That explains it!

Vår son väger 4850 gram och är 58 cm lång. För 6 veckor sedan vägde han 3400 gram och var 50 cm lång. På de senaste 3 veckorna har han gått upp 900 gram i vikt. Inte undra på att killen äter, han växer ju snabbare än gräs!

Kolla just att man kan vänta sig att babyn växer den första månaden 900 gram och 3,5 cm och därefter ca 20 gram per dag och 2 cm per månad. Då borde han nu vuxit till cirka 55cm, så längden har han faktiskt skjutit med. Han var annars också helt perfekt, inga problem alls. Han kisa både på rådgivningstanten (och mig) och läkaren.

Fast jag inte är så troende och inte är helt för dethär med dopet så tycker jag ändå om när man ber för Arthur. Det känns som om han får extra skydd när man ber för honom, så helt bra nog att han blir döpt. Och grejs inför dopet börjar också fixa sig, Micke är just nu och kollar på lokalen.

Inatt vakna han endast klockan 1 och 4 för att äta, och sen igen 10 före 7 (men efter det ville han inte sova, fast jag ville..). Så helt toppen natt, fast han somna först efter 10, men endå. Igår fick han inte heller någon ersättning, drack bara ca 20 ml brösmjölk från flaska som jag fått utpumpat. Så ja. Nu har jag mycket mera ork att kämpa idag.

Fight!

Jag är envis och nu har jag bestämt mig för att få amningen och fungera, så jag ska ha det och funka. Det är vad jag ska jobba på nu. Har börjat pumpa alltid när han somnar och vid varje gnyl ger jag bröst åt honom. Som om jag inte ren sku ha haft tillräckligt problem har han nu börjat föredra vänster bröst och vägrar ta höger bröst igen efter att han släppt taget. Jag går sönder! Men funka ska det. Iaf tills han är 3 månader.

Imorgon har vi läkargranskning, väntar med iver på att se hur stor han blivit. Säkert mega. På lördag är det dop, borde väl börja fundera på det men har inte riktigt ork.

Mickes första farsdag

Eftersom jag inte varit nånstans var man köpa något fint och dessutom är jag rätt fattig så fick Micke bacon till farsdagen. Jag till och med stekte dem.

Arthur hjälper till.
Sen baka jag också en kaka. Två shokobotten och grädde och jordgubbar emellan. På eftermiddagen var Mickes föräldrar också här, de hämta maten och vi laga den och sen åt alla av den. Vi har hängt upp en rosa tvätthandske ovanför Arthurs skötplats och han älskar den. Speciellt roligt är det om man rör på den, då ler han så. Det behövs inte en massa dyra leksaker! Han har börjat le så mycket, det är så sött.
Han är iklädd en bumgenius blöja och de är faktiskt helt jättetoppen, de är förstås lite stora, men sitter ändå jättebra och håller torrt. Eftersom jag köpte av alla färger är han alltid emellanåt iklädd rosa blöja, men det stör inte honom, han verkar ju gilla färgen!
Använder dagtid när vi är hemma tygblöjor men nattens blöja är engångs. Vi har endast 8 bumgenius så använder på kvällen också moderskapsförpackningens imse vimse och de är inte alls roliga.

Nu ska jag titta på en video från vårt bröllop som vi fick idag, den är så bra och vårt bröllop var så perfekt.

Mera amning

Hej, hej!

Nu hade ju amningen börjat gå bra och det gick den då i en vecka. Bröstgummit är ett minne blott och han sluta sova med bröstet i munnen för att suga några drag när man tar bort honom.

Nåja, nu har det ändrat. Suprise! Killen är säkert inne i en tillväxtperiod (han blev ju 6 veckor) och vill ha mera mat, för han suger mycket längre nu och han kräver mera mat. Min kropp verkar inte fatta detta, så nu i två kvällar, när jag bytt bröst 5 gånger på 5 minuter eftersom ungen bara skriker så har han fått ersättning. Han har druckit cirka 70 ml och villat ha mera. Det känns hemskt varje gång för mig för jag vet ju att om han bara sku suga så sku det i längden komma mera. Men jag vill inte ha en hungrig baby, så det får vinna över att helamma. Hoppeligen är detta en fas och hoppas min kropp snart fattar att det behövs mera mat. Annars så tänker jag ge 70ml ersättning varje kväll (efter brösten förstås) och konstatera att det inte alltid går som man vill och att jag försökt mitt bästa.

