söndag, oktober 31

Störande!!

Vi kommer att måsta köpa en ny vagn och det är inte alls roligt. Allt på grund av sensorn i hissen. När Arthur är vaken och sitter är det inget problem, men när han sover och vagnen är i liggläge så går det ej. Vagnen ryms in i hissen men sensorn piper och dörren går inte fast så man måst lyfta upp ryggstödet så att man får vagnen in ännu sådär 2 cm, förbi sensorn. Och det är inte okej. Speciellt inte sen om vi använder den för nyfödd också och har en påse inuti, då går det ej att böja. Så nu försöker jag hitta en kort, kort lite kombivagn. Tips?

Vau!

Dethär måste dokumenteras! Arthur somna igår halv 9 och pep till sådär 25 före 9 på grund av hosta och tuttfall. Nästa gång vi hörde nåt av honom var imorse 6.15 (gammal tid). Han sov, i egen säng, helt tyst och fint i nästan 10 timmar!!!! Det är ju nästan en hel natt, en hel, hel natt. Trodde aldrig den dagen sku komma. Men han är ju inget rutin barn så det var ju en engångshändelse, men endå!!!

Jag gick igen så sent som nästan aldrig och sova (efter 11) så det blev "bara" 7 h sammanhängande sömn.

lördag, oktober 30

Oktober lördag

Idag har jag och Arthur haft en tumisdag och vi har nog haft det jätteroligt och han har varit så söt och härlig.

Arthur åt lunch på coffee house i sokos före vi gick på hans arbis jomppa. Jomppan är helt toppen men eftersom den är så nära sovtid blir han snabbt trött. Håller på i 45 minuter och han sku orka i typ 20, så i slutet gör han sina egna grejer och vill inte leka apa i bur eller stanna när musiken slutar eller att mamma är en traktor. Men roligt var det ändå, speciellt att rulla fast i mamma på en stor lång matta.

När Arthur sov var jag till nya lägenheten och packa upp lite klädkassar och sen kom vi hem. Hemma har vi varit hushålliga av oss och Arthur har hjälpt till så duktigt. Man märker att han känner sig betydelsefull när han kan hjälpa till. Han riktigt strålar. Idag hängde han upp 2 sockor, gav nåt från diskmaskinen, bar hem brödpåsen från butiken och var annars bara samarbetsvillig (jag kunde klippa alla hans naglar på fingrarna utan att använda våld och han satt stilla hela tiden!!!).

Sen åt vi också god middag och Arthur åt som en häst, hela 3 potatisar. Laga en röra med rökt sik, creime fraiche och paprika och sen åt vi broccoli till. Röran var jättegod, men kanske lite salt för Arthur, men han gilla massor.

Det var den dagen. Imorgon ska vi flytta hela dagen.

fredag, oktober 29

The new place

Idag fick vi nyklarna och idag börja vi föra saker. Inte alls så högt uppe som i mina mardrömmar. Kommer nog att kunna bo där helt bra. Väntar nu bara tills vi flyttat. Allt är så mycket närmare där. Denhär lägenheten ska vara tom, och ren (fönstren är aldrig tvättade och för mig blir det bara sträck), den 15:e, men vi börjar bo där efter nästa söndag. Inga 1 timmes skolresor mer.
Utsikten från sovrummet. Sovrummet är bra storlek förutom att där finns två grymma stora klädskåp som man inte får på nåt logiskt sätt så det gör rummet väldigt opraktiskt.
Utsikten från balkonhållet. Där högra övre hörnet slutar är Hagnäs torg. Vi är mitt inne i betongträsket men så centralt.
Arthur gilla att köra omkring med vagnen som har varit i förrådet sen sommaren. Nu kanske den ryms in igen.

Veta eller ej

Vi har nästa ultra i mitten av december och hittills har vi båda varit inställd på att fråga kön då. Men igår när vi igen fundera på det så kom jag på att det kanske sku vara kiva att inte veta, och sen bli överraskad vid förlossningen (som ju denhär gången helst ska gå utan epidural!). Vi ska ju ändå inte köpa någo nya kläder, jag hinner inte ändå sitta och drömma så mycket om den nya babyn och jag vet ju ren att det är en pojke. Ända problemet gäller namn. Vi har inga namn på lager och det är ju lättare att komma överens om 1 namn än 2.
Nu ska vi bara då kunna hålla käft på nästa ultra och inte fråga, och sen blir vi överraskade.

Mammigheten

Morgontrötta vi. Jag steg upp tidigt för att få lite jag tid (fick inget igår kväll för Arthur vägra somna tills jag gick och sova) och Arthur sov bara 10 h för han vakna ju när jag steg upp.

Arthur har en kraftig mammgihetsperiod på gång. Det är bara mamma, mamma, mamma. Vilket ju kunde vara smickrande, men om jag typ sitter vid datan och han ska leka med Micke så står han vid soffan och störttjuter tills jag tar honom. Eller när han på kvällen inte vågar gå nära Micke för han inte vill nattas av honom (men när jag nattar så kan han inte somna, sådär ifall jag försvinner), eller när han vaknar på moron genast när jag försvunnit från sängen fast Micke ligger brevid, eller när han håller mig i håret hela moron så att jag inte ska fara. Och om jag går ut ur ett rum så tjuter han, och när jag går ut genom dörren tjuter han... Men det går ju över. Men just nu känns det som att jag är för mycket borta från honom, har farit nästan varje morgon, så beslöt att skippa redovisningen och vara mera med Arthur och satsa mera på andra nya kurser.

torsdag, oktober 28

Var är tuttarna?

