt. Och detdär med att säga tack. Jag hade sagt att han sen ska tacka för sig och när jag sa det så klämde han riktigt till min hand och jag märkte hur nervös han blev för det. På festen bad han sen mig med för att tacka men ändå våga han inte säga det. Sånt som verkar så lätt för nån kan faktiskt vara jättetungt för andra!

Efter kalaset så gick vi på extempore tur till stranden med några andra barn. Vi hade inget med men det var så varmt så det verka vettigt. Och vattnet var också så varmt. Jag sku genast ha gått och simma om jag haft utrustningen. Och Arthur som inte simmade en enda gång i sjön förra sommaren för att det nu var så kallt var nu som fisken i vattnet. Ofattbart att man för 2 månader sen ännu körde på samma is. Ofattbart!

Sommarstatus

Före

Efter

De två sista dagarna har det varit härligt väder. Så varmt och skönt. Idag var också första stranddagen. Och på veckoslutet var vi på stugan och sen har vi säkert gjort en massa annat. Men inte städat. Har bara lyft upp allt på "tason". Resultatet var kaos. Men som tur har allt sin plats och nu känns det trevligt att stiga upp imorgon då allt är upprett.

Annars så var jag till läkare med Arthur idag. Just precis efter att jag fått veta vad han har. Han har i säkert 2 månader haft utslag i armhålan och de har ökat och spritt sig. Nå nu börja de bli röda och få tappar och mamma tyckte nog att jag sku reservera läkartid. Och så gjorde jag det. Idag på stranden sa en mamma att det är ontelosyylä alltså molluskor och hon var så överraskad att jag aldrig ens hört om det. Alla barn i lekåldern hon visste hade haft det. Så jag kände mig sen helt jättesmart hos läkarn... Nå. Det går om och är inte alls farligt. Barn med torr hud får det.

Sander igen är på antibiotika efter att hans snopp på söndagen blev helt röd och han inte alls ville kisa. Den natten hade också varit grym. Kom snabbt på att han igen har balanitis men fick sitta 2½ h på jouren och vänta på antibiotikarecept. Lojos privata läkarstation är bara öppen 14-17 på söndagar. Suck. Men snabbt blev Sander igen bättre som tur. Han hade så ont, så ont när han sku kisa, stackarn och kom ut en massa var.

Nu är det bara 3 nätter tills jag och Micke far iväg till Gotland för 3 dagar. Å ena sidan ser jag fram emot det (speciellt när Sander får utbrott då han håller på att kisa i buskarna) men ändå är jag lite ängslig för hur mina barn ska klara sig och hur mamma ska orka.

Beslutet

En era närmar sig nu sitt slut. Idag fick jag beslutet. Barnen fick plats på dagiset Laban i Lojo centrum och 5.8 börjar de där. Arthur blir en haj och Sander en sjöhäst. Det har ju hela tiden varit rätt klart men endå kan man ju aldrig vara helt säkert. Så nu är det definitivt. De börjar dagis. 16 dagar i månaden enligt ansökan men jag hoppas det blir typ 12.

Och det är helt okej. Arthur har jättestort kompisbehov. Han hittar alltid kompis/nån att följa efter om det finns andra barn. Han är inte ledartypen utan den som hänger med, oftast snäll och hjälpsam men nog vild och aktiv och gör allt vad de andra gör. Så det blir nog bra för honom. Början kan bli lite tuff för det är nog ändå ovant att inte ha nån av oss där (fast han nu ofta pratar om att fara själv till nån) men jag hoppas han "connectar" med nån skötare och att det sen går bra. Det kan ju också bli flera veckors skrik och kaos men jag försöker vara positiv.

Sander igen har det säkert svårt utan Arthur. Han följer alltid Arthur och gör lite egna grejer. Oftast charmar han mot andra och är en solstråle och pajas framför andra. Med mig är det annat. I en månad nu har det varit "NEJ!". Och man får inte hjälpa. "Ei saa hjälpa" sa han idag när han klättra i mattpiskställningen. Han ska själv kisa också ute (och han håller inte i nånstans och allt blir vått) och precis allt ska göras själv om han är på det humöret. Utbrott, och långt sånt, är vad som följer om han inte får. Och sen är det bara mamma som duger. "Äiti!" har han nu börjat skrika när Micke försöker torka rumpan, ta ut honom från bilstolen eller hjälpa med skorna. Sen har han blivit dålig på att säga till om kisibrott och det blir mycket vått, men han dricker också massor och äter mindre. Hoppas att det går över snart. Men ja, hans dagisstart är det svårt att säga nåt om. Troligen går det bra där men hemma är allt hemskt,

Och ännu om Sander. Sämre morgonhumör kan man inte ha. På morgonen är allt dåligt den första timmen. Det börjar oftast vid pottan om jag gör nåt fel och vid matbordet är allt fel och han bara skriker och sen ska han bara var i famnen och sen oftast när alla morgonsysslor är över så blir det lugnt. Dethär samma humöret och skriket utan egentlig orsak fortsätter igen när han vaknar från daggsömnen. Så kanske det ska bli helt skönt att fara till Gotland om 1 vecka. Då är det dags för bröllop och vi är borta 3 dagar. Lite konstigt känns det nog när vi far så långt bort, förr har vi max varit borta 1 natt med Micke och då på 1 timmes avstånd. Men mamma klarar det nog bra. 

Annors så håller jag på och söker ny bil och det har varit denhär veckans projekt. Helt hemskt projekt men den 12.8 behöver vi 2 bilar för då är Mickes semester slut och barn ska köras till dagis och det kan inte gå enligt Mickes tidtabell.

Nässlor

Min nya hobby är nässlor. Har aldrig provat det förr men nu under de senaste 2 veckorna har jag ren gjort ris blandat med nässlor, ris+nässlor+kikärter+gräddfilssås, borilermaletköttbiffar med nässlor, puresoppor med nässlor, nässelstuvning och nässelplättar. Idag blev det morot-potatis-purjo-blomkål-nässelsoppa med graham-honung-frö-nässelsemlor.

För övrigt var vi inatt första natten på stugan. Igår kratta vi och brände och klippte gräsmatta och städa. Och vi sov så gott där, Sander ända till 9 (han vaknar vanligtvis 7) och Arthur till halv 9 då han fråga om vi kan vakna och jag var helt chockad över att klockan ren var så mycket. 

Annars så var förra veckans grej att Micke börja tala finska med barnen. Vi kör en månad prov och ser hur det går. Tanken är att de ska förstå det bättre så att de sen i framtiden kan göra hobbyn på finska. Genast efter några dagar märker man att Arthur förstår en massa finska och har en massa ord i huvudet.

Den nya looken.

ALDRIG ska vi gå i klädbutiker igen med barnen. Det är bara katastrof på exakt alla sätt. Men båda behövde byxor. Under halaren har de mest haft långkalsonger och de byxorna har inte blivit så smutsiga. Men nu så har de bara byxorna framme när de kråglar i sand och klättrar i träd och sen kisar alltid Sander nu och då ner sig så det räcker inte bara med 2 par. Dessutom så börjar 104 vara alltför små åt Arthur så nu är det bara 110 som gäller, och Sander har ännu gått i 86:or när han är en 98.

Men mina apor kan inte gå i klädbutiker. De springer bara omkring, gömmer sig på tokiga ställen och springer lite mera. Och nu var Micke med. Men den sekund det tar att hitta rätt storlek så har de försvunnit igen. Och sen börja Sander öppna nån förpackning. Hällde ut all sand från Arthurs skor när Arthur prova byxor. Arthur sprang utan skor och tog någo damskor som var fast i varandra och tassa omkring med dem. För att bara nämna nåt. Och sen hitta Arthur lippis och sen hitta Micke den med blixten och sen blev ju Arthur störkär och nu har han sån lippis som jag inte tycker hör hemma på små barns huven. Och så har han en lilleskutt skjorta som han valde själv. Och byxor som han tycker att är så bra. Och så fundera han att "Denhär skjortan tycker säkert Vilippus om". Och jag konstatera bara att jag nu ren får börja förklara att det viktigaste är vad man själv tycker och inte vad kompisar tycker.

Eurovisionen 2013

Klockan 1 gick jag i säng. Då var jag urtrött och ganska irriterad att jag varit uppe så länge. 19 länder hade gett sina röster och då ren ledde Danmark. I min smak var Danmark helt ok, men inte nåt jag tyckte borde vunnit. Jag gilla Islands massor. Och sen var jag besviken att det ändå gick så dåligt för Finland. Så jag borde bara sovit.

Men sen ändå inte. För dendär showen där i Malmö. Det var bara så bra. Jättebra att bara ha en tant som prata och inte två som gör dåliga skämt. Och så bra hon var. Och så bra smörgåsbord sången var. Och jag skratta så åt EBU host (eller vaddenuva) och allt var bara lyckat.