Inatt steg jag upp 5 gånger för att mata honom, börjande från halv 1 slutande vid 7. Upp steg vi klockan 8 och somna vid 9. Han är ju inte hungrig varje gång, men tutten funkar inte.

Detta är mitt liv.

Min lilla och stora baby

Både lilla och stora gymmar.

Härligt när pappa är hemma så har jag inte babyn på mig hela tiden. Fast han är gullig och ljuvlig är det skönt att dela skötseln av honom. Lilla babyn fick igår en stor leksak, sin första boll, och ingen vanlig boll heller. En gåva av Mickes kompis som var på spelkväll igår. Urgullit!

Barnsånger

Hitta idag en bra sida som har orden till svenska barnsånger, såsom "sov du lilla videung" och "var bor du lilla råtta", såna sånger som jag aldrig kan orden till. Sidan finns här. Nu ska ja börja sjunga och skrämma grannarna

Vår sömn

23.55, 01.45, 03.30 och 06.10 har jag ammat inatt. Då somna han 9 tiden och vakna 20 över 7. Är en trött mamma som söker energi av shoko. Själv gick jag först och sova halv 11, fick dåliga nyheter från Ecuador så tog och ringde dit. Min hostpappa och syster hade hamnat i en alvarlig bilolycka. Inte alls roligt, men som tur överlever båda.

Tänkte att detta med att vakna 4 gånger har varit enstaka misstag, men när det händer varje natt kan det inte vara misstag. Hoppas på en förändring! Men inatt sov han de två första passen i ege säng (säkert varför han vakna och sku ha uppmärksamhet så snabbt efter första amningen), sen var han lite gnällig och jag trött så då tog jag honom in till mig. Ska inatt försöka vara starkare och ha honom där hela natten. Hoppas bara jag hinner sova före det.

Egentligen är ege säng för tillfället en förlängning av vår säng, men planen är att när han sover bra där så sätter vi tillbaka väggen. Ja, jag är medveten om att vårt sovrum är kaotiskt.
Ja, och såhär tokigt kan det gå när man är trött och tror att man är hungrig och sen lutar mamma en mot axeln och märker inte att det kommer en spya före man rutchat ner för axeln och fått all spya i ansikte. Och sen blev det ansiktstvätt och klädbyte.

Arthur 6 veckor

Idag är det 6 veckor sen lillkillen, som redan börjar vara stor pojke, föddes. Och fast det är tungt ibland så kan jag nog säga att jag aldrig varit lyckligare än nu, eller kanske på vår bröllopsdag, den var ju så perfekt, men långsiktigt lycklig är jag nu.

Lilla, lilla pojken två dagar gammal med en jättelycklig mamma. Fotona är tagna av en Mickes goda kompis fru på sjukhuset.

Det tyngsta med honom för tillfället är att få honom att somna. Han sover 3 pass på dagen och 4 på natten och det betyder att man ska få honom att somna 7 gånger och det är inte alltid det lättaste. När han är trött börjar han skrika och om man erbjuder honom bröst så tar han det och suger som aldrig förr, men i något skede blir han så arg på brösten och bara gallskriker och det är ju jättejobbigt. Sen måste man bara lugna honom och vagga honom till sömns. På kvällen är problemet det att när man lägger ner honom så vaknar han, då brukar min ork försvinna. Så jag gillar inte riktigt kvällarna. Men det blir ju bara bättre.

Killen har nog smilat nu och då, men aldrig åt riktigt vettiga saker. Nå igår efter att jag tvättat honom så titta vi båda i spegeln (i det skedet brukar det komma en kisistråle och bättre att den far in i handduken än på mig) och jag log och tala med honom och så fick jag som svar världens sötaste leende. Härligt! Till och med badande fungerade igår och Arthur njöt så av det. Saker börjar fungera!

Såhär otroligt liten och smal var Arthur 2 dagar gammal. Helt otroligt hur de växer!

Oroa sig eller ej?

