Inatt kände jag mig som världens sämsta mamma. Sku bara ha kunna lämna ungen skrikande och gå ut, eller rättare sagt, sova! Var så störd på honom fast han inte kan något åt det. Kände mig grym. Han sov bra brevid mig från 22-01, efter att jag ammat honom i stora drag från 5 på eftermiddan. Nå han vakna 1, så jag amma, böt blöja, amma, amma, amma. Ända till 03.15. Sen fick jag äntligen sova. 04.00 flaxar nån med rmmarna igen och ska ha mat.Då höll jag på att gå sönder. Amma till 5 och sen tappa jag helt nerverna och satt honom brevid Micke för att bli lugn själv. Jag somna. Vakna 7.15 av att Arthur förde "nu vill jag ha mat"-ljud. Min fösta tanke var att "jessus, som tur är han e i liv". Saken är ju att Micke sover så mycket djupare att han kan rulla på honom eller lägga sig över honom och därför sku jag ta honom av Micke, men jag somna ju... Hemskt.
Det var vår härliga natt. Härlig.
Men vår lillkille har blivit stor. Som snart 4 veckors beibis väger han 3980 gram och är hela 55,4 cm lång. Längden har hoppat in på en ny kurva, så lång är han.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar