Kommentarstrul

En sak stör mig med dethär blogger.

Jag har satt så att jag godkänner kommenterer på inlägg som är äldre än 3 dagar. Annars sku jag troligtvis inte märka dem.

Men när det inte kommer upp genast på första sidan. Idag hade det kommit att jag måste godkänna 3 kommentarer och de var från 8 och 13 och idag är det 20. De borde ju komma genast. Otroligt störande!

Hundmatsätarna

Mamma skicka denhär söta bilden åt mig från när Arthur var i Pojo hos henne. Där hade han suttit på golvet med hundmat i skålen och gett varannan åt Jigi och tagit varannan själv. Jag har tydligen också varit en stor hundmatsätare som liten, speciellt tyckte jag om hundchokladen.

Skorpan klockan 04.00

Vår natt. En natt då Sander för omväxling sovit bra och inte ätit nåt.

21.20 Sander somnar
21.30 Jag och Arthur somnar i vår säng. Var trött själv och orka inte vänta tills han somnat. Han var dessutom sjukt kramsjuk och närhetssjuk så han fick somna i vår säng.
00.04 Sander ylar från sin säng. Sätter i tutten men hjälper inte. Lyfter upp honom och märker att hans fot hade fastnat i spjälorna. Vaggar honom lite i famnen och lägger honom ner i vår säng på min andra sida.
01.20 Arthur säger att han behöver kisa. Vi stiger upp och går på pottan.
04.00 Arthur börjar skrika efter skorpa från vår säng. Förhandlar där med honom om saken och säger att han får gå i egen säng om han ska ha skorpa att i vår säng äter han det inte. Han går i egen säng och jag söker skorpan. Sen ylar han om smör. Sätter smör på och för tillbaka. Allt så att han ska hållas tyst och inte väcka Sander. Han äter inte skorpan utan ligger brevid den och beodrar mig att sitta på stolen. Jag sitter på sängen och han somnar snabbt om, utan att ens ha rört skorpan.
04.25 Arthur störttjuter för att jag inte sitter på stolen. Lugnar honom och han somnar genast om.
04.40 Sander sover oroligt och fastnar med handen mellan sängen och väggen, pajning och tutt lugnar inte. Väcker Micke som får ta honom i famn och vagga. Han somnar lugnt om och jag pajar honom lite när Micke lägger ner honom brevid mig.
06.32 Väcker Micke och konstaterar att han blir försenad till jobbet. Han svär och funderar vad som är fel med hans telefon.
06.55 Arthur vaknar och ska se på prinsessan.
07.10 Sander vaknar och dagen börjar.

100+120 med två

Och efter den sista bilden så körde Arthur med full fart in i Sanders gåvagn så att Sander föll omkull.

Veckoslutet var lugnt då vi bara hade ett barn. Igår låg vi i soffan och titta på många Castle avsnitt medan Sander nöjt böka med oss i soffan eller lekte med nåt på golvet. Imorse var jag helt utvilad ren halv 7 och hade fått mängder till stånd ren klockan 9.

Micke har kvällstur idag så jag blev med båda barnen hemma. Och det är just nu nog så stor skillnad på ett eller två barn. När Sander föddes och långt efter upplevde jag att två barn inte var dubbelt mera jobb utan det var lite som 100+60 med två (dubbelt sku då vara 100+100 i min tankevärld). Men just nu så är det 100+120 att ha båda. Båda kräver så mycket just nu och de är inte alls på samma nivå. Arthur vill höra saga, Sander vill riva sönder böcker/äta dem/ligga på dem, Arthur vill prata när vi är ute och gå och titta på saker, Sander snubblar eller äter tobaksfimpar, Sander vill vara med och baka men kan inte själv stå på stolen och sen äter han bara degen eller slänger den i golvet och Arthur bara skär om och om igen samma bit då man inte hinner med honom, Arthur vill ha hjälp med pusslande och då vill Sander med men han äter bara bitarna och slänger dem i golvet, Sander är famnsjuk och Arthur med och jag orkar inte med 25 kilo i famnen. Och sen tjuter båda när det inte går som det vill. Och så är det klott i mängder. Och skrik och bråk och skuffande. Hu, hu säger jag bara. Men dethär är väl också övergående. Sander slutar väl i nåt skede sätta exakt allt i munnen och Arthur blir väl nångång mindre klängig.

Och sånahär texter är väldigt bra terapi för mig. Ett sätt att få ut frustrationen och irritationen.

29 åringen, den saknade sonen och vårkänsla

Idag fyller Micke 29 år. Gammal blir han med. Han fick den bästa gåvan nånsing: sovmorgon deluxe. Sova hur länga som helst. Jag gnällde inget, väckte inget utan lät honom sova. Själv steg jag upp halv 7 medan han sov till halv 10. Sen städa jag också upp köket fast det var hans uppgift och tillredde amerikanska plättar. Jag är ju bra på dethär med födelsedagar. Och ännu om natten. Sander sov hela natten i egen säng och utan att äta. Första gången nånsin i egen säng och bara några tuttinstoppningar. Så sova kan han ju nog, det är bara tänderna som stör.

Sen kom Arthur hem. Han har varit hos sin murre i två nätter. Han har inte ens velat tala med mig och han ville själv bli där en natt till. Han hade blivit så stor. Han hade med sig en godispåse åt pappa som han själv plockat med hjälp av sin murre. Som tur vet han att det är pappanami och att bara pappa får äta det, men ändå var det spännande att se på dem. Sen fick pappa en sählymaila och barnen var sin barnmaila. Nu har de en ny pappahobby allihopa.

Jag har fått vårfiilis och har påskdekorerat lite. Jag som vanligtvis inte kunde bry mig om påsken.

Lördagen med Sander

Sander sover ute i vagnen, Micke är på jobb och Arthur är hos min mamma. Jag har ryggskott, eller annars bara ont i ryggen (kanske på grund av min nya hobby, hula, hula ringen) och sitter och försöker lista ut om jag skall fokusera på ROA eller ROI i mitt slutarbete.

Sander har hittat på en ny hobby han med. Att klättra på höga höjder. Medan jag städa i vardagsrummet så hade han kasta ut böckerna från expediten och klättrat in i den andra lådan. Där var han sen nöjt med sin surskorpa. Surskopor, morötter, gurkstavar är bra just nu när tänderna kliar för annars sätter han allt han hittar på golvet i munnen. Idag hade han hittat en diskmaskinstablett som inte löst upp sig och satt och smaska på den i soffan och så har min två dagar gamlahula hula ring också fått sig. Men ännu om klättrande. Han har äntligen lärt sig att backa ner från soffan. Tidigare har han ställt sig vid kanten och ylat tills nån kommit. Effektivt det med, men nu behöver man inte hela tiden övervaka hans soffhängande.

Att få vara liten och ledsen

Jag är så glad att jag har möjlighet att ha min 2½ åring hemma.

Igår var vi på sagostund på tumis med Arthur, Sander var hemma och sov med Micke. Efter sagostunden blev vi och leka med de andra barnen. Arthur älskar att leka med andra barn men vissa förmiddagar hittar vi inga, vilket ibland ger mig lite "morkkis"(jag borde vara bättre på att lära känna andra mammor). Nå men igår hade han massa lekkompisar. Och de lekte fint för sig och vi mammor stod och prata. Sen såg jag att han vände sig bort och vände ryggen till de andra barnen, han titta ner i marken och såg lessen ut. Jag gick fram till honom och fråga vad som hänt (det var nåt om en käpp som han antingen tagit eller så hade de andra tagit den) och så krama jag honom för han ville kramas. Jag sa åt honom att man får vara lessen, det är okej. Och då bröt muren och tårarna bara spruta ut. Han hade väl själv försökt samla sig och vara "stor" men sen när mamma kom och sa att det är okej, du får vara "liten" så kom tårarna. Och det var inga små tårar, måste ha varit en stor grej om käppen.

Och förstås kan det vara på samma sätt när barnen sköts utanför hemmet, att de får vara små och får vara ledsna. Men för mig betyder det jättemycket att jag kan finnas där för mitt lilla barn när han blir ledsen i leken. Helt säkert har det med min egen barndom att göra och hur jag ogilla orättvisor, att vara ensam och att måsta klara mig själv. Jag förstår ju att det måste vara så och är inte bister på nåt sätt, men jag vet att jag inte gilla känslan och vill därför att mina barn inte ska få uppleva samma känsla alltför ofta. Därför är jag helt otroligt känslofokuserad.

Så, säger det en gång till. 2 åringar skall ha möjligheten att vara hemma.

Vårkris

Jag har nån vårkris tror jag. Eller så är jag bara slut. Idag hade jag sista tenten för våren, nu är det bara slutarbete som gäller ända tills oktober. Då har jag 4 kurser och sen är studierna på Arcada slut. Sen är det bara 20 veckor praktik kvar....

Men jag är så irriterad. Jag ifrågasätter mitt föräldraskap och tycker att jag alltför ofta blir irriterad. Jag är så trött på Arthurs eviga gnällande (Arthur kaka, Arthur tv, Arthur bulla, Arthur någo... non-stop) och Sanders ylande. Han ylar hela tiden. Antingen ska han i famnen eller så skuffar Arthur honom eller så stiger han upp under bordet och slår huvudet. Och jag förstår allt så bra och jag vill vara dendär förstånde lugna, närvarande föräldern. En sån som jag också tycker att alla andra ska vara. Jag vill inte vara en sån som på alla sätt måste hålla sig själv lugn och som ryter till åt Arthur när han för hundrade gången skuffar omkull Sander (nå kanske femte). Jag borde ju bara vara där och övervaka dem hela tiden och Arthur vill bara ha uppmärksamhet, men att orka med det.

Det är väl orken som är slut. Har läst mycket tent och städat. Städa, städa hela tiden. Dag ut, dag in. Jag vill bort. Nån liten resa. Nåt lite annarluda. Sku gärna få kaffegäster, då sku jag gärna städa. Men nu städar jag bordet 5 gånger i dagen och det är ett bombnedslag varje gång. Känns hopplöst. Börjar föda mina barn på välling snart.

Nå. Jag vårkrisar. Måste nog ta upp mig snart för dethär känns inte roligt. Jag vill glädjas över mina söta barn. Sander som kan gå själv ute och Arthur som så sött pussar honom när han är lessen. Eller när Sander gick fram till Arthur och krama (bortsett från att det sluta med att Sander föll in i väggen och slog huvudet och Arthur låg på). Måste börja fokusera på det positiva.

Inte datorfri

Idag sku jag vara datorfri från eftermiddagen framåt då Micke for på jobb. Sku vara närvarande för barnen och inte komma på nåt jag ska kolla. Men det gick dåligt. Jag ville baka kryddkaka och hade ingen kokbok med sånt recept. Så då måste jag ju sätta datan på igen. Svårt att vara datorfri.Å tydligen kan man inte trycka på enter med denhär datan mera för då hoppar man till kontrollpanelen. Yes! Nån av barnen har ocksa slagit ut bokstaven b och man måste trycka in den extrahårt för att den skriver.

Jag, A och S

Sander har för 10e dagen i rad lös mage. Vissa gånger är skiten någorlunda fast och vissa gånger varje dag svämmar allt igenom blöjan för att det är så löst. Han är annars någorlunda frisk (lite snuva har båda barnen nu), så magsjuka är det inte, och han har inte fått någo mjölkprodukter eller någo konstigt som kan leda till det. Idag har han ätit bra med mat men tidigare så drack han mest ersättning och så åt han lite banan. Därför har han igen fått mat på natten, jag misste självsäkerheten i att han inte är hungrig och man fick honom inte lugn utan mjölken. Nätterna har igen varit grymma och mjölken håller honom lite lugnare och köper lite längre lugn sovtid. Annars så pajar jag typ honom hela natten. Helt tydligt tandproblem igen och snart klickar en nedretand upp. Har jag nämnt att jag hatar tandsprickning?! Stackars barn och stackars oss. Tror inte jag nånsin mera klarar av ett tandsprickarbarn.

Arthur är Arthur och pratar och kräver nåt non-stop. Han äter mycket av sånt han gillar när han blir matad (och allt ska matas) och så driver han mig till vansinne genom att först villa ha en sak och sen smaka och sen villa ha nåt annat. Vårrock har jag också svårt att hitta åt honom sku villa ha nåt som ens är lite varmar/tjockare och inte bara nåt tunt vindskydd.

Jag har vårens sista tent på torsdag och nu har jag också kommit lite igång med slutarbetet. Först sku jag skriva om tomatens koldioxidfotvtryck men sen öppna sig en möjlighet att utvärdera en bok men den möjligheten försvann och nu ska jag bygga upp ett företag som kan användas till case i logistik. Ska försöka få teorin i någorlunda skick på två veckor.

Sen funderar jag också på Mickes pappaledighet och en kort resa då. Arthur vill se elefanter (han vill till Thailand och se dem, eller Afrika, men det är lite för långt och dyrt just nu, hoppas på nästa vinter istället). Och elefanter finns på Kålmården, likaså giraffer och noshörningar. Kålmården sku vara jätteroligt men båtresorna gör det lite för dyrt. Har också funderat på Köpenhamn och deras zoo. Sku också kunna göra nåt i Finland men kan inte komma på nåt roligt här alls. Tidpunkten är maj. Någo ideer?

Nyheter och musik

Jag gillar bra musikprogram och nu blir jag tydligen också helt inne i dem.

Idag har jag stört mig hela förmiddagen på att Krista föll ut från Voice of Finland. Hon var ju rolig att se på och hennes show en överraskning. De flesta sjöng ju nog bra men det var så vanligt och finskt och småtråkiga shower. Och han som sen gick vidare var nu bara störande.

Och nu är det melodifestivalen. Och jag vet top fyran nu. Loreen vinner, Danny tar andra plats, Molly tredje och Liza fjärde. Sander digga också Loreen, han stod framför tv:n och dansa, ner på huk och upp igen! Sander sov hela förmiddagen när Arthur var borta (han sov till och från i famnen och när det var tyst och lugnt kunde han vila ut) och så tog han andra vilan så sent så han satt med oss i soffan och mata mig med morötter ända till 10.Min top fyra baserar sig mest på oljudet som förts när sångarna presenterats och sen vad jag själv gillar.

Ja, men då har jag inte tagit i beaktande juryrösterna. De vet man nu aldrig med.

Och från musikprogram till nyheter. Kan inte förstå att Räty inte avgår, det om nåt bevisar brist på omdöme. Och Finnair. Jag förstår ju det nog i princip sådär med nationalekonom bakgrund, men tycker ändå att det är fel. Gällande bonusar och lönesänkningar samtidigt.

Stora pojken

Nu har han gått och blivit stor. Snyft, snyft. Min lilla Arthur.

Arthur har velat fara till sin murre flera gånger denhär veckan. Idag kom murre (min mamma alltså) hit så att jag sku få sy en gardin och så sku vi se på voice of Finland. Men när jag sa åt honom att hon kommer så sa han att han vill fara till murre med bilen och att han vill sova där. Och det passa henne så bra.

När hon kom så vänta han så på att fara till henne och så åt han kvällsmål och så satt vi på pyjamas, gick på pottan och tvätta tänderna. Allt utan gnäll. Sen satt vi på halaren och han satt i soffan och sa att han är stor och lång pojke och att han ska dricka gammel danks och så bara for han iväg. Salig över att få fara till sin murre.

Han ha plötsligt blivit så stor och förståndig.

Fel i systemet

Har upptäckt en stor miss i föräldrapenningssystem och pappamånader och sånt.

När Sander föddes var Micke studerande, han var 3 veckor pappaledig och fick minimipenningen. Nu i maj ska han ta 3 veckor pappamånad. Nu jobbar han heltid och vår ekonomi ligger till stora delar på hans arbetsinkomst. Men han kommer tydligen att få samma minimidagpenning som då när han var pappaledig och studerande eftersom den alltid är samma som föregående period. Och det tycker jag att är så fel. Massor hinner ju hända på 1 år.

Rinde också till FPA men där konstatera de att det beror på handläggaren men att han befarar att det är det samma som sist.

Nu är ju bara frågan att klarar vi oss 360 euro/3 veckor... Skiiiiit!

Lång kar

Sander 10 månader är över 80 cm lång.

Studerande småbarnsmor och minnet

Jag hade en minitent förra veckan. Den var inte svår på något vis och för 3 år sen sku jag helt säkert fått fulla poäng. Men nu får jag nog inte det. Där fanns frågor som nämn de "6 sakerna som leder till supply chain excellence" eller "5 saker som förbättra supply chainen". Nu vet jag vad han mena och exakt var det står, men när man nu inte sovit så värst ordentligt på många år är det jätte, jättesvårt att komma ihåg exakt vilka saker som stod där och vilka ord som nu användes. Minnet är fokuserat på helt andra saker.

Och i och med det har min fokus gällande tentläsning helt ändras. Nu är inte det viktigaste att få ett bra vitsord utan nu är det viktigare att jag lär mig nåt. Vad jag får i tenten har nu sen sist och slutligen inte så stor skillnad. Dethär är ju nåt jag borde insett evigheter sen, att det viktigaste är att man lär sig. Men jag tycker att tenter är det dummaste mätsättet för att kolla om man lärt sig nåt, det visar ju bara hur bra minne man har och inte vad man lärt sig eller förstått.

Dethär är nåt jag vill komma ihåg tills mina barn börjar skolan. Uppmuntra lärande och läsande men inte se tenter som en absolut sanning om kunskap.