Borde man börja bli orolig? En 8 årig flicka som inte hörde till någon riskgrupp har dött i svininfluensa.
För mig själv är jag inte så orolig (fast sku nog helst vara utan 40 graders feber), men hur ska en 6 veckors beibis klara sig? Borde jag låsa in oss själva och inte gå ut ur huset på några månader? Eller vad ska jag göra? För alltid när vi rör oss till centrum far vi med tåg och det måste ju vara det värsta smittboet... Speciellt när ungen börjar skrika genast när vi kommer in på tåget och jag måste lyfta upp honom ur vagnen.

Vet inte riktigt vad jag ska tänka och göra

Borde inte

Inatt var jag trött. Efter att jag ammat och rapat ungen klart brukar jag bära en stund på honom så att han får fast i sömnen så att han inte ligger och viftar i sängen och tror sig villa ha mera mat... Inatt våga jag inte göra det för jag var så trött. Höll på att falla in i ytterklädsställnigen och hölls över huvudtaget inte på fötter. Va så rädd för att jag bara sku kollapsa eller somna gående och tappa ungen.
Det hjälpte inte heller för min trötthet att Arthur ville äta med 2,5 h mellanrum. 23.45, 02.15, 04.45 och 07.00. Och det otroliga är att han äter från båda brösten alla gånger så han är på riktigt hungrig

Det är många saker som jag gör med honom som jag vet att jag inte borde, men eftersom det förenklar livet så mycket gör jag det. T.ex: Lyfta upp honom ur vagnen när vi är ute och går och han gråter, ha honom och sova fast i mig i vår säng, amma eller vaggga honom till sömns.. jaa listan kan säkert göras lång.

Men allt som gör att han är nöjd är värt problemen vi kommer att ha i framtiden, för det är så hemskt när han är missnöjd.

Nöjd för stunden i babygymet

Hate the system

Idag fick vi brev hem från Kela och det var inte positiva nyheter.

Både jag och Micke är studerande och har ingen fast inkomst så vi lever till stora delar på bidrag av FPA. Pengar som vi i framtiden betalar tillbaka i form av skatt så ser inget fel i det.

Nåja, nu är grejen så att om man har barn så kan man inte lyfta bostadstillägget som är bundet till studiestödet. Det är fråga om 200. Dethär är pengar som Micke fick i september (vi hade inget barn då ännu) men inte är berättigad till mera. Eftersom jag sluta lyfta studiestöd i och med att jag är mammaledig så sökte jag om allmänst bostadsbidrag för september. Det fick jag. Jag fick 230 euro eftersom min enda inkomst var mammapengen som är omkirng 500 euro i månaden. Så i september fick vi hjälp med hyran för cirka 430 euro (vår hyra är låg med tanke på Helsingfors, endast 620 för 53 kvadrat). Allting bra.

Från och med nu får vi endast 160 euro totalt i stöd för hyran. Orsak: Vi har barn och Micke har sommarjobbat och jobbat på våren vid sidan av studierna och hans medeltala lön under den tiden är närmare 900 euro (största delen kom ju ändå under sommaren). Så nu får vi bara så lite. Härligt.

Systemet är lite fel. Sku man inte uppmuntra unga att skaffa barn? 270 euro mindre är rätt mycket.

Arthur 5v 4d

Tänkte ta och skriva lite om vad som händer i Arthurs liv när han närmar sig 6 veckor för att i framtiden bättre komma ihåg det.

Han har den senaste veckan varit jätte, jätte famnig av sig och rätt så gnällig, speciellt på dagen. Han orkar ligga på skötbordet ensam men att ligga längre stunder ensam på golvet eller i babygymet är inte alls roligt. Babysittern är ännu väldigt blä och det funkar max 1 minut att vara i den. Laga just också mat med en hand, skar lök, stekte kött, koka ris och bra gick det...

Han har börjat sova mycket mera på dagen, men man måste hjälpa honom till sömns, antingen genom att amma eller genom att bära honom i famnen och gunga honom lite. Är glad att han nu också kan somna utan att ammas för då kan andra också få honom att sova. Han sover antingen i sjalen, i vagnen, i vagnkassen, på någon av oss eller i sängen med någon av oss. Ska snart börja introducera den egna sängen. Har gett upp hoppet på att han sover i fpa-lådan, så det får bli förvaringsplats för för små kläder.