Idag när vi var på tuttjakt såg det såhär ut mellan vår säng och väggen. Självklart är de där för där behövs mest tuttar. Har alltid 2 i sängen för ifall han vaknar så behöver man inte söka så länge... Nå, som tur har vi typ 10 tuttar så värst svårt att hitta en är det inte.

onsdag, oktober 27

Arthurs framtid

Ifall nån missat hur Arthurs framtid ser ut så ska jag upplysa er.

Fick här en dag förslaget, samtidigt som vi berätta om grejen i magen, att vi ska sätta Arthur i dagis nu (och helst då på finska för vi är alltför svenskspråkiga). Orsaken sku vara att jag sku kunna koncentrera mig på studierna och njuta av graviditeten, och sen att han sku börja före nästa barn kommer. Jag meddelade väldigt strängt att vi inte kommer att göra så. Vi båda tycker att han är för liten för dagis och att det bästa ställe för honom som ett litet barn är hemma. För tillfället går det super för mig att studera, Micke hänger mest med honom för han har inga kurser utan borde bara ta sig i kragen å göra slutarbete (men kanske män inte kan ta hand om sina barn?!).
Och sen det att ett ungt äldre barn ska måsta börja på dagis tycker jag är sinnessjukt. Liksom varför skaffa flera barn för att sätta resten på förvar i dagis under dagen för att man inte själv orkar ta hand om dem?

I samma veva som det tipset kom så sades det att fast det kanske inte känns bra så är det bra för barnet, barnet får kompisar och den tycker om dagiset. Nåja. Barn anpassar sig ju rätt bra till allt, men är nog helt säker på att bästa stället är hemma (om man som förälder är någorlunda normal), och det att vår 13 månaders pojke sku få kompisar på dagis nu tycker jag låter skumt. Vi går ofta på barnaktiviteter och han träffar ofta samma barn, men aldrig att han sku springa fram till sin andra 13 månaders kompis och krama den och fråga hur har du det nu. Så ja. Kompisarna kan vänta, andra barn ser han nog helt tillräckligt, och ska också få göra sen med följande..

Så alltså. Arthur är hemma. Och det är så självklart för oss. Men tydligen inte för alla.

Hejdå kära kjol




Ljusgul kort kjol med lite spetsar och dekorationer.

Gick idag igenom mina kläder och packa lite färdigt för flytten. Jag hitta samtidigt min favorit sommar/fest kjol. Som jag älskat den. Har sparat den i flera år utan att använda den, men den är ju så värdefull. Hade den på mig tex natten vi spendera på Mallorca och den glade viking, en oförglömlig kväll med nåt om norrmän som tjäna kungen... Och en massa andra fester och resor. Så fin har jag säkert inte sett ut i den, men jag har tyckt så om den. Farväl kjol, här slutar vår resa.

Bokförare?

Jag är lite idotisk och går om en kurs som redovisningens grunder, fast jag helt bra sku få den till godo. Har resonerat som så att jag ändå ska läsa redovisning och det är typ 4-5 år sen sist. Men nu är jag igen lite fundersam, tar 7 h i veckan och sku villa vara mera med mitt troll.

Men bokföring är så roligt, så sku ändå villa gå det. Kanske jag i framtiden ska bli en toppen bokförare som kan kringå allt så att man betalar så lite extra som möjligt. Eller starta en bokföringsbyrå. Väntar lite på att på riktigt få börja jobba, men sen vill jag ändå inte det, vill inte vara borta hemifrån så länge. Svårt dethär.

tisdag, oktober 26

Arthur 13 månader

Vi har en härligt bestämd man som gillar allt som rör sig. Här läser vi bok om grisen vill och vill inte och bussen, damsugaren och plogbilen är bäst!

Arthur blev 13 månader på söndag och för att minnas bättre hurdant mitt lilla troll var nu, så är ett blogginlägg perfekt.

Arthur äter 5 gånger per dag och sover 1 gång på dagen, oftast 1,5h, ibland längre. Han går och sova för natten mellan 8-9, och så stiger han upp sådär 8. Somnar själv gör han inte. Oftast sover han största delen av tiden mellan oss. Han gillar mat och vill alltid äta, han blir nog ännu oftast matad om det inte går att äta med händerna. Speciellt gott är majs, morot, tomat, grynost, banan, vindruvor, mandarin, russin, naturell yoghurt (med musli), grynost, fil, äppel, pasta.

Han tycker om när man läser böcker åt honom och alla leksaker som spelar sånger. Han älskar att dansa och tvinnar runt, runt, runt, eller gungar. Så sött. Han tycker om att vara ute och promenera och studera och sen gillar han att vara på familjecentret. När man ber att få en puss så sätter han kinden till och vill ha en puss. Han har äntligen börjat vinka och vinkar så glatt när det är hejdå

Han har 13 tänder igenom och han bits hela tiden, fast vi skriker nej och aj och allt. (Tips tas gärna emot!). Hans atopiska hy börjar märkas igen och benen är rätt röda och kliar. Han har tutt när han sover och sen ibland när han slår sig. Pottan har vi en lite paus med efter sjukan och före flytten, och tygblöjor har vi också paus med för de skrapar upp hans ben ännu mer. Han har kort tålamod och om inte nåt genast går som han vill så tjuter han efter hjälp.