Så kanske det ändå var värt min trötthet. Fast bättre borde det gått för Finland, ens lite.

Extreme Run

"Och jag simma (med kläderna på) genom en flod/å/vaddenu allas, hoppa på bilar (var skoj), klättra i vuxenklätterställning och upp för byggställningar. Bland annat då. Och sen blev den ännnu en 16 km länk därpå. Och nu var mitt tempo så härligt lugnt att det faktiskt var lugnt och skönt och roligt hela tiden. Gick i alla backar och sprang nerför dem."

Ja, så var den korta fb versionen av loppet. Ett faktiskt jättelyckat lopp. Säkert för att jag inte kunde bry mig mindre om tiden utan var bara där för att utmana mig själv. Jag gjorde det 2 gånger och då blev det 16 km. Jag hade inget problem efter första varvet och alltså ingen orsak att sluta. Första gången gjorde jag alla hinder, varenda ett. Medan jag andra gången var rätt selektiv med dem (bort lämna jag att simma, krypa i tunnel, krypa i lera och allt som gjorde skorna dyblöta). Men jag var ändå jättenöjd för jag gjorde ju banan ändå 2 gånger. Simmet var efter 4 km så har sen gjort 12 km till med våta kläder, men det störde inte så mycket. Backarna var helt hemska men jag gick och titta inte ens mot klockan. Genast när det kändes tungt, så gick jag. Och jag är så glad över att jag var så smart! Blev genast i början bakom mitt gäng, men det störde inte alls och om jag hållits med dem sku det ha gått alltför hårt och inte varit roligt.

Och ja. Sen hade jag ju hela sträckan en hevisaurus heliumballong runt magen. Tyvärr glömde jag den oftast så den måste nog ha varit i vägen för alla andra under hindrena. I mål kom jag 2 timmar och  39 minuter senare, helt smutsig med skråmor och blåmärken på mina totalt leriga ben och med skor som inte mera ens såg ut som skor. Men humöret var på topp och ballongen kunde jag ta hem åt barnen. 


(Och kanske det sen ändå bara var 15 km, men det har nu ingen skillnad.)

Gångna veckan.

Fredag igen tydligen. Dagarna går snabbt och vädret har varit härligt. På tisdag hade vi  flickträff i Esbo och drack chamapgne och åt gott och hade det så bra det bara går. Hem kom jag på onsdag och Sander hade sovit så dåligt när jag var borta och var tydligen störd över att jag varit borta och var på så dåligt humör. Sen har jag satt en stor del av tiden på att skriva arbetsansökan, jag hitta ett jobb som sku vara perfekt, men att skriva ansökningar är inte min grej. Så svårt! Idag har jag varit i Pojo för att hjälpa mamma packa. Nu äntligen har hon flyttat till Ingå men i Pojo finns ännu så massor med saker. Och imorgon är det ExtremeRun. Och det ska bara bli roligt. Jag tar ingen klocka med och ska bara ha skoj. Känns skönt att inte ens ha nåt tidsönskemål utan bara vara där för upplevelsen.

Och ifjol denhär veckan var vi på Sicilien (helt underbart!) och då var det också lika fint väder i Finland som nu denhär veckan. Men sen gick det utför med vädret så jag har inte heller nu så höga förväntningar. Nästa vecka kommer det att vara kallt och regnigt igen.

Morsdag

Min man är oftast rätt tankspridd och får oftast saker fel fast han bara menar väl (som när han i veckan klippte av rosenbuskarna när han sku klippa ner nyponbuskarna...). Men nu så fick han det nog så rätt det bara kan bli. Så rätt att jag har svårt att förstå att det kan gå. Igår fick jag härliga rosa rosor till morsdagen, just i perfekt färg. Och samtidigt med morgonmålet på sängen idag fick jag boken mieliruokaa kasviksista ja kalasta. Jag har nämnt några gånger att en kokbok är nåt jag faktiskt sku villa ha (inte så att det är ett måste men som ett tips eftersom det är onödigt att köpa någ onödigt) och denhär var precis vad jag ville ha men inte ens visste om. Just sånhär bok har jag velat ha och det bästa var ännu att författarna var från Fiskars och jag har ju bott största delen av mitt liv i Pojo. Väldigt lyckat.

Annors har jag idag mest njutit av mina barn. Varit så tacksam över att jag har mina små guldklimpar. De är nog absolut finast i hela världen. Älskar dem så massor. Och ännu mera älska jag dem när de somna före 9 så att jag kunde se hela Kosto, för Micke jobbar igen kvällstur.