Fast han sover mera på dagen så har han nu i en veckas tid förstått att man inte ska vara vaken på natten. Han äter snällt såder i en halv timme och sen somnar han bort igen. Men han vill nog äta var 2-3 timme så på natten blir det cirka 3 gånger (beror lite på när natten börjar och slutar). Inatt gick vi och sova 22, halv 1 åt han, halv 4 åt han, klockan 5 åt han och så vakna vi halv 8. Men jag är glad över att jag inte behöver sitta uppe i 2 timmar med honom så det är framsteg att det går lite snabbare (hoppas det fortsätter fast jag skrivit det). Det är egentligen lättare att få honom och sova nu när han sover mera på dagen och han har inte varit vaken mer än 3-4 timmar i sträck på en tid, tror han var övertrött förr och därför var det svårare.

Jag har inte använt bröstgummi på 5 dagar och det funkar helt bra, har mera mjölk tror jag för han vill inte ha mat genast efter att han ätit och sen så har han inte haft lika mycket utbrott, bara när bröstet är tomt.

Killen är ganska lång och vissa kläder i storlek 56 är för små, speciellt sparkbyxor, pyjamasar eller vanliga byxor. Bodyna passar ännu. Så han använder 56/60/62 beroende på plagget.

Sen babypratar han också rätt så mycket och det låter så härligt. Sen tror jag också att han känner igen mig sådär ansiktsmässigt.

Känner att jag nu kan njuta mera av babytiden med honom när han ändå funkar någorlunda lika varje dag. Och det är härligt!

Grannar med åsikter

När jag idag kom in med Arthur från morgonpromenaden så mötte jag grannar i trappan. De fråga då snällt om det var pojke eller flick och vad han ska heta. Arthur svara jag, finnar och störande som de verkar vara så svara de Artturi, och jag sa ja, Arthur. Då konstatera tanten att ja, ja, jag vet utan i:et och sen sa hon "snällt" att det måste vara ett namn som går i släkten. Jag konstatera att nej det är det inte, utan att vi helt själv valt det. Då tycker hon det är konstigt eftersom det inte passar ihop med våra efternamn (mitt gamla står ännu på dörren), för hon tycker att förnamnet och efternamnet ska börja på samma bokstav. Sen tyckte hon att vi nu ännu ska ändra på det så att det börjar på rätt bokstav.

Så det betyder ju nu att vi måste hitta på ett namn på L. Lasse, Ludwig (vilket jag sku ha älska, sku kalla honom Ludde isf, men Micke digga inte), Lukas (en församling i Helsingfors!), Loke, Lave, Love... Jaa, nu ha ja kolla namn på L, men nej, de går ej! Så Arhtur är Arthur vad än grannarna tycker.

Samma granner tyckte också att det är så jobbigt med trehjuliga vagnar på tåg. Skumt tycker jag eftersom fyrhjuliga är ännu svårare att svänga på.

Flera Arthurs

Efter att ha läst de döptas namn i huvustadsbladet varje söndag i över ett halvt år har det inte funnits en enda Arthur, förutom igår. Nu finns det en Arthur. Jag svor. Med samma stavning dessutom. Hoppas att det förblir vid denhär ena, vill inte att alla ungar på Arthurs klass har samma namn. Det är inte roligt. Har på känn att jag nångong varit i en klass med 3 Michaelan (okej, med annarlunda stavningar, men endå..)

Murres brors fest

Gårdagens fest var nog helt jättelyckad, iaf så länge vi var där. Vilket i och för sig inte var så länge... Ungen verkar inte ha fått några värre traumor (suprise!) och jag är mycket lugnare. Ja, och fotona: Min lilla fina familj. Eftersom jag är jättedålig på att göra något med håret fixade jag det genom att köpa ett diadem med rosett och så satt jag det bara på. På mig hade jag en 25 euors H&M klänning som gick fast med knappar på framsidan så att man inte behövde dra bort hela klänningen för att amma. Hittade inget annat.
I sjalen sov lillkillen i nästan två timmar och mina händer var fria och ingen vagn/bilstol/bärkasse tog utrymme. Dessutom kunde inte alla gå och röra på honom på det sättet. Sjalen var dock lite sned men fungerade gjorde den ändå.
Jag och Arthur med min kusin Wiktor när vi äter förrättstallrik. Som tur köpte vi svart sjal och inte beige blå.