Det var vår pojke det. En så härlig liten individ.

Skit dag

Och ännu ett fotolöst inlägg.

Idag har jag mått apa. Sämre än på jag vet inte när. Jag hade sån huvudvärk från sådär halv 10 till 11 att när jag satt på bussen påväg till familjecafe så måste jag ha ansiktet mellan händerna. Det bara explodera och sprängde inne i huvudet. Sku ha villa lägga ner mig på golvet och gråta. Såg min efterlängtade son men kände bara huvudvärken. Efter kaffe, 10 glas saft, några smörgåsar, 1 huvudvärkstablett börja det sakta lätta. Nu känner jag ännu av det men kan leva. Så dagens planer ändrades lite och Micke kunde inte gå och skirva på slutarbete. Vad som orsakat denna plåga är lite oklar, men finns många möjliga orsaker.

- Arthur som just haft en toppen natt hade en skit, skit natt och ville först inte somna, sen vakna han och ville inte vara i egen säng, sen vakna lite mer och 20 före 1 börja han gråta. Efter värktablett, sitta uppe en stund och massa mjölk i tuttflask (som vi ju slutat med för länge sen) så lugna han sig och somna om 1 timme senare. Kanske det är den 13e tanden som gör ont, eller 14e, vem vet.

- Hade väckning halv 7.

- Hann inte dricka kaffe, vilket kanske var största orsaken.

- Satt 2 timmar framför en mac dator (första gången ever) och sku lära mig photshop (det också första gången).

Så denna dag har jag varit lite borta och önskar bara den var slut.

måndag, oktober 25

Kan inte sova utan honom

Arthur har nu sovit i en halv evighet mellan oss från typ 11-12 på natten. Och vi alla har nog sovit så bra så. Vi ha fundera i några kvällar att sätta honom tillbaka i egen säng när han vaknat men jag är alltför trött för det och fast Micke ibland är vaken så orkar jag inte med att Arthur är vaken.

Men inatt hände ett under. Arthur vakna 12 och steg upp, jag vakna lite men orka inte stiga upp, Micke som var påväg och sova hörde inte det. Jag sa såå, såå några gånger och plötsligt låg pojken igen ner i egen säng och sov vidare (han har aldrig tidigare lagt sig ner själv). Halv 3 vakna jag och undra var Arthur var. Han var tryggt i egen säng och andades och allt. Satt på täcket. Var vaken i 15 minuter. Sen vakna jag ännu några gånger och undra var han va och kolla att han andades. Halv 7 steg han upp nästa gång och då ville han sova nära, nära mig, så som varje morgon den tiden, riktigt med huven fast i varann och på samma dyna. Så gjorde vi i 1 timme och sen var det morgon.

Nå min slutsats. Jag sover sämre när han inte är nära, nära. Så han får nog sova i vårt rum ännu länge, men kanske han igen sku kunna börja vara största delen av natten i egen säng.

söndag, oktober 24

Packstädning


Dethär är vad som pågår hos oss nu. Nästa fredag får vi lägenheten och efter 2 veckor får vi vår stora hyrbil och efter det ska vi bo i Hagnäs. Så nu städar och packar vi sådär långsamt. Vi har bott här i över 3 år och det var vår första gemensamma bostad, under tiden har vi förlovat oss, gift oss och fått barn. Så en massa nya saker har vi. Och en massa smuts har vi fått till stånd.

Så idag har jag tvättat ugnen och sen borde vi snart tvätta fönstren. När man har en miniman så går det ju inte så värst snabbt och det är rätt svårt att göra ensam.

torsdag, oktober 21

Och ännu om mitt mående

Eftersom jag nu klarat av att låta bli att skriva om saken i 9-10 veckor så måst jag skriva massor om det nu. Har så mycket att ta igen.

Jag gillar (iaf hittills) min kropp som gravid. Jag visste typ 18 dagar efter sista mensen att det lyckats, kände lite mera hunger och illamående, sådär lite bara, som sist. Därför kunde jag också testa 25 dagar efter och få ett tydligt plus (då har jag längre cykel än 30 dar). Min kropp bara vet och är vänlig och meddelar åt mig. Var samma sak sist. Passar mig för jag är otålig.

Under några veckor i början, kanske sådär 4-8 så mådda jag lite dåligt om jag inte åt ofta, och så var jag jättetrött på eftermiddagarna, sov alltid med Arthur om jag var hemma och gick tidigt och sova. Sen mådde jag också dåligt av burkmat, hamna en gång springa till vessan när jag öppna en sån, och Micke fick sen ta över.

Men det mesta hade försvunnit vid vecka 9, och denhär gången har jag inte ens ömma bröst. Så just nu finns det inget jag känner att jag är gravid på. Är också rätt tålamodig och lugn så inga störande utbrott på grund av konsitga hormoner (okej, riktigt nån gång när Arthur vägrar somna). Den största skillnade från när jag var ogravid är att jag inte orkar laga mat. Sku själv helst leva på pizza, hamburgare eller sallader och det är inte riktigt lämplig mat för Arthur. Som tur gillar han pasta och det går snabbt att fixa sås till det.

Det var det. Hoppas jag får lika liten mage som sist och att jag inte får någo störande krämpor.

Bröllopshemsidan

Jag hitta vår bröllopshemsida idag, och den funkar ännu. Vi var nog så söta när vi skrev om varandra.

Micke var nog så härligt smörig, så här skrev han ju om mig:

Beskriva Michaela med ord och inte få det och låta för "cheesey"? Låter som en nära omöjlighet. Well here goes:
"Every morning i wake upp seems to have no meening if i don't have her in my life. The mornings we share together seem better for every passing day. She always knows when i have the blues or something is bothering me. She always takes me and my oppinions into consideration and we talk about our disputes and differences. We, like every cupple in this world, have our upp's and down's, but we make it work".

Well that about sums it upp.

Och jag skrev om honom:

Why Micke is my one? För när jag inte är med honom väntar jag bara på att få se honom och krama honom, och när vi e tisammans så lever jag så i nuet å fasar för den stund när nån av oss måst fara bort. Han är den snällaste person på denna jord. Rolig. Tålamodig. Härlig. Jätte stödande, alltid där. Underbar. Yrboll.
Och det viktigaste: Jag älskar honom över allt annat på denna jord (Till och med Jigi) Och det är den bästa känslan nånsin.

Vi ska nog vara tillsammans ända tills slutet! Vi är bäst.

Så man glömmer

Alltså att man glömmer hur jobbigt det kan vara med nyfödda, och fast jag har bloggen så kan jag inte ändå sätta mig in i hur tungt det var då.

Såhär skrev jag ifjol den 20e oktober, och i år den 20e oktober skrev jag om flera barn. Oj, oj. Kan nog inte föreställa mig hur tungt det kommer att vara sen.

onsdag, oktober 20

Den långa historien

Kvinnokliniken nostalgi

Det var så nostalgiskt idag att vara på Kvinnokliniken. Tänkte på hur lilla Arthur kom ut till världen och hur vi körde med honom i vagnen till amningsinfon och hur vi sov och hur Micke hämta McDonald's mat och jag såg på tv och amma Arthur... Och tänk att jag troligtvis får vara med om det igen. Kommer att bli så häftigt! Men när jag satt där och vänta på att ge blodprov så konstatera jag nog att detta absolut inte får bli sista gången, vill nog ännu en gång se nåt för första gången på ultra, vill inte att allt är sista nu. Det blev så verkligt att se ultran, nu får jag själv börja tro på det. Denhär första gången var jag nog också mycket mera förundrat, säkert för att det var bekvämare när hon kolla från magen, kunde inte förstå att det finns en varelse med händer, fötter, huvuda och mage i mig.

Vi är väldigt lyckligt lottade, iaf hittills. På vårsommaren börja jag fundera på flera barn, fast jag i januari tyckte att inga flera barn förrän första fattar nåt och män kan amma. På sommaren diskutera vi det med Micke, men villa vänta och se om jag kommer in i skolan. Som tur kom jag in och då tänkte vi att vi börjar först försöka att ifall det går genast hinner jag studera ett helt år.

Det är sen här mina dåliga huvudräknekunskaper kommer in. Tänkte som så att om man försöker i augusti får man barn i juni. Tydligen är det inte så. Försöker man i augusti och av nåt under igen lyckas på första, så blir den beräknade tiden 3 maj. Och då kommer Arthur att vara 1 år och 7 månader.

Man kan aldrig planera när exakt man får barn och när Arthur var pytteliten tyckte jag att människor inte var kloka som skaffa barn med mindre än 2 års mellanrum. Men jag har ändrat mig. Nu kommer båda barnen (om allt går bra) att kunna vara hemma längre och sen kommer det också i längden att vara lättare att göra saker tillsammans som familj. Och sen sku det vara så skönt med vårsommar barn. Ingen Arthur som ska ha 10 lager kläder, man kan kanske amma utomhus och allt är lättare på sommarn. Som tur går tiden snabbare nu med andra för väntar ren på förlossningen och att få träffa den lilla.

Äntligen!!!!

Jag är så glad, så glad, så glad. Megaglad. Och äntligen kan jag publicera ett inlägg jag skrev för nästan en månad sen, det enda som hjälpt mig att hålla käft. För det är sant på riktigt, fast det är ofattbart och helt otroligt, vi är så lyckligt lottade. Det finns ett litet liv med tickand hjärta i min mage som för några timmar sen vinka så glatt åt oss.


Dethär skrev jag den 26.9.2010:
Man sku ju genast villa berätta på bloggen när den händer nåt stort. Det är ju endå nån form av dagbok åt mig. Men denhär grejen är inte oproblematisk att skriva av sig. För fast jag säkert sen vecka 7 tänkt skriva ut det och fast jag inte sku ha nåt problem med att skriva om det blev missfall så känns det ändå fel med släktingar och vänner. Varför sku bloggläsare få veta före dem?! För jag är absolut inte beredd att berätta åt riktiga människor. Mamma vet ju, å Lee va med å köpa testet och vet å. Men sen vet inte flera.

Jag är väl bara så medveten om vad allt som kan gå fel, och fast jag nu är i v. 8+4 och ännu känner mig gravid så kan ju ändå nåt vara fel. Och bara ett ultraljud kan visa det. Och det har vi först den 20.10. Sku ju ha kunna betala själv för att se tidigare, men slutresultatet är ändå det samma, antingen är det bra eller så ej. Och fast vi får veta 1 månad senare att nåt gått snett så försenar det ju saker ändå bara med 1 månad. Kan inte vänta.

tisdag, oktober 19

Studerande mamma

Idag hade vi lite specialsituation. Jag hade tent 8.30 och Micke seminarie (vilket är som tent) klockan 9. Jag fick först gå ut från tenten 9.15. Så härliga Lee ställde upp för att vara med Arthur under den tiden i skolan. Mycket hade de hunnit med under 20 minuter och Arthur satt nöjt i hennes famn och läste bok när jag var klar. Sen blev han lite gnällig på mig och var störd, för sen våga han ju visa sina känslor...

Hade förberett Arthur bra. Planerat vad han sku ha med, på sig, var russinen och tutten fanns ifall det blev nöd, hade sagt miljoner gånger åt Micke vad han sku göra och säga åt Lee och hur allt sku gå.

Till tenten hade jag endast två pennor med. Ingen räknemaskin som man sku, inget gummi, ingen linjal. Som tur fick jag låna en maskin och pennorna fungera helt som de sku. Så allt gick bra till slut.

måndag, oktober 18

Russinmonster


Arthur börjar bli bättre. Äter bättre, är piggare, snorar mindre men har nog ännu rasslig hosta. Idag var vi ute för första gången på länge. Har börjat använda vinterhalaren för den blir snart för liten och då är det bara en halare att sätta på och ingen fleece. Vid kvällsmålet visa han sin starka vilja. När vi vänta på att gröten sku bli kall fick han några russin, och efter det vägra han äta gröt och satt och störttjöt för att han ville ha russin. Så tillslut åt han ett halvt litet paket russin. Och det var min mamma som introducera dem, sku väl ha varit bättre om han aldrig ens smakat. För nu vet han hur paketet ser ut också, kommer bara att villa ha sånt.

Äkta mat

Ikväll har det handlat mycket om boken aitoa ruokaa i nyheterna, och jag tycker att det är bra att sånt tas upp, men är ändå förvånad över att så många människor verkar överraskade.

Har förstås blivit mycket nogrann med att läsa innehållsförtäckningen i och med Arthur men har nog inte på många, många år köpt färdiga köttbullar. De innehåller ju bara skrot och det går snabbt att laga egna. Den enda färdig köttbullorna jag köpter är chipster laxbullar, de är goda och innehåller inte så mycket skit. Men med bröd är jag inte så jätte nogrann, men från färdigmatsdisken köper jag nästan aldrig, saft är omöjligt att köpa i närbutik till vettigt pris om man inte vill ha en massa E koder, tar också alltid tillsatsämensfria tomatkross ifall det finns, men sen igen är min favoritlimsa Pepsi Max...

Tror alltså inte att det är så bra med bara en massa E-ämnen, men hur kommer det sig att vuxna människor inte är uppmärksamma på sånt här?

Megasömnen

Arthur ville inte somna när vi var i Pojo. Där var för mycket saker att se på. Så han somna efter 10 båda kvällarna. Men sen vakna han ändå igår 8 och sov endast 1,5 h på dagen (vanligtvis sover han 11,5 h på natten och då 1,5 h på dagen). På eftermiddagen när vi kom hem igår så gnällde han typ konstant. Allt var skit. Och inget gick som han ville och han gnällde, men vi var lugna och förståndiga och jag konstatera endast en gång att nu räcker detdär gnället (det var när han sku äta och gnällde efter alla saker som var på bordet). Halv 7 somna han i min famn efter att han vägra somna i sovrummet. Sen sov han till 8 idag (nå några små tuttinstoppningar och flyttning till vår säng emellan). Det betyder att han sov hela 13,5 timme. Helt galet. Måst vara skönt att vara hemma igen.

Och fan det är tråkigt att vara inne med en 1 åring i många långa dagar. Alla blir ju störda.

lördag, oktober 16

Hos mamma

Packa snabbt ihop skötväskan och minimalt med kläder och tog sonen med och hoppa på tåget och kom till Pojo igår. Så länge sen jag varit här och Micke var borta hela gårdagen, först skola och sen spelkväll och jag kände att jag inte orkar själv med herr sjukling, så kom hem till mamma.

Här dricker vi honungsvatten och äter djurkex, upptäcker alla icke-barnvänliga saker, leker med den nya leksaken som mormodern bara måste köpa, och jaa, så borde jag läsa på tent och skriva ett arbete.

torsdag, oktober 14

skit

Nu ska jag klaga igen.

Arthur vakna lite efter mitt förra inlägg och grätskrek i typ 1 timme tills värktabletten började värka. Kunde själv gå och sova 11 med honom, efter orolig sömn vakna han 1 och var bara missnöjd, vad vi än gjorde. Fick mera värktablett och tillslut en massa mjölk och sen somna jag typ 2 och sen somna han också och sov ännu 7 när jag vakna och sov slutligen till 9.

Sen fick vi bara hälsovårdartid idag och hon såg inte in i ena på grund av all vax, så nu kan inte ens öroninflamation helt uteslutas.

Och jessus jag är trött. Och sen är Arthurs vinterhalare snart för liten och det är inte ens vinter än. Faaaan! Hur gick det så.

onsdag, oktober 13

Tungt med allt dåligt

Idag har Arthur gråtit mer än typ nån annan dag i sitt liv, allt har varit skit. Och att förbereda natten, eller ens släcka lampan eller närma sig sovrummet har varit paniik, eller om Micke tagit honom i famnen (han brukar natta) så har han blivit hysterisk. Slutligen somna han gråtande i min famn framför Grey's anatomy när han säkert femte gången fallit och slagit sig på grund av trötthet.

Men liksom vad göra när inget är bra? Inget dåligt alternativ ens. Jobbigt. Hoppas det nu beror på tandväxt/flunssan/feber/gasmagen/någo

stor famnsovare

Har nu suttit i 1,5 h timme med en stor sovande Arthur i famnen framför datan. Och han bara sover så sött. Megatrött va han men vägra somna å sen somna han men kunde inte sova i sängen.Näsan är lite täppt å han hade 38,4 på moron. Men vet inte rikit va probleme e, för så flunssig är han int så det måst nog va nåt annat å.

Tentförberedelser

Den viktigast förberedlesen inför en tent för mig har alltid varit att gå i tid och sova och sova ordentligt. Idag har jag en tent, inte en så stor en, men ändå. Jag gick och sova halv 10. 11 vaknar brännhet Arthur och efter en miljon försök att somna om och lite värktablett märker han att Micke inte är där, så sen ska han upp. Klockan 12 stiger han upp och Micke får ta över och de vandrar uppe en stund. Vaknar igen nångång och då sover alla i vår säng. Bra det! Men sen vaknar Arthur typ varje halvtimme, eller så kändes det iaf och hade igen svårt att somna om. Varm var han med massa luft i magen. Så denhär tentförberdelsen sket sig. Får nu bara ta till kaffe och dusch.

måndag, oktober 11

Tallin resan i bilder

Vi starta ren 20 över 6 hemifrån och förstås vakna Arthur när jag lyfte in honom i vagnen. Men glad var han och hann få en ny torr blöja.
I tåget drack Arthur en vällingburk och åt en banen, som ett sådär förmoronmål, han förstod ju inte att riktiga morgonmåle är senare på båten. Härligt när han lärt sig dricka från sugrör. Underlättar massor.
Allt var så spännande och sku pekas på.

Arthur åt äppel till morgonmål och jag och Micke alltför mycket. Att äta buffet morgonmål i 3 dagar gör en megamätt.
Kall mjölk är så gott!

Arthur lekte lite i bollhavet på ditvägen och massor på hemvägen. Vi bestämde att bli en natt till och på söndagen kom en massa barn hem, och det funka så bra i bollhavet. Barnen paja Arthur och en flicka tog och lyfte honom åt oss helt sådär bara. Barn är söta. På ditvägen sov han också en extra tupplur, han hade ju vaknat alltför tidigt. Jag sku också ha kunnat ta tupplur.
I Tallin yra vi nu bara omkring. Sprang efter yrbollen Arthur som sku jaga alla fåglar och blev så sårad när han inte fick dem.
Sen ville Arthur åka famn ibland. Det gilla han mest.
Vi försökte dricka kaffe och öl vid torget och underhålla Arthur med bok, men han sku bara jaga fåglar. Men sen blev han trött och somna och jag och Micke kunde äta i lugn och ro.
Vi åt mest. Arthur äter ju 5 gånger per dag så vi måste alltid stanna och ta nåt. Här får han vegan ratatouille med röda linser, och det var så sjukt gott! Jag fick ju äta största delen.
Arthur hitta på en ny favoritlek. Sätta korken på flaskan. Och sen förstår han ju inte att man inte kan springa omkring med fulla flaskor utan kork på. Då blev han sur.
Han fick en ny rock. Men den var så tight, så vi böt den. Och nya byxor för han blötte ner det sista rena paret. Sen shoppa vi inte så mycket mer. Micke en whiskey och lite godis och jag en deodorant.
Här jagar han igen dedär fåglarna. Vi fundera på att fara på zoo, men behövdes ej...
... Vi hade ju fåglarna!

Det var nog jätteroligt och skönt att inte behöva laga mat. Störande var det igår när vi kom hem och busschauffören vägra öppna mittendörren fast Arthur sov i vagnen. Så måste tråma mig tillbaka genom hela kön och gå in framvägen. Som tur var de fulla finnarna ändå trevliga och lät mig gå förbi. Är nog helt säker på att människor sku ha förstått och låtit mig gå in och själv hållits i kön. Blir störd att det finns fyllo-regler och vanliga. Nu ska man ju alltid kunna bete sig. Sen klaga också någo finska killar i 20-års åldern i hissen i hotellet om att det nu finns svenskar allestans och att de nu dessutom skaffar avkomma. Då explodera både jag och Micke och visa att vi nog faktiskt förstod vad de sa..

Idag har varit tung. Var så skönt att vara borta, fast det bara var Tallin.

Hektiskt

Vi är tillbaka efter 3 roliga dagar i Tallin. Något speciellt har vi inte gjort, bara ätit och varit och haft det skönt.

Och nu har jag skola hela dagen lång och tvingades lämna en lessen Arthur hemma som ville komma med mamma. Har två sista veckorna av period 1 framför mig och det innebär massa deadline, tenter och sånt. Men ett långt fotorikt Tallin-inlägg ska jag nog hinna med.

torsdag, oktober 7

Stolt mor

Ibland blir man bara så stolt över sitt barn. Nu är jag speciellt stolt över hur mycket han förstår.

Före läggdags idag öppna han dörrarna till bokhyllan. Jag sa åt honom att stänga dörrarna. Han stänger genast ena. Sen säger jag stäng andra också. Och han gör det.

Eller på tisdagens familjecafe när jag sa åt honom att sätta ner sig och äta moroten, och han genast gjorde det.

Han förstår ju saker, det lillstora trollet mitt. Han är så duktig.

Stor så

Ser på bilder av Arthur på bloggen och märker att han blivit stor. Så stor så, men ändå är han nog så liten, så. Och världens ljuvligaste.

Väntar så på vår korta Tallin trip imorgon. Att få se hur han upplever båten och hotellrummet och alla nya saker han kommer att se. Så spännande. Har aldrig väntat så mycket på att fara till Tallin och har noll bra Tallin minnen, men nu ändrar det. Dethär blir bästa resan nånsin. Och första för bara mig, Micke och Arthur.

onsdag, oktober 6

Galenskapen

Jag var galen idag och for till galna dagarna för att köpa åkpåse åt Arthur. Känslig för onödigt barngråt som jag är gav jag en massa störda blickar åt mammor som hade fullt vinterpåklädda små små barn som klaga ljudligt i vagnen och de bara rota runt i lådorna och uppmärksamma inte sina barn. Många smarta föräldrar hade barnen i nån bärgrej utan en massa vinterkläder på. Det var ok i min värld. Arthur var som tur med Micke i parken.

Men nu har vi en åkpåse, och en sack'n seat grej och vinterhandskar åt Arthur. Nu borde vi vara klara för en kall vinter och platser utan barnstol (för att mata Arthur utan matstol går typ inte alls).
Eisbärschen åkpåsen funka också helt bra i vår resevagn, vilket gör att vi på fredag morgon hoppeligen kan lyfta in en nattklädd Arthur i påsen och sen bara fara iväg till tåget utan att han vaknar. Sen får han passligt vakna halv 8 på båten när vi äter eckerö line morgonmål. Kommer ju helt säkert inte att gå såhär.

Äckliga sömnmetoder

Jag fick just så dåligt att vara att det riktigt stockar sig i bröstet och jag nästan börjar gråta. Läste en kommentar på Peppes blogg alfamamman om nån som kört 5 minutersmetoden och barnet till slut somnat, efter en halv evighet, sittandes i en helt tårvåt säng.

Tänker på mitt stackars lilla troll, och hur hemskt han sku ha det om vi sku göra nåt sånt. Sist grät han i kanske 3 minuter och det var för mycket för mig, det kändes inte rätt. Att låta barnet gråta i flera timmar känns så onaturligt och fel, det naturliga är ju att trösta ett megalesset barn, inte att visa att nu är jag starkare än dig, att du är nu dum som inte kan somna själv så nu får du bara vara lessen där, för nu kan du inte nåt som jag tycker att du absolut måste kunna nu, så därför ska du lida.

Varför inte bara lyssna på vad som låter bra inuti? Ingen kan väl tycka att de känns bra när ens barn skriker och är lesset hur länge som helst. Borde man inte konstatera att dethär inte är vår grej då och ge upp. Övergå till nåt mera humant. Och sen igen se efter en tid om det funkar bättre då.

Nu menar jag då inte specifikt den som skrev kommentaren utan helt överlag, att man är så fast besluten i nåt man läst att man inte kan skita i det fast alla lider så in i tusan.

tisdag, oktober 5

Nytt hår fotosession

Jag klippte ju mig igår, gick till WTC och sa att jag ville ha det så kort att jag just och just får fast det. Så nu är det kort. Men ett bra foto fick jag inte, men försökte nog:



Normalast

måndag, oktober 4

Hårberoende

Nu måst jag igen skriva av mig. Gäller nattandet igen.

Micke ska ju börja natta typ hela tiden men idag är han borta, så jag sku göra det. Förr var det bara jag som kunde det och Micke inte, men nu är det andra vägen.

När jag nattar Arthur så vill han dra i mitt hår för att kunna somna. Har en massa gånger fått hänga med huvet över spjälsängen så att han ska kunna somna. Idag bestämde jag att det nu får vara slut med det, det är så jäkla obekvämt för mig! Nå först protestgrät han lite i sängen (fick ju lägga honom och ligga igen en sådär 50 gånger) men han lugna sig när jag överrösta honom med "sov du lilla videung" på repeat. När han var lugn börja jag bara berätta nån konstig story om sovande barn med sådär lugnande rytm (tyckte jag). Några gånger grät han igen men då sjöng jag högt igen. Tänkte att det nog måste gå i längde om jag inte ger upp, för olycklig var han ju ibland. Trodde många gånger att nu somna han, för han försökte ju nog jätteduktig, låg stilla och var lugn. Men sen, sen sket det sig, han klara väl inte bara av att få tag i sömnen. Han börja skrika ett otröstligt skrik och börja spänna hela kroppen och bara grät, grät så att han måste hosta slem, inget hjälpte, inga sånger, händer, visor, inget. Han var hysterisk. Så tog honom i famn och han tog tag i mitt bakhår med ena handen, stängde ögonen och var lugn, tyst och harmonisk.

Så det ser ut som att jag hänger med huvudet i spjälsängen framöver, har ingen aning hur jag ska få bort hans hårberoende.

Klippte bort hälften av mitt hår idag. Det var skönt.

En punkt

  • Ja dethär sku vara med igår på punktlistan. Jag kom igår på att Arthurs och min jomppa för 1-3 åringar började på lördag (när vi bara var hemma och slöa), och det kom jag då på igår på söndag. Sen är vi ju också nästa lördag borta men eftersom jag glömt bort jomppan har jag inte ens tänkt på det. Mitt minne.

söndag, oktober 3

Osammanhängande punkter


Lyckades äntligen byta lakan idag och Arthur tyckte det va så roligt. Lilla busen.
  • Jag är ännu slö och slapp men idag har jag ändå orkat laga mat för både idag och flera dagar framåt. Och jaa, jag är vår matlagare, och jag är okej med det.Men Arthur gilla inte spenatplättar med lingonsylt, han åt bara grynost. Och spenatplättar som är så gott!
  • Var på eftermiddagspromenad med Arthur och han bara hängde över vagnen. Lyfte ut honom, studera lite vagnen, sen klicka jag, drog, svängde och klicka och han satt och såg framåt istället för mot mig. Känns inte alls roligt, gillar att se på honom och tala med honom när jag går. Men nu hängde han inte över mera, men värka nere och sa inget, kanske bara så spännande med mycket att se.
  • Vi har ett nytt system med Micke om Arthur. Han nattar och jag tar hand om Arthur ända tills han är klaräten på moron. Passar oss perfekt eftersom jag alltid är vaken före Arthur och Micke absolut inte är morgonmänniska och att natta Arthur är inte så roligt.
  • Arthur är världens sötaste dansör, här är beviset (eller 30 sekunder in), men tyvärr visar han inte sin handsving. Och vi har kaos på golvet. Alltför mycket leksaker.
video

Snart bort

För att stilla min värsta resfeber far vi på fredag till Tallinn för en natt. Är inget stort fan av Tallinn heller men det ska bli roligt att göra något bara vi 3, jag, Micke och Arthur.

fredag, oktober 1

Arthurs vilja


Arthur kramar sin Kalle Anka. Så sött. Fast det nu bara hänt en gång.

Arthur har börjat få en stark vilja. Om man tar nåt ur hans händer blir han jättelessen och börjar gråta (och ifall saken kastas i roskis går han och tar den därifrån), om han inte får ta salvaburken så börjar han tjuta, om man lyfter bort honom när han är påväg nånstans han inte borde så kastar han sig bakåt och blir mjuk som en mask, om han inte får tag i nåt eller något är fel så stånkstönpiper han och så vidare.

Dethär har börjat komma nu på senare tid, var inte alls så kraftigt förr. Men egentligen är det roligt att han visar vad han vill, men tyvärr kan man inte få allt vad man vill heller. Eller det är lite min uppfostringsstil. Fast han tjuter får han inte salvburken för då sku vi ha salva allestans, men ifall det är en burk som är fast så kan han få den. Jag är inte en sån mamma som bara förbjuder för förbjudandets skull (typ för att visa att jag har makten) utan jag förbjuder och tar bort om det är nåt som jag anser oläpmligt (och om jag gör det får han inte det trots massa tjut). Men sen lämnar jag inte honom och vara lessen i sin ensamhet, för fast det är löjligt enligt mig att han tjuter för att han inte får salvan, så är han ju nog lessen på riktigt. Så jag tröstar och försöker förklara (men jaa, det går ju inte åt en 1 åring). Hoppas jag alltid hålls så här. Jag gillar det. Och fotona har inget med texten att göra. Ville bara sätta hit dem.

Klottpojken klättrar på nya ihopfällda vagnen. Sku nästan ha lust att göra video för hur smart den är, visar genast jag sen nån hur den funkar. Inte för att skryta (jag är inte sån), utan bara för att jag tycker den är så genialisk. Ett ryck och den är ihop, eller bara ett drag.

Fullt upp

Jag har varit rätt energilös denhär veckan. Har haft massa program och samtidigt haft lite hosta och sådär tungt att andas och nu blir det väl flunssa snart, Arthur verkar ha samma. Har haft många deadline för arbeten, har haft föreläsningar, haft rolig mammaträff hos oss, varit till Ikea, tjafsat alltför mycket med Micke, egentligen helt fullt upp varje dag egentligen ända sen måndag, inte så van vid det. Har inte orkat fundera på mat överhuvudtaget, så Arthurs ena måltid nu i 3 dagar har varit burk, själv sku jag helst bara äta sallader och smörgåsar och Micke dricker mest energidrickor.

Idag gjorde vi nåt roligt, vi tog Arthurs 1 års foton, eller inte vi, utan av Maria, vädret var helt perfekt höstigt och vi har rullat runt i löv, Arthur har ätit äppel och sen bara försökt hålla honom stilla i mera än 1 minut. Nu är jag ensam med Arthur, megalänge sen sist, Micke är i Hangö och hjälper sina föräldrar. Men saknar honom. Har tittat på våra bröllopsfoton och fotona från resan. Det var nog bara så bäst.

Dessutom har hullut päivät resa till Dubai för under 500. Måst nu bara hitta nåt hotell och sen lyckas få tag på biljett.